Att betygsättandet ska centraliseras vet jag inte om det är en superbra idé. Visst, betygsinflation är ett stort och växande problem, men det måste lösas på andra sätt.

Problematiken med att ha det centraliserat är, förutom extra jobb, att olika typer av prov kommer vara ännu mer avgörande än det redan är. Att skriva prov passar inte alla elever som föredrar att visa sina kunskaper på andra sätt. Hur ska man till exempel bedömma muntliga prestationer/redovisningar osv? Fler och viktigare prov innebär större stress på elever och en dålig dag kan lätt sänka ett helt års prestationer.

En nära kontakt med lärare som lär känna sina elever och deras kvalitéer tror jag mycket mer på. Jag har haft många duktiga lärare som varit hårda med betygen men ändå haft väldigt väl presterande elever. Det är kanske bättre att fokusera på att utbilda den typen av lärare?

Jag tror uppdelningen mellan bedömmning och pedagogik är en väldigt bra idé, men som sagt så behöver det slipas mer på hur man ska lösa det i praktiken. Skulle de instutitioner som är intresserade av betyg, företag och högskolor i första hand, kunna ta fram tester i samråd med utbildningsväsendet. Juristsamfundet gör ett test, de tekniska högskolorna ett test, de kreativa skolorna ett osv.

Elever kan sen välja vilka tester de vill göra. Många tester kan säkert vara samma för olika instutioner.

En tanke är att de releativa testerna är de som läraren sätter och de fungerar som ett sätt att säkerställa att lärarna ger relevant och dokumenterbar feedback till sina elever.

Jag är tyvärr inte så insatt i den svenska skolpolitiken då jag inte har hittat några bloggar om ämnet från lärarna som är insatta i den dagliga problematiken. Men jag får uppfattningen att debatten är ganska het i USA angående betyg om de gör någon nytta och om alternativet ”standard based grading” är bättre.

Jag har själv precis tagit min Högskoleingenjörsexamen i datateknik och känner fortfarande att det finns nya kunskaper att ta till sig runt hörnet, vi lär oss nya saker hela livet, det finns inget slutdatum på kunskap. Vad berättar då mina betyg om mig imorgon, nästa månad, om ett år och längre fram?

Min uppfattning i dagsläget är att skolsystemet med nuvarande betygsystem bör tänkas om helt. Är det verkligen ett bra sätt gradera kunskaper på? Om vi finner att det inte är speciellt bra, hur ska då antagningsprocesser som idag bygger på jämförande betyg fungera?

Jag är själv nyutexaminerad lärare och jag tror inte att det är en god idé att flytta upp detta med betygen till en central myndighet. Snarare tvärtom tror jag att detta kan sänka statusen för vårt yrke ännu mer.

Vi borde istället stödja de öppen källkod miljöer som just nu arbetar för högtryck med att ta fram bra verktyg för bedömning bland annat som lärplattformen Moodle. Där pågår till exempel projekt med att ta fram möjligheten till att kunna bedöma alla uppgifter som lämnas in anonymt. Eleven kommer kunna vara anonym och man tittar även på möjligheterna att låta den som bedömer vara anonym.

Man har redan utvecklat både möjligheten till att ha interaktiva bedömningsmatriser och enkla sätt att kunna spara undan kommentarer till elever som man vill använda igen som lärare. Vi borde alltså även inom utbildningens område stödja öppen källkod för där finns mycket stor potential för oss som är lärare både för vår planering, för vår undervisning, för att få bättre bedömning och betygssättning och för att kunna utvärdera undervisningen.

Fredrik

Det är kul att skolpolitik börjar diskuteras igen. Jag tror det är en potentiellt viktig fråga för PP till valet 2014.

Jag gillar idén med att skilja på pedagogik och bedömning, men det finns fortfarande några frågetecken. Så länge det bara gäller prov och inlämningar är det ganska enkelt att avgöra det utan att ha träffat eleven, men de flesta kurser kräver också muntliga prov (exempelvis presentationer). Självklart kan dessa spelas in och skickas till en tredje part, men det kan orsaka en del komplikationer.

Detta sagt, så tror jag att detta skulle göra det mycket enklare för lärare att kunna göra bättre saker med sin tid (som att planera lektioner och undervisa) istället för att sitta och rätta prov hela dagarna. En kompromiss vore att låta en övervägande stor del av slutbetyget vila på prov, och sedan låta läraren rätta muntliga presentationer och inkludera dessa i slutbetyget i efterhand, men då kommer problemet med de elever som har svårt att uttrycka sig i skrift.

Jag tror att följande artiklar kan vara av visst intresse för den här diskussionen. I USA och i England har man testat med mer av tester och prov och det har inte fungerat alls. Sådant som arbetet med att utveckla kreativiteten hos eleverna har till exempel stannat av i stort sätt. Just nu pågår en allt mer växande protest i USA mot alla tester från föräldrar och lärare.

http://www.washingtonpost.com/blogs/answer-sheet/post/education-reform-protests-pick-up-steam/2012/04/19/gIQA8KiXUT_blog.html

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/04/11/sjalvstandiga-larare-battre-fler-prov

(Nedan handlar om gymnasial nivå)
Jag fick en gång en lärare att helt sluta med att betygsbasera förberedda prov (dvs. plugg-prov, (du får några hundra sidor att läsa och sedan får du prov på innehållet av de sidorna) och istället gå över till oförberädda prov, kunskapstest snarare än memoreringstest.

Då behövde jag som elev hänga med på lektionerna och hålla mig uppdaterad om vad man pratade om på lektionerna, samt göra mina läxor för att förjäna ett bra betyg. Du behövde inte kunna läsa och memorera 100-tals sidor i en lärobok i två dagar för att sedan kasta ut det (till vilken nytta?).

Sättet jag fick läraren att sluta med den typen av prov var enkelt, eftersom mitt minne är väldigt bra på just den uppgiften så utmanade jag läraren. Jag skrev illa (läste inte till) på ett prov i protest mot att det var ett memoreringsprov och inte ett kunnskapsprov. Utmaning gick ut på att

”Om jag kommer tillbaka imorgon och skriver 100% på ett prov, kan du så vänligen sluta med den här typen av prov och börja använda dig av oförberedda prov som betygsgrund?”

-Och lade fram argumenten ovan. Sagt och gjort. Läraren slutade med förberedda prov. Och klassen (samt lärarens senare klasser) fick mer rättvisa betyg.

Jag håller fullständigt med om att betygsinflation är ett seriöst problem som måste ses över grundligt. Jag har ingen egen lösning för det, men jag tror inte att en centralisering är ett bra alternativ.
Jag tycker att en balans av betygen ska vara liknande 70-30 av test-övriga faktorer.
Om jag som elev bara sitter tyst på mina lektioner, tar inga iniativ, eller försöker sätta det jag lär mig in i en diskussion i hur det ska ses från ett reelt perspektiv, så missar jag mycket av det jag ska lära mig. Även om jag skriver 100% på alla mina prov, om jag inte kan relatera det jag lärt mig till verkligheten så är det relativt värdelöst.
Om jag däremot bara skriver 70% på mina prov, men diskuterar, debatterar, ifrågasätter det jag lär mig, så bör betyget inte bli bestraffat p.g.a. testerna.
Sådana saker går inte riktigt att kommunicera via standardtester och centraliseringar. Det måste komma från läraren, och hans/hennes uppfattning om mig som elev i det ämnet.

Att skilja examination ifrån lärande är faktiskt en bra idé. Det skapar en stämning som är väldigt konstruktiv där läraren verkligen blir någon som är till för att hjälpa eleverna.

Det är ett problem att (centrala) prov då blir mer avgörande, men nog kan man lösa detta. Speciellt med moderna hjälpmedel. Det är t ex inga problem med frekventa muntliga prov där examinatorn sitter på ett helt annat ställe så denna kan jämföra slumpässiga elever ifrån olika delar av landet.

Varje gång en lärare sätter betyg på en elev så är det faktiskt också ett betyg på läraren själv, och det skapar en absurd situation som vi inte skulle acceptera i andra sammanhang. På universiteten försöker man skilja rollerna genom att ha handledare och assistenter som inte är examinatorer och när det gäller körskoleutbildningen så litar man (självklart) inte på att körskolorna själva säger att deras elever är klara.

Det där med motståndet emot ”central myndighet för betygssättande” borde gå att lösa med att lärarna är de som faktiskt betygsätter. Det är bara det att de betygsätter andra elever än deras egna och att de inte har personliga relationer till eleverna, utan bara ser hur de beter sig på testerna.

Att separera betyg från läraren håller jag med om är en god idé, men centralstyrning och centraliserade test är ett väldigt trubbigt verktyg för detta. För att inte nämna logistiken, att skicka 100 000 elevers provresultat till en centraliserad myndighet som sedan skall sätta sig ner och rätta dessa blir väldigt omfattande och onödigt.

Kanske att man istället skall ha en rättningsenhet på varje kommunal skola som består av utbildad personal som rättar proven och elevernas bedömningsarbete?

Jag tycker det är bra att ha nationella prov, då dessa förhindrar att en lärare ”nedgraderar” en elev – men dessa borde vara av typen ”ej förberett” så långt det går. Ex. genom att hålla innehållet på provet hemligt ända fram tills provdagen.

Sedan tycker jag även att läraren skall ha antingen sista ordet eller någon form av input – om en elev har skött sig, deltagit i diskussioner, osv bör även detta speglas i betyget. Dvs, lärarens omdöme avgör en del av provet.

Jag tycker det är en mycket bra ide att inte låta lärarna sätta betyg på sina egna elever både av ”rättssäkerhet” för eleverna och för att förhindra betygsinflation.

Sen förstår jag inte varför vissa tycker att man ska straffa de elever som är blyga och inte ”deltar i diskussioner” eller inte vågar ta för sig? Det tror jag är en jättedålig idé.

Man kan fundera över vad betyget är tänkt att mäta. Jag tror det bästa är att bara försöka bedöma kunskap/färdigheter på väldefinierade grunder så att alla vet vad det är betygen försöker återspegla och inte.

Betyg ska inte premiera de som är ”duktiga” och gjort sina läxor, utan återspegla vad eleven kan, inte HUR hen lärt sig det.

Jag är så väldigt gammal att jag gått i Realskolan.
Det fanns något som hette Realskrivningarna. Centrala prov som kunde åtminstone delvis avgöra mina betyg. Om man som jag var svag i matte, så kunde ett hyggligt resultat i realskrivningen i matte lyfta mig…
Och samma gällde studentproven.
Inget dåligt system alls, ty lärarna fick ganska stor frihet ändå att bedöma eleverna och staten fick klart för sig hur det hela funkade…
Sedan kom 1970-talet med den DDR-inspirerade skolan och årtionden av arbete att återföra skolan till en vettig situation…
Som det relativa betygssystemet, som ar en pedagogisk katastrof, som jag oxå levt under en gång…
Ett enkelt betygssystem borde det vara, helst godkänt eller icke, där varje elev får känna efter själv huruvida kapaciteten räcker för tuffare tag, tycker jag är det mest utvecklande för alla människor.
Då kan man trots allt samarbeta med andra och ändå vara social och konkurrensmässig på samma gång.
Ty samhället behöver självgående medborgare som ändå är sociala utan att vara alltför hierarkiska och det är ingen enkel uppgift, där ändå skolan har första steget på vägen…
Vad jag däremot saknar är ”bildning” som grundprincip i skolan istället för utbildning….
Men det är ju inte en betygsteknisk fråga utan något helt annat…

”Sen förstår jag inte varför vissa tycker att man ska straffa de elever som är blyga och inte “deltar i diskussioner” eller inte vågar ta för sig? Det tror jag är en jättedålig idé.”

Förmodligen för att det verkliga livet fungerar likadant; tar du inte för dig och sätter dina gränser blir du trampad på. Och skolan bör, om något, uppmuntra till beteenden som hjälper dig i det verkliga livet också.

Sedan är det såklart inte hela betyget som vilar på hur framåt man är. Skriver du 100% på proven så har du också rätt till högsta betyg. Däremot tycker jag att teoretisk kunskap inte är hela bilden; förmågan att samarbeta och att visa intresse på lektionerna, även om det inte alltid blir rätt, skall också tas med i beräkningarna.

Hur blir man motiverad av att få dåligt betyg om man är blyg och inte vågar ta för sig? Tycker det låter som att skolan ska trampa på sådana personer redan som barn…

Det enda syfte med betygen som jag känner till är att visa att man har de nödvändiga kunskaperna och färdigheterna för att klara av fortsatta studier, därför är det det som betygen ska återspegla. Inte hur mycket hjälp man får hemma eller hur blyg man är.

Tycker detta är en viktig fråga, men vi måste hålla isär grundskola och gymnasium samt högskola.

Grundskolan bör befrias från betyg helt och hållet, det finns inget som tyder på att det skulle ge bättre resultat än utvecklingssamtal.

Betyg i gymnasiet bör sättas efter provresultat, typ nationella prov. Att betygsätta ’social kompetens’ går inte. Vissa jobb kräver vissa egenskaper och vissa jobb andra. Att låta en person betygsätta någon efter sina egna preferenser är fel och orättvist. Vi har idag 6 månaders provanställning och projektanställningar för sånt.

Högskolan har jag gått igenom utan att ha några större invändningar. Alla graderade betyg sätts efter prov och grupparbeten ger G eller IG vilket jag tycker är ett bra system.

Andreas:
Så här efteråt, som vuxen, så kan man nog tycka att betyg i grundskolan är meningslöst….
Dock, jag minns väl en grabb i grundskolan, samma klass som min äldste, där ingen berättade för honom vad som krävdes utan när han skulle välja en dag till något i åttan eller nian så valde han det svåraste….
Och läraren försökte förklara att det kanske var för mycket…
Då blev han helt knäckt, ty hur skulle han veta!
Betyg i grundskolan är inga ”betyg” utan en förberedelse för det som komma skall.
Så därför måste man skilja på betyg och betyg…

Kul att se så många reaktioner på mitt förslag

Tack för er feedback.

Jag skall försöka svara på era invändningar

Vi skall fört och främst inse att betygen används för minst fyra olika ändamål idag varav några användningsområden strider mot varandra.

Incitament till eleven: Arbetar du bra så skall du få ett stort A i betyg.

Kommunikation mellan lärare och elev: Genom att ge dig ”godkänt” på den här kursen så vill jag förmedla att dina kunskaper är tillräckliga.

Selektion för vidare studier: För att välja ut de mest kvalificerade till vidare studier så måste du ha minst VG i matematik.

Gradering av skolorna: Ju bättre betygssnitt en skola kan uppnå desto bättre är skolan.

Vi ser här att dagens system kanske inte passa för alla det här uppgifterna och är uppenbart olämpligt för den sista.

Invändningar
Logistiken blir besvärlig.
Ja men inte avsevärt mycket mer än i dag. Vi distribuerar redan idag olika nationella prov och tar in dem för rättning. Ny teknik kan dessutom hjälpa till i hanteringen så att man inte behöver använda snigelpost. Och även om myndigheten är central så behöver man naturligtvis vara representerad ute i landet kanske även i varje kommun.

Det blir fler prov:
Jag är inte så säker på det. Förslaget i sig säger inget om många eller få prov. Förslaget går ut på att göra dem rättvisare.

Muntliga prestationer bedöms inte:
Muntliga prestationer måste naturligtvis vägas in i ämnen som t.ex. språk. Man får dock ordna en gammaldags ”munta” där man får gå och visa att man behärskar uttal korrekt för en examinator. Detta kan lösas på olika sätt, eleven kommer till examinatorn, examinatorn kommer till eleven, eller eleven och examinatorn samtalar via videokonferens.

Statusen på läraryrket skulle sjunka:
Här håller jag inte med alls. Jag tror snarast att statusen på läraryrket skulle höjas. En bra lärare skulle bli lika uppskattad som en vinnande hockeycoach. Dessutom så om man tar in andra delen på förslaget så skulle en bra lärare kunna blir generöst ekonomiskt belönad.

Tekniska lösningar kommer att lösa detta problem utan att vi behöver bry oss:
Olika Opensource lösningar som Moodle är bra dock är det man försöker åstadkomma där ungefär samma som det här förslaget går ut på. Undvik att en examinator fattar beslut på något annat än strikta kunskaper.

Betyg skall inte sättas på lågstadiet.
Nej det är diskutabelt om det skulle bidra till bättre prestation bland eleverna men någon sorts bedömning av om eleven tagit till sig kunskapen måste uppenbart göras då det idag inte är ovanligt att elever går ut högstadiet utan att kunna läsa och skriva. Detta måste åtgärdas nu. Ju tidigare desto bättre.

Jerker