Bra skrivet Anna *tummen upp*

Utifrån dessa tankar om mångfald borde det inte vara svårt att t.ex. formulera en hel integrationspolitik.

Jag tror att Andreas är inne på något mycket viktigt, där vi kan bryta lite ny mark: En mångfaldsideologi som sätter individens rätt till sina egna val och sin egen kultur i centrum, och som därmed sätter gränser för vad både majoritetskulturer, minoritetskulturer och enskilda människor kan ta sig för rättigheter vad gäller att lägga sig i eller påverka andra människors livsval. Inte en fundamentalistisk livsstilsliberalism. Inte ett samhälle som faller sönder i en rad subkulturer utan kontakt med varandra. Utan en formel för hur vi alla trots att vi är så olika och gör så olika val ska kunna leva här tillsammans under ömsesidig respekt både för varandras livsval och olika värderingar.

Hej Andreas!
Min tanke är att skapa en heltäckande och positiv mångfaldspolitik som ser människan bakom etiketterna och värdet i våra olikheter och hur de berikar samhället. Jag är trött på att höra politiker prata om problem varje gång de pratar om människor som inte passar in i normen. De här människorna är inte något problem om man inte gör dem till det genom dåliga politiska beslut som direkt eller indirekt stöter ut dem ur samhället.

En heltäckande och positiv mångfaldspolitik skulle kunna fokusera på att hitta alla fatastiska möjligheter i det faktum att en del är män, andra kvinnor, några muslimer, några kristna, andra homo- trans- eller heterosexuella, etc.

Traditionell integrationspolitik, hbt-politik, jämställdhetspolitik och andra områden som skulle kunna omfattas av denna heltäckande mångfaldspolitik fokuserar på problem och etiketter. Jag tror att det är dåligt. Staten ska inte med lagar och godtyckliga tillämpningar av lagar skilja ut oss i olika grupper på grund av vilka vi är, var vi kommer från och vad vi tror på. Statens uppgift är att i möjligaste mån jämna ut spelplanen och behandla oss alla lika. Så är det tyvärr inte i dag.

Om vi ska kunna skörda frukterna av mångfalden måste staten sluta göra skillnad på folk och folk och behandla folk som det vi alla är oavsett alla de där etiketterna: människor. Om man inte gör det, så får det kostsamma konsekvenser som samhället helt enkelt inte har råd med.

Bakom i stort sett alla politiska partier finns det i bakgrunden en politisk filosof vars tankar uppfattats av många kunna ligga till grund för en världsuppfattning. Marx har stor betydelse för socialister av olika schatteringar t.ex., Mao också ej att förglömma. Det finns en hel del politiska filosofer som gärna liberaler hänvisar till och andra filosofer som folk ute på högerkanten har som sina husgudar. PP ska inte glömma Rick Falkvinge i det här fallet men han är nog mer entreprenör/doer/marknadsförare än filosof. Och filosof är definitivt inte jag heller. Men jag har funderat över om inte PP skulle ha nytta inte minst ur marknadsföringssynpunkt och kanske som grundstomme i det breddade partiprogrammet, att ha en juste politisk filosof som begripligt kan förklara vad som får ett demokratiskt samhälle att fungera, något som jag tror är viktigt för att samla fler till partiet. Läs och fundera på om du håller med mig om värdet att grunda ett breddat partiprogram på en icke tidsbunden demokratisk världsbild.

Charles-Louis de Secondat Montesquieu (1689-1755) var en fransk politisk filosof, en klok person som skrivit och sagt mycket tänkvärda saker om hur ett demokratiskt samhälle bör fungera. Hans maktdelningslära är minsann inte fy skam och var en av grundpelarna i den amerikanska konstitutionen. Men sedan maktdelningsläran skrevs på 1700-talet har det hänt en del.

Montesquieu ansåg på sin tid att en demokrati bestod av tre statsmakter och när det maktmässigt rådde balans mellan dessa tre, så mådde demokratin bra. I mina funderingar med maktdelningsläran som grund, har jag lagt till en fjärde statsmakt i demokratin. Så här ser alltså min bild fritt efter Montesquieu:

Vi har fyra statsmakter som det måste råda balans emellan för att demokratin ska må bra: Tänk dig en skön ”demokrati-fåtölj.” För att den ska fortsätta en vara behaglig att sitta i, måste alla fyra benen vara lika långa. Här är de fyra statsmakterna, demokratifåtöljens fyra ben:

1. Riksdagen – den lagstiftande statsmakten

Riksdagen styrs av Sveriges konstitution, våra grundlagar. Portalparagrafen i vår konstitution/våra grundlagar, gör tydligt att ”All makt utgår ifrån folket.” Och det är i Riksdagen alla lagar kommer till. Riksdagens eget Lagråd ska se till att inga nastiftade lagar står i strid med våra grundlagar, vår konstitution. Att Riksdagens eget lagråd utför den kollen anses av allt fler som fler. Det vora naturligare att en Konstitutionsdomstol, fristående från Riksdagen, beslutade om nya lagar följer våra grundlagar. Så fungerar det i de felsta andra moderna demokratier.

2. Regeringen – den verkställande makten

Regeringen och de tillhörande departementen ska se till att de lagar Riksdagen tar fram blir genomförda enligt Riksdagens vilja. Att maktställningen mellan Riksdag och Regering inte följde Svea Rikes Grundlagar fallerar ibland behöver knappast påpekas. T.ex. när Reinfeldt & Co trodde att det var Regeringen som skapade lag i landet. IPRED och FRA piskades igenom eftersom inte heller Riksdagen aldrig begrep att institutionen faktiskt inte behöver göra som Regeringen vill. Antagligen kan dessa händelser förklaras genom att det finns en dold, men reell majoritet i parlamentet, nämligen M och S.

3. Rättssystemet, vårt domstolsväsende

Rättsväsendet i Sverige har sedan många, många år tillåtits att undan för undan haverera och mista sin trovärdighet. Domare tillsätts efter sin politiska uppfattning och det gäller inte bara den rent östtyska varianten med politiskt tillsatta nämndemän. Det gäller även professionella domare på alla nivåer ända upp i HD inom både brottmål och administrativa domstolar. Hur var det nu med domarjävet när upphovsrättsmaffian startade sina ansträngningar att sätta undan för undan sätta rättssystemet ur spel? Sannolikt kan man i den här apparaten hitta flera exempel på ren korruption och mutverksamhet.

4. Den granskande statsmakten – fria media

Och med fria media menar jag just fria media av den sort som Aftonbladets Lars-Johan Hierta skapade i mitten av 1800-talet då han genom envis och långvarig kamp mot dåtidens politiker och jurister gav oss det vi idag kallar ”Fri Press.” Hans kamp lyckades genom att han kunde finansiera den genom det överskott Liljeholmens Sterarinljusfabrik gav och som han också ägde. Hur har vi det med den granskande statsmakten idag? Ja, nog har den fjärmat sig allt mer från de ideal Lars-Johan Hierta hade. De flesta chefredaktörer har inte sällan själva politisk bakgrund liksom deras motsvarigheter inom etermedierna. De är sedan länge är ”uppslukade” av organisationer typ Rotary och Lions vars syfte är att medlemmarna inte ska äta upp varandra utan nätverka till ömsesidig båtnad. Gamla anrika Publicistklubben har somnat in sedan decennier tillbaka liksom också Svenska Journalistförbundet. Inom prasselmedia finns gott om politiker inblandade, både som ägare och som skribenter. SR och SvT kallar sig vara fria men ägs av staten genom krångliga bolagskonstruktioner och skattefinansieras (f’låt, licensfinansieras ska det visst heta) av medborgarna och av Riksdagens Rundradiofond, d.v.s. politikerna samt – hör och häpna – sponsringsinkomster av vissa program.

Idag är Internet självfallet att räkna som massmedium och ses därför som en fara för alla fyra statsmakterna. Används nätet för opinionsbildning långt bort från Sverige, applåderas våra fyra statsmakter kraftfullt, t.ex. den arabiska våren och kanske också Burma och t.o.m. Kina, i alla fall Wei Wei. Sker opinionsbildningen i Sverige i strid med gamla konventioner, så upplevs nätet av Makten som ett hot och ska snarast censureras och begränsas. Just nu verkar lagstiftningsmässigt (IPRED, FRA, ACTA, DLD m.fl. lagar) helt accepterade av de fyra statsmakterna både med censur och självcensur av hela eller delar av Internet. Detta anser alltså t.o.m. den fjärde statsmakten i form av gammelmedia vara OK och då av främst ekonomiska skäl. Man vill inte ha konkurrens på annonsmarknaden.

Alla de här fyra statsmakterna vill har Mest Makt och bestämma över de andra tre. Och det gör de med besked och slåss så det ryker. Men röken är osynlig eftersom den fjärde statsmaken – gammelmedia – själv är med i slagsmålet om Makten och därför rapporterar den mest bara om sånt som gynnar dem själva. (Annonsmarknaden får inte konkurrensutsättas, presstödet och distrubutionsstödet får inte riskeras m.m. Det här är politiska pengar och gammelmedia biter inte den hand som föder en.) Vi medborgare hålls okunniga i så stor mån som möjligt av gammelmedia om vi inte själva informerar oss genom nätet. Och det är inte bra, anser statsmakterna 1:an, 2:an, 3:an och 4:an ovan. Demokratifåtöljen är inte längre skön att sitt i på grund av allt vingel de olika långa benen skapar.

Eller som Montesquieu skrev: Demokratin mår dåligt om det inte föreligger balans mellan statsmakterna. Makt vill alltid ha mer makt och kontroll och därför måste en demokrati jämt och ständigt försvaras av oss som vill ha den kvar och utveckla den. Alltid! 365/24/7 som det numera så häftigt heter. Låt ingen djävel sabba vår demokratifåtölj!”

Hej Cnab!
Intressanta tankar, men jag måste be dig att hålla dig till att diskutera det som inlägget faktiskt handlar om. Breddningsarbetet kommer att försvåras avsevärt om alla kommentarsfält svävar iväg bort från ämnet.

Vad det gäller Rick, så behöver du inte bekymra dig. Han är alive and well, en aktiv del av partiet och i allra högsta grad inte bortglömd. :-)

Hej Anna! Jag förstår inte riktigt vad du menar med ditt svar på mitt inlägg. Att gå till kärnan i hur ett demokratiskt samhälle bör fungera är ett alldeles utomordentligt sätt att skapa en bas för ett breddat partiprogram. För det är väl det som det ursprungliga inlägget som du skrev handlar om? Breddningsarbetet försvåras inte utan förenklas om vi ur sett bara ut ren marknadsföringssynpunkt har ett gemensamt utgångläge som enkelt och begripligt förklarar hur ett demokratiskt statsskick fungerar eller snarare bör fungera. Så, jag ställer inte upp på att jag ”svävar” bort ifrån ämnet, tvärtom. Jag hoppas verkligen inte att ditt svar till mig ska uppfattas som en uppmaning om begränsning av vad grunden för ett breddat partiprogram bör byggas kring. Nämligen en demokratiskt världsbild.

Hej igen,
eftersom vi är här för att diskutera sakpolitik kommer vi att vara ganska hårda med att kommentarerna relaterar tydligt till inläggen och inte svävar iväg. Kärnan för hur en demokrati ska fungera är naturligtvis intressant, men inlägget handlar mer specifikt om möjligheterna med en övergripande och positiv mångfaldspolitik. Det gör inte din kommentar.

Om du vill kan vi publicera din kommentar som ett inlägg i kategorin ”Konstitution”. Hojta till om du vill det, så fixar vi det. Glöm i så fall inte att berätta om du vill publicera under nick eller namn och om du vill ha med en bild.

Visst Anna, publicera det gärna under Konstitution (saknar länk) om du tycker att det är rätt ställe. Jag vill stå med nick, helt enkelt p.g.a. av att jag lämnat ett tidigare mycket officellt, publikt liv bakom mig. Men kan jag hjälpa PP så gör jag naturligtvis gärna det då jag röstat pirat de senaste två valen och också de facto är dömd som sådan:-)

Under många herrans år har jag arbetat med marknadsföring åt både små och stora internationella företag som önskat anpassa sin marknadsföring till mera regionala förhållanden – Skandinavien, Norden och Sverige.

Min tanke med att PP lyfter fram Montesqiues Maktdelningslära, bygger på min egen erfarenhet av marknadsföringstekniker. Det är lättare både med den interna och externa marknadsföringen när alla utgår från samma värdebas. Hittar man den, så kommer också det bli lättare att ta fram ett detaljerat, breddat partiprogram.

Hej igen, Cnab!
Topp! Jag lägger ut ditt inlägg i morgon bitti. Vi har ett på kö för eftermiddagen i dag och vi försöker portionera ut dem lite.

Tack för att du är med och hjälper till! :-)

Vad är det för stympning av barn som du pratar om?

Hej Jonas!
I dag omskärs pojkar i Sverige om deras föräldrar vill det, oavsett om det ligger några medicinska skäl bakom ingreppet eller ej. Det är något som bland annat Svenska Barnläkarföreningen är stark emot då de anser att det strider mot barnkonventionen. Jag håller med dem.

Omskärelse är en kulturell företeelse som bland annat är vanlig i USA, inom judendomen och islam. Jag tycker att det är oerhört viktigt att respektera olika kulturer, men omskärelse är ett oåterkalleligt ingrepp som vi vet kan orsaka en rad problem längre fram i livet.

Det är ingrepp på den egna kroppen och därför måste beslutet få vara personens eget att fatta i vuxen ålder. Det ska inte beslutas av vilken familj man råkar födas in i.

Jag vet att en av orsakerna till att Sverige utför manlig omskärelse på barn är för att undvika att ingreppen sker på ett mindre säkert sätt, men här går logiken isär. Man utför nämligen, som tur är, inga former av omskärelse på små flickor trots denna risk.

Jag tycker därför att Sverige ska sluta tvinga läkare att omskära barn barn oavsett om de är pojkar eller flickor och istället arbeta mot hemingrepp på andra sätt. En sådan enkel sak som information om vad ingreppet faktiskt kan få för konsekvenser kan till exempel göra skillnad.

Problem längre fram i livet?
Syftar du på de danska studierna som visar på minskad sexuell njutning? Det är väldigt svårt att avgöra huruvida sex är skönare med eller utan förhud just eftersom man inte kan vara bådadera. Problem med utlösning har oftast mer med psykiska orsaker att göra.

Den medicinska bedömningen lyder ungefär att det varken gör till eller ifrån, kan skydda mot besvär, kan orsaka besvär i och med operationen. Själva nackdelen medicinskt anses alltså vara operationen.

Skillnaden mellan manlig och kvinnlig omskärelse är att kvinnlig omskärelse inte har några som helst medicinska fördelar utan bara nackdelar.

Om färre pojkar drabbas av allvarliga negativa konsekvenser så låt gå att ett par fler pojkar blir omskurna. Färre drabbade, fler omskurna. Eller fler drabbade och färre omskurna. Vad tycker du?

Informeras det inte redan idag om ingreppets historia, medicinska för- och nackdelar och eventuella konsekvenser? Det kan jag inte tänka mej att det inte gör. Men det kan säkert bli bättre och det tycker jag är en bättre väg att gå. Ett förbud skulle hindra intresserade från att överhuvudtaget ta kontakt med sjukhus och på så sätt skulle inte information nå ut heller.

Hej Anna! Är du hygglig och ger mig en länk till Konstitution dit du flyttade mitt inlägg om Maktdelningsläran ovan?

Hej cnab. Titta i högerspalten på den här sidan. Där finns en rubrik ”Kategorier”. ”Konstitution” är en av dem! (http://breddning.piratpartiet.se/category/konstitution/)

Tack Anna! Och vad roligt att mina funderingar redan gett upphov till ett antal tänkvärda kommentarer. Ska besvara dem så snart jag hinner! Trevlig Valborg/Cnab

Emma Marie Andersson har skrivit en bloggpost som jag tycker länkar in fint med det jag skrivit om mångfald i den här bloggposten. In och läs, darlings: http://opassande.se/index.php/2012/04/29/jag-nerskitaren-av-din-vardag :-)

avskaffa juridiskt kön borde petas in under det här tycker jag :-)

Hej Bull!
Att avskaffa juridiskt kön och göra lagen könsneutral är definitivt något som jag tror att det skulle komma en hel del gott ur. :-)

Jag tycker inte heller att könsstympning av barn ska vara tillåtet i Sverige. Könsstympning är kränkande och oåterkalleligt. Ett förbud mot könsstympning ligger helt i linje med Piratpartiets arbete för personlig integritet.

Jag köper inte alls argumentet att ett förbud medför att ”ingreppen sker på ett mindre säkert sätt”. För det första: Det allra säkraste är att inte skära i snoppen alls. För det andra: I Sverige har vi även ett förbud mot barnaga. Och även om lagen inte helt lyckats utrota barnmisshandel så hörs inga röster för att man ska kunna ta ungen till doktorn som utfärdar en örfil på recept för att det skulle vara säkrare än att det utförs i hemmet.

OM(!) omskärelse av underårigåriga ska vara tillåtet, ska det krävas tillstånd från alla vårdnadshavare och föregås av enskilt kuratorsamtal med barnet.

I de fall patienten själv önskar det och det inte är medicinskt motiverat ska det betraktas som ett skönhetsingrepp och bekostas av patienten själv.

Ett par frågor som piratpartister och företrädare bör vara beredda att argumentera kring och som det därför kan vara bra för partiet att ta ställning till:

1. De medicinska för- och nackdelar som omskärelse medför (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Manlig_omskärelse#Medicinska_argument_mot_omskärelse)
2. Vill man undanta barn som föds med ett intersexuellt tillstånd? (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Intersexualism#Kirurgi)
3. Hur står ett förbud mot könsstympning om man ställer det mot religionsfriheten? Anser vi att barnets integritet står över föräldrarnas religionsfrihet?
4. Hur kan vi röra oss ”så nära det bruna”? Är vi rasister/nazister/antisionister/antisemiter eller?
5. Hur kan vi förvänta oss att andra ska följa lagar vi stiftar när vi själva fildelar upphovsrättsskyddat material?

Jag håller med dig, Anna. Mångfald – i form av allas lika rättigheter och möjligheter – måste vara Piratpartiets mål. Samtidigt finns en risk att vi i våra försök att åstadkomma mångfald istället faktiskt inskränker den – att man istället för att undvika etiketterna på människor klistrar fast dem på dem, och gör människorna till värda betydligt mindre än etiketterna de bär. Jag talar om kvotering, något vårt parti förhoppningsvis aldrig kommer ställa oss bakom.

”Är det rimligt att barn till homosexuella inte alltid ges samma juridiska trygghet som barn till heterosexuella? Givetvis inte. Här finns en möjlighet.” Vilka juridiska dilemman åsyftar du här? Naturligtvis anser jag att alla barn ska ha samma rätt, oavsett föräldrarnas sexuella läggning; men jag känner bara inte till vad du menar med detta här. Har inte alla barn samma rätt idag?

Hej Calandrella!
Om ett lesbiskt par insemineras utomlands räknas bara den biologiska modern som förälder i lagens mening. För att båda ska räknas som föräldrar måste man vänta tills barnet är fött och sedan göra en närståendeadoption.

Närståendeadoptioner kan innebära det mesta mellan att knata iväg och skriva på papper till att man i princip måste gå igenom en hel adoptionsprocess med allt vad det innebär.

Detta är något som heterosexuella par inte tvingas gå igenom. Där räknas mannen som pappa i lagens mening ända från början.

Den här skillnaden innebär att det kan dröja månader innan ett barn till lesbiska har juridisk trygghet. Om något händer den biologiska mamman vid födseln eller under den tid adoptionsprocessen pågår, så är det inte 100% säkert att den andra mamman får ta hand om sitt barn. Det är en otrygghet som jag inte anser att vare sig barnet eller föräldrarna ska behöva leva med.

Och om någon undrar om det verkligen är många som väljer inseminering i utlandet, så kan ni läsa den här bloggposten om hur himla hjälpsamma Sverige är: http://annatroberg.com/2012/02/10/bitschslappad-av-verkligheten/

Och jättebra att du frågade, Calandrella. Jag tror att det är många som inte känner till det här. :-)

Hej Anna,
”En ogift pappa får endast gemensam vårdnad om sitt barn om mamman godkänner det, även efter att faderskapet är juridiskt fastställt. Dessutom går barnbidraget alltid till mamman, vare sig föräldrarna är gifta, sambos eller separerade med delad vårdnad. ”

Vill bara påpeka att detta gäller endast pappor som är gifta.

En ogift pappa får endast gemensam vårdnad om sitt barn om mamman godkänner det, även efter att faderskapet är juridiskt fastställt.

Angående omskärelse.

Pojke dog av omskärelse utförd av läkare i Norge:
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/Spebarn-
dode-etter-omskjaring-6827102.html#.T7JFHcU0UZm

Så riskfritt är det inte.

Tack så mycket för svaret Anna! :-) Nej, detta var jag inte medveten om, även om jag hade något i bakhuvudet om det – säkert har jag skummat ditt gamla goda inlägg någon gång. Och om det Gorby påstår stämmer, är även det något som bör fixas till av oss pirater, i de lika rättigheternas anda.

Jag vill också slå ett slag för att piratpartiet blir det första partiet som kämpar för riktig jämställdhet. Många av de andra partierna verkar bara anse att jämställdhet är viktigt om det gäller jämställdhet för kvinnor, men männen då? Tror ingen att könsorättvisor finns för män?

Jag har aldrig hört något parti eller enskild feminist kämpa för att pappan ska ha lika mycket rätt till sitt barn som mamman. För det menar jag att pappor inte har idag. För att båda ska ha lika mycket rätt ska det också vara lika mycket lätt att få denna rätt. Jag kan fortfarande inte tro att vi 2012 har ett system där en ogift pappa är beroende av mammans intyg för att få vara pappa på pappret också. Då har man inte lika mycket rätt till sitt barn som mamman. Tänk om de bråkar och kvinnan är arg och hämndlysten?

Dessutom undrar jag hur det är i vårdtvistar om barn. Är det jämställt där?

FÖr kvinnan finns orättvisor inom yrkeslivet, men för män finns dem gällande barn och familj, vad jag vet än så länge.

Det finns en efterfrågan på ett parti som kämpar för båda könens orättvisor lika mycket. Ett parti som står för äkta jämställdhet.