Jämställdhet mellan alla människor

Det finns åtminstone två goda skäl till att sträva efter verklig jämställdhet mellan kön, mellan människor med olika ursprung, mellan människor med olika intressen och människor med olika livsval. Det första handlar om demokrati och människosyn; att alla människor är lika mycket värda oavsett kön, ursprung, skonummer, ålder, religion, sexuell läggning, intressen, och andra livsval. Och att de därför ska ha samma rätt, och så långt som möjligt ges samma möjlighet, att både forma sina egna liv, och att vara med på den offentliga arena där de gemensamma besluten fattas.

Det andra skälet handlar om effektivitet: Människor med olika kön, ålder, religion, bakgrund osv har olika erfarenheter, som kan berika varandra. Arbetsgrupper med en blandad sammansättning ger (allt annat lika) bättre resultat än arbetsgrupper som är ensidigt sammansatta. Det vet vi i Piratpartiet bättre än de flesta:  En av de stora fördelarna med internet är ju just att människor kan kommunicera och samarbeta över geografiska och kulturella gränser, och vi ser fördelarna med att olika erfarenheter och kompetenser kan krocka och brytas i ett och samma projekt.

Detta komplicerar emellertid begreppet kompetens. I en grupp som domineras av ambitiösa äldre kvinnor från länder i Mellanöstern ger helt enkelt en ung, vit man ofta bidrag som ökar kvaliteten på gruppens arbete mer än ytterligare en äldre kvinna från Mellanöstern, även om hon är ambitiösare, har högre akademisk examen eller mer erfarenhet av det gruppen sysslar med. (Liksom naturligtvis tvärt om, att en mörkhyad tant ofta har mycket att tillföra grupper som domineras av unga, ljushylta män.)

Det finns stora orättvisor mellan könen
För att denna bloggpost inte ska svämma över alla breddar tänker jag koncentrera fortsättningen på hur vi kan tänka kring frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män. Man bör då börja med att fråga sig: Hur ser det ut idag? I de flesta sammanhang ger lagarna samma rätt oavsett kön. Enstaka undantag finns, och de bör naturligtvis undanröjas. Om man sedan tittar på hur saker praktiskt fungerar är samhället visserligen mycket jämlikare i Sverige än i många andra länder, och mycket jämlikare idag än för 50 år sedan. Men vi ser ändå en massa saker i stil med att:

  • kvinnor har i snitt betydligt lägre lön för lika ansvarsfulla arbeten som män,
  • då ett yrke övergår från att vara mans- till kvinnodominerat sjunker dess relativa löneläge, och dess status,
  • män har betydligt svårare än kvinnor att vinna vårdnadstvister.
  • kvinnor utgör en försvinnande liten minoritet på de höga chefsposterna i det privata näringslivet, och i dess styrelserum,
  • det är bara något bättre i statliga företag,
  • i många länder (och tills alldeles nyligen i Sverige) förväntas alla män men inte alla kvinnor riskera liv och lem för landets försvar
  • kvinnor har en mycket liten andel av de allra högsta politiska uppdragen, som partiledare i riksdagspartier, utrikesminister, finansminister …
  • kvinnor löper åtskilliga tiopotenser högre risk än män att systematiskt bli fysiskt misshandlade av sin partner,

Jag är övertygad om att dessa orättvisor mellan könen inte beror på någon ond vilja hos de konkreta människor som råkar ha det kön som idag är priviligierat i det ena eller andra sammanhanget. De är snarare en kvarvarande historisk barlast, som vi utan att vara riktigt medvetna om det bär med oss sedan de tider, då mannen var kvinnans förmyndare och kvinnans plats var köket, och då de flesta såg detta som en naturlig och riktig ordning.

Det finns skillnader mellan könen!
Vi kan lämna frågan därhän hur mycket av det som beror på medfödda biologiska skillnader och hur mycket som beror på inlärda könsroller, men det finns genomsnittliga skillnader mellan mäns och kvinnors beteende. Män har i genomsnitt lättare än kvinnor för att ta för sig på möten, att oinbjudna kasta sig in i en debatt och tala om och vad man själv tycker och vill. Kvinnor tenderar i genomsnitt oftare att fråga sig om det man själv har att säga verkligen är så viktigt, att tänka på vad de andra vill och ta ansvar för hela gruppen. Kvinnor prioriterar i genomsnitt oftare än män att vara hemma med barn länge framför att inte halka efter i karriären.

Om man håller dessa genomsnittliga skillnader i huvudet och tittar på hur olika system i samhället fungerar, så ser vi saker i stil med att de flesta karriärstegar (i politik, näringsliv, vetenskap …) är byggda så att man missgynnas av att ha varit borta i ett par år, medan ingen av stegarna sätter värde på de speciella – och ofta mycket nyttiga – erfarenheter man får när man är hemma med barn, och ska få ihop en vardag med flera barn och annat hushållsarbete. Vi ser att formerna för de flesta möten (på arbetsplatser, i politik mm) premierar den som på eget initiativ griper ordet, avskräcker den som inte är framfusig från att göra det, och osynliggör den som gör viktiga insatser för att få gruppen att fungera smidigt.

Man skulle kunna ge mängder med ytterligare exempel, men grundpoängen är nog rätt klar: Runt om i samhället har vi som en historisk barlast från den tid då mannen var kvinnans förmyndare en rad samhälleliga strukturer som är utformade av män, för män, och som fungerat utmärkt för de genomsnittliga män som historiskt befolkat strukturerna. Men där strukturerna hela tiden ger den genomsnittlige mannen fördelar framför den genomsnittliga kvinnan, och därmed skapar en skevhet mellan kvinnors och mäns genomsnittliga möjligheter i samhället.

Omvandla arketypiskt ”manliga” strukturer till ”mänskliga”
Utmaningen för en piratpartisktisk jämställdhetspolitik måste därför vara att omvandla dessa, som man ofta säger ”manliga,” strukturer till ”mänskliga” strukturer, som inte längre är anpassade efter den genomsnittlige mannens sätt att vara, utan passar den genomsnittlige mannen lika bra som den genomsnittliga kvinnan som den avvikande mannen som den avvikande kvinnan. Därigenom blir detta inte bara en politik för jämställdhet mellan könen, utan för jämställdhet mellan alla människor.

Men den kräver att vi ifrågasätter saker som de flesta av oss tagit som självklara. Till exempel måste vi fråga oss vad kompetens egentligen är. Kanske det vi definierar som kompetens bara är just den slags kompetens vi själva har? Finns det kanske en massa andra slag av kompetens? Hur ser de ut? Och är jag verkligen beredd att offra min chans till avancemang, för att det plötsligt ska vara andra typer av kompetens än dem som tidigare värdesatts, som nu ska premieras? Och är det traditionella sättet att genomföra möten verkligen det som passar de flesta människor bäst? Eller har det växt fram för att det gynnat en viss typ av människor, t ex min typ som har lätt att ta ordet, att prata/skriva mycket och dessutom vet hur man ska formulera yrkanden och förslag? Hur skulle mötesformerna kunna göras om, så att de bättre passar alla människor, och inte bara mig och mina likasinnade?

Att bygga om grundläggande strukturer i samhället för att omvandla ”manliga” strukturer till ”mänskliga” kommer dock att ta tid, och det kommer att krävas att det finns fler kvinnor med där uppe i toppen, under själva ”ombyggnadsarbetet”. Ska vi lyckas med den grundläggande utmaningen, och inte slösa bort den stora outnyttjade kvinnliga begåvningsreserven i samhället, måste vi därför fråga oss: Hur ska vi få fler kvinnor att komma upp till toppen?

Matcha fram kvinnliga förebilder
Problemet här är att det finns en ond cirkel: Så länge de allra flesta som sitter i toppen är män är det mycket naturligare för en ung kille än för en ung tjej att tänka: ”Dit vill jag också komma!” eller ”Det vill jag också bli!” Under de många år då nästan inga av de ledande medicinska forskarna var kvinnor var det mycket få av de begåvade kvinnliga studenterna som på allvar funderade på att börja forska. Först när stora insatser hade gjorts för att öka andelen kvinnliga professorer i medicin (där några men långt ifrån alla av insatserna gick över gränsen till kvotering) närmade sig andelen tjejer och killar bland nyantagna doktorander 50-50.

Man talar om detta som kvinnliga förebilder, och åtskilliga av de allra kompetentaste kvinnor vi haft i både politik och forskning har intygat att det var först när de såg eller stötte på en annan kvinna som lyckats, och fått en position, som de vågade börja tänka att det här kanske skulle kunna vara en bana för dem också, och inte bara för killarna omkring dem.

Det är i detta perspektiv man ska se att arrangörer av konferenser och debattprogram försöker se till att det är någorlunda jämn könsfördelning av talare och deltagare. Och att alla politiska partier försöker blanda kvinnor och män i toppen. Vill ni se ett ställe i det privata näringslivet, som arbetar mycket hårt och målmedvetet med att lyfta fram kvinnliga förebilder ska ni titta på hur redigerarna väljer bilder till SvD Näringslivs prasselutgåva!

Det är också i detta perspektiv man ska se tankarna att kvotera. Jag har inte träffat någon kvoteringsanhängare som tycker att kvotering är bra i princip. De tycker alla av princip illa om kvotering. Men de kan tänka sig att använda den under en begränsad tid, för att få fram en första generation kvinnor, som kan bli förebilder och hjälpa till att bryta gamla strukturer, så att man så snabbt som möjligt ska kunna komma fram till den situation vi alla vill sträva efter, där det är lika naturligt för kvinnor som män att vilja prova, och där de gamla strukturerna är utbytta mot moderna strukturer. Och där ingen kvotering följaktligen behövs.

Jag vet att det inte finns stöd i Piratpartiet för att stat och kommuner ska börja könskvotera, och tänker därför inte föreslå det. Så jag hoppas att det här inlägget inte ska följas av en lång tråd med välkända argument för och mot kvotering. Utan av en massa nya, pigga förslag på hur man på andra sätt skulle kunna bidra till att lyfta fram kvinnliga förebilder, och bygga om gamla samhällstrukturer som är anpassade efter arketypiska män, till moderna strukturer som passar alla!

Henrik Brändén

Finns på min blogg och Sagor från Livbåten

 

Kommentarer

Simon Lindgren skrev

Om vi ska driva detta så bör vi också kolla på vad som är ojämställt och nackdel till män. ett sådan exempel är lagen om kvinnofridskränkning. Det är ganska tokigt att ha en lag just för en könet. Jag vet att det ska finnas massor med liknade lagar dock kommer jag ej ihåg dem just nu men det finns säkert en annan pirat som kan peka ut dem.

Simon Lindgren skrev

Om vi ska driva detta så bör vi också kolla på vad som är ojämställt och nackdel till män. ett sådan exempel är lagen om kvinnofridskränkning. Det är ganska tokigt att ha en lag just för en könet. Jag vet att det ska finnas massor med liknade lagar dock kommer jag ej ihåg dem just nu men det finns säkert en annan pirat som kan peka ut dem.

Henrik Brändén skrev

Simon: Det är redan utpekat av en annan debattör i förra blogginlägget på detta tema. Håller helt med om att detta och några andra fall med lagstadgad ojämlikhet måste undanröjas.

Det kan dock finnas skäl att notera att nästan hela denna handfull med fall av lagstadgad ”ojämlikhet” handlar om att lagen gått in för att ge ett riktat skydd för det kön som i världen utanför juridiken varit missgynnat:

# Regeln att barnbidrag betalas ut till kvinnan tillkom i en värld där kvinnan sällan hade egen inkomst, och förfärande många familjer led av att männen på väg hem efter avlöningsdagen slank förbi krogen, där en betydande del av veckoinkomsten rann bort.

# Att det är just kvinnor som skyddas av kvinnofrid har sin upprinnelse i att det av uppenbara biologiska skäl fr a är män som bildar så mycket testosteron att de har så stora problem med sin impulskontroll att den typ av problem som lagen beskriver uppkommer. Varför det hela enormt mycket oftare drabbar kvinnor än män. Osv.

Men att något har en begriplig historisk bakgrund är inte ett skäl för att det ska få fortsätta vara så. Att göra kvinnofridslagen könsneutral torde bara kräva att några enstaka ord byts ut. Vad gäller barnbidraget är det säkert dags att låta föräldrarna välja eller dela.

Det här är dock småpotatis i jämförelse med de betydande orättvisor i samhället som går i motsatt riktning.

Henrik Brändén skrev

Simon: Det är redan utpekat av en annan debattör i förra blogginlägget på detta tema. Håller helt med om att detta och några andra fall med lagstadgad ojämlikhet måste undanröjas.

Det kan dock finnas skäl att notera att nästan hela denna handfull med fall av lagstadgad ”ojämlikhet” handlar om att lagen gått in för att ge ett riktat skydd för det kön som i världen utanför juridiken varit missgynnat:

# Regeln att barnbidrag betalas ut till kvinnan tillkom i en värld där kvinnan sällan hade egen inkomst, och förfärande många familjer led av att männen på väg hem efter avlöningsdagen slank förbi krogen, där en betydande del av veckoinkomsten rann bort.

# Att det är just kvinnor som skyddas av kvinnofrid har sin upprinnelse i att det av uppenbara biologiska skäl fr a är män som bildar så mycket testosteron att de har så stora problem med sin impulskontroll att den typ av problem som lagen beskriver uppkommer. Varför det hela enormt mycket oftare drabbar kvinnor än män. Osv.

Men att något har en begriplig historisk bakgrund är inte ett skäl för att det ska få fortsätta vara så. Att göra kvinnofridslagen könsneutral torde bara kräva att några enstaka ord byts ut. Vad gäller barnbidraget är det säkert dags att låta föräldrarna välja eller dela.

Det här är dock småpotatis i jämförelse med de betydande orättvisor i samhället som går i motsatt riktning.

Jan Bruun Andersen skrev

Första fråga är: Vill kvinnor bli jämställda?

Vill de gå en livslängd där är 5-10(?) kortare?
Vill de avge tiden samman med barnen när de är små?

Min tese är att det vill de inte.

Hade kvinnor verkligen önskat en kvinnlig statsminister (typ Mona Sahlin), så krävdes bare en ting: Att för 4 år se bort från politikens höger/vänster aspekt och rösta på S.

Om kvinnor verkligen önskar flera kvinnliga representanter i styrelser, så är det också enkelt: Tala om för din man, att han kommer till att sova ensam på soffan i 6 månader om han och hans kompisar inte väljar en kvinna.

Låglönajobb finns ofta i den offentliga sektor. De unga sjuksköterska som just har tagit exam är inna på rätt spår: Neka jobba för en usel lön. Igen – få era gifta/samboende kvinnor till att lägga press på deras män som sitter i kommunstyrelsen och i landstinget. Ingen sex, ingen hemlagd mat, tills lönerna är ökad med 10%.

Men vill kvinnorna?

Jan Bruun Andersen skrev

Första fråga är: Vill kvinnor bli jämställda?

Vill de gå en livslängd där är 5-10(?) kortare?
Vill de avge tiden samman med barnen när de är små?

Min tese är att det vill de inte.

Hade kvinnor verkligen önskat en kvinnlig statsminister (typ Mona Sahlin), så krävdes bare en ting: Att för 4 år se bort från politikens höger/vänster aspekt och rösta på S.

Om kvinnor verkligen önskar flera kvinnliga representanter i styrelser, så är det också enkelt: Tala om för din man, att han kommer till att sova ensam på soffan i 6 månader om han och hans kompisar inte väljar en kvinna.

Låglönajobb finns ofta i den offentliga sektor. De unga sjuksköterska som just har tagit exam är inna på rätt spår: Neka jobba för en usel lön. Igen – få era gifta/samboende kvinnor till att lägga press på deras män som sitter i kommunstyrelsen och i landstinget. Ingen sex, ingen hemlagd mat, tills lönerna är ökad med 10%.

Men vill kvinnorna?

Henrik Brändén skrev

Per-Erik: Ja! Det är mycket välbelagt. Inte minst kommunalarbetarförbundet har gjort en hel del undersökningar, där det genomgående visat sig saker som att man får mer betalt för mindre fysiskt krävande mindre ansvarsfulla och mindre intellektuellt krävande arbeten som går ut på att gräva i gator än för mer tunga, krävande och ansvarsfyllda arbeten i vården. Men jag förstår att du inte är nöjd med mitt referat utan vill ha en referens, och jag har de tyvärr inte bredvid mig nu, så jag ber att få återkomma om dem!

Henrik Brändén skrev

Per-Erik: Ja! Det är mycket välbelagt. Inte minst kommunalarbetarförbundet har gjort en hel del undersökningar, där det genomgående visat sig saker som att man får mer betalt för mindre fysiskt krävande mindre ansvarsfulla och mindre intellektuellt krävande arbeten som går ut på att gräva i gator än för mer tunga, krävande och ansvarsfyllda arbeten i vården. Men jag förstår att du inte är nöjd med mitt referat utan vill ha en referens, och jag har de tyvärr inte bredvid mig nu, så jag ber att få återkomma om dem!

Henrik Brändén skrev

Jan Bruun-Andersen: Jag tycker du har en kollektivistisk underton, där du buntar ihop alla individuella kvinnor i en grupp, varefter du utan att ens tillhöra den gruppen börjar uttala dig om vad de vill. Vad jag pratar om är att vi bör ha ett samhällssystem som inte bara i lagar och paragrafer utan också i praktisk verklighet ger alla individer – män som kvinnor – samma verkliga möjligheter. Så att alla sedan ska kunna välja utifrån sina individuella preferenser.

Henrik Brändén skrev

Jan Bruun-Andersen: Jag tycker du har en kollektivistisk underton, där du buntar ihop alla individuella kvinnor i en grupp, varefter du utan att ens tillhöra den gruppen börjar uttala dig om vad de vill. Vad jag pratar om är att vi bör ha ett samhällssystem som inte bara i lagar och paragrafer utan också i praktisk verklighet ger alla individer – män som kvinnor – samma verkliga möjligheter. Så att alla sedan ska kunna välja utifrån sina individuella preferenser.

Anna Troberg skrev

Hej Jan!

Jag tror att jag inte förstår riktigt hur du menar. Menar du att det bara är kvinnors ansvar att göra världen jämlik? Jag tycker att det är allas ansvar eftersom det är något som alla tjänar på. Och då menar jag naturligtvis jämlik åt båda hållen. Det är naturligtvis tråkigt att ens behöva påpeka det, men tyvärr urartar många samtal om jämlikhet till någon sorts pity party där man tävlar om vilket kön det är mest synd om. Men, det är ingen jäkla tävling. Det är en fråga om att göra världen lite bättre för oss alla, oavsett om vi är män eller kvinnor.

Och det där med sexstrejk… Vad har du för syn på kvinnor om du tycker att det enda sättet för dem att föra fram sin talan ska vara genom att tillhandahålla eller strypa tillgången till sex för männen i deras liv? Kvinnor är fullt kapabla att föra fram sina åsikter på andra sätt.

Och helt ärligt… Vad har du för syn på män om du tror att det enda sättet att få män att tänka klart är att köra en Lysistrate på dem? Jag har betydligt högre tankar om män än så. Jag tror att män är fullt kapabla att fatta vettiga beslut utan att utsättas för ofrivilligt celibat.

Anna Troberg skrev

Hej Jan!

Jag tror att jag inte förstår riktigt hur du menar. Menar du att det bara är kvinnors ansvar att göra världen jämlik? Jag tycker att det är allas ansvar eftersom det är något som alla tjänar på. Och då menar jag naturligtvis jämlik åt båda hållen. Det är naturligtvis tråkigt att ens behöva påpeka det, men tyvärr urartar många samtal om jämlikhet till någon sorts pity party där man tävlar om vilket kön det är mest synd om. Men, det är ingen jäkla tävling. Det är en fråga om att göra världen lite bättre för oss alla, oavsett om vi är män eller kvinnor.

Och det där med sexstrejk… Vad har du för syn på kvinnor om du tycker att det enda sättet för dem att föra fram sin talan ska vara genom att tillhandahålla eller strypa tillgången till sex för männen i deras liv? Kvinnor är fullt kapabla att föra fram sina åsikter på andra sätt.

Och helt ärligt… Vad har du för syn på män om du tror att det enda sättet att få män att tänka klart är att köra en Lysistrate på dem? Jag har betydligt högre tankar om män än så. Jag tror att män är fullt kapabla att fatta vettiga beslut utan att utsättas för ofrivilligt celibat.

Per-Erik skrev

Henrik: En annan viktig aspekt jag tror du inte får glömma här är tillgång och efterfrågan. Om det var så att det fanns en lönediskriminering skulle den privata enbart anställa kvinnor. Varje sparad lönekrona är 3 sparade kronor i avgifter. Konkurrensen är stenhård så om ett företag skulle drivas i kvinnoförtyckade syfte (Hej patriakalmyndigheten, vars är min styrelseplats?) skulle de bli utkonkurrerade.
Vidare menar du att vårduppgifterna är svårare/viktigare än grävarbeten vilket jag inte håller med om (el, vatten, kommunikation är minst lika viktiga), vidare är det inte så trivialt att utföra dessa arbeten som du antyder. Men som sagt, det handlar om tillgång och efterfrågan.
Arbetsgivare betalar inte ut högre lön bara för att man är kamrater utan man betalar så lite som möjligt för att få den kompetens man behöver.

Per-Erik skrev

Henrik: En annan viktig aspekt jag tror du inte får glömma här är tillgång och efterfrågan. Om det var så att det fanns en lönediskriminering skulle den privata enbart anställa kvinnor. Varje sparad lönekrona är 3 sparade kronor i avgifter. Konkurrensen är stenhård så om ett företag skulle drivas i kvinnoförtyckade syfte (Hej patriakalmyndigheten, vars är min styrelseplats?) skulle de bli utkonkurrerade.
Vidare menar du att vårduppgifterna är svårare/viktigare än grävarbeten vilket jag inte håller med om (el, vatten, kommunikation är minst lika viktiga), vidare är det inte så trivialt att utföra dessa arbeten som du antyder. Men som sagt, det handlar om tillgång och efterfrågan.
Arbetsgivare betalar inte ut högre lön bara för att man är kamrater utan man betalar så lite som möjligt för att få den kompetens man behöver.

Henrik Brändén skrev

Prova, vänner, att smaka på parallellen mellan A och B nedan:

A: Vi har ett samhälle där information, informationshantering och kommunikation i århundraden skett på papper, och där alla samhällssystem och all politik kring information och kommunikation under århundraden anpassats efter tryck, papper och brev. Så upptäcker vi plötsligt att det finns elektronisk information och kommunikation, som har något andra egenskaper och något andra förutsättningar. För att vi ska kunna få en informationspolitik som tar lika mycket hänsyn till den digitala världen som till pappersvärlden krävs att man öppnar ögonen för de skillnader som finns, och funderar över hur gamla strukturer anpassade efter papper och tryckpressar kan förvandlas till ett system anpassat efter att böcker kan finnas både på papper och läsplatta.

B: Vi har ett samhälle där myndighet och medborgarrätt i århundraden varit något förbehållet mannen, och där kvinnan varit omyndig. Så att alla strukturer kring samhälle och beslutsfattande anpassats efter den genomsnittlige eller arketypiske mannen. Så inser vi till slut att kvinnor är lika mycket förnuftiga rättskapabla varelser som män, med samma rätt till inflytande och delaktighet. För att vi ska få en sant jämställd politik, som tar lika hänsyn till kvinnor och män, krävs att man öppnar ögonen för att det finns en del skillnader mellan könen, och funderar över hur gamla strukturer anpassade efter den gensomsnittliga mannen kan förvandlas till ett system anpassat efter både män och kvinnors något olika genomsnittliga förutsättningar.

Henrik Brändén skrev

Prova, vänner, att smaka på parallellen mellan A och B nedan:

A: Vi har ett samhälle där information, informationshantering och kommunikation i århundraden skett på papper, och där alla samhällssystem och all politik kring information och kommunikation under århundraden anpassats efter tryck, papper och brev. Så upptäcker vi plötsligt att det finns elektronisk information och kommunikation, som har något andra egenskaper och något andra förutsättningar. För att vi ska kunna få en informationspolitik som tar lika mycket hänsyn till den digitala världen som till pappersvärlden krävs att man öppnar ögonen för de skillnader som finns, och funderar över hur gamla strukturer anpassade efter papper och tryckpressar kan förvandlas till ett system anpassat efter att böcker kan finnas både på papper och läsplatta.

B: Vi har ett samhälle där myndighet och medborgarrätt i århundraden varit något förbehållet mannen, och där kvinnan varit omyndig. Så att alla strukturer kring samhälle och beslutsfattande anpassats efter den genomsnittlige eller arketypiske mannen. Så inser vi till slut att kvinnor är lika mycket förnuftiga rättskapabla varelser som män, med samma rätt till inflytande och delaktighet. För att vi ska få en sant jämställd politik, som tar lika hänsyn till kvinnor och män, krävs att man öppnar ögonen för att det finns en del skillnader mellan könen, och funderar över hur gamla strukturer anpassade efter den gensomsnittliga mannen kan förvandlas till ett system anpassat efter både män och kvinnors något olika genomsnittliga förutsättningar.

Henrik Brändén skrev

Hej Per-Erik,
Citera mig rätt. Jag har aldrig sagt att de är ”viktigare”. Jag har sagt att när man gjort en så opartisk skattning som möjligt av hur fysiskt tungt ett jobb är, hur ansvarsfullt det är och hur intellektuellt krävande det är ser man inom kommunal precis det du frågade efter källa till, nämligen att kvinnor har lägre lön än män för lika tunga, ansvarsfulla och krävande arbeten.

Om du väljer att tro att detta helt och hållet kan förklaras med marknadsmekanismer får det naturligtvis vara din tro. Den är i mina ögon lite väl marknadsfundamentalistisk. Jag tror människors medvetna och omedvetna värdering av grupper och arbetsuppgifter spelar en betydande roll. I synnerhet som jag inte hört många bedömare som menar att arbetsmarknaden i Sverige befinner sig ens i närheten av en ideal fri marknad …

Henrik Brändén skrev

Hej Per-Erik,
Citera mig rätt. Jag har aldrig sagt att de är ”viktigare”. Jag har sagt att när man gjort en så opartisk skattning som möjligt av hur fysiskt tungt ett jobb är, hur ansvarsfullt det är och hur intellektuellt krävande det är ser man inom kommunal precis det du frågade efter källa till, nämligen att kvinnor har lägre lön än män för lika tunga, ansvarsfulla och krävande arbeten.

Om du väljer att tro att detta helt och hållet kan förklaras med marknadsmekanismer får det naturligtvis vara din tro. Den är i mina ögon lite väl marknadsfundamentalistisk. Jag tror människors medvetna och omedvetna värdering av grupper och arbetsuppgifter spelar en betydande roll. I synnerhet som jag inte hört många bedömare som menar att arbetsmarknaden i Sverige befinner sig ens i närheten av en ideal fri marknad …

Tommy skrev

Jag håller inte med dig i slutsatsen: ”Men där strukturerna hela tiden ger den genomsnittlige mannen fördelar framför den genomsnittliga kvinnan”

Hur ser du på att många kvinnor väljer att jobba deltid för att få mer fritid? Jag gillar fritid mest av allt och är fullständigt ointresserad av att slita för att göra karriär och få lite mer pengar, så det är ett helt rimligt val tycker jag.

Det är kanske synd om de männen som är fast i en sådan struktur där de förväntas att inte värdesätta fritiden mera, utan pga att de kanske har mer betalt tvingas offra mer fritid för att det är ekonomiskt fördelaktigt för en familj? Det är väl troligen samma problem i man/man och kvinna/kvinna relationer för den delen. En part tjänar mer.

Nu är jag inte i en relation, så jag vet inte, men är det inte så att även fast den ena parten gillar sitt jobb mer än den andra, så är strukturen uppbyggd på det sättet att den som tjänar mer nästan kan vara tvingad att slava mer på jobbet, fastän paret egentligen skulle velat löst det åt det andra hållet så att det är den personen som får vara hemma?

Hur vill du göra med att män förväntas bjuda på middag, bjuda ut och kanske hålla upp dörren? Och att det ofta är tjejen som väljer kille tex? Det är också strukturer. Vill du förändra det? Varför, varför inte? Hör det till ett politiskt partis uppgifter? Hör det till ett politiskt partis uppgifter att styra upp hur andra organisationers möten hålls?

Personligen håller jag fullständigt med Pär i detta: http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/16/vad-vill-jamstalldisterna/

Den enda åsikten PP som ett politiskt parti bör ha på det här området är att könet ska vara irrelevant, precis som det är på internet (Pseudonym döljer personens riktiga könstillhörighet) och att Sveriges lagar ska göras helt könsneutrala och aldrig förfördela någon pga varken kön eller tro. Det räcker väl?

Tommy skrev

Jag håller inte med dig i slutsatsen: ”Men där strukturerna hela tiden ger den genomsnittlige mannen fördelar framför den genomsnittliga kvinnan”

Hur ser du på att många kvinnor väljer att jobba deltid för att få mer fritid? Jag gillar fritid mest av allt och är fullständigt ointresserad av att slita för att göra karriär och få lite mer pengar, så det är ett helt rimligt val tycker jag.

Det är kanske synd om de männen som är fast i en sådan struktur där de förväntas att inte värdesätta fritiden mera, utan pga att de kanske har mer betalt tvingas offra mer fritid för att det är ekonomiskt fördelaktigt för en familj? Det är väl troligen samma problem i man/man och kvinna/kvinna relationer för den delen. En part tjänar mer.

Nu är jag inte i en relation, så jag vet inte, men är det inte så att även fast den ena parten gillar sitt jobb mer än den andra, så är strukturen uppbyggd på det sättet att den som tjänar mer nästan kan vara tvingad att slava mer på jobbet, fastän paret egentligen skulle velat löst det åt det andra hållet så att det är den personen som får vara hemma?

Hur vill du göra med att män förväntas bjuda på middag, bjuda ut och kanske hålla upp dörren? Och att det ofta är tjejen som väljer kille tex? Det är också strukturer. Vill du förändra det? Varför, varför inte? Hör det till ett politiskt partis uppgifter? Hör det till ett politiskt partis uppgifter att styra upp hur andra organisationers möten hålls?

Personligen håller jag fullständigt med Pär i detta: http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/16/vad-vill-jamstalldisterna/

Den enda åsikten PP som ett politiskt parti bör ha på det här området är att könet ska vara irrelevant, precis som det är på internet (Pseudonym döljer personens riktiga könstillhörighet) och att Sveriges lagar ska göras helt könsneutrala och aldrig förfördela någon pga varken kön eller tro. Det räcker väl?

Henry Rouhivuori skrev

Detta är rätt approach för jämställdhet, inte uttalat feministiskt, utan mänsklig. Vår väljarskara liksom medlemsmatrikeln är mansdominerad. Jag ser det som ett steg i rätt riktning ifall dessa faktorer jämnas ut genom förd politik där fler nya medlemmar och väljare känner att detta är ett parti för dem.

Henry Rouhivuori skrev

Detta är rätt approach för jämställdhet, inte uttalat feministiskt, utan mänsklig. Vår väljarskara liksom medlemsmatrikeln är mansdominerad. Jag ser det som ett steg i rätt riktning ifall dessa faktorer jämnas ut genom förd politik där fler nya medlemmar och väljare känner att detta är ett parti för dem.

Jerker Montelius skrev

Detta är ytterligare en av tulipanaros förslagen.
Fint och bra att tala om men så oändligt mycket svårare att göra i verkligheten. Total jämlikhet mellan könen, fine. Då tar vi bort riktade barnbidrag till mammorna men då kommer vissa grupper antagligen att skrika högt. Lika så alla former av kvotering som du så riktigt påpekar.
Kom upp med ett konkret förslag på vad du vill införa eller göra så kan vi diskutera det.

Jerker Montelius skrev

Detta är ytterligare en av tulipanaros förslagen.
Fint och bra att tala om men så oändligt mycket svårare att göra i verkligheten. Total jämlikhet mellan könen, fine. Då tar vi bort riktade barnbidrag till mammorna men då kommer vissa grupper antagligen att skrika högt. Lika så alla former av kvotering som du så riktigt påpekar.
Kom upp med ett konkret förslag på vad du vill införa eller göra så kan vi diskutera det.

Matte Matik skrev

Blir glad att se att du uppmärksammar några viktiga jämställdhetsfrågor för män. Är dock en smula fundersam över ett par punkter i din punktlista. Vad gäller lika lön för lika arbete genomförde jämställdhetsombudsmannen den s.k. miljongranskningen och kunde fastslå att de skillnader som fanns mellan mäns och kvinnors löner var mycket små och att det inte gick att hänföra dessa till diskriminering då det var väldigt osäkert vad de berodde på.

Vad gäller våld i nära relationer finns det gott om forskning som visar att det är i princip jämnt fördelat mellan könen – däremot löper kvinnor förstås större risk att skadas allvarligt (dock är det vanligare att kvinnan initierar våldet).

På de höga chefsposterna sitter flest män men när det gäller mellanchefsnivå i statlig verksamhet finner du fler kvinnor. Så ser det ut överlag i samhället – män är överrepresenterade både i toppskiktet och i bottenskiktet (de flesta hemlösa är män t.ex.) och en man i bottenskiktet har ingen som helst tröst av att individer av samma kön som han själv är överrepresenterade i bolagsstyrelserna.

Här finns referenser: http://mansnatverket.org/mansfragor.php

Matte Matik skrev

Blir glad att se att du uppmärksammar några viktiga jämställdhetsfrågor för män. Är dock en smula fundersam över ett par punkter i din punktlista. Vad gäller lika lön för lika arbete genomförde jämställdhetsombudsmannen den s.k. miljongranskningen och kunde fastslå att de skillnader som fanns mellan mäns och kvinnors löner var mycket små och att det inte gick att hänföra dessa till diskriminering då det var väldigt osäkert vad de berodde på.

Vad gäller våld i nära relationer finns det gott om forskning som visar att det är i princip jämnt fördelat mellan könen – däremot löper kvinnor förstås större risk att skadas allvarligt (dock är det vanligare att kvinnan initierar våldet).

På de höga chefsposterna sitter flest män men när det gäller mellanchefsnivå i statlig verksamhet finner du fler kvinnor. Så ser det ut överlag i samhället – män är överrepresenterade både i toppskiktet och i bottenskiktet (de flesta hemlösa är män t.ex.) och en man i bottenskiktet har ingen som helst tröst av att individer av samma kön som han själv är överrepresenterade i bolagsstyrelserna.

Här finns referenser: http://mansnatverket.org/mansfragor.php

Anna Troberg skrev

Hej Matte!
Bara en liten notering vad det gäller våld i nära relationer. Är det så intressant vem som slår först? Hur ska man dra den linjen vidare? ”XX gav XX en örfil, så därför var det befogat av XX att slå ihjäl XX”?

Jag tycker det är bättre att använda utgångspunkten: Det är idiotiskt att överhuvudtaget använda våld, att slå först, att slå tillbaka och att slå sist. Det enda undantaget är rent självförsvar, men även där är övervåld obefogat.

Anna Troberg skrev

Hej Matte!
Bara en liten notering vad det gäller våld i nära relationer. Är det så intressant vem som slår först? Hur ska man dra den linjen vidare? ”XX gav XX en örfil, så därför var det befogat av XX att slå ihjäl XX”?

Jag tycker det är bättre att använda utgångspunkten: Det är idiotiskt att överhuvudtaget använda våld, att slå först, att slå tillbaka och att slå sist. Det enda undantaget är rent självförsvar, men även där är övervåld obefogat.

Sam skrev

Tack Matte Matik, jag hade liknande invändningar. Om PP ska bygga någon politik på detta måste underlaget vara högkvalitativt.

Sam skrev

Tack Matte Matik, jag hade liknande invändningar. Om PP ska bygga någon politik på detta måste underlaget vara högkvalitativt.

Matte Matik skrev

@Anna Troberg: Nej, det är ointressant, jag tog bara med det för att visa på att det är mycket som inte stämmer överens vad gäller den bild vi får av media och politiker när det handlar om våld i nära relationer. Jag hade väldiga problem själv att acceptera den när jag konfronterades med min egen bild av den en gång i tiden. Jag menade inte att skuldbelägga kvinnor och vill inte heller göra det till någon tävling om vilket kön som ”är värst”, det var mest tänkt som en ögonöppnare. Män är f ö mer sällan rädda för det våld de utsätts för i sin relation, så man kan fortfarande tycka att våld i nära relationer är en kvinnofråga, att kvinnor ”drabbas värst” av det, men tiopotenser större risk är inte ens i närheten av verkligheten, frågan är om det ens är dubbelt så stor risk. Om man tittar på hur många som dödas av sin partner, där förhållandet är någonstans mellan 60-70% kvinnor som dödas av sin man om jag minns rätt.

Det skulle vara skönt om PP till skillnad från resten av partierna kunde utgå från forskning till skillnad från den bild vi får av media – om man nu ska ge sig in i det här området. Den kollektivism som präglar jämställdhetsdebatten i Sverige går igen i alla andra partiers program, och den funkar inte något vidare. Det snedvridna med könskollektivism tycker jag framgår tydligt när man tittar på exemplet med den hemlöse mannen. Vad har han för nytta överhuvudtaget av att individer av samma kön som han själv är överrepresenterade i bolagsstyrelser? Tanken är absurd, likafullt är det så man ser på saker och ting i Sverige idag.

Hoppas PP vågar vara föregångare här. Könskollektivismen är ute, de etablerade partierna har inte förstått det än, alt så vill de inte förstå det.

Matte Matik skrev

@Anna Troberg: Nej, det är ointressant, jag tog bara med det för att visa på att det är mycket som inte stämmer överens vad gäller den bild vi får av media och politiker när det handlar om våld i nära relationer. Jag hade väldiga problem själv att acceptera den när jag konfronterades med min egen bild av den en gång i tiden. Jag menade inte att skuldbelägga kvinnor och vill inte heller göra det till någon tävling om vilket kön som ”är värst”, det var mest tänkt som en ögonöppnare. Män är f ö mer sällan rädda för det våld de utsätts för i sin relation, så man kan fortfarande tycka att våld i nära relationer är en kvinnofråga, att kvinnor ”drabbas värst” av det, men tiopotenser större risk är inte ens i närheten av verkligheten, frågan är om det ens är dubbelt så stor risk. Om man tittar på hur många som dödas av sin partner, där förhållandet är någonstans mellan 60-70% kvinnor som dödas av sin man om jag minns rätt.

Det skulle vara skönt om PP till skillnad från resten av partierna kunde utgå från forskning till skillnad från den bild vi får av media – om man nu ska ge sig in i det här området. Den kollektivism som präglar jämställdhetsdebatten i Sverige går igen i alla andra partiers program, och den funkar inte något vidare. Det snedvridna med könskollektivism tycker jag framgår tydligt när man tittar på exemplet med den hemlöse mannen. Vad har han för nytta överhuvudtaget av att individer av samma kön som han själv är överrepresenterade i bolagsstyrelser? Tanken är absurd, likafullt är det så man ser på saker och ting i Sverige idag.

Hoppas PP vågar vara föregångare här. Könskollektivismen är ute, de etablerade partierna har inte förstått det än, alt så vill de inte förstå det.

Erik skrev

Håller med Matte Matik.

Ni skulle ha min röst om ni blir det första partiet som står för riktig jämställdhet med vetenskap som grund.

Erik skrev

Håller med Matte Matik.

Ni skulle ha min röst om ni blir det första partiet som står för riktig jämställdhet med vetenskap som grund.

Henrik Brändén skrev

Jerker, Du efterlyser exempel på vad man kan göra utifrån resonemangen jag för. Ett mycket konkret förslag: Betrakta minst 6 månaders föräldraledighet som en merit vid anställningar i offentlig sektor.

Henrik Brändén skrev

Jerker, Du efterlyser exempel på vad man kan göra utifrån resonemangen jag för. Ett mycket konkret förslag: Betrakta minst 6 månaders föräldraledighet som en merit vid anställningar i offentlig sektor.

StenSture skrev

@H Brändén
För att höja status och löner inom den offentliga sektorn måste det först trollas fram skattemedel att betala löner med, vilket kanske inte är omöjligtmed omfördelningar etc (inte mitt fokus i denna kommentar).

Men, om det inte handlar om barnomsorg kan jag inte se hur det ökar kvaliten på verksamheten genom att sätta barnledighet (minst 6 mån) som merit vid tillsättning av tjänster.

Dessutom är det ju rent diskriminerande mot barnlösa, som då antagligen kommer fly de aktuella jobben, vilket gör att kvalitetspoolen minskar ytterligare.

Det låter mer som ett Sovjetinspirerat ingrepp i arbetsmarknaden. Hur tänkte du att detta skulle höja lön och kvalitet?

StenSture skrev

@H Brändén
För att höja status och löner inom den offentliga sektorn måste det först trollas fram skattemedel att betala löner med, vilket kanske inte är omöjligtmed omfördelningar etc (inte mitt fokus i denna kommentar).

Men, om det inte handlar om barnomsorg kan jag inte se hur det ökar kvaliten på verksamheten genom att sätta barnledighet (minst 6 mån) som merit vid tillsättning av tjänster.

Dessutom är det ju rent diskriminerande mot barnlösa, som då antagligen kommer fly de aktuella jobben, vilket gör att kvalitetspoolen minskar ytterligare.

Det låter mer som ett Sovjetinspirerat ingrepp i arbetsmarknaden. Hur tänkte du att detta skulle höja lön och kvalitet?

Henrik Brändén skrev

Tommy: Om att män håller upp dörrar och bjuder: Personligen har jag svårt att se att det jag uppfattar som normalt hyfs skulle vara könsförtryckande, men jag vet många tjejer ser sådant som ett sätt av oss män att visa (och av tjejer som går genom dörren och låter sig bjudas att bekräfta) normen att det är mannen som är stor och stark och kvinnan liten och i behov av hjälp, och som därför tar illa vid sig av eller avvisar sådan ”gentlemannamässighet”.

Henrik Brändén skrev

Tommy: Om att män håller upp dörrar och bjuder: Personligen har jag svårt att se att det jag uppfattar som normalt hyfs skulle vara könsförtryckande, men jag vet många tjejer ser sådant som ett sätt av oss män att visa (och av tjejer som går genom dörren och låter sig bjudas att bekräfta) normen att det är mannen som är stor och stark och kvinnan liten och i behov av hjälp, och som därför tar illa vid sig av eller avvisar sådan ”gentlemannamässighet”.

Anna Troberg skrev

Jag tycker att det är märkligt att nästan alla jämlikhetssamtal hamnar i vem som har högst eller lägst problemprocent i en viss fråga.

Är det intressanta verkligen att män tar livet oftare av sig än kvinnor? Är det inte mer intressant att ta reda på varför män tar livet av sig och förska hindra det? (Jag gissar att det inte är för att kvinnor inte tar livet av sig i lika hög utsträckning.)

Är det intressanta verkligen att kvinnor oftare har självskadebeteende än män? Är det inte mer intressant att ta reda på varför de har ett självskadebeteende och försöka hindra det? (Jag gissar återigen att det inte är för att män inte skadar sig själva lika mycket.)

Det är ingen tävling. Alla tjänar på att båda könen får det bättre. Vi är i samma lag.

Anna Troberg skrev

Jag tycker att det är märkligt att nästan alla jämlikhetssamtal hamnar i vem som har högst eller lägst problemprocent i en viss fråga.

Är det intressanta verkligen att män tar livet oftare av sig än kvinnor? Är det inte mer intressant att ta reda på varför män tar livet av sig och förska hindra det? (Jag gissar att det inte är för att kvinnor inte tar livet av sig i lika hög utsträckning.)

Är det intressanta verkligen att kvinnor oftare har självskadebeteende än män? Är det inte mer intressant att ta reda på varför de har ett självskadebeteende och försöka hindra det? (Jag gissar återigen att det inte är för att män inte skadar sig själva lika mycket.)

Det är ingen tävling. Alla tjänar på att båda könen får det bättre. Vi är i samma lag.

Chade skrev

Förutom allt annat som andra redan påpekat (och en del till) så tror jag att folk ofta inte funderar på orsak och verkan vad gäller följande påstående:

”då ett yrke övergår från att vara mans- till kvinnodominerat sjunker dess relativa löneläge, och dess status,”

Det som händer, exempelvis i juristyrket som tidigare var klart mansdominerat och nu är det fler kvinnor än män som utbildar sig och arbetar som jurister, är att utbudet av arbetstagare ökar. Enligt klassisk ekonomisk teori kommer då det relativa löneläget att minska så länge inte utbudet av arbete ökar i samma takt. Att löneläget blir relativt lägre har altså ingenting direkt med kvinnor att göra utan med att utbudet av arbetstagare ökar (och dessa råkar vara en majoritet kvinnor). Det är således ingen jämställdhetsfråga.

Vad gäller andelen män och kvinnor på de högsta positionerna i näringslivet så kan man inte bara slå fast att det är en kvinnofråga för att det finns färre kvinnor än män där. Man måste först förska definiera vad som krävs för att nå dessa positioner i form av arbetstid, utbildning etc. och sedan jämföra könsfördelningen i det underlag som då finns (dvs. av de som uppfyller kraven). Vi kan då till exempel se att kvinnor i börsbolagstyrelser i genomsnitt är 8 år (tror jag det var) yngre än sina manliga kollegor. Det finns alltså mer som tyder på att det är en fördel att vara kvinna än att det är en nackdel, under förutsättning att man uppfyller (ungefär) de krav som ställs på en styrelsemedlem.

Som Matte Matik sa ovan. Det är lämpligt, om man nu vill utforma en jämställdhetspolitik, att man inte går i samma fällor som alla andra partier utan definierar vad som är jåämställdhet, hur den mäts och vad som faktiskt inte är någon diskriminering utan bara skillnad i utfall.

Chade skrev

Förutom allt annat som andra redan påpekat (och en del till) så tror jag att folk ofta inte funderar på orsak och verkan vad gäller följande påstående:

”då ett yrke övergår från att vara mans- till kvinnodominerat sjunker dess relativa löneläge, och dess status,”

Det som händer, exempelvis i juristyrket som tidigare var klart mansdominerat och nu är det fler kvinnor än män som utbildar sig och arbetar som jurister, är att utbudet av arbetstagare ökar. Enligt klassisk ekonomisk teori kommer då det relativa löneläget att minska så länge inte utbudet av arbete ökar i samma takt. Att löneläget blir relativt lägre har altså ingenting direkt med kvinnor att göra utan med att utbudet av arbetstagare ökar (och dessa råkar vara en majoritet kvinnor). Det är således ingen jämställdhetsfråga.

Vad gäller andelen män och kvinnor på de högsta positionerna i näringslivet så kan man inte bara slå fast att det är en kvinnofråga för att det finns färre kvinnor än män där. Man måste först förska definiera vad som krävs för att nå dessa positioner i form av arbetstid, utbildning etc. och sedan jämföra könsfördelningen i det underlag som då finns (dvs. av de som uppfyller kraven). Vi kan då till exempel se att kvinnor i börsbolagstyrelser i genomsnitt är 8 år (tror jag det var) yngre än sina manliga kollegor. Det finns alltså mer som tyder på att det är en fördel att vara kvinna än att det är en nackdel, under förutsättning att man uppfyller (ungefär) de krav som ställs på en styrelsemedlem.

Som Matte Matik sa ovan. Det är lämpligt, om man nu vill utforma en jämställdhetspolitik, att man inte går i samma fällor som alla andra partier utan definierar vad som är jåämställdhet, hur den mäts och vad som faktiskt inte är någon diskriminering utan bara skillnad i utfall.

Mats skrev

Du har fel, det är en tävling. Sålänge det finns feminister kvar på denna planet som tror sig ha rätten att öppna käften är det en tävling.

Mats skrev

Du har fel, det är en tävling. Sålänge det finns feminister kvar på denna planet som tror sig ha rätten att öppna käften är det en tävling.

Anna Troberg skrev

Hej Mats!
Så, för att det finns några som du upplever har fel, så klumpar du ihop alla som råkar ha samma kön med dem och tycker att de inte ska få ha rätt att yttra sig? Bra, då vet vi det.

Då vill jag upplysa dig om två saker:

1. Piratpartiet tror på åsikts- och yttrandefrihet. Det gäller även kvinnor. Det gäller även de män och kvinnor som väljer att kalla sig feminister.

2. Det här är en plattform där vi pratar trevligt och sakligt om frågor som vi funderar på. Man får ha vilken åsikt man vill, men trevlighet och saklighet är a och o. Jag tycker varken att du var speciellt trevlig eller saklig i din kommentar, så shape up.

Våra modereringsregler finns här: http://breddning.piratpartiet.se/jag-vill-bredda/

Anna Troberg skrev

Hej Mats!
Så, för att det finns några som du upplever har fel, så klumpar du ihop alla som råkar ha samma kön med dem och tycker att de inte ska få ha rätt att yttra sig? Bra, då vet vi det.

Då vill jag upplysa dig om två saker:

1. Piratpartiet tror på åsikts- och yttrandefrihet. Det gäller även kvinnor. Det gäller även de män och kvinnor som väljer att kalla sig feminister.

2. Det här är en plattform där vi pratar trevligt och sakligt om frågor som vi funderar på. Man får ha vilken åsikt man vill, men trevlighet och saklighet är a och o. Jag tycker varken att du var speciellt trevlig eller saklig i din kommentar, så shape up.

Våra modereringsregler finns här: http://breddning.piratpartiet.se/jag-vill-bredda/

Sam skrev

@Henrik Brändén:
Det borde leda till att kvinnodominansen i den offentliga sektorn blir ännu större? Eller har jag fel, är inte den offentliga sektorn kvinnodominerad? Och går det att fixa den här buggen på sidan som anser att man postar för snabbt med 1h mellanrum?

Sam skrev

@Henrik Brändén:
Det borde leda till att kvinnodominansen i den offentliga sektorn blir ännu större? Eller har jag fel, är inte den offentliga sektorn kvinnodominerad? Och går det att fixa den här buggen på sidan som anser att man postar för snabbt med 1h mellanrum?

Tommy skrev

Tack Matte Matik för mansnätverksidan. Det fanns mycket intressant där.

Det intressantaste är biten:
”Lagstiftning
Män är den enda gruppen i Sverige som diskrimineras av lagen. Följande lagar behandlar män på ett sämre sätt än kvinnor:”

Det är trots allt lagstiftning som ett politiskt parti borde bekymra sig mest över, eftersom det är lagändringar som är det övergripande syftet med ett politiskt parti. Det är det som skiljer ett parti ifrån andra intresseorganisationer.

Tommy skrev

Tack Matte Matik för mansnätverksidan. Det fanns mycket intressant där.

Det intressantaste är biten:
”Lagstiftning
Män är den enda gruppen i Sverige som diskrimineras av lagen. Följande lagar behandlar män på ett sämre sätt än kvinnor:”

Det är trots allt lagstiftning som ett politiskt parti borde bekymra sig mest över, eftersom det är lagändringar som är det övergripande syftet med ett politiskt parti. Det är det som skiljer ett parti ifrån andra intresseorganisationer.

Anna Troberg skrev

Hej Tommy!
Politik är mycket mer än ren lagstiftning. Det handlar om att påverka attityder, opinionsbilda, etc. Allt detta behövs för att ens kunna lagstifta på ett vettigt sätt.

Anna Troberg skrev

Hej Tommy!
Politik är mycket mer än ren lagstiftning. Det handlar om att påverka attityder, opinionsbilda, etc. Allt detta behövs för att ens kunna lagstifta på ett vettigt sätt.

Tommy skrev

Det är ändå viktigast att påpeka hur vi vill förändra lagen, då det faktiskt är den huvudsakliga funktionen till varför folk ska vilja skicka oss till riksdagen.

Tommy skrev

Det är ändå viktigast att påpeka hur vi vill förändra lagen, då det faktiskt är den huvudsakliga funktionen till varför folk ska vilja skicka oss till riksdagen.

Peter skrev

@Henrik – Jag ser gärna fler kvinnor i toppen på företagen, både som VD och i styrelserna. Men vägen dit är inte att kvotera in kvinnor i de företag som redan finns. Vägen är att fler kvinnor börjar starta egna företag och utvecklar de på ett lönsamt sätt. Sverige behöver nämligen fler lönsamma företag för att kunna minska arbetslösheten och utanförskapet. Och det är kvinnor som är i klart underskott när det gäller att starta nya företag och att anställa personal. Det är dags att kvinnorna börjar ta lika stort ansvar som män när det gäller att skapa det välstånd som behövs för att kunna betala för välfärden!

Peter skrev

@Henrik – Jag ser gärna fler kvinnor i toppen på företagen, både som VD och i styrelserna. Men vägen dit är inte att kvotera in kvinnor i de företag som redan finns. Vägen är att fler kvinnor börjar starta egna företag och utvecklar de på ett lönsamt sätt. Sverige behöver nämligen fler lönsamma företag för att kunna minska arbetslösheten och utanförskapet. Och det är kvinnor som är i klart underskott när det gäller att starta nya företag och att anställa personal. Det är dags att kvinnorna börjar ta lika stort ansvar som män när det gäller att skapa det välstånd som behövs för att kunna betala för välfärden!

Jan Bruun Andersen skrev

> Betrakta minst 6 månaders föräldraledighet som en merit vid anställningar i offentlig sektor.

Så jag, enlig man, ingen barn, kan like gärna glömma att söka anställning som IT-systemutvecklar hos Skatteverket?

Jan Bruun Andersen skrev

@Henrik – jag försöker inte att tala om vad kvinnor vill. Men jag tittar på verkligheten och kommer fram till en konklusion som jag inte är rädd för att dela med omvärlden. Sedan är det fritt fram för dom som är oeniga att kritisera och försöka att övertyga mig om att jag har fel.

@Anna – nej jag tycker inte att kvinnor ensamt har ett ansvar för att skapa ett jämställt samhälls. Men ibland (apropås Henrik om praktisk verklighet), så får man ta till radikala medel. Båda för den mediauppmärksamhet det ger, och för den effekt det faktisk kan ha.

T ex stoppa en krig och säkra Nobels fredspris:

http://www.huffingtonpost.com/mobileweb/elisabeth-braw/leymah-gbowee-nobel-peace-prize_b_1561922.html

Också en ting för kvinnor att tänka på: Vem är det som i generationer har haft, och fortfarande har, ansvaret för, och alla tiders chans, för att påverka pojkar från de är 0 år till de lämnar skolan som 15-16 åriga? Vem är det som misslyckas kapitalt med att forma män som inte förtrycker (eller tycker det är ok med förtryck)?

Peter skrev

@Jan – Nej nej! Du får absolut inte kritisera kvinnor. Du får absolut inte ta upp det faktum att det är kvinnor som haft huvudansvaret att uppfostra och forma alla dessa män som sedan tydligen växer upp till patriarkala förtryckare!

Matte Matik skrev

@Anna Troberg:
Idén om könsmaktsordning och patriarkatet dominerar i media och politik och essensen av dessa idéer är just att kvinnor har det värre än män (män som grupp är överordnad kvinnor som grupp). Att vilja nyansera detta med att säga att vissa problem är mer vanliga bland kvinnor medan andra problem är mer vanliga bland män behöver inte betyda att man förnekar kvinnors problem.

Det kan lätt tolkas som att det blir en tävling i vem som har värst när man helt enkelt vill påpeka att det finns problem som är specifika för män och att vi behöver belysa dessa eftersom den dominerande bilden, tills nyligen, varit att män inte kan ha några problem. Det behövs en bättre balans. Visst, det skulle vara bra att se dessa som mänskliga problem så långt det faktiskt går, men personligen tror jag inte det är möjligt – åtminstone inte i dagsläget.

Matte Matik skrev

@Anna Troberg:
Idén om könsmaktsordning och patriarkatet dominerar i media och politik och essensen av dessa idéer är just att kvinnor har det värre än män (män som grupp är överordnad kvinnor som grupp). Att vilja nyansera detta med att säga att vissa problem är mer vanliga bland kvinnor medan andra problem är mer vanliga bland män behöver inte betyda att man förnekar kvinnors problem.

Det kan lätt tolkas som att det blir en tävling i vem som har värst när man helt enkelt vill påpeka att det finns problem som är specifika för män och att vi behöver belysa dessa eftersom den dominerande bilden, tills nyligen, varit att män inte kan ha några problem. Det behövs en bättre balans. Visst, det skulle vara bra att se dessa som mänskliga problem så långt det faktiskt går, men personligen tror jag inte det är möjligt – åtminstone inte i dagsläget.

Nicholas Miles skrev

Jag tycker Henrik gjorde det ganska klart att könsbetingade samhällsstrukturer inte bara skadar kvinnor, så jag förstår inte riktigt den Nice Guy-syndrom-artade självömkansorgien som pågår i delar av det här kommentarsfältet.

Jag tycker det är bra att jämställdhetsfrågorna tas upp i partiet. Det är ett område där det verkligen är extra viktigt att vara tydlig och konkret, och inte bara falla tillbaka på plattityder om mänskliga rättigheter.

Alla verkar tycka att jämlikhet (sic!) är viktigt, men meningarna verkar vara väldigt delade vad gäller tillvägagångssätt. Jag tror det är viktigt att ha i åtanke. Ett exempel är betygsklyftorna i skolan, där vissa vill arbeta mot könsroller och sexistiska lärare, medan andra är inställda på att göra skolan lite mer ”manlig” (vad nu det innebär) eller till och med könssegregerad.

Jag tycker personligen att dagis och grundskola är den plats allt jämlikhetsarbete måste börja. Hela systemet behöver synas i sömmarna med genusglasögon för att se till så att det inte är staten själv som upprätthåller gamla könsroller och förlegade ideal. Alltifrån betygssättning till talartid i klassrummet behöver hårdgranskas.

Löneklyftor, arbetsskadestatistik, osv är förstås också viktigt, men jag tror skola och dagis bör vara steg ett, om inte annt så för det rent strategiska skälet att ungdomar är partiets främsta målgrupp.

Tomas Kronvall skrev

Jan: ”Så jag, enlig man, ingen barn, kan like gärna glömma att söka anställning som IT-systemutvecklar hos Skatteverket?”

Nej, inte så. Skilj på merit och krav. Det halvår du istället ägnade åt att utveckla system X är också en merit, och förslaget lämnar öppet vilket relativ vikt som bör ges åt just meriten ”föräldraledig”.

Saken är den, att man som aktiv förälder får en mängd erfarenheter som var för sig är svåra att sätta etiketter på, och därmed svåra att skriva in i en meritförteckning – men de är icke destu mindre användbara även utanför en barnuppfostrarkontext.

Exempel kan vara planerings/organiseringsförmåga, tydlighet i kommunikation, att ta tag i otrevliga saker som bara måste göras, utan att skjuta upp dem (typiskt träningsexempel kan vara skitiga blöjor, men färdigheten kan appliceras på mycket annat) – och dessa är bara det jag spontant kom att tänka på, det finns säkerligen fler.

Anna Troberg skrev

Hej igen Matte!
Jag har varit väldigt tydlig både här och på andra ställen om att jag anser att jämlikhet är en sak som angår båda könen. Det vill säga, att man måste lyfta fram de problem som båda könen står inför. Jag tror att det är helt nödvändigt för att någonsin kunna få ett mer jämlikt samhälle där varken män eller kvinnor behöver känna sig förfördelade i olika situatuoner.

Jag är enig med dig att det behövs balans. Men balans uppnås bäst geonom att fylla i båda vågskålarna. Ute i samhällsdebatten är det kanske kvinnoskålen som fylls oftast, men jag är inte så säker på att så är fallet i det här kommentarsfältet eller i övriga jämlikhetssamtal inom Piratpartiet. Samtal förs väldigt sällan på exakt samma sätt på olika arenor och det är viktigt att komma ihåg var man befinner sig.

Om Piratpartiet ska kunna tillföra något nytt inom jämlikhetsområdet, så ska vi inte begå samma gamla misstag som andra gjort före oss. Låt oss istället släppa gamla ryggsäckar och faktiskt jobba för alla människors lika rätt och ansvar oavsett kön. Det innebär att vi måste kunna ta både i orättvisor som drabbar män och orättvis som drabbar kvinnor utan att få tuppjuck. Om vi inte gör det, så går vi mot vårt principprogram. Både män och kvinnor är till syvende och sist människor och det där med lika rättigheter och ansvar för ALLA människor är något vi enats om är viktigt för oss.

Matte Matik skrev

@Anna Troberg:
Dagens identitetspolitik med femtielva olika grupper med särintressen är oerhört tröttsam. Jag vill inte tillföra ytterligare till den, men samtidigt vet jag inte inte hur man ska komma ifrån den. Läget är så infekterat på så många fronter. Det är rent bedrövligt…

Lennart Lindgård skrev

Slutsatsen av ovanstående debatt, är att om PP skall säla sig till skaran som med könsoneutral lagstiftning bidrar till att forcera könsomjämlikheten mellan det ena och det andra könet, så kommer man att ha arbetet utstakat framför sig under oändlig tid.
Istället borde man se till att all lagstiftning är 100% köns-, religions-, vikt-, hårfärgs-, ålders- etc -neutral. Sedan har vi sett till så att åtmoinstone inte förtrycker olika grupper. Sedan måste vi kunna lita till att den icke-offentliga delen av samhället, dvs folk som du och jag, gör vårt bästa för att inte se människor som ”HBT-personer”, ”färgade personer”, ”muslimer” etc. Utan bara som personer, helt enkelt.
Vissa av oss kommer alltid att stämpla andra, typ ”tjockisen”, ”benranglet”, ”flintisen”, ”den halte” etc. Det kommer vi aldrig att kunna få bort helt. Det får människor som står ut från mängden i praktiken leva med så länge det finns idioter i världen.

Mårten skrev

Jag tror man skulle vinna mycket om man hade en könsneutral och individanpassad lagstiftning. Debatten handlar i allt för stor utsträckning om generaliserande och fördomsfulla uttalanden om män och kvinnor, något vi alla förlorar på.

Mårten skrev

Jag tror man skulle vinna mycket om man hade en könsneutral och individanpassad lagstiftning. Debatten handlar i allt för stor utsträckning om generaliserande och fördomsfulla uttalanden om män och kvinnor, något vi alla förlorar på.

Jerker Montelius skrev

@Henrik Brändén

> Betrakta minst 6 månaders föräldraledighet som en merit vid anställningar i offentlig sektor.

Jag är i den situationen att jag ibland anställer IT folk eller rekommenderar folk för anställning.

Skulle jag tillämpa det här så skulle jag snabbt slå ut ett flertal grupper ur min rekryteringsbas eller kraftigt diskriminera andra.

1. Yngre: Är du under 30 och har en högskoleutbildning så har du med största sannolikhet inga barn idag.

2. Utlänningar: 6 månaders föräldraledighet är en dröm för de allra flesta på denna planet. Jag vet rent ut sagt inga andra länder som är så generösa som Sverige på den punkten.

3. Äldre män: På den tiden då de var nyblivna fäder fanns inte möjligheten.

4. Barnlösa: Taskigt att utesluta eller diskriminera denna grupp ytterligare.

5. Homosexuella: Jag vet inte men jag kan tänka mig att den här gruppen inte är överrepresenterad i de som tagit ut 6 föräldraledighetsmånader.

Som du ser så är det inte så lätt när man kommer till praktik även om föresatsen är god.

Emil skrev

Jag håller fullständigt med om att piratpartiet bör bli det första partiet som tydligt går ut med att kämpa för äkta jämställdhet. ”Men Emil, tydliga jämställdhetspartier finns ju redan. Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ exempelvis”. Ja, men min uppfattning är de nästan enbart främjar kvinnors jämställdhet. Dessutom verkar många av dem se män och mäns strukturer som roten till de flesta problem i samhället (Lite som SD om invandringen). Min bild är alltså att de är de MINST jämställda och till och med mest sexistiska partierna i Sverige. Jag hoppas innerligt att det inte stämmer men det är den bild jag får när jag hör debatter om jämställdhet.

Applåder till Henrik för att våga säga att skillnader mellan könen finns.

Män har inte lika mycket rätt till sitt barn som mamman har (I en familj där föräldrarna är ogifta). Alltså, samtidigt som dagens feministiska partier klagar på att lönen inte är exakt lika hög för kvinnor som för män, skriker män som jag ut efter en sådan grundläggande sak som lika mycket rätt till sitt eget barn som mamman har. I kommentarerna under en tråd som liknar denna har jag redogjort för varför jag anser att denna lika stora rätt inte existerar idag. Är det inte dags att kartlägga och eliminera alla orättvisor och förtryck som förekommer mot män OCKSÅ?
http://breddning.piratpartiet.se/2012/05/15/ett-ledande-parti-nar-det-galler-jamstalldhet/

Snälla gör inte könsfrågor av sådant som egentligen inte har med kön att göra. När Maud Olofsson blev vise statsminister hette det att hon skulle skolas i att framträda mer manligt och att detta var ett problem. Vad det egentligen handlade om var att hon skulle verka mer självsäker och förtroendeingivande. När har mannen haft patent på självsäkerhet? Hur kan man säga att självsäkerhet är ett manligt beteende? Det har inget men manligt eller kvinligt att göra. Det var alltså ingen könsfråga utan handlade bara om att hon skulle framträda mer självsäkert. Ett exempel från mitt liv är att jag hade hängt upp gardiner i lägenheten och kompisar hade retat mig för att vara kvinlig och eftersom jag visste att de faktiskt menade det, i alla fall lite, blev min respons ”Jasså jag visste inte kvinnor hade patent på att ha det fint hemma”. Är ens löneskillnaden verkligen en könsfråga? Är det inte så att fler kvinnor jobbar inom den offentliga sektorn än i den privata? Finns då inte möjligheten att det är där skon klämmer; att den offentliga sektorn inte har kapacitet att betala lika hög lön som den privata? I så fall ligger inte problemen i könet utan mellan den offentliga och den privata sektorn.

Thomas Gunnarson skrev

hmm..
Jag träffade ett ungt par för några år sedan. De bodde i ett stort hus på landet och hade två,tre förskolebarn…
Hon var tjänsteledig från sitt akademikerjobb och han jobbade inom handel på fältet…
Vi har valt detta livet, sade hon…
Dock, jag kan inte, som mina medsystrar, skylla på min man om något går snett, ty det är jag som bestämmer i familjen…
En klok kvinna.
Eller som en kvinnlig politiker jag träffat en gång sade:
”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva ihop med en man som tjänar mindre än mig själv…”

I en debattartikel häromdagen gick en kvinnlig juridikprofessor (minns inte vad hon heter) ut och buntade ihop våldtäktsmän, pedofiler, tidelagare och hustrumisshandlare till den gemensamma nämnaren. Män.
Då jag jobbat på fältet inom vården, så vet jag att vissa delar av vården är män ifrågasatta.. på grund av att de är män.
Till och med landsbygdminister Erlaqndsson har man undrat om han var en tidelagare (vilket han nu bevisat sig icke vara..)
Så att jobba med djur, vilket varit ett gammalt yrke för män, då det ibland är/var ganska tungt, kan numera betraktas vara en misstänkt arbetsinsats..
Ja, för att inte tala om att jobba på dagis, vilket någon haft uppe i något annat breddningsförslag. Det måste ju vara fullständigt uteslutet!!
Och hustrumisshandlare…
De män som får stryk av sina kvinnor säger inget, ty då är man verkligen ett skämt ….
Men de finns och om man ser sig om så ser man fler än man tror…
De problem vi har idag (och det är inte de samma som feministiska juridikprofessorer tycker) är framför allt pojkars dåliga resultat i skolan och deras uppgivenhet för sin framtid som så tydligt syns idag.
När jag jobbade med dessa frågor, för snart femton år sedan, så insåg jag att skolan diskriminerade pojkarna framför flickorna så mycket att pojkarna tappade självförtroendet och enbart busade ty samhället mobbade dem rent ut…
Fast det var inget de kunde ge verbalt uttryck åt.
Där är framtidens stora jämställdhetsfråga!
Skall vi bara ge pojkar, unga män och alla män, en plats hos Hells Angels, eller skall de få samma chans som flickorna?
Inte huruvida kvinnor skaffar sig en karriär inom offentlig sektor, ty den processen är redan över…

Thomas Gunnarson skrev

hmm..
Jag träffade ett ungt par för några år sedan. De bodde i ett stort hus på landet och hade två,tre förskolebarn…
Hon var tjänsteledig från sitt akademikerjobb och han jobbade inom handel på fältet…
Vi har valt detta livet, sade hon…
Dock, jag kan inte, som mina medsystrar, skylla på min man om något går snett, ty det är jag som bestämmer i familjen…
En klok kvinna.
Eller som en kvinnlig politiker jag träffat en gång sade:
”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva ihop med en man som tjänar mindre än mig själv…”

I en debattartikel häromdagen gick en kvinnlig juridikprofessor (minns inte vad hon heter) ut och buntade ihop våldtäktsmän, pedofiler, tidelagare och hustrumisshandlare till den gemensamma nämnaren. Män.
Då jag jobbat på fältet inom vården, så vet jag att vissa delar av vården är män ifrågasatta.. på grund av att de är män.
Till och med landsbygdminister Erlaqndsson har man undrat om han var en tidelagare (vilket han nu bevisat sig icke vara..)
Så att jobba med djur, vilket varit ett gammalt yrke för män, då det ibland är/var ganska tungt, kan numera betraktas vara en misstänkt arbetsinsats..
Ja, för att inte tala om att jobba på dagis, vilket någon haft uppe i något annat breddningsförslag. Det måste ju vara fullständigt uteslutet!!
Och hustrumisshandlare…
De män som får stryk av sina kvinnor säger inget, ty då är man verkligen ett skämt ….
Men de finns och om man ser sig om så ser man fler än man tror…
De problem vi har idag (och det är inte de samma som feministiska juridikprofessorer tycker) är framför allt pojkars dåliga resultat i skolan och deras uppgivenhet för sin framtid som så tydligt syns idag.
När jag jobbade med dessa frågor, för snart femton år sedan, så insåg jag att skolan diskriminerade pojkarna framför flickorna så mycket att pojkarna tappade självförtroendet och enbart busade ty samhället mobbade dem rent ut…
Fast det var inget de kunde ge verbalt uttryck åt.
Där är framtidens stora jämställdhetsfråga!
Skall vi bara ge pojkar, unga män och alla män, en plats hos Hells Angels, eller skall de få samma chans som flickorna?
Inte huruvida kvinnor skaffar sig en karriär inom offentlig sektor, ty den processen är redan över…

Thomas Gunnarson skrev

Vårt största jämställhetsproblem framöver är diskrimineringen av pojkar i skolan.
Naturligtvis så anser alla att någon sådan inte finns, ty om någon pojke anser sig diskriminerad så är han ju en fjant och icke en pojke….
Men det räcker att se alla dessa pojkar som bär på sin keps att utan denna snuttefilt så är de totalt förvirrade…
Samhället har under lång tid anpassats till kvinnans behov och krav. Vilket är naturligt och bra.
Men det har skett på pojkarnas bekostnad!
Skolan är så fixerad vid flickors inlärningssätt idag, jämfört med 50-60-talen, att man gott kan anse att pojkar blir diskriminerade i skolan!

Samhällsmässigt är detta en framtida katastrof, en apterad social bomb.
Om män blir utkonkurrerade i samhället uppstår en parallell värld där olika tribala klaner lever sitt eget liv.
Sådana som Hells Angels är modell för…
Skall bara krigarrollen vara mannens framtid?

Henrik Brändén skrev

Men snälla Jerker: Jag skrev merit, inte krav! Vad jag vet betraktas ofta arbetslivserfarenhet också som en merit, utan att det för den skull är fullkomligt omöjligt för människor att få sitt första jobb!

Henrik Brändén skrev

Men snälla Jerker: Jag skrev merit, inte krav! Vad jag vet betraktas ofta arbetslivserfarenhet också som en merit, utan att det för den skull är fullkomligt omöjligt för människor att få sitt första jobb!

Emil skrev

Jag håller fullständigt med om att piratpartiet bör bli det första partiet som tydligt går ut med att kämpa för äkta jämställdhet. ”Men Emil, tydliga jämställdhetspartier finns ju redan. Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ exempelvis”. Ja, men min uppfattning är de nästan enbart främjar kvinnors jämställdhet. Dessutom verkar många av dem se män och mäns strukturer som roten till de flesta problem i samhället (Lite som SD om invandringen). Min bild är alltså att de är de MINST jämställda och till och med mest sexistiska partierna i Sverige. Jag hoppas innerligt att det inte stämmer men det är den bild jag får när jag hör debatter om jämställdhet.

Män har inte lika mycket rätt till sitt barn som mamman har (I en familj där föräldrarna är ogifta). Alltså, samtidigt som dagens feministiska partier klagar på att lönen inte är exakt lika hög för kvinnor som för män, skriker män som jag ut efter en sådan grundläggande sak som lika mycket rätt till sitt eget barn som mamman har. I kommentarerna under en tråd som liknar denna har jag redogjort för varför jag anser att denna lika stora rätt inte existerar idag. Är det inte dags att kartlägga och eliminera alla orättvisor och förtryck som förekommer mot män OCKSÅ?
http://breddning.piratpartiet.se/2012/05/15/ett-ledande-parti-nar-det-galler-jamstalldhet/

Snälla gör inte könsfrågor av sådant som egentligen inte har med kön att göra. När Maud Olofsson blev vise statsminister hette det att hon skulle skolas i att framträda mer manligt och att detta var ett problem. Vad det egentligen handlade om var att hon skulle verka mer självsäker och förtroendeingivande. När har mannen haft patent på självsäkerhet? Hur kan man säga att självsäkerhet är ett manligt beteende? Det har inget men manligt eller kvinnligt att göra. Det var alltså ingen könsfråga utan handlade bara om att hon skulle framträda mer självsäkert. Ett exempel från mitt liv är att jag hade hängt upp gardiner i lägenheten och kompisar hade retat mig för att vara kvinnlig och eftersom jag visste att de faktiskt menade det, i alla fall lite, blev min respons ”Jasså jag visste inte kvinnor hade patent på att ha det fint hemma”. Är ens löneskillnaden verkligen en könsfråga? Är det inte så att fler kvinnor jobbar inom den offentliga sektorn än i den privata? Finns då inte möjligheten att det är där skon klämmer; att den offentliga sektorn inte har kapacitet att betala lika hög lön som den privata? I så fall ligger inte problemen i könet utan mellan den offentliga och den privata sektorn.

Emil skrev

Jag håller fullständigt med om att piratpartiet bör bli det första partiet som tydligt går ut med att kämpa för äkta jämställdhet. ”Men Emil, tydliga jämställdhetspartier finns ju redan. Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ exempelvis”. Ja, men min uppfattning är de nästan enbart främjar kvinnors jämställdhet. Dessutom verkar många av dem se män och mäns strukturer som roten till de flesta problem i samhället (Lite som SD om invandringen). Min bild är alltså att de är de MINST jämställda och till och med mest sexistiska partierna i Sverige. Jag hoppas innerligt att det inte stämmer men det är den bild jag får när jag hör debatter om jämställdhet.

Män har inte lika mycket rätt till sitt barn som mamman har (I en familj där föräldrarna är ogifta). Alltså, samtidigt som dagens feministiska partier klagar på att lönen inte är exakt lika hög för kvinnor som för män, skriker män som jag ut efter en sådan grundläggande sak som lika mycket rätt till sitt eget barn som mamman har. I kommentarerna under en tråd som liknar denna har jag redogjort för varför jag anser att denna lika stora rätt inte existerar idag. Är det inte dags att kartlägga och eliminera alla orättvisor och förtryck som förekommer mot män OCKSÅ?
http://breddning.piratpartiet.se/2012/05/15/ett-ledande-parti-nar-det-galler-jamstalldhet/

Snälla gör inte könsfrågor av sådant som egentligen inte har med kön att göra. När Maud Olofsson blev vise statsminister hette det att hon skulle skolas i att framträda mer manligt och att detta var ett problem. Vad det egentligen handlade om var att hon skulle verka mer självsäker och förtroendeingivande. När har mannen haft patent på självsäkerhet? Hur kan man säga att självsäkerhet är ett manligt beteende? Det har inget men manligt eller kvinnligt att göra. Det var alltså ingen könsfråga utan handlade bara om att hon skulle framträda mer självsäkert. Ett exempel från mitt liv är att jag hade hängt upp gardiner i lägenheten och kompisar hade retat mig för att vara kvinnlig och eftersom jag visste att de faktiskt menade det, i alla fall lite, blev min respons ”Jasså jag visste inte kvinnor hade patent på att ha det fint hemma”. Är ens löneskillnaden verkligen en könsfråga? Är det inte så att fler kvinnor jobbar inom den offentliga sektorn än i den privata? Finns då inte möjligheten att det är där skon klämmer; att den offentliga sektorn inte har kapacitet att betala lika hög lön som den privata? I så fall ligger inte problemen i könet utan mellan den offentliga och den privata sektorn.

Thomas Gunnarson skrev

De biologiska skillnaderna mellan könen innebär en politisk risk då man, kanske, gör politik av könsskillnaderna…
Ett parti som betonar individen får inte riskera att hamna i dagens feministiska träsk där man just klumpar ihop folk efter kön istället för att inse skillnaden mellan individuella förutsättningar och könstillhörighet.

Anna Troberg skrev

Hej på er!
Jag tycker att det är lite spännande att min kommentar här ovan (http://breddning.piratpartiet.se/2012/06/08/jamstalldhet-mellan-alla-manniskor/#comment-1885) ignoreras fullkomligt i de efterföljande kommentarerna.

Är jag på något sätt otydlig när jag säger att Piratpartiet måste se människan och försöka justera orättvisor både när de drabbar kvinnor OCH män? Det känns en smula som om skivan har hakat upp sig här i kommentarsfältet. Många kommentatorer upprepar att vi absolut inte får glömma männen trots att ingen på något sätt indikerat att vi tänker göra det. Orättvisor bör rättas till oavsett om de drabbar män eller kvinnor.

MEN, och detta är viktigt och går åt båda hållen: Det finns inget att vinna på att göra det till ett krig mellan män och kvinnor. De mer rabiata debattörerna från båda sidorna göt gärna det, men det är inte en väg framåt. Att orättvisor tas bort ligger i alla människors intresse oavsett om man drabbas direkt eller indirekt av dem.

Det är också viktigt att inte applicera någon sorts hämnd- eller arvssyndsprincip. Kvinnor kan inte straffa män kollektivt för alla orättvisor som kvinnor lidit av genom historien och idag. På samma sätt kan inte män straffa alla kvinnor kollektivt för de orättvisor som män lidit av genom historien och idag.

Så länge man klamrar sig fast vid att skuldbelägga ett kön på ett eller annat sätt, så kommer man inte att komma vidare.

Vi har säkerligen alla utsatts för orättvisor på grund av våra kön, men det är dags att lyfta blicken från personliga erfarenheter och försöka se helheten och hur vi kan göra samhället bättre för alla genom att hitta och lösa orättvisor var man än hittar dem.

Anna Troberg skrev

Hej på er!
Jag tycker att det är lite spännande att min kommentar här ovan (http://breddning.piratpartiet.se/2012/06/08/jamstalldhet-mellan-alla-manniskor/#comment-1885) ignoreras fullkomligt i de efterföljande kommentarerna.

Är jag på något sätt otydlig när jag säger att Piratpartiet måste se människan och försöka justera orättvisor både när de drabbar kvinnor OCH män? Det känns en smula som om skivan har hakat upp sig här i kommentarsfältet. Många kommentatorer upprepar att vi absolut inte får glömma männen trots att ingen på något sätt indikerat att vi tänker göra det. Orättvisor bör rättas till oavsett om de drabbar män eller kvinnor.

MEN, och detta är viktigt och går åt båda hållen: Det finns inget att vinna på att göra det till ett krig mellan män och kvinnor. De mer rabiata debattörerna från båda sidorna göt gärna det, men det är inte en väg framåt. Att orättvisor tas bort ligger i alla människors intresse oavsett om man drabbas direkt eller indirekt av dem.

Det är också viktigt att inte applicera någon sorts hämnd- eller arvssyndsprincip. Kvinnor kan inte straffa män kollektivt för alla orättvisor som kvinnor lidit av genom historien och idag. På samma sätt kan inte män straffa alla kvinnor kollektivt för de orättvisor som män lidit av genom historien och idag.

Så länge man klamrar sig fast vid att skuldbelägga ett kön på ett eller annat sätt, så kommer man inte att komma vidare.

Vi har säkerligen alla utsatts för orättvisor på grund av våra kön, men det är dags att lyfta blicken från personliga erfarenheter och försöka se helheten och hur vi kan göra samhället bättre för alla genom att hitta och lösa orättvisor var man än hittar dem.

Emil skrev

Anna: Jag antar att det i mitt fall handlade om att hålla med och motivera varför. Också att visa hur viktigt jag faktiskt också tycker att det är.

Nog har ingens mening varit att låta som en skiva som hakat upp sig utan snarare att synliggöra de olika orättvisorna som finns. För om man ska göra något åt orättvisor måste de synliggöras först.

Thomas Gunnarson skrev

jag hade inte tänkt att upprepa mig som jag gjort men mina kommentarer fastnade inte, så att säga…
Jag tycker Anna Troberg beskriver frågan på ett bra sätt här ovan….
Men att män skulle lägga någon skuld på kvinnor av något slag har jag aldrig märkt, utom när det havererar i förhållandet…
kanske att det är en generationsfråga…??

Henrik Brändén skrev

Hej, ni som kommenterat här. Jag är ledsen, jag har suttit på ett styrelsemöte och fört protokoll hela helgen, så jag har haft små möjligheter att hinna in och kommentera.

Thomas Gunnarsson tar 9 jun 21.46 upp ett verkligt problem som jag också tror missgynnar pojkar idag (även om jag inte ser det som det största jämställdhetsproblemet idag, ”bara” ett betydande): Omläggningen av undervisningen från korvstoppning till interaktivt lärande, från enkelriktade till sociala processer har missgynnat pojkar, som ju i genomsnitt utvecklas senare socialt än tjejer. Tjejernas betyg blir ju för vart år som går i snitt bättre och bättre än killarnas, och det är nog rimligt att tro att det beror på strukturer i klassrummen som missgynnar killar. På precis samma sätt som det är rimligt att tro att strukturer på arbetsmarknaden är en viktig del av förklaringen till att lönerna i kvinnodominerade yrken genomgående är lägre än lönen i lika krävande, lika ansvarsfulla mansdominerade yrken. Så precis som jag försöker förmedla i inlägget: Det är dags att bygga om strukturerna i samhället till mänskliga strukturer, som passar oss alla lika bra, som inte skapar genomsnittliga skillnader mellan könen när det gäller chanser i livet och chanser i samhället.

Emil: Vad du försöker säga blir jag inte klok på. Jag tycker jag är tydlig med att det finns orättvisor åt bägge hållen, och att bägge måste åtgärdas. Sedan ser jag betydligt fler och värre samhälleliga orättvisor som drabbar kvinnor än män, så jag tror det behövs mer arbete åt det hållet än åt det motsatta. Vad din kommentar om Maud Olofsson och gardinuppsättning går ut på har jag svårt att förstå. (Jag sätter också upp gardiner. Dessutom lagar jag mat, städar och handlar. Och omger mig både i arbete och privat med starka, självsäkra kvinnor. Och???)

Försöken av flera att förklara skillnaderna i lön genom skillnader mellan offentlig och privat sektor missar hela den poäng jag försöker göra. Notera att (a) Även inom offentlig sektor (inte minst i Kommunalarbetareförbundets yrken) finns tydliga skillnader mellan lönenivå i typiskt mansdominerade och typiskt kvinnodominerade yrken fastän de är lika krävande och lika ansvarstyngda. (b) När ett yrke övergår från att vara mans- till att vara kvinnodominerat sjunker vanligen både lönenivå och status, även om yrkets placering i offentlig resp privat sektor förblir oförändrad. (c) Det finns ingen naturlag som säger att löner måste vara lägre i offentlig än privat sektor. Det är en massa olika beslut, som lett fram till lönenivåerna i den offentliga sektorn. Beslut som påverkas av de strukturer, som besluten fattas i och genom. Således: Det finns strukturer i det svenska samhället och arbetslivet, som leder till att kvinnor systematiskt missgynnas när det gäller lön!

Emil skrev

Henrik: Ja, du är tydig med att orättvisor åt båda hållen finns. Mina kommentarer om att orättvisor finns för män också var inte menat att ge budskapet att varken du eller Anna skulle tro något annat, utan snarare en hyllning för att ni ser att problem faktiskt finns för båda könen, vilket inte är självklart för alla. Jag skrev instämmande, inte för att jag tyckte att det mansperspektivet fattades.

Jag upplever en frustration i att många faminister bara verkar se orättvisor för kvinnor och strunta i om några finns för män. Därför blev jag extra glad åt att se denna debatt och ville belysa fler problem som finns för män för att belysa ytterligare orättvisor som bör synliggöras. Återigen med en instämmande ton.

Jag är med i debatten inte bara för att argumentera emot, utan också hylla de förslag jag tycker är bra. Lika viktigt att argumentera emot det man inte håller med om anser jag vara att argumentera för det man håller med om, vilket var det jag försökte göra.

Angående Maude Olofsson och gardiner. Jag menar bara att folk gör könsfrågor av saker som inte har med kön att göra. Återigen ingen kritik mot vad du skrev utan snarare bara ett budskap jag ville (Försökte) nå ut med. Det är något som man enligt mig bör vara försiktig med när man diskuterar jämställdhet, att göra könsfrågor av något som inte är det. Inte för att jag tycker någon har gjort det, men det händer. Du lika som jag, upplever det inte vara ett problem att som man laga mat och vilja ha fint hemma, men andra reagerar på det än idag som om kvinnor skulle ha patent på att ha det fint hemma. Om du inte har upplevt sånna kommentarer var glad för det. Det kan verka vara en bagatell men när det går upp till ministernivå och man säger att Maude måste låta mer manlig när det egentligen rent könslöst bara handlar om att hon ska låta mer osäker (Alltså gör en könsfråga av något som inte är det) anser jag det vara ett problem. För då är det någon (I detta fall ett kön) som målas upp en en bov. ”Manliga strukturer. Du måste låta som en man för att klara dig här på toppen.”

Henrik Brändén skrev

Hej Emil, Ber om ursäkt om jag lät otrevlig! Man ska nog inte svara i kommentarsfält när man är jättetrött, hur dåligt samvete man än har för att man varit borta …

Viktualiebrodern skrev

Mångfald är som en Bellmanhistoria. Det räcker inte med att Fransken, Dansken och Tysken är olika – det intressanta kommer först med Bellman som tänker *annorlunda*.

En formell mångfald garanterar ingen idémässig mångfald. Snarare kan det innebära motsatsen när idéer blir ett genomsnitt för olika grupper var för sig.

PP måste hålla individen före gruppen och inte ge sig in på särbehandling, vare sig positiv eller negativ, av grupper.

Anna Troberg skrev

Mångfaldstanken är sannerligen inte som ett skämt. Naturligtvis kan inte mångfald garantera idémässig mångfald, men en grupp som präglas av mångfald har betydligt mycket bättre förutsättningar för att skapa även idémässig mångfald än en mycket homgen grupp. Groupthink är ett ständigt närvarande problem i alltför homogena grupper. Det har man större möjlighet att undvika om man har bättre mångfald.

Som jag sagt om och om igen i det här kommentarsfältet, så ser jag ingen här som predikar om att vi ska ägna oss åt särbehandling. Tvärtom, så verkar vi tämligen eniga om att vi ska se människan. MEN, om man ska se människan, så måste man också kunna se honom eller henne som den individ han eller hon är, inte som någon homogen grå massa utan ansikte, erfarenheter och kunskap.

Frågan är hur man ska uppnå detta utan att ignorera det faktum att olika individer diskrimineras på olika sätt i olika situationer utan att skapa ytterligare diskriminering. Jag tror på en långsiktig lösning där man jobbar med mångfaldsfrågor redan i dagis, skola och uppåt, så att vi i största möjliga mån får med oss tanken om att alla ska åtnjuta samma rättigheter och ha samma ansvar redan från början. Då slipper man nämligen fyrkantiga lösningar senare i livet. Detta är naturligtvis inte något som görs i en handvändning. Det kommer att ta generationer och antagligen är detta ett arbete som aldrig blir ”färdigt”, men varje steg i rätt riktning är bra.

Jag tycker att det känns en smula deprimerande att det tycks vara så svårt för vissa här i kommentarsfältet att släppa sargen och höja blicken. Mångfald handlar inte om att ge gräddfil åt vissa medan andra får krypa i diket. Det handlar om att skapa bästa möjliga samhälle och tillvaro för alla, utan att det sker på någon annans bekostnad.

Noger skrev

Henrik säger: ”Det här är dock småpotatis i jämförelse med de betydande orättvisor i samhället som går i motsatt riktning.”

Vad syftar du på, kan du ge några exempel?

Emil skrev

Henrik: Ingen fara, jag kanske lät lite frustrerad också, men inte för att du skulle ha låtit otrevlig utan snarare för att jag kände mig missförstådd och ville vara extra tydlig med vad jag menade.

Vill också lägga till om att jag håller med om att orättvisor ska lösas helst utan att det sker på bekostnad av en annan grupp människor. Idén jag brinner för: ”Pappans lika rätt till sitt barn som mamman” ser jag inte behöva lösas på någons bekostnad. Förstår om vissa kan tycka att denna fråga verkar för smal i en debatt om mångfald och jämställdhet. Det finns enfrågepartier och det finns enfrågepersoner. Antar att jag i detta fall blev en enfrågeman, men sådanna är också viktiga.

Thomas Gunnarson skrev

Henrik:
Att göra män av pojkar är samhällets absolut viktigaste sociala problem idag..
Vi har haft uppe det tidigare i försvarsfrågan…
I värsta fall så skapar vi en hel generation breivikare om inte pojkarna får den utveckling i tonåren som krävs för samhällets framtid!
Kolla bara olika politiska situationer i historien…
Korstågens medlemmar på medeltiden..Mamlukväldet…
(kanske att jag är extra orolig då jag jobbat ned sådant till och från under åren….)

Tommy skrev

Anna: Det mest konkreta vi som parti kan ådstakomma för att signalera att vi är emot särbehandling och för människor lika rättigheter är att vi står för att göra lagen helt könsneutral. Det signalerar ju att vi tycker att män och kvinnor ska vara lika inför lagen.

Jag tycker att det är en mer konkret och förstålig partiåsikt än att mångfaldsfrågan ska arbetas med från dagis. Hör det till en partiuppgift att börja peta i hur dagisindoktrineringen ska gå till?

På vissa dagis idag väljs gamla klassiska sagor aktivt bort för att de har ”fel” indoktrinering i könsroller och genusperspektiv. Bara böcker som bryter mot de traditionella könsrollerna får läsas. Jag gillar inte det.

Vilket typ av indoktrinering tänker du dig rent konkret för att jobba med mångfald på dagisnivå?

Anna Troberg skrev

Hej Tommy,
en viktig insikt om samhället är att lagar bara är en del av det klister som håller samhället ihopa och den olja som ser till att maskineriet fungerar. Väldigt mycket ligger utanför lagarna.

Jag tycker som du att det är bra med en könsneutral lagstiftning, MEN den är sannerligen inte lösningen på en massa diskrimineringsproblem. Låt mig ta ett konkret exempel. I Sverige får homosexuella enligt lagen adoptera barn. Så har det varit i snart tio år. Hittills har ETT homosexuellt par fått adoptera ett barn. ETT. Det bet beror på att det görs noll och inget för att se till att lagen faktiskt efterföljs. Det beror i sin tur på att folk har taskiga attityder och har en massa fördomar om homosexuella och barn. Kort sagt, lagen är en pusselbit, men den är inte hela lösningen och den är sannerligen ingen garanti för att folk ska se över sina taskiga attityder.

Jag kan inte se att jag skrivit att jag är för indoktrinering och jag vet att jag inte är för indoktrinering. Jag skrev att jag tycker att man ska börja jobba med mångfald redan från början, i dagis, i skolan och så vidare. Det är ett jäkligt långt hopp att anta att det är indoktrinering jag pratar om.

Jag menar att man ska jobba med mångfaldsfrågor på ett naturligt sätt. Om någon kallar lille Ali för ”jävla svartskalle” så förklarar man (hoppas jag!!!) att så ska man inte säga eftersom Ali faktiskt är precis som Bosse eller Lotta. På samma sätt bör man reagera om någon säger att ”Kalle är dum för att han är kille!” Eller att ”Lotta är svag för att hon är tjej!” osv. Vi har ett ansvar att lära barn att inte göra svepande generaliseringar som sårar individen och som dessutom bidrar till ett mer fördomsfullt samhälle som inte gynnar någon.

En annan sak man kan göra är att lyfta fram olika förebilder. Det är inte så länge sedan man hade olika ryggfärg på ”pojk-” och ”flickböcker”. Varför? Det finns ingen universell lag som säger att Biggles inte är något för flickor. Själv hade jag turen att i tämligen unga år stifta bekantskap med Ellen Ripley, Sarah Connor och Jeanette Winterson. De lärde mig att jag kan göra vad jag vill, men jag upplever ändå att jag hade ganska mycket tur som hittade dem. Det var sannerligen inga förebilder som skolan gav mig. De hade fullt upp att leverera tänkta förebilder som jag överhuvudtaget inte kunde identifiera mig med.

Genom att inte tvinga in de olika könen i stereotypa roller redan i unga år, så skänker man individen mycket större personlig frihet. En kille som verkligen vill bli sminkös eller en tjej som verkligen vill bli bilmekaniker ska inte behöva leva med en massa socialt tryck som säger att de borde göra något annat val. De har faktiskt rätt att välja vad de vill utan att få skit för det. Dagens samhälle ger dem tyvärr inte den friheten.

Du säger indoktrinering. Jag säger att det handlar om att befria individen från den omedvetna indoktrinering som sker idag. Det kan bara ske om vi funderar lite på hur vi uppfostrar och utbildar barn och ungdomar. Lär vi dem direkt eller indirekt att killar är smarta och starka och att tjejer är söta och svaga, så kommer vi aldrig att få se mångfald i styrelserummen.

Om vi istället lär alla, oavsett kön (eller ursprung, sexualitet, handikap, you name it), att var och en av dem kan bli precis vad de vill om de verkligen vill och jobbar hårt för det, så kommer mångfalden att komma som ett brev på posten. Det kräver dock att vi lyfter fram olika sorters förebilder, att vi funderar på hur vi talar om olika sorters människor och framför allt: Vi måste våga granska vår egen attityd till andra människor och ta oss en riktig funderare på vad det är för exempel vi sätter för barn och ungdomar.

Det är jättebra om vi har bra lagar på plats, men det är lite naivt att tro att vårt arbete slutar där. Arbetet är långt mycket större än så. Om lagarna inte bara dikterade hur folk borde bete sig, utan även hur de faktiskt beter sig, så skulle vi leva i en värld utan brott och det gör vi bevisligen inte.

Noger skrev

Anna: ”Det är jättebra om vi har bra lagar på plats, men det är lite naivt att tro att vårt arbete slutar där.”

Nej, men för ett liberalt parti är det ganska naturligt att börja där, och fortsätta prioritera dessa frågor tills vi är framme. Jag tror att många som reagerar kritiskt på detta blogginlägg är oroliga att PP kommer att bli som alla andra partier, där jämställdhet är synonymt med kvinnofrågor, och där försök att diskutera grundläggande manliga jämställdhetsproblem möts med ”släpp sargen” eller ”det är ingen tävling”. Vi har en växande grupp män, en del unga arga, andra gamla och trötta (som jag), som börjar fråga sig om gruppen män över huvud taget har någon representation i politiken. Ge ett klart svar på det så är halva breddningen är avklarad.

”Det är ingen tävling” är lätt att säga för den som leder med ett varv och befinner sig i målgången.

Förslag:
Gör ett blogginlägg med den enkla frågan ”Vilka jämställdhetsfrågor är mest angelägna ur ett liberalt och sakligt perspektiv?”
Lyssna på alla kommentatorer men ställ krav på saklighet. Kanske blir debatten lite annorlunda om uttryck som “åtskilliga tiopotenser” och “försvinnande liten minoritet” måste backas upp med fakta?

Thomas Gunnarson skrev

Anna Troberg: Jag tror dock att den situation som Du pratar om redan är passerad.
En bekant till mig jobbar som chef inom miljöförvaltningen. Hon konstaterar att kvinnorna som söker jobben har skyhögt bättre meriter än männen. hennes problem är att hitta män som klarar konkurrensen för hon vill ha fler män i den alltmer kvinnodominerade arbetsplatsen som hon styr över…
Ripley har redan gjort effekt!
Så jag håller med Noger. I politiken måste man se var problemen är framöver, annars är man bara ett vanligt populistiskt parti som alla andra och löser problemen allteftersom de dyker upp.
Och då behövs inget PP!

Anna Troberg skrev

Noger: Du får nog förklara för mig om det finns någonting i mina kommentarer som indikerar att jag tycker att jämställdhet är synonymt med kvinnofrågor. Det tycker jag nämligen inte. Jag tycker inte att jämställdhet handlar om mansfrågor.

Jämställdhet handlar om människor och just nu lever vi i en värld där människor i olika sammanhang diskrimineras på grund av att de är män eller kvinnor. Det är ett faktum som knappast kan förnekas.

Och helt ärligt… Om du tror att en halvtjock flata med knepig dialekt har åkt bananskal genom hela livet så tror du ju helt fel. Jag har aldrig haft ledningen med något helvarv. Jag har tillbringat större delen av mitt liv med att flåsa sist i startfältet och har inte fått något gratis.
Jag kom dock ganska tidigt till insikten att man inte kommer närmare täten av att springa runt och vara arg. Man kommer närmare täten genom att vara öppen och konstruktiv.

Thomas: Jag har en manlig kompis som fått ensam vårdnad om sina barn. Det betyder inte att det är lätt för alla män att få vårdnaden om sina barn. Faktum är att det är ganska svårt för de flesta män.

På samma sätt är ditt exempel om miljöförvaltningen inte ett bevis för att kvinnor har långa benet före i alla situationer. Det är en berättelse om en plats.

Det är inte populistiskt att våga säga att det finns vissa problem som män står inför och vissa problem som kvinnor står inför och att de alla är allas våra problem att lösa, eftersom vi alla gynnas om de löst. Det är det enda rätta.

Att påstå att ”Det där med kvinnornas rättigheter, det är redan avklarat, så nu kan vi skita i det ett tag framöver” är precis lika naivt som att påstå att det inte finns situationer där män i dag förfördelas.

Allt ”jämställdhetsarbete” som tar avstamp i en idé om att det är viktigast att pyssla om det ena eller andra könet är inte ett jämställdhetsarbete. Det är ett arbete för att befästa gammal diskriminering eller att skapa helt ny diskriminering.

Piratpartiet har möjligheten att bli det första partiet som arbetar med ett genuint och övergripande mångfaldsarbete som inte exkluderar ett kön. Det är en möjlighet som vi inte får försitta.

Hur som helst, så tycker jag att ni ska ta och läsa vad jag skrev om mångfald alldeles i början här på breddningsbloggen: http://breddning.piratpartiet.se/2012/04/24/kopiera-mangfalden-pa-natet-och-klistra-in-den-i-kottvarlden/

Thomas Gunnarson skrev

Anna Troberg: Med risk att bli tjatig så har vi fallet med veterinärstuderandena vid SLU där man försökte sig på positiv särbehandling av manliga sökande, då det övervägande var kvinnliga sökanden.
Det sprack ju helt och den kvinnliga rektorn på SLU, som drev frågan till de manliga sökandenas fördel, förlorade och fick mycket offentligt på pälsen…
Detta är minerat fält och kräver oerhört finkänsligt hanterande av politiken framöver. Det duger inte att köra på som feministerna och dess motsats gjort hittills, ty dylika konflikter har vi haft nog av…
Så jag tror att efter en intern debatt kan nog partiet hitta en lämplig plattform i frågan.
Ungefär som Du beskriver det här ovan.

Anna Troberg skrev

Hej, hej Thomas!
Jag är inte insatt i just det där fallet, men jag är fullt medveten om att insatser till mäns fördel inte alltid ses med blida ögon även om det självklart finns all anledning att belysa även dessa fall. Det är bland annat just därför jag vill driva en linje där man försöker hitta och lösa diskrimineringsproblem oavsett om det drabbar män eller kvinnor. Jag tror helt enkelt inte att man kan få något som ens liknar relativ jämställdhet om man inte tar ett helhetsgrepp på frågan.

Och ja, jag tror precis som fu att det här interna samtalet är helt nödvändigt. :-)

Thomas Gunnarson skrev

Anna Troberg: Med risk att bli tjatig så har vi fallet med veterinärstuderandena vid SLU där man försökte sig på positiv särbehandling av manliga sökande, då det övervägande var kvinnliga sökanden.
Det sprack ju helt och den kvinnliga rektorn på SLU, som drev frågan till de manliga sökandenas fördel, förlorade och fick mycket offentligt på pälsen…
Detta är minerat fält och kräver oerhört finkänsligt hanterande av politiken framöver. Det duger inte att köra på som feministerna och dess motsats gjort hittills, ty dylika konflikter har vi haft nog av…
Så jag tror att efter en intern debatt kan nog partiet hitta en lämplig plattform i frågan.
Ungefär som Du beskriver det här ovan.

Henrik Brändén skrev

Thomas: Ja, positiv särbehandling av män till veterinärutbildningen och av kvinnor till juristutbildningen föll ungefär samtidigt och i samma stad även om på två olika lärosäten, eftersom det stred mot högskoleförordningen. Försök att använda kvotering till mäns fördel avvisades på precis samma sätt som mycket likartade försök att använda det till kvinnors fördel. Så jag ser inte att detta säger något om att vare sig män eller kvinnor förfördelas. Och som sagt, det jag vill diskutera är vilka ANDRA möjligheter vi har än kvotering att ändra på orättvisor och ojämlikheter mellan könen!

Emil skrev

Att tvinga barn in i könsroller är även jag emot. Dock får kampen mot könsroller inte gå till överdrift. Exempelvis de flickor som gillar att leka med barbie eller vid leksaksspisen ska också få göra det utan att dagispersonalen eller föräldrarna lägger sig i på grund av rädsla för könsroller. Barnet, människan (oavsett kön) måste ju få välja själv.

Rädsla för indoktrinering kan också gå förlångt. Föräldrarna har uppdraget att uppfostra sina barn till ett civiliserat beteende. Men rädsla för indoktrinering kan göra föräldrarna för inaktiva. Barnet kan och borde heller inte bestämma ALLT själv när det gäller sitt eget bästa.

Mårten skrev

Förlåt för denna textvägg, men jag tycker det är svårt att bara säga något kortfattat om detta mångsidiga samhällsproblem.


Något jag tycker är tråkigt är att debatten (generellt, inte lika mycket inom piratpartiet) är så polariserad och generaliserande. Den handlar mycket om kvinnor och män istället för om människor, därför blev jag glad när jag läste vad Henrik, Annas, m.fl. skrivit om jämställdhet som har fokus på människan.

Jag håller med om att kvinnor generellt blivit negativt särbehandlade och fortfarande blir det i stor utsträckning men jag tror att en viktig insikt för att komma framåt med jämställdhetsarbetet är att ojämlikheter, könsnormer och generalisering drabbar både kvinnor och män negativt. Om vi endast får till en förändring så att lika många män som kvinnor blir negativt särbehandlade så har vi faktiskt inte åstadkommit någonting alls. Målet måste vara att minska negativ särbehandling av alla, oavsett kön.


Framförallt kvinnor utsätts för våld i hemmet av framförallt män, men att alla som slår kvinnor är män medför inte att alla män slår kvinnor. Det är inte heller enbart kvinnor som drabbas av våld i hemmet och det är lika fel att någon utsätts för våld i hemmet oavsett kön på offer/förövare. Därför blir det fel och kontraproduktivt när man talar om ”mäns våld mot kvinnor” tror jag. Med det menar jag inte att man ska ignorera problemet men att man bör tala om våld i hemmet istället för att prata om kön som homogena grupper och man bör hitta lösningar som förhindrar våld i hemmet mot alla människor oavsett kön.

Jag skulle vilja påstå att normen i samhället är att det är mer okej att ge en kille en snyting än en tjej. Faktum är att det är mer eller mindre tabu för en kille att slå en tjej, men det förhindrar tyvärr inte att det sker när ingen ser eller bland vissa subkulturer.

En förklaring skulle kunna vara att våld, både mot och av män är mer accepterat vilket leder till att män lättare tar till våld som en lösning på konflikter, speciellt när de är fysiskt starkare vilket är vanligare att män är.

En lösning är i så fall att försöka förändra och motverka den våldskulturen. Det är inte är fel på män utan ett fel på attityder om manligt och kvinnligt från både män och kvinnor och det är något som drabbar både män och kvinnor negativt.

Det finns en annan jämställdhetsaspekt på detta: då våld i hemmet främst drabbar kvinnor har män mindre erfarenhet och medvetenhet om problemet. Därför är det så viktigt att även kvinnor (och andra minoriteter) är representerade bland beslutsfattare och andra samhällsinstanser så att inte problem glöms bort eller marginaliseras.


Jag tror också att förebilder med olika bakgrund är väldigt viktigt men jag kan inte se hur man ska kunna tvinga fram sådana med lagstiftning.

(En lösning är möjligen kvotering men det skulle vi ju undvika att diskutera här så jag hoppar över det. (Fast jag vill påpeka att kvotering kan vara könsneutral om man t.ex. konsekvent kvoterar in det underrepresenterade könet.))


Istället för att lagstifta om att just föräldraledighet ska vara en merit vid anställning kan man kanske se olika bakgrund/erfarenhet generellt som en merit? Annars blir det helt fel på en arbetsplats där majoriteten har varit föräldralediga och det skulle dessutom missgynna de som inte har barn.


Jag tror, som Anna tog upp, att det bästa sättet att långsiktigt arbeta mot jämställdhet är att vi alla för en aktiv dialog om jämställdhet och allas lika värde från barnsben och upp.

Jämställdhet nämns i skollagen sedan 1998 och ingår i den värdegrund som förskola och skola ska bygga sin verksamhet på. Jämställdhet nämns också i kursplanerna för olika ämnen. (kursplaner hittar man på skolverkets hemsida: http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx och här en länk till skollagen: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K1)

Frågan är om det behövs mer fokus på dessa frågor i skolan och förskolan? Personligen har jag inte någon insikt i hur mycket skolan och förskolan jobbar med dessa frågor idag.


Vi får inte glömma möjligheten att diskutera och föra samhällsdebatt om jämställdhet även om det inte handlar om konkreta lagförslag. Jag tycker piratpartiet ska skriva debattartiklar om aktuella jämställdhetsfrågor med utgångspunkt i vårt principprogram och värderingar. Vi kan också delta i evenemang som lyfter jämställdhetsfrågor på samma sätt som vi nu deltar i pridefestivalen. Sådant är dessutom ett lysande tillfälle för att få uppmärksamhet för våra frågor.


Vi behöver också arbeta med jämställdhet internt inom piratpartiet. Exempelvis genom att aktivt lyfta fram förebilder med olika bakgrund. Tyvärr är piratpartiet väldigt mansdominerat, antagligen på grund av det stora fokuset på IT som i sin tur är ett mansdominerat område (varför är det så?). Kan man göra partiet mer attraktivt för kvinnor och andra grupper som är underrepresenterade?

Hur ser det ut med jämställdhet i partiet annars (inte bara vad gäller kön), har styrelsen koll på det?

Mårten skrev

Förlåt för denna textvägg, men jag tycker det är svårt att bara säga något kortfattat om detta mångsidiga samhällsproblem.


Något jag tycker är tråkigt är att debatten (generellt, inte lika mycket inom piratpartiet) är så polariserad och generaliserande. Den handlar mycket om kvinnor och män istället för om människor, därför blev jag glad när jag läste vad Henrik, Annas, m.fl. skrivit om jämställdhet som har fokus på människan.

Jag håller med om att kvinnor generellt blivit negativt särbehandlade och fortfarande blir det i stor utsträckning men jag tror att en viktig insikt för att komma framåt med jämställdhetsarbetet är att ojämlikheter, könsnormer och generalisering drabbar både kvinnor och män negativt. Om vi endast får till en förändring så att lika många män som kvinnor blir negativt särbehandlade så har vi faktiskt inte åstadkommit någonting alls. Målet måste vara att minska negativ särbehandling av alla, oavsett kön.


Framförallt kvinnor utsätts för våld i hemmet av framförallt män, men att alla som slår kvinnor är män medför inte att alla män slår kvinnor. Det är inte heller enbart kvinnor som drabbas av våld i hemmet och det är lika fel att någon utsätts för våld i hemmet oavsett kön på offer/förövare. Därför blir det fel och kontraproduktivt när man talar om ”mäns våld mot kvinnor” tror jag. Med det menar jag inte att man ska ignorera problemet men att man bör tala om våld i hemmet istället för att prata om kön som homogena grupper och man bör hitta lösningar som förhindrar våld i hemmet mot alla människor oavsett kön.

Jag skulle vilja påstå att normen i samhället är att det är mer okej att ge en kille en snyting än en tjej. Faktum är att det är mer eller mindre tabu för en kille att slå en tjej, men det förhindrar tyvärr inte att det sker när ingen ser eller bland vissa subkulturer.

En förklaring skulle kunna vara att våld, både mot och av män är mer accepterat vilket leder till att män lättare tar till våld som en lösning på konflikter, speciellt när de är fysiskt starkare vilket är vanligare att män är.

En lösning är i så fall att försöka förändra och motverka den våldskulturen. Det är inte är fel på män utan ett fel på attityder om manligt och kvinnligt från både män och kvinnor och det är något som drabbar både män och kvinnor negativt.

Det finns en annan jämställdhetsaspekt på detta: då våld i hemmet främst drabbar kvinnor har män mindre erfarenhet och medvetenhet om problemet. Därför är det så viktigt att även kvinnor (och andra minoriteter) är representerade bland beslutsfattare och andra samhällsinstanser så att inte problem glöms bort eller marginaliseras.


Jag tror också att förebilder med olika bakgrund är väldigt viktigt men jag kan inte se hur man ska kunna tvinga fram sådana med lagstiftning.

(En lösning är möjligen kvotering men det skulle vi ju undvika att diskutera här så jag hoppar över det. (Fast jag vill påpeka att kvotering kan vara könsneutral om man t.ex. konsekvent kvoterar in det underrepresenterade könet.))


Istället för att lagstifta om att just föräldraledighet ska vara en merit vid anställning kan man kanske se olika bakgrund/erfarenhet generellt som en merit? Annars blir det helt fel på en arbetsplats där majoriteten har varit föräldralediga och det skulle dessutom missgynna de som inte har barn.


Jag tror, som Anna tog upp, att det bästa sättet att långsiktigt arbeta mot jämställdhet är att vi alla för en aktiv dialog om jämställdhet och allas lika värde från barnsben och upp.

Jämställdhet nämns i skollagen sedan 1998 och ingår i den värdegrund som förskola och skola ska bygga sin verksamhet på. Jämställdhet nämns också i kursplanerna för olika ämnen. (kursplaner hittar man på skolverkets hemsida: http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx och här en länk till skollagen: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K1)

Frågan är om det behövs mer fokus på dessa frågor i skolan och förskolan? Personligen har jag inte någon insikt i hur mycket skolan och förskolan jobbar med dessa frågor idag.


Vi får inte glömma möjligheten att diskutera och föra samhällsdebatt om jämställdhet även om det inte handlar om konkreta lagförslag. Jag tycker piratpartiet ska skriva debattartiklar om aktuella jämställdhetsfrågor med utgångspunkt i vårt principprogram och värderingar. Vi kan också delta i evenemang som lyfter jämställdhetsfrågor på samma sätt som vi nu deltar i pridefestivalen. Sådant är dessutom ett lysande tillfälle för att få uppmärksamhet för våra frågor.


Vi behöver också arbeta med jämställdhet internt inom piratpartiet. Exempelvis genom att aktivt lyfta fram förebilder med olika bakgrund. Tyvärr är piratpartiet väldigt mansdominerat, antagligen på grund av det stora fokuset på IT som i sin tur är ett mansdominerat område (varför är det så?). Kan man göra partiet mer attraktivt för kvinnor och andra grupper som är underrepresenterade?

Hur ser det ut med jämställdhet i partiet annars (inte bara vad gäller kön), har styrelsen koll på det?

Henrik Brändén skrev

Hej Mårten,

Ja, tyvärr domineras partiet kraftigt av män (även om det är ett par kvinnor på några av de allra viktigaste posterna …). Det domineras av människor med ljus hudfärg. Och människor som jobbar med datateknik är kraftigt överrepresenterade.

Att arbeta med förebilder från underrepresenterade grupper handlar väldigt lite om lagar och regler (även om man kan argumentera för att kvotering skulle kunna hjälpa till) utan framför allt om en medvetenhet om saken när man väljer föreläsare, företrädare och ledare. Min erfarenhet från många olika frivilligorganisationer är att mycket små saker som vi alla kan göra kan ha stor betydelse: Istället för att fråga vem som kan hålla ett litet anförande och vänta på att någon (ofta en kille) anmäler sig frivilligt, kan man kasta frågan till någon av dem som inte brukar förslå sig själva: Ju fler som provar, desto fler talanger upptäcker man. Och då kan det visa sig att både den där blyge svenske pojken som aldrig förut sade något, invandrartjejen och den där rullstolsbundna kvinnan med snett ansikte har kvaliteter som ingen i organisationen tidigare anat.

Sedan är det märkligt hur många som missuppfattat tanken att betrakta föräldraledighet som en merit. Vad jag menade var inte ett absolut krav för att få jobb, utan en merit bland andra. Att det ska vara lika meriterande att ha varit föräldraledig ett halvår, som att under samma halvår till exempel ha lett ett webbutvecklingsprojekt, eller gått en kurs. Så att det ska bli neutralt för ens karriär om man valt att springa vidare i ekorrhjulet på arbetsplatsen, eller skaffat sig en helt annan slags men lika nyttig erfarenhet.

Sedan är det ett problem att det är så svårt att skriva om de problem som finns med ojämlikhet mellan könen utan att vi män ska uppleva det som att situationen är vårt personliga fel. Hur man ska kunna beskriva det oomtvistliga faktum att män slår kvinnor enormt mycket oftare än tvärt om, utan att det ska kännas som om man påstår att alla män slår kvinnor, eller är potentiella våldtäktsmän. Det är ett problem, jag har brottats med det i många år och i många organisationer, men jag är rätt säker på att lösningen INTE är att blunda för det faktum att det finns en könsobalans i våldet, en genomsnittlig riktningspil hos våldet från män mot kvinnor, SAMTIDIGT som långt mer än nio av tio män inte är våldsamma, och de flesta män är precis lika snälla och hänsynsfulla som de flesta kvinnor.

Henrik Brändén skrev

Hej Mårten,

Ja, tyvärr domineras partiet kraftigt av män (även om det är ett par kvinnor på några av de allra viktigaste posterna …). Det domineras av människor med ljus hudfärg. Och människor som jobbar med datateknik är kraftigt överrepresenterade.

Att arbeta med förebilder från underrepresenterade grupper handlar väldigt lite om lagar och regler (även om man kan argumentera för att kvotering skulle kunna hjälpa till) utan framför allt om en medvetenhet om saken när man väljer föreläsare, företrädare och ledare. Min erfarenhet från många olika frivilligorganisationer är att mycket små saker som vi alla kan göra kan ha stor betydelse: Istället för att fråga vem som kan hålla ett litet anförande och vänta på att någon (ofta en kille) anmäler sig frivilligt, kan man kasta frågan till någon av dem som inte brukar förslå sig själva: Ju fler som provar, desto fler talanger upptäcker man. Och då kan det visa sig att både den där blyge svenske pojken som aldrig förut sade något, invandrartjejen och den där rullstolsbundna kvinnan med snett ansikte har kvaliteter som ingen i organisationen tidigare anat.

Sedan är det märkligt hur många som missuppfattat tanken att betrakta föräldraledighet som en merit. Vad jag menade var inte ett absolut krav för att få jobb, utan en merit bland andra. Att det ska vara lika meriterande att ha varit föräldraledig ett halvår, som att under samma halvår till exempel ha lett ett webbutvecklingsprojekt, eller gått en kurs. Så att det ska bli neutralt för ens karriär om man valt att springa vidare i ekorrhjulet på arbetsplatsen, eller skaffat sig en helt annan slags men lika nyttig erfarenhet.

Sedan är det ett problem att det är så svårt att skriva om de problem som finns med ojämlikhet mellan könen utan att vi män ska uppleva det som att situationen är vårt personliga fel. Hur man ska kunna beskriva det oomtvistliga faktum att män slår kvinnor enormt mycket oftare än tvärt om, utan att det ska kännas som om man påstår att alla män slår kvinnor, eller är potentiella våldtäktsmän. Det är ett problem, jag har brottats med det i många år och i många organisationer, men jag är rätt säker på att lösningen INTE är att blunda för det faktum att det finns en könsobalans i våldet, en genomsnittlig riktningspil hos våldet från män mot kvinnor, SAMTIDIGT som långt mer än nio av tio män inte är våldsamma, och de flesta män är precis lika snälla och hänsynsfulla som de flesta kvinnor.

Nicholas Miles skrev

Den som inte tror att det krävs både ledarskapsfärdigheter och simultanförmåga för att ta hand om barn, har uppenbarligen inte träffat särskilt många barn.

Henrik: ”Mäns våld mot kvinnor” är på det stora hela en ganska tveksam debatt, på grund av det skeva forskarläget. Det finns gott om belägg för att många kvinnor slås (av män), medan våld mot män är ett område det inte alls forskas på i samma grad. ”Mäns våld mot kvinnor” behöver inte tolkas som en attack på alla män, men det är svårt att inte tolka det som våld mot kvinnor av män är ett problem som överskuggar alla andra former av våld, vilket vi alltså inte kan veta. Vad som framför allt får folk att se rött tror jag är att det dessutom osynliggör våld mot män(och folk av alternativ könsidentitet, för den delen) eller av kvinnor, på lite samma sätt som begreppet ”hustrumisshandel” osynliggör ogifta kvinnor.

Jag tror det skulle trampa färre på tårna att använda ”partnervåld,” ”våld i hemmet,” osv. Om inte annat skulle det göra att man kunde komma förbi den obetydliga frågan om begreppets vara eller inte vara, oavsett om det kan beläggas vetenskapligt eller inte, och börja diskutera det faktiska problemet.

Henrik Brändén skrev

Vi vet att män slår kvinnor enormt mycket oftare än kvinnor slår män. Vi vet att män utövar sexuellt våld och sexuella övergrepp mot kvinnor mycket oftare än kvinnor gör det mot män. Därvid är forskningsläget mycket klart. Däremot är det – precis som Nicholas pekar på – inte lika klart när det gäller hur mycket våld och hur mycket sexuella övergrepp män råkar ut för från andra män.

Här finns två intressanta iakttagelser: (1) Det finns en ojämlikhet till kvinnans nackdel när det gäller risken att utsättas för våld eller övergrepp från det andra könet. (2) Det finns en ojämlikhet till mannens nackdel vad gäller samhällets uppmärksamhet och stöd till dem som drabbas av våld och övergrepp. Min gissning är att det kan finnas ett samband. Ofta är ju, som jag konstaterat tidigare i denna tråd, de enstaka institutionella orättvisor som finns till männens nackdel ett försök av samhället att buffra eller kompensera för betydligt allvarligare orättvisor som utan att vara nedskrivna någonstans drabbar kvinnor.

Jag tror – trots att de allra flesta män är fridsamma och hyggliga, trots att det bara är ett fåtal män som bryter mot (det i sig inte riktigt jämställda) tabuet mot att slå kvinnor – att vi bör tala om och uppmärksamma denna snedhet i riktningen av våld över könsgränser. Om vi inte ser ett problem precis som det är kommer vi aldrig framåt med att förstå dess orsaker och hitta lösningar. Därför vänder jag mig mot vad jag uppfattar som eufemiska omskrivningar som ”partnervåld” eller ”våld i hemmet”.

Somliga mäns våld och övergrepp mot andra män är också ett viktigt samhällsproblem. Men det har mycket lite att göra med frågan om jämställdhet mellan könen.

Mårten skrev

Nej jag tycker inte heller att man ska blunda för det faktum att våld i hemmet huvudsakligen handlar om män som slår kvinnor, det är bra att man tar upp det, men man ska undvika svepande generaliserande uttryck om kön av samma anledning som man inte ska tala om ”muslimers terrorism” eller ”invandrares kriminalitet”. Framför allt tror jag inte det är konstruktivt, det leder till låsningar och onödiga motsättningar och bidrar till en konstig syn på vad som är kvinnligt och manligt.

”Somliga mäns våld och övergrepp mot andra män är också ett viktigt samhällsproblem. Men det har mycket lite att göra med frågan om jämställdhet mellan könen.”

Är det inte ett jämställdhetsproblem att fler män utsätts för våldsbrott och att fler män begår våldsbrott än kvinnor? Du tror inte det kan finnas ett samban med att det främst är män som använder våld i nära relationer?

Ett första steg är förstås att se att många kvinnor utsätts för våld av främst män. Det finns numera kvinnojourer och man utbildar rättsväsende och myndigheter om problemen för att försöka hjälpa de som är utsatta. Men man måste också försöka förstå och motverka orsakerna så att man kan förebygga problemet. Jag tror att en del av orsakerna ligger i attityder om vad som anses vara manligt och kvinnligt.

Rick Falkvinge skrev

Oj, här var det många reaktioner.

Jag gör två observationer direkt:

1) Det stämmer att relationsvåld initieras av kvinnor i hälften av fallen; vissa forskare hävdar t.o.m. att det är mer än hälften. Våld från kvinnor utmärker sig i det att redskap och tillhyggen oftare används; våldet från män tenderar dock att få allvarligare medicinska konsekvenser. (Detta enligt den största studie som gjorts i ämnet, nyligen publicerad på http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/women-are-more-violent-says-study-622388.html).

2) Artikeln handlar inte om relationsvåld över huvud taget. Det är tråkigt att en aggressiv diskurs från ett fåtal… högljudda… debattörer ska kunna hindra en saklig debatt om jämställdhet utan att man kommer in på DERAS villospår. De debattörerna är inte speciellt intressanta för diskursen, i mitt tycke, och särskilt inte diskursen hos oss.

Så vad är min reflektion om ämnet som sådant?

Jag tror att mångfald är bra för samhället, mångfald på alla sätt. Jag tror också på alla människors lika rättigheter. Samhällets traditioner når inte alltid upp till dessa ideal. Det räcker egentligen som utgångspunkt för min bild av hur en sakpolitik bör se ut.

Mårten skrev

(Bara för att förtydliga så handlade inte min kommentar om relationsvåld utan om att man bör undvika att generalisera även om kön.)

”Jag tror att mångfald är bra för samhället, mångfald på alla sätt. Jag tror också på alla människors lika rättigheter. Samhällets traditioner når inte alltid upp till dessa ideal.”

Det tror jag alla (90% i alla fall) skriver under på, både i piratpartiet och samhället i stort. Alla partier utom ett tycker jämställdhet är viktigt, men det är mycket snack och lite verkstad.

Sen finns det tydligen olika uppfattning om hur stort problemet fortfarande är, men jag tror de flesta är överens om att vi har en bra bit kvar till jämställdhet mellan könen.

Det som saknas är konkreta förslag på jämställdhetspolitik, vad som kan göras åt problemen.

Mårten skrev

Såg precis att Konflikt i P1 hade ett inslag om ”Hotande och hotad maskulinitet” nyligen:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1300&artikel=5151653

Om våld och övergrepp som följer i mäns spår – oavsett om de är fotbollsfans, finanslejon, FN-soldater eller valutafondschefer. Varför gör män så? Och vad är det för manlighet som går i försvar när den frågan ställs? Hör om fransk tystnad, colombiansk ilska och den svenske författaren som förföljts och förtalats för sitt skrivande om mäns våld mot kvinnor. Är vår manlighet hotad – eller hotande – eller kanske på väg mot haveri?

:)

Anna Troberg skrev

Mångfaldstanken är sannerligen inte som ett skämt. Naturligtvis kan inte mångfald garantera idémässig mångfald, men en grupp som präglas av mångfald har betydligt mycket bättre förutsättningar för att skapa även idémässig mångfald än en mycket homgen grupp. Groupthink är ett ständigt närvarande problem i alltför homogena grupper. Det har man större möjlighet att undvika om man har bättre mångfald.

Som jag sagt om och om igen i det här kommentarsfältet, så ser jag ingen här som predikar om att vi ska ägna oss åt särbehandling. Tvärtom, så verkar vi tämligen eniga om att vi ska se människan. MEN, om man ska se människan, så måste man också kunna se honom eller henne som den individ han eller hon är, inte som någon homogen grå massa utan ansikte, erfarenheter och kunskap.

Frågan är hur man ska uppnå detta utan att ignorera det faktum att olika individer diskrimineras på olika sätt i olika situationer utan att skapa ytterligare diskriminering. Jag tror på en långsiktig lösning där man jobbar med mångfaldsfrågor redan i dagis, skola och uppåt, så att vi i största möjliga mån får med oss tanken om att alla ska åtnjuta samma rättigheter och ha samma ansvar redan från början. Då slipper man nämligen fyrkantiga lösningar senare i livet. Detta är naturligtvis inte något som görs i en handvändning. Det kommer att ta generationer och antagligen är detta ett arbete som aldrig blir ”färdigt”, men varje steg i rätt riktning är bra.

Jag tycker att det känns en smula deprimerande att det tycks vara så svårt för vissa här i kommentarsfältet att släppa sargen och höja blicken. Mångfald handlar inte om att ge gräddfil åt vissa medan andra får krypa i diket. Det handlar om att skapa bästa möjliga samhälle och tillvaro för alla, utan att det sker på någon annans bekostnad.

Lämna ett svar till Jerker Montelius Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>