Privatövervakning

Google_Glass_detail

Piratpartiet har alltid varit mycket kritiska till massövervakning, både av myndigheter och av privata företag. Någonting som vi aldrig diskuterat i stor utsträckning är dock den övervakning som sker genom privatpersoner. Denna blir med allt mindre kameror, smartphones och stundande teknik som Project Glass allt enklare och mer spontan. Du riskerar idag att ständigt övervakas, inte bara av staten eller av privata företag utan också av privatpersoner – och huruvida det sker med sinistra baktankar eller helt godhjärtat är omöjligt att veta i förväg.

Världen står vid vägskäl. Hur ska vi hantera den massövervakning som byggs upp omkring oss, inte bara av företag eller myndigheter utan av privatpersoner? Hur ska vi hantera risken att ständigt fotograferas, filmas eller spelas in, och ha detta upplagt på sidor som Facebook och YouTube?

Piratpartiet antog vid höstmötet 2012 yrkande P03-Y06, som bland annat säger att “det ska vara möjligt att leva ett normalt liv och röra sig fritt i samhället utan att efterlämna elektroniska fotavtryck”. Hur spelar detta in på privatövervakning, och hur skulle lagen kunna reglera vilken information en privatperson inhämtar om en annan? Jag blir fortfarande lite förskräckt när jag ser bilder eller filmer på mig laddas upp här och var, när jag inte var medveten om att de togs. Men till vilken grad är det någonting vi helt enkelt måste acceptera i den teknologiska eran?

Förslaget som i mina ögon är mest intressant är att reglera utsläpp av information, men inte inhämtning av den – det ska vara helt tillåtet att spela in i princip hela din vardag, men inte att släppa den på YouTube utan vidare och utan tillåtelse av de inspelade. Lagen borde aldrig kunna gå in och stoppa dig från att spela in, speciellt inte när det med mindre kameror blir omöjligt att veta vem som spelar in utan en intensiv och kränkande kroppsvisitering.

Låt det för privatpersoner vara lagligt att filma vem som helst i vilket syfte som helst. Låt det fortsätta vara olagligt att aktivt trakassera någon, en lag som exempelvis paparazzi faller under. Den som filmar någon utan att störa ska inte påverkas. Förhoppningsvis kommer Sverige att fortsätta att ha en relativt stark personuppgiftslag även efter EUs dataskyddsförordning, vilket då säkerställer att privatpersoner även fortsatt inte kan föra olämpliga massregister.

Vi står inför ett vägskäl. Ska vi acceptera en värld där vi ständigt lämnar elektroniska fotavtryck? Ska vi stoppa den inkommande tekniken, och framstå som ett teknofobiskt parti?

Eller finns ett mellanting, ett sätt att välkomna tekniken och samtidigt skydda den personliga integriteten, men utan att införa en auktoritär övervakningsstat?

Anton Nordenfur
Sekreterare i Piratpartiets styrelse

Anton finns på sin blogg, Facebook, Google+ och går naturligtvis att nå via mejl.

(Foto överst i inlägget: Antonio Zugaldia. Licens: CC BY 3.0)

Kommentarer

Tommy skrev

Om man som privatperson spelar in hela sin vardag med en tjänst som lagrar informationen någonstans så att man kan komma åt den vartifrån man än är, så är det ju en annan part som har hela din inspelade vardag lagrad.

Då får vi ett problem med hur de som tillhandahåller den tjänsten ska få avtala om att använda och sälja vidare information till tredjepart. Vilken informationssnutt ska få användas när, vem ska få använda den, och till vilket syfte?

Ska det räcka med att du trycker ”I accept” för att kunna få tillgång till tjänsten, för att företaget och tredjepart som köper information ska få fullständig kontroll och fritt spelrum över möjligheten att utnyttja information om dina vanor och kartlägga dig eller dom som du råkar filma?

På tåg finns det något som kallas för ”tyst avdelning” och jag hoppas att det kommer liknande system för att slippa bli inspelad. Det vore exempelvis applicerbart på offentliga duschrum och vid pissrännor, eller om man åker kollektivtrafik och vill slippa bli inspelad.

Jag är alltså för ett mellanting och tycker inte att det är en allvarlig inskränkning att folk inte ska få spela in allt de ser i precis alla situationer.

Fredrik skrev

Det låter som att du vill införa en ny slags censur. Som vi vet är det inte möjligt att göra det utan komplett övervakning av allas kommunikation…

Anton Nordenfur skrev

Inlägget är lite mindre konkret än de flesta inlägg här. Jag slänger ut en hel del förslag för diskussion, och försöker sammanfatta det i slutet:

”Eller finns ett mellanting, ett sätt att välkomna tekniken och samtidigt skydda den personliga integriteten, men utan att införa en auktoritär övervakningsstat?”

I korta drag, nej, ingen censur och ingen massövervakning.

torbjornwester skrev

Det lär inte dröja länge förrän vi bär linser direkt på ögonen som spelar in vad vi ser. Vi går sannerligen mot en tid med nya utmaningar…

Problemet med ett förbud mot att ”publicera” information, är att det – för att efterlevas – skulle kräva att anonymiteten på nätet avskaffas.

Don Kongo skrev

This. För att ens kunna tänka sig att stoppa uppladdning av privat film måste man övervaka vad folk gör på internet alternativt kunna spåra alla uppladdningar i efterhand.

Jag förstår grejen, absolut. Precis som jag förstår de som faktiskt vill kunna göra musik och endast låta de som betalat få lyssna, det borde i den bästa av världar vara allas enskilda val. I båda fallen måste man dock välja mellan det och övervakning/förbjuda anonymitet, vilket är värre.

Sen ska man också fråga sig vilka delar av en ”privat-övervakning” som är ett problem? Bilder som är upplagda i elakt syfte täcks förmodligen på många sätt av existerande lagar om förolämpning, förtal osv? Jag är ingen jurist… :)

Jag skulle kunna tänka mig lagtillägg i den mån det behövs om att myndigheter inte får använda även öppen och frivilligt delad data till att kartlägga personer utan t.ex. skälig misstanke om brott.

Jag vet inte vad som krävs för att t.ex. få sätta span på en person, men något motsvarande i grundanledning borde krävas för att få tröska data och leta efter en specifik person i säg Youtube-videos. Att ha poliser som sitter utanför en lägenhet och följer efter på stan borde vara ungefär likvärdigt ur just ett myndighetsperspektiv och inget som ska ske utan goda skäl.

Om privatpersoner sammanställer data om, säg politiska meningsmotståndare, så borde det kunna falla under vanliga registerlagar.

Fyllebilder på Facebook, i den mån de är ett problem för individen, är samma sak som när man vaknade nästa morgon dagen efter att man uppfann öl och berättade vad Grok gjorde utanför hövdingens hydda igår. Pinsamma men något vi människor gör i vilken form vi än har tillgänglig. Vi kommer dela den informationen oavsett forum. :)

Simon Lindgren skrev

Jag förstår varför man motiverar till att göra något åt detta. Känner mig dock tveksam till att att man kan göra något åt det. För att stoppa det krävs ungefär samma lagstiftning som vi ser idag om piratkopiering. Valet står därför mellan statlig övervakning eller private person övervakning. I detta fallet väljer jag nog det sista.

Simon skrev

privatpersoners övervakning kan ju aldrig bli lika farlig som statlig övervakning eftersom den statliga övervakningen har en ”monopol” maktposition. trakasserier måste bedömmas från fall till fall, politiker kan ju tycka att dem blir trakasserade av journalister som försöker avslöja att dem är korrumperade. En korrumperad politker skulle gärna utnyttja möjligheten att stoppa journalisters verksamhet och kalla dem för brottslingar.

Anton Nordenfur skrev

Det går att lagföra mot spridning av viss information utan att införa (eller vidareutveckla) massövervakning. Det gäller helt enkelt att agera *efter* spridningen, istället för att övervaka alla för att se om de är på väg att sprida någonting. Självklart är det inte alls lika effektivt på detta sätt, men vi bör resonera på samma sätt som vi resonerar om exempelvis fildelning – visst finns det sätt att effektivt få dit alla, men brottet är inte värt den energin eller den våldtäkt på privatliv som då sker.

Lämna ett svar till Tommy Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>