Diskussionen om miljöfrågan kompliceras av att två till synes vetenskapliga ord används på ett sätt som inte bär vetenskapligt innehåll utan subjektiva åsikter. Åsikter som man i och för sig mycket väl kan dela. Men som inte bygger på vetenskap, utan på värderingar.
”ekologiskt”
Det ena ordet är ”ekologiskt”. Det används numera som synonymt med ”kemikaliefritt och utan konstgödsel”. Men i biologin är ekologi läran om hur grundläggande fysiska och kemiska förutsättningar som jord och vatten påverkar väven av varelser som lever och är beroende av varandra i ett område. Och hur denna väv förändras om de fysiska förutsättningarna påverkas. Den mest grundläggande förmågan hos ett ekosystem är att det kan anpassa sig till nästan vilka förändringar som helst, varvid en ny ekologisk balans uppstår.
De ekosystem vi idag uppfattar som ”naturliga” i dikeskanter, hagar och svampskogar är alla resultatet av de enorma ekologiska förändringar som skett då människan började hugga ner skog för att bruka jorden, och sedan började vårda skogen, för att kunna ta ut mer timmer. Det finns ekosystem på och runt de åkrar är man idag bedriver sk ”ekologisk” odling. Liksom på och runt de åkrar där man driver ”konventionell” odling. På bägge ställena är ekosystemen i balans. Men de är något olika.
Frågan är därför inte ifall den ena eller andra sortens odling är mer eller mindre ekologisk, utan om den ena eller andra sortens odling är bättre. Om detta finns olika åsikter i forskarvärlden. De forskare som under årtionden varit med om att utveckla och finslipa metoderna för konventionell odling har gjort en rad välgjorda undersökningar som kommer till slutsatsen att konventionell odling är överlägsen ekologisk – både vad gäller avkastning, och långsiktig uthållighet för jorden. Forskare som varit med och utvecklat de alternativa metoder som används i ekologisk odling har i likaledes välgjorda undersökningar kommit till motsatt slutsats.
Det ligger nära till hands att misstänka att skillnaderna i någon mån kan bero på att bägge grupperna av forskare haft bakomliggande föreställningar som påverkat sätten de ställt frågor, genomfört undersökningar och/eller tolkat resultat, så att de bägge fått det svar de redan från början hoppades/var övertygade om att de skulle få. Så i frågan om kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel ger vetenskapen inget tydligt svar.
Det hindrar naturligtvis inte att man antar en politisk linje i frågan. Bara man i så fall vet att den i så fall grundar sig på värderingar och inte på vetenskap. Med mitt synsätt står vi i så fall i valet mellan å ena sidan teknikoptimism och tilltro till människans förmåga att avgöra vilka förändringar som är av godo respektive av ondo. Så att man exempelvis väljer bort gifter som är onödigt skadliga, men behåller sådana som gör mer nytta än skada. Och å andra sidan tanken att det naturliga per definition alltid är bättre än det av människohand skapade.
”biologisk mångfald”
Det andra ordet är ”biologisk mångfald”. De flesta av oss utgår från att det är något bra och viktig. Så känns det även i min maggrop. Men det är faktiskt högst oklart varför biologisk mångfald är något positivt. Att arter dör ut är något som alltid hänt och alltid kommer att hända. Det är helt naturligt, och sker alltid då ekosystem utvecklas och förändras.
Antalet arter minskar dock i mycket hög takt just nu. I en takt som man tidigare bara kunnat urskilja i anslutning till enorma naturkatastrofer.
Men det finns inget som tyder på att denna förlust av arter skulle förändra ekosystemen så att de blir otrevligare för oss människor. Det finns ett visst men rätt svagt nyttoargument, som säger att de arter som försvinner kan tänkas innehålla gener eller naturämnen vi i framtiden kan ha nytta av. Men det är minst lika sannolikt att de arter som blir kvar kommer att räcka många gånger om som sådan skattkista. Så att en massa arter dör ut är knappast ett hot mot oss människor, varken nu eller i framtiden.
Ska vi lyfta fram biologisk mångfald som ett politisk mål måste det därför vara för att vi ser det som ett egenvärde.
Och då bör man fundera över hur ett sådant egenvärde ska formuleras och motiveras. Med partimajoritetens skeptiska hållning till religion utgår jag från att man inte skulle känna sig bekväm med motiveringar som leder tankarna till shamanistiska föreställningar om en osynlig enhet mellan människa och natur. Inte heller skulle jag tro det är gångbart med hänvisningar till någon slags av en högre makt definierad ”naturlig ordning”. Men kanske det går att formulera en motivering som ligger väl även i sekulära munnar.
Jag skulle kunna tänka mig att min önskan att så många arter som möjligt ska bevaras grundas i en kombination av estetik och etik. Att jorden helt enkelt blir en roligare och mer spännande plats att leva på om där finns många andra arter, och inte bara dem som behövs för att jorden ska leverera nytta till oss människor. Och att det hos andra livsformer än människan skulle kunna finnas någon slags grundläggande rätt för varje art att fortleva, på ungefär samma sätt som vi hos människor ger varje individ en grundläggande rätt till liv.
– – –
Både ”ekologisk odling” och ”biologisk mångfald” spelar stor roll i dagens miljöpolitiska debatt. Enligt min mening är det ord som signalerar vetenskap, men som används långt bortanför det vetenskapen ger täckning för, och döljer ett rent ideologiskt politiskt innehåll, som i sin grundläggande kärna är mycket konservativt: Att det finns en av någon högre makt (Gud, skapelsen, evolutionen?) given ”naturlig ordning” som yttrar sig i exakt de ekosystem och den uppsättning arter som råkar finnas på jorden idag (eller då ens mormor växte upp). Och att vi människor inte har moralisk rätt att peta i eller förändra denna ”naturliga ordning”.
Jag skulle bli mycket lycklig ifall Piratpartiet inte tar miljöpolitiska ställningstaganden som grundar sig på den typen av föreställningar. Utan fokuserar arbetet på att skaffa en miljöpolitik som hjälper oss att möta de mycket verkliga hot mot människan som skapas av bland annat klimatförändringar, försurning, övergödning och miljögifter.
Henrik Brändén,
Bloggar politik på Henrik B och biologi på Henrik Bränden, molekylärbiolog.
Kommentarer
Den biologiska mångfalden har ett estetiskt värde. Det finns många människor som inte anser att estetik är nytta, men i min värld är estetiken den högsta meningen i vår existens. Den ultimata nyttan.
Min uppfattning, om än aningen oinsatt, är att klimat/miljö-frågan först och främst bör ha fokus på människans välfärd och fortlevnad. Första prioritet borde alltså vara att använda teknik och metoder som både säkrar vår överlevnad på både kort och lång sikt.
Med andra ord är den främsta anledningen till att låta bli att borra upp oljan under Antarktis, inte att det riskerar att drabba vildlivet med utrotade isbjörnar som följd. Snarare är den främsta anledningen att den fortsatta oljeförbrukningen leder till fortsatta förstärkningar av växthuseffekten, vilket i längden påverkar villkoren för oss människor.
Jag har aningen svårt att köpa argumenten att man borde kämpa för en viss arts överlevnad enbart för att den är sällsynt eller estetiskt tilltalande. Detta innebär dock inte att jag saknar empati för djuren då jag anser att ändock är kännande varelser som drabbas. Snarare anser jag att prio ett är människans fortlevnad och välfärd och därefter kommer mindre medvetna varelser. Krasst uttryckt så ser jag hellre att lejonen i Afrika svälter ihjäl på grund av att människorna befolkar dess jaktmarker än att människorna svälter ihjäl på grund av lejonen befolkar deras odlingsmarker.
Men eftersom båda scenarion är av ondo så bör man självklart sträva efter att minimera dessa i största möjliga utsträckning.
Som världen ser ut idag så är det emellertid så att hållbar ekologisk utveckling och mänsklig välfärd i många fall går hand i hand – både människor och djur har intresse av energikällor som förnyelsebar energi, agroforrestry och modern kärnkraft vilka ökar välfärden men utan att öka ingreppen på naturen, varav detta blir klart eftersträvansvärt.
Väldigt bra skrivet!
En kommentar till ”Antalet arter minskar dock i mycket hög takt just nu. I en takt som man tidigare bara kunnat urskilja i anslutning till enorma naturkatastrofer.”:
Det stämde under den stora kolonisationstiden, men efter 1800-talets mitt har artminskningen gått ner kraftigt. Skälet till det är helt enkelt att artminskningen är stor på isolerade områden (öar) när nya arter införs – och vi hade en period när människan expanderade då så skedde. Den är .. slut nu.
Se följande papper:
http://www.ncasi.org/publications/Detail.aspx?id=3463
Biologiskt mångfald handlar om samma skäl till varför vi inte dödar människor som inte längre är produktiva i vårt samhälle. Det handlar om samma skäl till varför vi envisas och bevara gamla föremål på museum.
För att vi gillar att samla saker och bevara kunskap. Att låta en art dö ut är detsamma som att kasta bort dess kunskap och de möjligheter den arten kan ge oss i framtiden.
Då jag gillar kunskap så vill jag självklart inte se att vi kastar bort potentiell viktig kunskap inför framtiden. Att bevara gamla växter så de kan odlas i framtiden ser jag som helt naturligt. Vi kan tänka oss att vi en framtid kan skapa DNA från från dess beståndsdelar – och då kan vi spara arterna inte i DNA-form utan som digitala ritningar i hur man återskapar dess DNA-form. Men dit är det mycket långt idag.
Det finns gott om exempel på hur kollapsade och förändrade ekosystem gjort det sämre för oss människor: fiskbestånd har kollapsat, arter som introducerats i nya miljöer har blivit skadedjur, utrotade rovdjur har lett till att dess bytesdjur blivit skadedjur, skogsbränder har blivit vanligare, öknar har brett ut sig, sjöar torkat ut, marker utarmats på näringsämnen så att de blivit oanvändbara, sjöar och hav har övergötts, klimatförändringar får svåröverskådliga konsekvenser, etc… allt för att människan på ett ogenomtänkt och kortsiktigt sätt har påverkat ekosystemen.
Mänskligheten är helt beroende av olika ekosystemtjänster. Som ett minimum för livsuppehållande funktion behöver vi syre (från fotosyntesen) och näring (nästan all mat idag har biologiskt ursprung).
Det finns gott om exempel på hur olika ekosystemtjänster har direkt ekonomiskt värde för oss människor, ett välkänt är att bin pollinerar grödor vilket är en förutsättning för dagens jordbruk.
Vi har också fått mycket kunskap om oss själva och vår omvärld från den stora artrikedomen på vår jord. När den väl är förlorad går den inte att få tillbaka.
Det kanske är svårt att förklara varför man behöver just en enskild art ibland (jag kan tänka mig en och annan parasit vi gott kunnat vara utan) men om man lyfter blicken lite är det inte så svårt att upptäcka nyttan med ekosystemen omkring oss.
Det går bra att argumentera för mångfald utifrån estetiska och moraliska ställningstaganden som nog de flesta människor kan hålla med om, men det vore dumt att bortse från eller trivialisera nyttoargumenten.
Man skulle kunna ha en filosofisk diskussion om vad man menar med nytta också. För en del människor är nytta enbart mätbart i kronor och ören, men det finns många värden som inte lätt går att sätta pris på… De viktigaste kanske.
Visst, men mycket lite av de problem du tar upp och de ekosystemtjänster du nämner har något att göra med hur många arter det finns på jorden.
Att växthuseffekten förvärras när djungler skövlas har inte att göra med antalet arter, utan med antalet kubikmeter trä som binder koldioxid. Att många fiskearter kollapsat beror specifikt på överfiske (och rovdrift på fiskarnas mat när man jagar foder till fiskodlingar). Problemen för torsken i Östersjön beror specifikt på övergödning.
Trots att de varje form av naturliga ekosystem är utplånade i Nederländerna blir jordbruksväxterna där pollinerade. Och jag tvivlar på att vare sig antalet pollinatörer på de stora slätternas jordbrukslandskap eller fiskbestånden i haven påverkas varken av antalet arter i Borneos djungler, eller antalet kvarvarande tigrar i Indien och östasien.
Vill vi arbeta för att bevara tigrar och de kvarvarande regnskogarna med deras artrikedom måste vi använda annat än nyttoargument.
De nyttoargument som finns för att bevara är relativt svaga. Och de kommer aldrig att kunna väga upp argumenten för fortsatt skövling: svältande barn som skulle kunna födas med den mat man kan odla om man hugger ner en liten bit djungel till/kan köpa om man får jobb hos bolaget som hugger ner skogen och säljer träet till svenskar som inte tycker furu och björk gör tillräckligt intryck på grannarna.
Man bör inte bortse från några argument utan använda alla tillgängliga bra argument.
Det kan som sagt vara svårt att förklara varför en viss art (t.ex. tigrar) är bra utifrån ett nyttoperspektiv, men fungerande ekosystem (som tigern kanske har en viktig funktion i) har ofta effekter som är till direkt ekonomisk nytta för människor. Alternativt så kan en rubbning av ett existerande ekosystem (genom att tigern utrotas t.ex.) medföra en förändring som innebär en nettokostnad för människor.
Det vore dumt att helt bortse från det argumentet eftersom somliga människor har lättast att förstå den typen av argument (ekosystemet=>pengar, pengar är värdefullt, alltså är också ekosystemet (och arterna i det) värdefullt).
Om man börjar prata om estetiska värden så kommer det tyvärr att avfärdas som flum och miljönisseri av många. Det är dessutom svårt att övertyga någon som inte delar samma värderingar utifrån estetiska och etiska argument som ofta uppfattas som subjektiva.
Mycket av den artutrotning som nu pågår sker på grund av att habitat förstörs, d.v.s. hela ekosystem förstörs på grund av förgiftning, övergödning, för att göra plats för gruvor, jordbruk och bostäder, etc. Många unika djurarter på Borneo är hotade främst för att regnskogen skövlas för att göra plats för oljepalmsodlingar, inte för att enskilda arter förföljs.
Jag menar inte att nyttoargumentet ska vara det enda argumentet, det är svårt att visa att den ofta svåröverskådliga ekonomiska vinsten med en bit regnskog är större än skatteintäkterna från palmoljeodling på samma areal. Men det kan vara ett viktigt delargument som tillsammans med t.ex. klimatpåverkan, estetiska och moraliska argument kan få vågskålen att tippa över till fördel för bevarande åtgärder. Men jag håller i övrigt helt med om att estetiska och etiska argument inte är att förakta, t.ex. tycker jag att man borde tänka mer på hur industriella förändringar i naturen påverkar landskapsbilden, inte bara räkna med mer lättkvantifierade ekonomiska vinster när man fattar beslut.
—
Vad gäller svältande barn så går det ännu mindre att försvara med estetiska och etiska argument (tänk dig att någon försökte försvara svält med argumentet att ”magra barn är vackrare”! ;)). Svält är i grunden ett helt felaktigt argument eftersom barn (och vuxna) i första hand svälter på grund av politisk misskötsel (och till mindre del kanske p.g.a. överbefolkning) inte för att man inte får hugga ner mer skog eller mala ner snöleoparder till placebomedicin. Det är alltså fullt möjligt att tillgodose matbehov och arbetstillfällen för alla, även på de ytor som finns tillgängliga idag (möjligen till priset av ,kortsiktigt, något lägre ekonomisk tillväxt).
—
Vad gäller pollinerande insekter i Nederländerna så förutsätter jag att de likt oss i Sverige är beroende av tambin för pollinering. Studier från Sydamerika har visat att om man bevarar ’öar’ med mer eller mindre vilda habitat i landskapet där pollinerande insekter kan överleva så ökar det skörden och därmed den ekonomiska avkastningen från jordbruket så mycket att det är lönsamt att bevara ur ett ekonomiskt (nytto-)perspektiv även för bönderna.
Men vist, det kan vara svårt, kanske idag omöjligt, att upptäcka och kvantifiera alla de ekonomiska effekterna av olika typer av ekosystem.
1) Mycket intressant det du skriver om öar för naturliga pollinatörer i Sydamerika. Men jag blev nyfiken: Var det i områden där man redan hade biodling (så det visar att en mångfald olika naturliga pollinatörer är bättre än bara bin) eller områden där man inte hade biodling (så det visar att skördarna ökar när man får mer pollinatörer)?
2) Problemet är att de flesta konkreta nyttoeffekter man kan peka på med biologisk mångfald gäller just sådant som öar för pollinatörer i latinamerikansk jordbruksbygd eller nyttan av att spara grupper av gamla träd på blöta fläckar på svenska hyggen. Dvs, de visar att det är bra med många olika arter som ger komplexa och därmed okänsligare ekosystem i de områden vi människor redan använder, och där vi förvandlat de ursprungliga ekosystemen till oigenkännlighet. Inte att vi skulle få några problem av att ekosystem vi inte utnyttjar skulle försvinna.
3) Jag håller med om att jag argumenterade ologiskt, estetiska argument står sig naturligtvis ännu sämre än nyttoargument mot svältande barn. Icke desto mindre tror jag faktiskt att det är just etiska/estetiska överväganden som driver oss att hoppas att tigern överlever.
När man talar om biologisk mångfald avser man normalt inte bevarande av enskilda arter (som tigern) utan begreppet syftar till att det är värdefullt med ett stort mångfald av arter på jorden.
Hittade denna presentation från Stockholms Universitet som listar några nyttoargument: http://www.big.su.se/_html/utbildningar/…/biol_mangfald_ht12.pdf
Jag är inte övertygad att nyttoargumenten skulle vara väldigt svaga och, som sagt, även om de upplevs svagare än etiska och/eller estetiska argument så finns det inte någon anledning att bortse från något av nyttoargumenten som håller.
—
Jag vet inte om de tagit höjd för existerande biodling eller om det var områden utan biodling som undersökts, studien gjordes för några år sedan men jag hittar inga referenser nu.
Man kan samtidigt konstatera att det pratas om massdöd bland bisamhällen just nu, exakt vad det beror på verkar inte alla vara eniga om… Med större biologisk mångfald blir man mindre beroende av en viss art för matproduktionen.
Det blev fel med länken, jag gör ett nytt försök:
http://www.big.su.se/_html/utbildningar/fristaende/basar/biol_mangfald_ht12.pdf
Det är inte den studie jag tänkte på men en ny från Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala som berör frågan om nyttan med vilda pollinatörer för jordbruket:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5459299
Ekologi är vetenskapen som behandlar samspelet mellan de levande organismerna och den miljö de lever i. Det innefattar mer än det du skrev.
Människan har både medvetet försökt att ”fixa” naturen genom att tillföra någon art till ett ekosystem, och genom misstag. Det brukar kunna få, ur ett mänskligt perskeptiv, negativa förändringar på ekosystemen som är mycket svåra att ångra. Man behöver inte ha en shamanisk inställning för att vara skeptisk till människors förmåga att förutse, eller vissa parters vilja att respektera, hela de komplexa effekterna av att mixtra med etablerade kretslopp som gynnar oss. Fördelarna med att agera enligt försiktighetsprincipen och försöka vara rädd om det vi har överstiger nackdelarna med att inte göra det och låta företag agera fritt.
När det gäller biologisk mångfald så håller jag med i viss mån. Det är ingen mening att hålla på att sörja eller rädda isbjörnen tex som vissa miljöorganisationer vill att vi ska göra. Visst, den lider av issmältningen ser anorlunda ut nu, men det finns massor av andra arter som tycker att det är toppen och frodas av förändringen. Att agera konservatistiskt i det fallet är meningslöst.
Men de kretslopp vi har idag är ju resultatet av alla tidigare mänskliga generationers mixtrande! Och det är sannerligen inte så att de alltid gynnar oss!
Jag tycker att det är fantastiskt att miljöfrågan börjar dras i, och jag tycker Henrik i sin serie gjort ett utmärkt jobb i att lägga en bra grund. Jag ser fram emot att kunna säga 2014 att vi är det enda partiet med en ordentligt stadig och vetenskapligt grundad miljöpolitik.
Hur kan vi rädda miljön och djuren när vi inte kan rädda mänskligheten?
Ur en aspekt kan man allt diskutera miljöfrågor och natur, arter, raser, ekologi – what have you – för att det ofta handlar om åtgärder med den breda penseln – men ur ett etiskt perspektiv vill jag gärna hålla mig på individnivå. Ett miljögift kan utrota arter, men framförallt innebär det att det dödar individer, inklusive människor, på ett ofta plågsamt sätt.
Det finns inget egenvärde i att bevara en art för artens skull (då kunde man begränsa sig till enbart den genetiska informationen, sparad på en hårddisk), utan för individen har den själv ett värde, och denna vill varken dö eller plågas.
Man bör därför alltid utgå från ett individuellt perspektiv när man talar om t.ex. odlingsmetoder eller att rusta sig för vädrets makter – inte ta det mycket luddigare art- eller ekologiperspektivet, som jag dessutom tycker är väldigt utdaterat och ’kolonialt’ (att gruppera individer efter art, ras, kön eller vad som helst gör bara en åtgärd mer ansiktslös, vilket ofta varit tanken, dessvärre).
Vi är inte vana att tänka i de banorna: ”Hur skulle det gå till, rent praktiskt?”. Det är lättare än man tror, men det kan samtidigt vara ganska komplext, och varje val behöver utförligt diskuteras – utifrån alla perspektiv, inte att bara förenklat välja t.ex. det ekologiska. Ett exempel är t.ex. att inte välja ett alternativ som dödar en ’oviktig’ art, men behåller en ’viktig’, eftersom båda innehåller individer som vill leva och må bra. Eller att inte se det som positivt att man behåller en art för artens skull, fast man kontinuerligt dödar individer inom densamma, som i t.ex. så kallad ’viltvård’, d.v.s. jakt.