Vi har under senare år sett hur banker i allt större utsträckning agerat censorer och under godtyckliga former hindrat betalningsströmmar.
Sedan Riksbanken fick ett formellt monopol på att ge ut lagliga betalningsmedel vid förra sekelskiftet har fördelningen av betalningsmedel ändrats, så att ca 5 % av penningmängden utgörs av kontanter och direkta tillgodohavanden i Riksbankens RIX-system, medan resterande ca 95 % utgörs av vad man kan beteckna som privata bankskuldsedlar mot tillgodohavanden på konton hos bankerna.
Riksbanken är enligt Lag om Sveriges Riksbank kapitel 1 § 2 skyldigt att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Det gör man genom en kombination av ständigt hårdare regler på de privata bankerna och genom likaså ständigt vidlyftigare garantier, både gentemot bankerna och mot kontohavarna i de privata bankerna.
Att dessa regler ständigt görs mera omfattande och detaljerade, och garantierna blir allt större, är en indikation på att regler och garantier inte är ett lämpligt sätt att främja stabiliteten i betalningssystemet.
När Riksbanken fick monopol på att utge lagliga betalningsmedel 1903, skedde det mot ett underförstått löfte att inte ta emot inlåning från allmänheten. Men när drygt hundra år senare ca 95% av penningmängden består av privata elektroniska bankskuldsedlar kan man knappast hävda att monopolet fortfarande gäller, och då är Riksbanken inte heller bundet av givna löften.
Enligt Lag om Sveriges Riksbank kapitel 6 § 7 får Riksbanken tillhandahålla system för avveckling av betalningar och på annat sätt medverka i betalningsavveckling.
Enligt ett tal Riksbankschefen Stefan Ingves höll 1998 om elektroniska betalningsmedel ”eftersträvar” Riksbanken ingen ”operativ roll”. Men några direkt argument mot att ta en sådan operativ roll nämnde han inte.
Eftersom Riksbanken har ett övergripande ansvar att främja stabiliteten i betalningssystemet och
eftersom eskaleringen av regler och garantier för de privata bankerna talar för att det är en mindre effektiv metod för detta och
eftersom Riksbanken har rätt enligt lag att förmedla betalningar och
eftersom förutsättningen för löftet att inte ta emot inlåning från allmänheten inte längre gäller och
eftersom Riksbanken inte lagt fram några väsentliga invändningar mot att ta en ”operativ roll”
föreslår jag att Riksbanken öppnar en statlig giroverksamhet för allmänheten, med förebild i det gamla postgirot, och förslagsvis genom att öppna det slutna RIX-systemet, för att på så sätt skapa ett elektroniskt lagligt betalningsmedel som, i likhet med kontanter, inte grundar sig i privata skuldsedlar.
Se bloggposter här och här för mera information.
Jag yrkar därför på
Att mötet anser att det bör vara Piratpartiets politik att Riksbanken driver en giroverksamhet för allmänheten för att bättre främja stabiliteten i betalningssystemet och inte tvinga till användning av privata elektroniska banksskuldsedlar för betalningar
Bengt Jonsson bloggar som Viktualiebrodern.
Kommentarer
En giroverksamhet men ingen kontoverksamhet ?
Man måste alltså fortfarande använda bankernas konton för att gira via riksbanken ?
Då undslipper man inte bankerna.
En gång i tiden fanns statliga postgirot man kunde betala via i stället för bankgirot. Det har nordea i praktiken avskaffat och tvingat in alla i det dyrare bankgirot.
Så varför inte återinföra postgirot ?
#Anders
Självklart konton. Som i RIX, alltså inga skulder kan kvarstå över natten.
Någon statlig institution som likt Posten kunde driva ett postgiro finns inte mer, utan det enda rimliga är att det sker direkt i Riksbankens regi. Lagar och regler finns på plats – tillsätt endast politisk vilja.
Jag tror inte du tänkt ordentligt för om kontona skall nollställas över natten så måste man först flytta över pengarna till sitt konto på riksbanken från en bank sedan logga in på riksbanken och betala sina räkningar och om man råkat flytta över fel summa så måste man korrigera det i slutet.
Nej det blir väldigt krångligt.
Det finns faktiskt en statlig institution som skulle kunna ta över och köra allting och det är banken SBAB.
Detta bör absolut inte vara riksbankens område imho.
Jag förstår inte dina invändningar. Varför skall man ha ett konto i bank? Det är just poängen med ett statligt giro, att den som inte har lån slipper hantera privata bankskuldsedlar, utan kan använda digitala kontanter. Vilket förstås inte hindrar att den som vill ha både lån och få ”rådgivning”, kan vända sig till privata banker.
Om det finns ett heltäckande betalningssystem i Riksbankens regi, behöver man inte längre garantera allt möjligt för de privata bankerna. En kraftigt minsklad risk för staten, som kan låta privatbanker gå i konkurs eftersom de inte längre kan hota betalningssystemet.
Nollställa var ett olämpligt ordval – vad jag menade var att det över natten inte kan finnas underskott på konton, som det inte kan uppstå underskott över natten i RIX, mellan privata banker och Riksbanken. Där finns förstås alltid en viss behållning över natten.
SBAB är helt olämpligt, eftersom det är samma sorts skuldsedlar som i bankerna, med ”säkerhet” i fastighetsspekulationer. Lägg ner SBAB – staten skall inte spekulera.
Lagen om Sveriges Riksbank är klar på att de får föra konton, har ansvar för att främja stabiliteten i betalningssytemet och dessutom är alltså skälet för att de en gång lovade att inte ta emot inlåning från allmänheten inte längre giltigt.
Någonstans måste man förvara pengarna och då behövs ett bankkonto.
Frågan är om riksbanken är den lämpligaste institutionen att agera betalningsförmedlare.
Bra att ett större parti tar upp och ifrågasätter dagens ekonomiska skuldsystem som drar ner världen i ruinerna. Men en kråka, elektroniska valutor är i flesta fallen väldigt lätta att spåra och går rakt emot Piratpartiets politik av frihet.
Tycker att det borde vara självklart att staten tillhandahöll 100% säkra konton åt medborgarna. Det borde vara en grundläggande rättighet att ha en ”elektronisk plånbok” (t ex privatkonto på Riksbanken) där pengarna ligger kvar hela tiden.
Varför ska vi vara tvingade att hålla våra pengar på FRB-konton inom banksystemet? Jag kanske inte vill låna ut mina pengar till andra människor utan bara låta dem ligga där de ligger… varför ges jag idag inte den möjligheten?
Riksbankens sedlar var år 1903 inte lagligt betalningsmedel för Riksbankens skulder. Riksbanken hade att betala sina skulder i guldmynt. Samma sak gällde innan 1903 med det undantaget att somliga privata banker hade sedelutgivningsrätt, men för dessa bankers sedelskulder var riksbankssedlar faktiskt inte lagligt betalningsmedel. De privata sedelutgivande bankerna hade att lösa sina sedelskulder i guldmynt.
Första riksbankslagen som gav riksbanken monopol på att ge ut sedlar i sverige kom 1897. Så fr.o.m då så hade riksbanken rätt att betala med sedlar.
Det fanns dock en lag som gav alla rätt att byta ut sedlarna mot mynt som existerade fram till 1975 – dock kom det en stopplag från1931 och som hela tiden förnynades fram till 1975 så detta inget utbyta skedde fr om 1931.
Större delen av tiden var det silver, inte guld, som RB ”skulle” lösa in i. Vilket de i perioder inte gjorde i alla fall.