Ett vanligt argument för att inte införa ny integritetsstärkande lagstiftning är att brottsbekämpning blir svårare och att industrin lider av alltför starkt integritetsskydd. Fokus verkar ligga precis överallt förutom på just människors rätt att kontrollera och bestämma över sin egen data och information. Självbestämmanderätten, som utgör grunden för vårt samhälle, åsidosätts för att bevara befintliga ekonomiska modeller och marknadsaktörer. Och samtidigt som unionens krav på information till användare av till exempel datatjänster förutsätter att en genomsnittlig medborgare hur enkelt som helst läser och förstår ett mycket komplicerat avtal om privatlivspolicy, utgör det säkerhetsarbete medlemsstaterna kräver enorma mängder data samkörda och sparade på samma ställe en ren dumförklaring av de flesta människors förmåga att själva ansvara för sina privata data.

Jag vill hävda att vi istället kan skapa en integritetsvänlig industriutveckling och med kunskap bygga ett samhälle där människor har både makten och kompetensen att ta hand om sig själva och sin information. Att vi kan använda tekniska verktyg för att uppnå båda målen når det inget tvivel om – snarare saknas det incitament för att utveckla rätt verktyg i rätt tid.

Vi behöver ett europeiskt regelverk som är konsekvent och kan ta framförallt de nätbaserade industriernas marknadssituation i beaktan. Vi bör prioritera ett högt integritetsskydd och hög transparens hos våra data-insamlande företag för att lägga så stor makt som möjligt över databehandlingen hos slutanvändaren. Det vore en unik satsning i världen just nu – Europa skulle enkelt kunna ta en ledande plats i utvecklingen av integritetsvänliga teknologier och samhälleligt acceptabla ekonomiska lösningar. De nya tjänster som utvecklas av våra offentliga institutioner skulle kunna använda medborgarnas rätt till självbestämmande som verklig ledstjärna genom att skapa öppna, transparenta och fritt tillgängliga lösningar för databehandling som i så stor utsträckning som möjligt bevarar datan hos slutanvändaren och medborgaren själv.

Initiativ som lyckas bättre med att uppnå dessa framtidsmål och leda den europeiska industrin framåt skulle kunna få incitament i form av skattelättnader eller subventioner. Samtidigt behöver vi snabbt tillgängliga sanktioner mot de som vägrar följa med. Genom taktisk ekonomisk belastning för industrier som tar längre tid att ställa om skulle vi till exempel kunna finansiera de offentliga investeringar vi behöver för att få en privatlivsvänlig flygindustri. Ett gott alternativ till integritetskränkande avtal om datautlämning med USA. På motsvarande sätt skulle vi kunna uppmuntra ett starkt privatlivstänkande i bankbranschen. Varför ska transaktionsskatten vara den enda som åläggs internationella banker som flyttar pengar över gränsen? Belöna banker som bevarar makten och kontrollen över europeiska medborgares data i Europa och inför extra avgifter för de banker som vidhåller att de behöver flytta datan till ett territorium där européernas egna inflytande över sina data är begränsat! Vi behöver bygga en kontinent, en ny ekonomisk framtid – varför inte på privatlivsgrunder?

Amelia Andersdotter

Amelia finns på sin blogg.