Miljöpolitik 1: Låt oss utgå från vetenskapligt konsensus

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den kanske besvärligaste frågan för Piratpartiet när vi ska bredda oss är miljön.

Att döma av debatten på breddningsbloggen finns två diametralt motsatta strömningar i partiet när det gäller synen på miljö och resurshushållning. (a) En fundamentalt tillväxtoptimistisk strömning, som tror att mänskligt förnuft och teknik kan lösa de flesta problem. Som i sina mer extrema former argumenterar för att det bara är att köra på och låta ”miljönissarna” stå bredvid och gnälla. (b) En fundamentalt civilisationskritisk strömning, som är allvarligt oroad för att vi överutnyttjar världens resurser, att vi inte kan lita på att teknik och tillväxt ska lösa det hela, utan att vi snarare måste ställa in oss på en framtid med betydligt lägre materiell standard.

Ett möjligt sätt att hantera situationen är att vi låter bägge sidor skriva varsitt program om miljö och hållbar utveckling, och sedan tar en omröstning mellan dem. Jag är dock rädd att vi i så fall snabbt tappar dem i partiet som förlorade omröstningen. Och att det dessutom uppstår olust bland oss som inte riktigt identifierar oss helt och hållet med någon av hållningarna.

Ett annat sätt skulle därför vara att passa i miljöfrågan. Att möjligen ställa sig bakom några måttligt förpliktande åsikter som de flesta andra redan delar, och hoppas på att komma undan med att prata om dem när vi hamnar i debatter och möter väljare. Men jag är inte säker på att det är en bra väg för ett parti som har sitt största potentiella stöd bland de mycket unga. Den öppnar dessutom dörren för godtycke och populism.

En vetenskapsgrundad miljöpolitik?
Så går det att hitta en mellanväg? Jag tror det. För egen del skulle jag kunna tänka mig att vi varken gör oss till programmatiska optimister eller pessimister, utan till lyssnare. Att vi bestämmer oss för att lyssna till vad vetenskapen har att säga om olika frågor, och bygga vår hållning på det.

Det kräver dock att man något problematiserar det här med vetenskap. Vetenskapen gör aldrig anspråk på att kunna hitta sanningen – bara på att ständigt ta oss till en allt mindre felaktig beskrivning av verkligheten. Ingen forskare kan därför med yrkeshedern i behåll säga exempelvis ”Vi vet säkert att mänsklig aktivitet får jordens temperatur att stiga”. Inte heller: ”Vi vet säkert att GMO aldrig kan vara farliga att äta”.

Vetenskapligt konsensus
Vad man därför måste fråga sig är: Gör de flesta forskare som sysslar med frågan ungefär samma tolkning av de iakttagelser man gjort? Om en stor majoritet av forskarna i ett fält tolkar läget på ett sätt, och bara några enstaka säger tvärt om, talar man om att det finns ett vetenskapligt konsensus om saken. Vi kan i och för sig inte veta säkert att de har rätt – det händer av och till att det i slutänden visar sig att den lilla gruppen oppositionella bland forskarna har rätt. Men det är mycket, mycket sällan. Kanske i ett fall av tusen eller tiotusen.

Det vi ska intressera oss för är därför inte om vi lyckats hitta en forskare som berättar att något är ett problem, att det inte är det, eller att just tekniken QWZ är lösningen på problemet. (Man kan i så fall nästan alltid hitta en annan forsakre som försäkrar motsatsen.) Det vi ska fråga oss är istället: Finns det vetenskaplig konsensus kring att detta är ett problem eller ej, och om vilken lösningen i så fall bör vara? Det tar man inte reda på genom att leta efter och läsa enstaka vetenskapliga originalartiklar. Utan genom att läsa många olika översiktsartiklar, och se vilka policyuttalanden de olika samfunden av forskare i ett fält gör.

Tillämpa försiktighetsprincipen med försiktighet
Att vetenskapen aldrig ger helt säkra svar på en fråga innebär att man inte kan kräva att det ska vara helt bevisat att något är skadligt, för att man ska agera för att få bort det. Sådan hundraprocentig bevisning får man nämligen ytterst sällan, och de enstaka gånger man får det tar det så lång tid, att en massa skada redan hunnit ske. Det måste därför räcka med att det är oroväckande hög sannolikhet för att något ska vara ett problem, för att det ska vara befogat att försöka göra något åt det. Man talar om detta som försiktighetsprincipen.

Men av precis samma anledning kan man inte dra försiktighetsprincipen till den andra extremen, och säga att man bara ska tillåta sådant som hundraprocentigt bevisats vara ofarligt. För några sådana bevis går heller aldrig att få. Om vi krävde absoluta bevis för någots ofarlighet för att det ska tillåtas skulle vi bli tvungna att förbjuda det mesta. Till exempel mobiltelefoner, dataskärmar och TV-spel. För att inte tala om de flesta grönsaker vi äter idag.

Vi måste istället acceptera att hantera de besvärliga sannolikheterna. Acceptera att vi nästan aldrig kan få veta med absolut säkerhet om något är farligt eller ofarligt. Utan att vi måste lära oss att hantera och väga olika stora risker. Och att väga dem mot allt annat man måste ta hänsyn till.

– – –

Jag har gruvat mig mycket över ifall och hur vi skulle kunna skapa en miljöpolitik, som på en och samma gång kan accepteras brett i partiet, och fungera utåt. Den formel jag skissat här skulle möjligen kunna vara en fungerande utgångspunkt. I ett senare blogginlägg ska jag ge en snabbskiss över vad jag kommer fram till när jag försöker tillämpa den principen.

Henrik Brändén,
Bloggar politik på Henrik B och biologi på Henrik Bränden, molekylärbiolog.

Kommentarer

Anders S Lindbäck skrev

Problemet är att folk vägrar och erkänna vetenskapligt konsensus.

Ta frågan om koldioxiden och om vi skall bekämpa en höjning av jordens temperatur eller ej.

Finns de som säger absolut nej till det.

Så ja även det du skriver är helt rätt – så är det inte lätt att få igenom ens det.

Anders Troberg skrev

”Problemet är att folk vägrar och erkänna vetenskapligt konsensus.

Ta frågan om koldioxiden och om vi skall bekämpa en höjning av jordens temperatur eller ej.

Finns de som säger absolut nej till det.”

Tja, till och börja med finns det ingen konsensus i den frågan, tvärtom. Det finns väldigt många invändningar mot de tolkningar av data som görs och de långtgående slutsatser som dras ur väldigt lite data.

Dessutom, som det är nu så dödar åtgärderna fler än vad de, ens enligt de mest positiva skattningarna, räddar. Att man lägger orealistiska miljökrav på U-länders industri gör att de förblir U-länder, utan den utbildning, trygghet och välstånd som är grogrunden för demokrati.

Att man inte låter dem använda moderna grödor och bekämpningsmedel leder till massvält och sjukdomsepidemier av monumentala mått. Varje två år svälter fler ihjäl än vad som dog totalt, på alla sidor, civila och militära, under WW2. Det är ett reellt och akut problem.

Sådana problem måste fixas, inte ”kanske”-problem som klimat eller risker med GMO-grödor.

Björn Persson skrev

Det svåra torde bli att uppnå konsensus om huruvida det finns ett vetenskapligt konsensus eller ej i den ena eller andra frågan.

henrikbranden skrev

Att avgöra om något är vetenskapligt konsensus är nästan omöjligt genom att surfa runt på sidor på nätet där folk med olika åsikter pucklar på varandra. Om man däremot tar sig tid att prata med dem som forskar i ämnena ifråga och läser översiktsartiklar och uttalanden från samfund av forskare från olika delar av världen är det rätt lätt att avgöra om det finns två olika åsikter som bägge har starkt stöd hos varsin del av forskarsamhället, eller om det finns en åsikt om vilken det råder konsensus, och en eller flera ”fringe opinions”.

Nicholas Miles skrev

Jag tycker det här låter som en fantastisk grund för partiet att bygga vidare på. I frågor om vetenskap är det viktigt att vara nyanserad för att inte hänfalla åt tillfälliga trender som stundom kan vara styrda av vilka slutsatser politiker och journalister råkar tycka om, samtidigt som man inte kan förbi se ett tydligt konsensus varje gång enstaka vetenskapsmän som ibland kan ha dolda motiv (eller uppdragsgivare, hej cigaretteindustrin) lamslå våra lagstiftare. Jag tycker texten gör denna avvägning mycket väl.

Deep Blue skrev

Det är inte särskilt stor del av klimatforskarna som motsätter sig att en global uppvärmning faktiskt sker just nu. Det råder en konsensus där. Samma sak så vet man att koldioxid är en växthusgas som värmer upp atmosfären.

Det vore inte så snyggt om vi blev ett parti som ägnar sig åt pseudovetenskap.

Calandrella skrev

Ja, vi bör absolut utgå från vetenskapligt konsensus! Och göra en god avvägning vid tillämpning av försiktighetsprincipen.

@Anders Troberg: klimatförändringar är inget ”kanske” problem då en majoritet av forskarna är överens om att de är mänskligt skapade, och då de kommer få till följd att hundratals miljoner människor skadas eller dör. Blanda inte ihop klimatfrågan och GMO; det är mycket möjligt att vara för GMO och för åtgärder mot klimatförändringarna samtidigt.

U-länder måste givetvis få bistånd (utöver det vanliga biståndet) för att såväl begränsa skadeverkningarna av redan uppkomna klimatförändringar som anpassa sin egen industri till att bli mer hållbar. Viktigast är emellertid att rika länder tar sitt ansvar för sin egen industri.

Anders S Lindbäck skrev

Skulle hävda att i frågan om koldioxid finns det mycket stor konsensus bland forskarna att koldioxiden värmer upp vår jord.

Endast konspiratoriska siter som anser annorlunda. Tyvärr är de personer som följer dessa väldigt högljudda och ta mycket plats i debatten.

Tommy Mogren skrev

Jag har aldrig någonsin sett eller hört någon människa som tillskriver sig att tillhöra det du presenterar som kategori (b) Henrik.

Det du skriver om kategori (b) ger mig faktiskt en känsla av att du helt har missuppfattat dina meningsmotståndares tankegångar. Endera det eller så är det jag som missat helt att det finns människor som tillhör det som du beskriver som kategori (b).

Personligen tillhör jag nog snarare kategori (c).

(c) En strömning som tror att mänskligt förnuft och teknik kan lösa de flesta problem, vilket inkluderar dagens bristfälliga samhällssystem och ekonomiska strukturer som främjar ökad överkonsumtion, regnskogsskövling, korallrevsdöd, nedsmutsning av hav, utrotning av arter pga diverse ekonomiska orsaker med mera. Detta kombineras med en tro på vetenskaplig koncensus och att vi varken behöver ställa in oss på en framtid med en betydligt lägre materiell standard eller minskat välbefinnande.

En tro på att vi kan hitta samhällslösningar som gör att vi kan leva i en mer positiv och hållbar symbios med naturens andra livsformer genom system och regelförändringar som går hand i hand med de ökade lärdomar och kunskaper som vetenskapen ger oss.

henrikbranden skrev

Jag karikerade bägge strömningarnas mer extrema sidor, och såg absolut inte dig som en representant för kategori (b). Men jag har ett tydligt minne av att sådana attityder som drar mot det jag beskrev varit aktiva i kommentarsfält här på breddningsbloggen (och ev medlemsmöte) och bl a argumenterat för behovet av att förbereda oss på kraftigt sänkt levnadsstandard.

Den grundhållning du skissar upplever jag ligga rätt nära min. (Bortsett från att vi drar lite olika kring om det naturliga och det som just nu är ska anses bra bara därför. Men det diskuterar vi ju på ett annat ställe.)

Mårten skrev

Visst är försiktighetsprincipen missbrukad men den avfärdas också lite lättvindigt ibland. Det är en i grunden sund inställning att försöka minimera risker, speciellt när potentiella vinster är små.

Men jag upplever ofta att problemställningen är fel när försiktighetsprincipen används i debatten. Istället för att försöka avgöra riskerna med enskilda företeelser så borde man jämföra de alternativ som finns, försöka bedöma för och nackdelar och sedan välja det alternativ som verkar mest gynnsamt.

Som exempel kan man ta kärnkraftsdebatten som ofta hamnar i en diskussion om huruvida man tror att riskerna med kärnkraft är hanterbara.

Det hade varit mer meningsfullt att jämföra olika kraftverkstyper. Vilka för och nackdelar finns med kolkraft, vattenkraft, kärnkraft, osv. Sedan får man försöka väga för och nackdelar mot varandra och välja det (de) alternativ som framstår som det bästa.

Vad gäller klimatfrågan så är det ganska lätt att avgöra om det finns ett vetenskapligt konsensus i klimatfrågan även genom att ”surfa runt” då ett helt oöverträffat antal vetenskapliga institutioners utlåtanden om frågan finns fritt tillgängliga på nätet. Det går också att relativt snabbt avfärda en hel del av de mer högljudda kritikerna om man har grundläggande kunskaper i naturvetenskap.

Så jag håller nog med om att den svåra frågan är hur man ska kunna nå konsensus om huruvida att det råder konsensus…

torbjörn sjöqvist skrev

Varför ska vi äta ekologisk mat?Det måste ju vara mycket bättre att äta den kemiska blandning som vetenskapsmännen har skapat än den ohygieniska soppan som bönderna har rört ihop sen hedenhös ?? Ciens ,my ass…

Lämna ett svar till Anders S Lindbäck Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>