Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten, vi vill reformera den. Vi vill ha kvar upphovsrätten för kommersiella ändamål, men vi vill släppa all icke-kommersiell kopiering och användning fri.
Det här är en brådskande reform, eftersom försöken att upprätthålla dagens förbud mot kulturdelning mellan privatpersoner hotar de fundamentala rättigheterna, såsom rätten till privat kommunikation, informationsfrihet, och till och med rätten till opartisk rättegång.
Fildelning är när två privatpersoner skickar ettor och nollor till varandra. Det enda sättet att ens försöka begränsa fildelningen är att införa övervakning av allas privata kommunikation. Det finns inget sätt att skilja på privata meddelanden och upphovsrättsskyddat material utan att öppna meddelandena och granska innehållet. Då försvinner posthemligheten, rätten att kommunicera privat med din advokat eller webcam-flirt, eller ditt meddelarskydd om du vill tipsa en journalist om en känslig story.
Vi är inte beredda att ge upp våra fundamentala rättigheter för att upprätthålla dagens upphovsrätt. Rätten till ett privatliv är mycket viktigare än rätten för stora mediaföretag att fortsätta tjäna pengar på samma sätt som förr, för den senare rätten existerar inte ens.
Dagens upphovsrättslagstiftning förhindrar och försvårar också för många nya och spännande kulturyttringar. Samplad musik på MySpace, remixer på YouTube, eller varför inte ett Wikipedia fyllt av bilder och musik i artiklarna? Upphovsrätten lägger hinder i vägen.
Upphovsrätten måste endera reformeras eller avskaffas helt. Piratpartiet förespråkar reform.
Vi vill släppa all icke-kommersiell kopiering och användning fri, och vi vill korta den kommersiella skyddstiden. Men vi vill ha kvar den kommersiella ensamrätten, på ett sätt som gör att de flesta affärsmodeller som fungerar idag kan fortsätta fungera.
Vårt förslag kan sammanfattas i sex punkter:
Oförändrad ideell rätt
Vi föreslår inga förändringar alls vad gäller upphovsmannens rätt att bli erkänd som upphovsman.
Ingen ska få påstå att de är ABBA eller har skrivit alla Paul McCartneys sånger, om de inte faktiskt är eller har det. I den mån det här är ett problem som existerar i den verkliga världen, ska det fortfarande vara olagligt. ”Äras den som äras bör” är en bra princip som alla är överens om.
Fri icke-kommersiell fildelning
Fram tills för tjugo år sedan var inte upphovsrätten något som berörde vanliga människor. Regelverket för exklusivitet i samband med framställning av exemplar riktade sig till kommersiella aktörer, som hade resurserna för att exempelvis trycka böcker eller pressa skivor.
Vanliga privatpersoner som ville kopiera en dikt och sända till sin älskade, eller kopiera en skiva till kassett och ge till en kompis, behövde inte oroa sig för att bryta mot upphovsrätten. I praktiken behövde vanliga människor aldrig oroa sig för att bli straffade för någonting som de hade teknisk möjlighet att faktiskt göra.
Men idag har upphovsrätten utvecklats till att innebära allvarliga inskränkningar i vad vanliga medborgare får göra i sin vardag. Teknikutvecklingen har öppnat nya möjligheter för vanliga människor att ta del av och sprida kultur, men upphovsrättslagstiftningen har gått i motsatt riktning.
Vi vill återställa upphovsrätten till sitt ursprung, och gör helt klart att den bara reglerar kopiering i kommersiellt syfte. Att dela med sig av kopior ska alltid vara tillåtet om det görs utan vinstsyfte. Därmed blir p2p-fildelning legaliserat.
20 års kommersiell ensamrätt
Stora delar av dagens underhållningsindustri är uppbyggd runt den kommersiella ensamrätten till upphovsrättsskyddade verk. Det vill vi bevara. Men dagens skyddstider — livstid plus 70 år — är vansinniga. Ingen investerare skulle ens titta på en affärsplan som hade så lång återbetalningstid.
Vi vill korta skyddstiden till något som är rimligt ur både samhällets och en investerares ögon, och föreslår 20 år från publiceringen.
Registrering efter 5 år
Så kallade föräldralösa verk, alltså äldre verk som fortfarande är belagda med upphovsrätt men där det är svårt eller omöjligt att hitta rättighetshavarna, utgör ett stort problem för bland annat bibliotek och arkiv. Huvuddelen av de här verken har inget eller mycket lite kommersiellt värde, men de kan ändå ha ett stort kulturellt eller historiskt värde. Idag får de inte göras tillgängliga digitalt eller användas på andra sätt, eftersom det inte finns någon att fråga om lov.
Vi vill att upphovsrätten precis som idag ska börja gälla omedelbart för nypublicerade verk, men att rättighetshavare som vill fortsätta utöva sin rätt till kommersiell ensamrätt efter de första 5 åren får registrera det i en offentlig sökbar databas. Det kommer att lösa problemet med föräldralösa verk.
Fri sampling
Dagens allt strängare upphovsrättslagstiftning och praxis utgör ett stort hinder för musiker, filmskapare och andra artister som vill skapa nya verk genom att återanvända delar av existerande verk. Vi vill lösa det genom att introducera tydliga undantag och begränsningar i upphovsrätten för att tillåta remixer och parodier, och citeringsrätt för musik och film efter samma modell som den citeringsrätt som sedan gammalt finns för text.
Förbud mot DRM
DRM är en förkortning för ”Digital Rights Management” eller ”Digital Restrictions Management”. Begreppet används för ett antal olika tekniska system som syftar till att begränsa medborgarnas och konsumenternas möjligheter att använda och kopiera digitala verk, trots att de har laglig rätt att göra det.
Det måste alltid vara lagligt att kringgå DRM-restriktioner, och vi bör överväga att införa ett förbud i konsumentlagstiftningen mot DRM-system som begränsar lagliga möjligheter för konsumenten.
Det hjälper inte att de folkvalda politikerna inför en balanserad och rimlig upphovsrättsreform om vi samtidigt fortsätter att låta de stora multinationella företagen skriva sina egna lagar, och upprätthålla dem med tekniska spärrar.
# # #
Det här förslaget till reformerad upphovsrätt antogs av den Gröna gruppen i EU-parlamentet i september 2011 på initiativ av svenska Piratpartiet. Boken The Case for Copyright Reform av Christian Engström och Rick Falkvinge bygger på det här förslaget, och förklarar varför en reform enligt de här linjerna är både nödvändig och uthållig.
I allt väsentligt är förslaget identiskt med det förslag till upphovsrättsreform som Piratpartiet hade i sitt Principprogram i dåvarande version 3.4. Skillnaden med det här förslaget är att skyddstiden är utsträckt till 20 år istället för 5, men med krav på registrering efter 5.
Christian Engström
Christian är EU-parlamentariker för Piratpartiet. Han finns på sin blogg och går att nå via mejl.
Kommentarer
Mycket bra inlägg!
Kan bara hålla med om DRM.
Äger igen blu-ray spelare och inga blu-ray skivor. Är så enkelt att jag kört linux i över 10 år och tänker inte gå och köpa en oem licens av windows 7 för 900Kr när jag kan installera linux med xbmc på HTPC:n som är gjort för just multimedia.
Det går numera att köra blu-ray i linux men det är inte lätt så inte för den normala dödlige och precis som DVD tog tid att knäcka nycklarna med. Men med 4K skärmar som the next step som Intel storsattsar på för nästa år och nya än mer höguplösta format på G som ersättare till dagens HD upplösnigar så känns det mycket för sent för linux. DRM är bara ett satyg som fått mig att skippa det hela då jag inte tänker betala för en stand alone enhet när jag har datorer som jag enkelt kan upgradera med en egen blu-ray spelare för mer än bara se film men så blirt ju som sagt inte pga problematiken med DRM skydden.
Det är väldigt svårt för opensource världen att utveckla mjuckvara för att ta sig runt DRM då tanken är just att oönskade utvecklare som inte har tillgång till nödvändig information ska låsas ute. Och backward ingenering tar ofta många många år innan det är användbart för den oerfarne normale konsumenten.
HDCP var samma sak när det kom. För att få HD kvalite på TV:n krävdes både stöd i TV, dator och eventuelt reciver. Hade en komponent inte HDCP så blev det skalat ner till SD kvalite så även det gjorde att jag inte initialt skaffade varken blu-ray eller HDDVD som då existerade för man kan inte bara köpa ny TV för 10-20K så fort tillverkarna släpper nåt nytt kopieringskydd och det är inte heller motiverat att byta en HD TV back then mot en ny bara för det ska fungera när TV:n i sig är lika kapabel bildmäsigt.
Så för min del sedan DVD har det ekonomiskt varit rent förkastligt att sattsa på nya format som Blu-ray.
Så som jag ser det skadar det försäljnigen.
Piratokopior är inget svårt att hitta och dom fungerar på en 4-5 år gammal dulcore laptop med en slö celeron med dagens utmärkta codecs. Plugga in i TV:n och dom flesta kan se 1080p för en spottstyvel utan att oroa sig för eventue lavsaknad av HDCP eller DRM skydd.
uppmanar jag inte till att man nödvändigt ska piratkopiera men facktum är att det är enkelt rent pracktiskt sett och kostnaden för hårdvaran är ofta lägre då dom flesta hade någon TV och dator när blu-ray och hddvd kom som var kapabla av i alla fall 720p.
Vad jag läste på regeringens hemsida så skrev dom att DRM skydd är ett minimalt problem och kan ignoreras mer eller mindre. Det är inte sant. Många kanske inte märker av det i dag men DVD i linxu hade samma problem som blu-ray en gång i tiden men i dag tar folk för givet att det fungerar men en gång i tiden fick några programerare spendera år med att backward ingenera mjukvaran som i dag fungerar utmärkt. Windows var inte helt roligt på sent 90 tal med DVD heller och sina krav på regionskydd. Samma sak händer säkert för blu-ray men det är så himmla onödigt och kontraproducktivt då man bara fördröjer det oundvikliga.
Min första HTCP hade linux och DVD stöd för en 10 år sedan. Då köpte jag DVD filmer när jag kände att det var värt att betala för en bra film. Men än känns det inte lönt med blu-ray och alternativ som Itunes är bättre dock inte perfeckt då det har DRM också men i alla fall kan man köra det på sin dator när man köpt det och slipper blu-ray spelaren.
En ny lag borde säga nåt i still med att upphovmanen har rätten till sitt verk men konsumenten ska ha all rätt att spela upp det på valfri kapabel hårdvara (prestanda mässigt) utan restriktioner från rättighetsinnehavaren så som musik och filmbolag.
En sådan lag skulle effektivt förbjuda HDCP och DRM.
Den ideella rätten måste också i den skrivna lagtexten ge utrymme för satir och parodi.
”Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes”
Detta andra stycke i URL kap 1 § 3 kan strykas. Pirater är väl för remix? Skall domstolar avgöra när upphovsmannen känner sig kränkt?
”ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen”
Detta sista stycke i URL kap 1 § 3 bör förtydligas med att satirisk/parodisk användning är tillåten. Framförallt, naturligtvis, riktat mot Upphovsmannen själv. Men också om udden är riktad mot tredje man.
Alltså, stycket om remix som Christian skriver om är i direkt strid med att acceptera dagens lagtext om ideella rättigheter rakt av.
Referenslänkar:
Gröna gruppens ställningstagande från september 2011:
http://www.greens-efa.eu/creation-and-copyright-in-the-digital-era-4525.html
Boken The Case for Copyright Reform:
http://www.copyrightreform.eu/
Texten i förslaget är en översättning till svenska av (det mesta av) kapitel 2 i boken.
Piratpartiets Principprogram 3.4:
http://sakpolitik.piratpartiet.se/doc/principer3.4
CE: Ah, se där. Jag pillade in länkarna i ditt inlägg också, så att ingen missar dem. :-)
Jag tycker detta förslag är ett utmärkt förslag. Har dock en liten aspekt om skyddstider jag vill ta upp; jag tycker det skall vara möjligt att efter 20 år förlänga upphovsrätten på ett av sina verk på en årsbasis, mot att man betalar pengar för det.
Det finns vissa verk som faktiskt tar mer än 20 år att slutföra, exempelvis många fantasyserier, som Robert Jordans marathonroman ”The wheel of time” (aka ”Sagan om drakens återkomst”). Dessa verk tycker jag borde kunna köpa sig förlängd skyddstid per årsbasis.
Varför föreslår jag ens den här möjligheten? Därför att jag tror att det behövs en säkerhetsventil för att förhindra framtida förlängningar av upphovsrätten. Vilken tid du än säger så kommer man alltid kunna hitta verk som behöver mer tid på sig. Genom att tillåta att man kan köpa mer tid, så säkerställs att de fåtal verk som faktiskt behöver förlängning också kan få det, genom att betala för det. Det finns således ingen anledning att höja skyddstiderna.
Notera dock att avgiften bör svida, utan att för den sakens skull vara för hög (blir den för hög är det bara storbolagen som har råd med det, men blir den för låg så gäller motsatsen). Denna avgift bör baseras på bruttoinkomsten, säg, 10% av bruttoinkomst, men det bör även finnas en lägsta tröskel på ex. 10 000 kr. I ett sådant scenario betalar man som minst 10 000, men skulle ett verk dra in, säg, 1 000 000 så betalar man 100 000 kr till staten.
Vad tror ni om den tanken?
Christian: Varför ska vi ha 20 års kommersiell upphovsrätt istället för 5 år?
Håller med om att 5 år varit bättre än 20 men 20 är mycket bättre än 70 år så kan man börja där är det ju en klar förbättring.
Jag föredrar också 20 år framför 5. Det stämmer betydligt bättre överens med hur exempelvis musik sprids idag – 5 år är för kort tid att hinna tjäna pengar på ett projekt innan det släpps helt fritt. Kanske kan det revideras till 15.
5 år har ju aldrig varit en siffra satt i sten. Jag tycker det är en bra siffra att sikta på, och den ger en vink om vilken storleksordning vi vill att skyddstiden skall vara på, men jag tycker inte vi bör hålla i den alltför krampaktigt. 5 års skyddstid med möjlighet till 15 års förlägning är en kompromiss jag kan leva med.
wertigon: Jag tycker inte det vore bra att låta företag förlänga sina skyddstider hur länge som helst. Vad gäller långsiktiga projekt, så är det ju bara de första verken som kommer att hinna bli public domain. De senare verken kommer fortfarande ha skyddstider på 5-20 år efter att de släpps.
@nicholas:
Avgiften är tänkt att lösa två problem:
1. Det finns vissa verk (inte många, och de är snarare undantaget än regel) där det är berättigat att höja skyddstiden lite till. Som ex. Robert Jordans ”The wheel of time”.
2. Om vi slår ner skyddstiderna till rimliga nivåer, hur förhindrar vi att de börjar öka igen? För upphovsrättsindustrin kommer genast lobba för en ökning av skyddstiderna.
För mig tycks det som bättre att man har en upphovsrätt som kan förlängas mot en rimlig summa. Den summan skall vara tillräckligt stor för att svida, men inte så stor att små människor inte har råd.
10 000 kan låta som en liten summa – men betänk nu att detta är per verk. En låt räknas som ett verk. Ett band som har släppt ett album med tio låtar har elva verk redan där (låtarna + albumet i sig) – det vill säga 110 000. Per år. Det finns inte tillräckligt med pengar i världen för att copyrightskydda de flesta verk, men för ett stort och episkt arbete som går över 20 år kan det vara värt att investera i ökade skyddstider för de äldsta delarna i serien. Men tror du skivbolagen vill blöda pengar för att skydda 20 år gamla avdankade artister?
Vi kan förhindra förlängningar av skyddstiderna genom att även i framtiden ställa upp till riksdagsval. Vill vi skydda kultursektorn från tillfälliga opinionssvägningar kan man skriva in i grundlagen att verk aldrig får beläggas med ytterligare restriktioner efter att de publicerats.
Vad vi däremot inte kan göra är att bygga ett system som håller även om folket i framtiden byter åsikt i kopieringsfrågan. Demokrati fungerar inte så.
För övrigt tror jag inte upphovsrättsmaximaliserterna skulle tveka en sekund på att förlänga sina egna skyddstider. De plöjer redan idag ner massvis med pengar i lobbyism för att förlänga upphovsrätten. Varför skulle de sluta spendera de pengarna bara för att de juridiskt garanteras att få valuta för dem?
Långa serier av verk bör inte få några undantagsregler. När sista boken i Wheel of Time serien släpps skulle den få samma 5-20-åriga skydd som alla andra verk, vare sig den första boken fortfarande var skyddad eller ej.
Förslaget är bra. Jag har måga gånger argumenterat för att 5 år varit alldeles för lite. Vi har uppenbarligen haft svårt att argumentera för det då många sett det som ett direkt avskaffande av upphovsrätt.
Förslaget med avgiftsbeläggning är också intressant. Dock vill jag föreslå en annan modell.
Fem fria år därefter en årlig exponentiellt ökande avgift. Detta löser i ett trollslag alla diskussioner om skyddstid och föräldralösa verk. Verk som uppenbart kan tjäna in sina kostnader kan ha längre skyddstid och verk som ingen betalar för lägre faller automatiskt ur.
Jag skulle dessutom vilja reglera så att ingen kan ta verk som har kommit i public domain och skapa nya skyddade verk av dem. Lite samma tanke som i GPL licensen.
Nicholas: Japp. De artister/verk som är lönsamma kommer man att köpa vidare rättigheterna på. Men inte de verk som inte längre drar in betydande pengar, vilket är, säg, 99.9999999% av all kultur.
Ta en artist som, säg, Britney Spears. Hon har spelat in och släppt runt 80 låtar. Det är – minst – 800 000 per år som hon måste punga ut med till staten. Eller släppa taget om copyrighten för allt utom vissa enstaka verk. Madonna har gjort runt 120 låtar. 1.2 Miljoner kr… Per år. Någonstans kommer skivbolagen börja blöda pengar, och stora pengar dessutom.
Om skivbolagen börjar betala 100 miljoner svenska kronor varje år för att hålla 10 000 verk bakom upphovsrättsliga lås, fine. Låt dem. Tror det i det långa loppet gör mindre skada än det de håller på med just nu. Och skulle det av någon anledning visa sig vara för låg avgift, ja då kan man stegra avgiften allt eftersom…
Det är alldeles utmärkt att man jobbar för att likställa upphovsrätt och patenträtt. Jag tänker på 20år och fri icke kommersiell användning. Ja till och med det faktum att uppfinnarens namn skall finnas med finns där. Bra förslag.
Om patent ger tillräckligt incitament för att under 10 år spendera 10 miljarder på att utveckla en produkt, är det svårt att se att kulturprojekt med betydligt lägre utvecklingskostnader och lägre utvecklingstider skulle behöva 5x så stort incitament vad avser monopoltiden
Jag gillar rutros kommentar.
Angående den kommersiella ensamrätten så kommer det nog ganska snart komma ett helt annat reformförslag för den här på breddningsbloggen. Det ska bli intressant att se vad ni tycker om det förslaget! :)