När Piratpartiet ska mejsla ut en miljöpolitik skulle en möjlig utgångspunkt kunna vara den kunskap och de analyser och förslag till åtgärder, som det råder konsensus om i forskarvärlden. Dvs som delas av huvuddelen av de forskare som från olika utgångspunkter ägnar sig åt en fråga. Sådan konsensus råder kring flera allvarliga miljöproblem:

Miljögifter
Somliga ämnen är inte bara är giftiga. De kan dessutom inte brytas ner om de hamnar i vatten och mark, och om de tas upp av växter och djur kan dessa inte göra sig av med dem. Sådana ämnen kallas miljögifter, och har den otrevliga egenskapen att ansamlas i näringskedjorna: Även om koncentrationen av ämnet är låg i en sjö blir den många gånger högre i de växtplankton som ständigt tar upp vattnet, ytterligare många gånger högre i de djurplankton som gång på gång äter växtplankton osv. Till slut är halterna mycket höga i de rovfiskar, som blir en havsörns eller människas middag.

Bland miljögifterna finns dels tungmetaller (exempelvis kvicksilver), dels organiska kemikalier som människan tillverkat för att använda som bekämpningsmedel, mjukgörare, flamskyddsmedel mm. Sådana miljögifter har under 1900-talet återkommande gånger drabbat både människor och djur, och bland annat lett till skador på hjärna och nervsystem, fosterskador och njurskador.

För att minska risken för detta krävs att man noga undersöka giftighet och stabilitet i naturen för nya ämnen som börjar användas, t ex som livsmedelstillsatser och i industrin. Samt att man avvecklar användningen av gamla ämnen som visar sig vara, eller sannolikt vara, skadliga. Kring dessa strategier råder idag i stort sett politisk enighet, även om det ofta händer att partier försöker profilera sig med hårdare krav kring enskilda ämnen.

Övergödning
Från mark läcker kväve och fosfor till vattendrag, sjöar och hav. Eftersom dessa två näringsämnen begränsar hur mycket liv det kan finnas i ett ekosystem leder det till en snabb tillväxt av alger och växter: Sjöar och havsvikar växer igen, och när solen skiner varmt kan alger växa till explosionsartat, förgifta badvatten och och kväva annat liv i havet. Vilket tar död på fisk och bland annat lett till dramatiska minskningar av mängden torsk i Östersjön. Övergödningen ställer alltså till märkbara problem för människans förmåga att utnyttja sjöar och hav.

Övergödningen beror dels på nedfall av kväveföreningar från luften, som kommit dit ur bilars, bussars och lastbilars avgaser. Dels på att kväve och fosforföreningar läcker ur jordbruksmark när man gödslat för mycket åt gången.

Strategier för att komma till rätta med övergödningen handlar därför dels om att minska användningen av bensin och diesel för resor och transporter, dels om att uppmuntra och utbilda bönder att gödsla så att läckaget minimeras. (Vilket faktiskt är lättare med konstgödsel än naturgödsel, eftersom man aldrig vet exakt hur mycket näring det finns i naturgödsel.)

Försurning
Vid förbränning av bensin, diesel, olja och kol bildas kväveoxider och svaveldioxid, som åker upp i luften och där förenar sig med vattenpartiklar, varvid det bildas svavel- och salpetersyra. Dessa faller sedan ner på mark och i sjöar som surt regn. Detta lakar ut näringsämnen ur marken, så att den blir näringsfattigare, samtidigt som den näring som lämnar marken bidrar till övergödning. Blir marken tillräckligt sur släpper giftiga metaller från jordpartiklarna, och riskerar döda träd och annan växtlighet. När pH sjunker i sjöar minskar mängden plankton och alger, vattnet blir mycket klart, och bara enstaka fiskarter klarar sig. Försurningen kan därför ge stor skada för både skogsbruk och insjöfiske, och riskerar med tiden dramatiskt förändra miljöer vi upplever som viktiga för rekreation och fritid.

Eftersom det sura regnet via molnen förflyttar sig över stora avstånd från utsläppskällor till nedsläpp påverkas situationen i Sverige framför allt av utsläppen i väst- och centraleuropa.

Försurningsfrågan måste därför i ännu högre grad än andra miljöfrågor tacklas internationellt. Det som måste ske är att sluta använda kol och olja för uppvärmning och elproduktion, och att ställa om transportsystemen, så man dramatiskt minskar användningen av bensin och diesel.

Klimatfrågan
En rad gaser (koldioxid, metan, lustgas m fl) lägger sig i atmosfären, och studsar tillbaka den värmestrålning, som annars skulle lämna jorden. Det är bara tack vare att vi har sådana växthusgaser som vi över huvud taget kan leva på jordklotet, men mängden av dessa gaser ökar nu i snabb takt, och med dem jordens medeltemperatur. Till viss del beror detta på naturlig variation och processer bortom människans kontroll.

I vetenskapsvärlden råder dock konsensus om att det är mycket stor sannolikhet att mänskliga aktiviteter ger ett betydelsefullt bidrag till denna ökning (även om det finns en seriös diskussion om exakt hur stor sannolikheten och människans sannolika påverkan är). Det finns också konsensus om att vi med största sannolikhet kan motverka ökningen genom att minska utsläppen av växthusgaser, och att konsekvenserna av en ökad temperatur kan bli så allvarliga att det vore oförsvarligt att inte snabbt minska dessa utsläpp.

Varifrån kommer då utsläppen av växthusgaser?

Ungefär en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser kommer från förbränning av bensin och diesel vid transporter. För att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser är det därför viktigt att radikalt ställa om transportsystemet, både av personer och gods. Resten av utsläppen delas ungefär lika mellan

• Uppvärmning och elproduktion. (I jämförelse med andra länder har vi mycket små utsläpp från dessa områden, eftersom det mesta av vår el kommer från vatten- och kärnkraft, och vi redan ställt om de flesta fjärrvärmeverk till förnybara bränslen.) Dessa utsläpp kan minska ytterligare genom fortsatta satsningar på miljövänlig elproduktion, som vind- och vågkraft, och på biobränslen. Samt genom ett klimatsmart byggande av både bostäder och offentliga lokaler, som drar mindre energi för uppvärmning.
• Industrin. I industrin används fossila bränslen fortfarande för uppvärmning och för att få energi till många processer. Systemet med utsläppsrätter har inte givit tillräckligt starka ekonomiska incitament för att skynda på industrins omställning.
• Jordbruk. Läckage av lustgas från jordbruksmarken spelar störst roll. Detta beror, liksom övergödning, på att marken tillförs för mycket kväve på en gång, och motverkas därför genom incitament och utbildning kring hantering av gödsel.

– – –

Som synes finns flera verksamheter som bidrar till många olika miljöproblem. Vilka konkreta åtgärder behövs då för att lösa eller mildra problemen?

1) Mer miljövänlig el
Vi har redan då vi mejslade ut vår energipolitik pekat på olika sätt att snabbt få mer förnyelsebar och småskalig elproduktion. Vindkraft, solceller, vågkraft. Och ekonomiska system som likt nettodebitering gör det lönsamt för småskaliga ”familjeproducenter” att mata in el i nätet.

2) All energiproduktion klimatvänlig
Då vi diskuterade energipolitik ställde vi oss också bakom ett långsiktigt krav att all energiförbrukning ska ske från källor som inte lämnar några klimatavtryck. Inte minst kräver det insatser vad gäller industrins energiförbrukning, och uppvärmning av lokaler som inte är anslutna till centralvärme. Förutom satsningar på förnybar el kan en sådan politik innehålla fortsatt stöd till värmepumpar, och stöd till utveckling av biobränslen, som framställs ur blast och flis, och således inte konkurrerar med livsmedelsproduktion. Liksom en översyn och skärpning av systemet med utsläppsrätter.

3) Klimatsmart byggande
Det ligger i linje med partiets teknikoptimistiska själ att tro att det ska vara möjligt att utveckla nya sätt att bygga och organisera bostäder och arbetsplatser, så att energiförbrukningen för uppvärmning blir betydligt lägre än dagens. Många projekt siktar redan idag mot en nollvision för nettoförbrukning.

4) Kemikalieprövning
Fortsatt noggrann testning av nya kemikalier innan dessa får börja användas. Med nanoteknikens ankomst bör vi också kräva liknande tester av nya former av gamla ämnen (nanopartiklar, nanofibrer) innan dessa får börja användas, eftersom det finns goda skäl att förvänta sig att dessa interagerar på helt andra sätt än traditionella former med människokropp och andra livsformer.

5) Gödselpolitik
Både för att motverka övergödning och utsläpp av växthusgaser behövs mer kunskap om hur man kan tillföra jorden näring samtidigt som man minimerar risken för att den läcker ut i vattnen och avgår som lustgas. Ifall miljövänligare hantering kräver extra insatser av arbete eller maskiner kan ekonomiska incitament vara nödvändiga/lämpliga.

6) Omställning av transporter.
En radikal omställning av transportsystemet behövs för att motverka såväl försurning, övergödning som utsläpp av växthusgaser. Närmare bestämt måste användningen av bensin och diesel minska radikalt.

Det finns debattörer som hoppas att system för elbilar, vätgasbilar eller liknande ska kunna finnas på plats tillräckligt snabbt för att kunna begränsa denna omställning till att gälla själva drivmedlet, och inte transportsystemen. Själv tror jag det är överoptimistiskt, och att stigande bensinpriser mycket snabbt kommer att pressa fram en dramatisk förändring, från privatbilism till kollektivtrafik och från flyg till snabbtåg.

Jag föreställer mig visserligen att många kommer att fortsätta ha och använda bil, för att kunna ge sig ut på svamputflykt och åka till en sommarstuga. Jag tror inte heller det är vare sig möjligt eller önskvärt att begränsa människors resande för att tillfredsställa upptäckarlusta och nyfikenhet. I en globaliserad värld är det av godo att människor besöker skilda landsdelar och olika länder, vistas i olika miljöer och träffar och umgås med människor med olika erfarenheter.

Det som måste ställas om är istället varutransporter, resor i arbetet och det dagliga resandet mellan bostad – arbetsplats – affär – fritidsaktivitet – skola – dagis. Så att sådant resande flyttas från bil till cykel, kollektivtrafik eller inget resande alls.

• En viktig del måste vara att när så är möjligt ersätta fysiska möten med elektroniska, och att förändra attityder till hemma-arbete, så att det inte av kollegor och chefer ses som en orättfärdig lyx, utan som en solidaritetshandling för miljön.
• Cyklar ska prioriteras och cykelbanor byggas, både i städer och mellan orter. System för att gratis låna cyklar ska utvecklas.
• Kraftigt utbyggd lokal och regional kollektivtrafik, så att denna både blir attraktivare och kan svälja fler passagerare. Där så behövs byggs system med större kapacitet än dagens, som spårvagn, tunnelbana och pendeltåg. Statligt stöd till kommuner och landsting som vill investera i infrastruktur för bättre kollektivtrafik.
• Även taxor kan användas för att föra över passagerare från bil till kollektivtrafik. Förslag om nolltaxa i lokaltrafiken har förts fram från flera håll i partiet.
• Tätare och snabbare tågtrafik mellan våra större städer och tätorter. Bygg färdigt Bottniabanan till Haparanda. Verkliga snabbtåg (över 300 km/timmen) mellan Stockholm och Göteborg och Malmö, som angör Norrköping/Linköping/Jönköping/Växjö.
• Bygg ut järnvägen och använd om nödvändigt höjd dieselskatt för att föra över godstransporter till järnväg och båt.