Hej Anton!
Jag håller så klart med om allt du skriver, men jag vill speciellt lyfta fram en sak:

”Detta är idag en självklarhet för en stor del av det svenska folket, men det är ingenting vi alltid kan lita på är en självklarhet.”

Vi tror alldeles för ofta att en erövrad rättighet kommer att vara för alltid. Man behöver bara ta en snabb blick på historien för att se att även rättigheter kommer och går. Kampen för rättigheter blir liksom aldrig färdig. Tyvärr.

Sedan ska man ju också komma ihåg att lagar är en sak och människors attityder en helt annan. Låt mig ta ett aktuellt exempel. Jag är jätteglad över att Anja Pärson träffat någon hon älskar, men det är ta mig tusan deprimerande att hon har fått smyga omkring i fem år för att folk fortfarande tycker att det är så HIMLA spännande att hon har en flickvän att de inte kunnat leva ett helt vanligt jäkla liv. Uppenbarligen är inte allt som det borde vara vad det gäller människors attityd till varandra.

Helt sant, vi bör inte påtvinga kyrkor samkönade äktenskap. Snarare bör vi frånta kyrkor vigselrätten helt.

Kyrkorna får självklart ordna ”välsigneceremonier” bäst de vill (och vill de sedan fortfarande diskriminera får de väl göra så).

Eftersom giftemål har juridiska konsekvenser är det inte rimligt att andra än staten har rätt att förrätta vigslar.

Sålunda:

1. hindersprövning -> juridiskt mumbojumbo -> paret gift i juridisk mening
2. ??? (godtyckliga, icke-nödvändiga ceremonier)
3. profit!

En sådan lösning skulle dessutom ge flera kyrkor som inte stödjer samkönade äktenskap en möjlighet att behandla alla lika, eftersom de inte längre utför vigslar, utan enbart välsignelseceremonier.

Min åsikt är att vi ska ta det hela ett steg längre. Som jag ser det är ett ”äktenskap” egentligen bara ett civilrättsligt avtal som i någon mening ger partena schyssta villkor i olika sammanhang. Varför inte utvidga det avtalet till att gälla ett valfritt antal som av någon anledning vill eller behöver leva tillsammans? Vill man inte ha det offentliga avtalet så kan man precis som idag hitta på ett eget. Kalla det för exvis ”registerat partnerskap” istället då äktenskap är ett ord som har lite väl mycket bagage…

Rent praktiskt så tar man bort all form av vigselrätt för olika organisationer och lägger det hela hos notarius publicus eller liknande. Parterna skriver på ett avtal och så är det hela klart. De som önskar kan naturligtvis ha olika cermonier eller firande i samband med det.
Det som komplicerar det hela är de som skaffar biologiska barn med varandra, där kommer den existerande hindersprövningen väl tillpass.

Jag håller helt med Anna, det är inte människovärdigt att vissa måste leva någon form av dubbelliv för att de tycker om ”fel” människor!

Personligen tycker jag det är en ännu bättre lösning att avskaffa äktenskap som legal institution, och att samtliga registrerar partnerskap – sedan kan detta partnerskap kallas äktenskap, partnerskap, eller vad som helst annars. Det vore en acceptabel kompromiss då religioner där samkönade äktenskap går emot deras tro fortfarande kan avstå, men där samkönade par kan åtnjuta äktenskapets alla privilegier och skyldigheter i vilket fall.

Samtidigt är ju det en teknikalitet i sammanhanget, den stora frågan är ju att samkönade skall erkännas samma rättigheter som tvåkönade, och därför håller jag med om att PP borde vara för detta förslag för EU i stort.

Det är jättekul att se så mycket feedback! Tack för kommentarer.

@Anna: Ja, det är definitivt viktigt. Av samma anledning ser jag det också nödvändigt att PP tar ställning även i de människorättsfrågor som redan är ”avgjorda” i lagen – vi måste stå redo att backa upp dem den dag det inte längre är lika självklart.

@David, Stefan och wertigon: Det är en väldigt intressant idé, men jag är osäker på hur lätt det är att få igenom den när ett flertal religiösa grupper antagligen skulle känna sig någorlunda attackerade. Oavsett vad tycker jag det är bra att ta upp förslaget.

@Deep Blue: Problemet där tror jag i så fall är att det ser ut som om kyrkan stödjer äktenskapet, vilket många kyrkor inte alltid gör. Det skulle bli en del problem när det gäller exempelvis homosexuella, icketroende eller för den delen kriminella eller rasister. Ska kyrkan tvingas acceptera dessa grupper, eller ska det få vara upp till dem att bestämma vilka de stödjer? I mina ögon spelar det ingen större roll, och de får gärna utesluta grupper, så länge dessa grupper har ett annat alternativ.

Jag tycker det är värt att beakta subsiduaritetsprincipen här. Jag anser inte att vi bör tvinga EUs medlemsländer att upplösa sin lagstiftning om kyrkliga äktenskap. Däremot bör vi verka för att de erkänner alla äktenskap som lagligt ingåtts i andra EU-länder. Det vill säga, att Finland, t ex, borde vara tvunget att erkänna samkönade äktenskap ingångna i Sverige, även om man inte kan ingå dem i Finland.

+1 till Nicholas Miles kommentar, här borde subsidiaritetsprincipen gälla, med det förbehållet att EU-länder alltid borde acceptera äktenskap ingångna i andra EU-länder.

Sen har jag alltid tyckt att det är skumt att kyrkor har något med äktenskap att göra. Varför inte bara låta skatteverket (eller kommunen eller vem det nu är) genomföra hindersprövning och vara klar med det. Vill man sen slakta en get till Tor för att äktenskapet ska vara länge kan man göra det hemma.

Jag tycker att äktenskap, om vi ska kalla det så, skall registreras av en samhälsrepresentant, typ borgmästaren eller kommuntjänsteman. Kravet är en underskrift hos denne registrator.

Sen skall det vara fritt de som gifter sej att hålla vilken ceremoni de vill.

I Holland så gifter sej paren hos registratorn först och sen gifter de sej hos sin själslige vägvisare, prästen, imamen o.s.v.

Man bör alltså kunna gifta sej i kyrkan med präst o allt och sen i sakristian efteråt skriva på ett ”äktenskapskontrakt” om registratorn, som kan vara en vanlig kommuntjänsteman, finns där.

@Anton Nordenfur Jag anser nog att de som har rätt att gifta sig ska ha denna rätt oavsett vart de vänder sig. Alltså måste samma regler gälla alla. Om en kyrka inte vill kännas vid lika rättigheter så behöver de inte göra det, men då får de stå utanför.

Om man tror på människors lika rättigheter, så gör man det. Om man anser att människor ska vara lika värda enbart i Sverige men inte nödvändigtvis någon annanstans, då tror man inte på allas lika rättigheter längre.

Anser man att kvinnor och män, eller heteros och hbt ska vara jämställda, då gör man det. Att medge undantag för andra länder eller kulturer duger inte.

Håller med om lämpligheten att frånta trossamfundens vigselrätt, för att skilja rättsprocesser från religiösa ceremonier. Så har man gjort i bland annat Nederländerna.

Anna:
Folk lever som de vill. Leva och låta leva.
Bra.
Här hörs en klagan på olika kyrkor i tron att avvikelse från nprmen alltid varit de inskränkta kyrkornas norm.
Så har det inte varit.
Äktenskapet har varit, som jag påpekar, ett sätt att hålla ihop ätten/familjen och dess förmögenhet.
Och har nästan inget med kärlek att göra.
Andra, de som ville ha ett annat liv, kunde också få det.
Från kristendomens första år så fanns eremiterna och munkarna/nunnorna. Som man så är man totalt ifrågasatt om man väljer munklivet. Särskilt i Sverige och Norden.
Mansrollen är här väldigt smal. Krigarrollen är normen.
Under senare år har den homosexuella mansrollen blivit accepterad, ibland upphöjd till norm. Men munken?
Jag kan hålla med att tillvarons normer är begränsande.
Mansrollen, som den är idag, är oerhört begränsande!
Nunnan då? Tja, Sveriges enda helgon är två kvinnor.
Så denna debatt tycker jag är begränsande….

Jag håller med Nicholas Miles i den här frågan.
Låt subsidiaritetsprincipen gälla.
Är det ingen mer en jag som ser en direkt fara i om vi börjar riva i den här soppan.

Det finns en risk att vi helt enkelt får ett bakslag om EU skall bestämma i den här frågan.

Jag håller inte med om att subsidiaritetsprincipen bör gälla. Med medlemskapet i Europeiska Unionen bör ett antagande av grundläggande mänskliga rättigheter gälla, som alla medlemsstater delar. Med dessa är samkönade äktenskap en naturlig del. Att få andra länder att acceptera alla utländska äktenskap är ett första steg, men det är inte en fullständig lösning.

Jag tycker också det i grunden är en människorättsfråga. Det borde göra saken enkel att åtgärda men tyvärr är så inte fallet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Schalk_and_Kopf_v_Austria
Det förhindrar dock inte att vi jobbar för att förbättra den här situationen inom EU.

Kanske skulle det vara mest framgångsrikt att kräva att samkönade par ska kunna ingå partnerskap som ger samma juridiska rättigheter och skyldigheter som äktenskap (utan att det behöver kallas äktenskap för att undvika blanda in religion och traditioner i det hela).

Jag tycker inte heller man ska tvinga religiösa samfund att gifta samkönade. Även om jag tycker att de borde göra det så måste det vara upp till dem själva att besluta om det. (Separation av kyrka och stat.)

Så för att summera så håller jag med Anton, bra förslag! :)

—
@Thomas, äktenskap kan man ifrågasätta men det är ett faktum att äktenskapet ger en massa rättigheter och skyldigheter (Anna nämner bara ett fåtal) som samkönade därmed inte har tillgång till. I vår kultur är det idag också en symbol för kärlek oavsett vad det varit historiskt sett.

Låter perfekt att skilja ceremoni och juridik som flera föreslår. Folk får gifta sig precis hur de vill enligt vilka ritualer som helst, men om de vill att stat och samhälle ska se speciellt på just deras förhållande så får man registrera det separat, något som kan och ska vara väldigt lätt och öppet för alla.

Så, hur hanterar man flergifte osv? Finns en hel del osmakliga religiösa sedvänjor där det inte på något vis är lika för alla i flera olika religioner. Å den helt andra sidan så borde det, förutsatt att det handlar om fria val och viljor, inte vara upp till någon annan hur många man vill gifta sig med. Kan iofs tänka mig att juridiken inte är helt beredd på att hantera detta, men det kanske den borde vara. Ska man ha registrerandet av partnerskap bör det vara i princip helt öppet och inte upp till någon annan att bestämma?

Thomas

”Under senare år har den homosexuella mansrollen blivit accepterad, ibland upphöjd till norm. Men munken?”

Är du förtroendevald (sitter i tex någon styrelse i pp?).

Vad är ”den homosexuella mansrollen”. Jag kan avslöja för dig att jag som bög har samma mansroll som min heterosexuella manliga bekanta. Och upphöjd till norm? Berätta det för de som bli misshandlade för att de håller någon annan man i hand på stan.

Ditt resonemang visar bara att fördomar finns i alla partier (om du nu är pp-sympatisör). Ditt uttryck ”den homosexuella mansrollen” är homofobt om du inte själv fattar det är det bara ännu mer tragiskt.