Den känsliga livsmedelspolitiken

Enligt en skröna så sade Henry Kissinger en gång att folket behärskar man med maten, nationer med vapen, kontinenter med energin och världen med pengar.

Att det stämmer kan nog de flesta hålla med om. Fast just maten, livsmedelspolitiken, tycks åtminstone i Sverige vara ett tvisteämne. Förutom att Sveriges livsmedelspolitik helt styrs från Bryssel via CAP (Common Agriculture Policy) så har vi en diskussion hur livsmedelspolitiken skall fungera nationellt. Det faktum är tyvärr inte särskilt svenska folket medvetna om. Det är främst tre begrepp som gäller.

Det som man hör mest i media är det nyliberala resonemanget där all form av politisk styrning av livsmedelspolitiken skall upphöra inom EU. Alltså att CAP skall upphöra och den jordbrukspolitiska budgeten skall överföras till annan verksamhet inom EU. Ett förståeligt resonemang i dagens krisiga europeiska ekonomi. Men det innebär också att politiken tappar kontroll och inflytande på en viktig del i Kissingers uttalande, makten över maten. Ty medborgarna i de flesta länder anser och inser att politiken har det genomgripande ansvaret för ett folks livsmedelsförsörjning och att delegera detta ansvar till de enskilda medborgarna innebär att det politiska systemets legitimitet ifrågasätts.

Ett resonemang som förts i Sverige  kallas Food Security, matsäkerhet, vilket är en viss skärpning och ett något större ansvar från politikens sida. Det innebär att samhället skall stå för samtliga medborgares ekonomi så till vida att alla skall kunna köpa den mat de behöver. Riktigt vad det innebär i ett krisläge är det väl ingen som är klar på? Är soppköken acceptabel matsäkerhet? Är 100% import av livsmedel säkert? Kan man lita på att livsmedelstransporter kommer att fungera i ett krisande Europa och att ”remote areas” som Sverige får sin del av kakan den dagen?

Ett annat begrepp internationellt, särskilt bland utvecklingsländer, är Food Sovereignty , livsmedelssuveränitet, som syftar till att garantera det politiska lokala inflytandet över varje nations livsmedelsförsörjning oavsett hur situationen är internationellt. De nationer som inte funderat på detta, såsom Madagaskar med flera är idag utsatta för en rovdrift som kallas landgrabbing. Man förlorar kontrollen över sin livsmedelsförsörjning och folket tvingas ut i skogen för att nyodla medan den rationella jordbruksmarken drivs storskaligt med inriktning på export till ägarnationerna. Med Food Sovereignty hade detta inte kunnat ske, men då detta politiska begrepp inte är särskilt populärt hos världens stormakter så går inte utvecklingen i den riktningen, trots att den politiken skulle minska miljöstörningar och flyktingströmmar. Food Sovereignty innebär att varje nation har rätt att utforma sin livsmedelspolitik efter egna behov, även om det strider mot WTO, de internationella handelsregler som styr världen just nu.

Då livsmedelspolitiken är ett komplicerat ämne och dessutom väldigt politiskt känsligt så har jag inget förslag hur PP skall ställa sig, men man måste ha en ståndpunkt den dag då man tvingas ta ett politiskt beslut. Ty livsmedel är politik!

Min personliga inställning är att nu när Europas jordbrukspolitik tycks haverera kommer de lokala parlamenten tvingas ut i hetluften och ta politiskt ansvar. Och PP måste då ha en åsikt och det är lämpligt att den stämmer med partiets grundläggande tankar!

Thomas Gunnarson

Kommentarer

Klas skrev

Jag har väldigt svårt att se hur den här frågan berörs alls av PP.
Globalisering är dock lite av en förutsättning för ideologin, dock kanske inte nödvändigtvis när det gäller basresurser.

Men vete fan, en ställning känns lite väl hypotetisk helt enkelt tror jag.

Klas skrev

Jag har väldigt svårt att se hur den här frågan berörs alls av PP.
Globalisering är dock lite av en förutsättning för ideologin, dock kanske inte nödvändigtvis när det gäller basresurser.

Men vete fan, en ställning känns lite väl hypotetisk helt enkelt tror jag.

Christian Engström (PP) skrev

Piratpartiet har redan en del livsmedelspolitik i och med att vi tycker att alla patent ska avskaffas. Således tycker vi att patent på utsäden (och alla andra former av patent på liv) är fel, och att företag som Monsanto är ena riktiga skitföretag som bör bekämpas på alla sätt.

När det gäller EU’s gemensamma jordbrukspolitik CAP tycker samtliga svenska partier att den suger, och i just den här frågan tycker jag att den svenska enigheten har rätt. CAP bör avvecklas fortast möjligt, och pengarna bör användas till något vettigare (eller återgå till medborgarna, fast just det det lär ju knappast hända).

Precis innan Sverige gick med i EU hade vi just avreglerat jordbruket nationellt och slopat alla idiotsubventioner, och det fungerade jättebra. Men så gick vi med i EU och tvingades återinföra dem, trots att vi just hade bevisat att de inte behövdes.

Det här är sedan många decennier det kanske allra mest infekterade området inom EU-politiken, så det lär inte vara gjort i en handvändning att förändra något till det bättre.

Men vi kan fortfarande ha som långsiktig vision att gradvis avveckla CAP, och återgå till den oreglerade jordbruksmarknad som vi hade innan vi gick med i EU.

Christian Engström (PP) skrev

Piratpartiet har redan en del livsmedelspolitik i och med att vi tycker att alla patent ska avskaffas. Således tycker vi att patent på utsäden (och alla andra former av patent på liv) är fel, och att företag som Monsanto är ena riktiga skitföretag som bör bekämpas på alla sätt.

När det gäller EU’s gemensamma jordbrukspolitik CAP tycker samtliga svenska partier att den suger, och i just den här frågan tycker jag att den svenska enigheten har rätt. CAP bör avvecklas fortast möjligt, och pengarna bör användas till något vettigare (eller återgå till medborgarna, fast just det det lär ju knappast hända).

Precis innan Sverige gick med i EU hade vi just avreglerat jordbruket nationellt och slopat alla idiotsubventioner, och det fungerade jättebra. Men så gick vi med i EU och tvingades återinföra dem, trots att vi just hade bevisat att de inte behövdes.

Det här är sedan många decennier det kanske allra mest infekterade området inom EU-politiken, så det lär inte vara gjort i en handvändning att förändra något till det bättre.

Men vi kan fortfarande ha som långsiktig vision att gradvis avveckla CAP, och återgå till den oreglerade jordbruksmarknad som vi hade innan vi gick med i EU.

Christoffer Willenfort skrev

JAg kan se ett vist grundläggande behov för staten att kunna garantera livsmedelsförsörjning i fall av krig. Men att gå från det steget till att garrantera allas tillgång till mat tror jag skulle vara kontraproduktivt. Med tanke på hur olika folk vill äta så tror jag mycket mer på en kapitalistisk lösning än en socialistisk lösning. Dock skall staten ha VÄldigt ordentliga regelverk för kvalitet,miljö,djurskydd mm. (och kontrollenheterna skall ha muskler nog att göra det till ett förlorande concept att fuska.)

Sen håller jag med CE om att CAPP är skit och skall bort. Frågan är bara hur vi skall lyckas med det.

Christoffer Willenfort skrev

JAg kan se ett vist grundläggande behov för staten att kunna garantera livsmedelsförsörjning i fall av krig. Men att gå från det steget till att garrantera allas tillgång till mat tror jag skulle vara kontraproduktivt. Med tanke på hur olika folk vill äta så tror jag mycket mer på en kapitalistisk lösning än en socialistisk lösning. Dock skall staten ha VÄldigt ordentliga regelverk för kvalitet,miljö,djurskydd mm. (och kontrollenheterna skall ha muskler nog att göra det till ett förlorande concept att fuska.)

Sen håller jag med CE om att CAPP är skit och skall bort. Frågan är bara hur vi skall lyckas med det.

Thomas Gunnarson skrev

Klas:
Breddning var det…
Om, jag säger , om PP kommer ini riksdagen så måste man ha en åsikt.
Christian:
CAP började som en protest från Frankrike/Tyskland mot USA, som efter kriget ville dominera Europa via livsmedelsimporten. Men EG ville stödja sitt fattiga och krigsskadade jordbruk och få fram en europeisk livsmedelsproduktion. I slutet av sextiotalet kom man överens om vissa möjligheter att kontrollera/skydda europeiskt lantbruk, men missade en faktor. Foderimporten till Västeuropa. !972 (tror jag) så stoppade USA sin export av sojaprodukter då skörden i USA blev dålig. Politiken i EG satte snabbt in odlingssubventioner på fodergrödor och ett handelskrig mellan EG och USA uppstod, som på kontinenten kallas för Soyakriget. I Sverige finns det ingen som känner till detta…
EG förlorade i GATT 1990 och 1992 kom man överens om att avreglera EU.s jordbruk (BlairHouse överenskommelsen), men EU fick 10 år på sig att ta bort olika subventioner..
Nu har ingen avslutat detta, då även USA har kraftiga jordbrukssubventioner. Det är därför som man lika gärna kan göra etanol av majsen, ut ekonomisk vinkel…
Så Sverige har haft en egen jordbrukspolitik parallellt som har varit som en skugga av alla annan svensk politik. 1932 beslöts att all jordbruksproduktion skulle drivas kooperativt. En form av kollektivanslutning skedde då bara en organisation fick förhandlingsrätten med staten om olika jordbrukspolitiska frågor som t.ex. priser på mjölk, slaktdjur och annat..
Man kan konstatera att Nazityskland hade samma koncept. Eller svenska fackföreningar…
Efter kriget ändrade hela Europa på sin jordbrukspolitik, utom Sverige och den organisation som fått förhandlingsmonopolet, LRF, förlorade detta lagliga monopol först 1990…
Så för att återgå till din uppfattning att Sverige hade avreglerat någonting så var det enbart ett försök som varade i knappt fyra år…
Under de åren halverades driftöverskottet inom lantbruket och hade inte återregleringen skett 1995, EU-medlemskapet, hade vi inte haft något att diskutera (inget jordbruk i Sverige alls) då avregleringen också innebar att man skulle öppna för total import av livsmedel från EU. Starkt subventionerat…
Man måste också var medveten om att från början var CAP det absolut viktigaste gemensamma politiken som var i början runt 80% av EU:s budget, mot idag 40%, och minskande…
Så min slutsats är att vi har ingen svensk erfarenhet av hur ett avreglerat lantbruk fungerar i praktiken.
Christoffer:
Du stödjer min uppfattning att PP måste ha en åsikt som står sig vid ett politiskt ansvarstagande. En konsumentvinkling och en hård myndighetsbevakning ur ett konsumentperspektiv. Vem vill jobba i en sådan näring? Monsanto eller Smithfield, enbart, skulle jag tro…
Som Kissinger menade: Folket styr man med maten….

Thomas Gunnarson skrev

Klas:
Breddning var det…
Om, jag säger , om PP kommer ini riksdagen så måste man ha en åsikt.
Christian:
CAP började som en protest från Frankrike/Tyskland mot USA, som efter kriget ville dominera Europa via livsmedelsimporten. Men EG ville stödja sitt fattiga och krigsskadade jordbruk och få fram en europeisk livsmedelsproduktion. I slutet av sextiotalet kom man överens om vissa möjligheter att kontrollera/skydda europeiskt lantbruk, men missade en faktor. Foderimporten till Västeuropa. !972 (tror jag) så stoppade USA sin export av sojaprodukter då skörden i USA blev dålig. Politiken i EG satte snabbt in odlingssubventioner på fodergrödor och ett handelskrig mellan EG och USA uppstod, som på kontinenten kallas för Soyakriget. I Sverige finns det ingen som känner till detta…
EG förlorade i GATT 1990 och 1992 kom man överens om att avreglera EU.s jordbruk (BlairHouse överenskommelsen), men EU fick 10 år på sig att ta bort olika subventioner..
Nu har ingen avslutat detta, då även USA har kraftiga jordbrukssubventioner. Det är därför som man lika gärna kan göra etanol av majsen, ut ekonomisk vinkel…
Så Sverige har haft en egen jordbrukspolitik parallellt som har varit som en skugga av alla annan svensk politik. 1932 beslöts att all jordbruksproduktion skulle drivas kooperativt. En form av kollektivanslutning skedde då bara en organisation fick förhandlingsrätten med staten om olika jordbrukspolitiska frågor som t.ex. priser på mjölk, slaktdjur och annat..
Man kan konstatera att Nazityskland hade samma koncept. Eller svenska fackföreningar…
Efter kriget ändrade hela Europa på sin jordbrukspolitik, utom Sverige och den organisation som fått förhandlingsmonopolet, LRF, förlorade detta lagliga monopol först 1990…
Så för att återgå till din uppfattning att Sverige hade avreglerat någonting så var det enbart ett försök som varade i knappt fyra år…
Under de åren halverades driftöverskottet inom lantbruket och hade inte återregleringen skett 1995, EU-medlemskapet, hade vi inte haft något att diskutera (inget jordbruk i Sverige alls) då avregleringen också innebar att man skulle öppna för total import av livsmedel från EU. Starkt subventionerat…
Man måste också var medveten om att från början var CAP det absolut viktigaste gemensamma politiken som var i början runt 80% av EU:s budget, mot idag 40%, och minskande…
Så min slutsats är att vi har ingen svensk erfarenhet av hur ett avreglerat lantbruk fungerar i praktiken.
Christoffer:
Du stödjer min uppfattning att PP måste ha en åsikt som står sig vid ett politiskt ansvarstagande. En konsumentvinkling och en hård myndighetsbevakning ur ett konsumentperspektiv. Vem vill jobba i en sådan näring? Monsanto eller Smithfield, enbart, skulle jag tro…
Som Kissinger menade: Folket styr man med maten….

Sten-Arne Persson skrev

Mycket bra inlaga av Tomas Gunnarsson ovan.
Jag tror också att Piratpartiet skulle samla ihop sig och granska betydelsen av ett inhemskt biologiskt och ekonomiskt långsiktigt jordbruk. Det parti som sätter sig in i konsekvenserna av att sakna en inhemsk självförsörjning på livsmedel kommer att stå väl rustat för en diskussion om hur vi skall hålla svälten utaför våra gränser när energikrisen får livsmedeltransporterna från fjärran länder att stanna av. Det kan gå så att vi får välja mellan att äta hund och katt eller att inte äta alls. Mer än varannan tugga vi äter är idag importerad. De länders befolkningar som inte behandlar sin bönder som jämlikar har anledning att studera hur det gick för romarna på sin tid.

För 50 år sedan försörjde vi oss själva med mat idag närmar vi oss romarrikets situation med ilfart. Hur tycker ni att vi ska ha det i Sverige på detta område? Bjud in Tomas Gunnarsson och några av hans likasinnade att informera er medan det finns någon att fråga?

Sten-Arne Persson skrev

Mycket bra inlaga av Tomas Gunnarsson ovan.
Jag tror också att Piratpartiet skulle samla ihop sig och granska betydelsen av ett inhemskt biologiskt och ekonomiskt långsiktigt jordbruk. Det parti som sätter sig in i konsekvenserna av att sakna en inhemsk självförsörjning på livsmedel kommer att stå väl rustat för en diskussion om hur vi skall hålla svälten utaför våra gränser när energikrisen får livsmedeltransporterna från fjärran länder att stanna av. Det kan gå så att vi får välja mellan att äta hund och katt eller att inte äta alls. Mer än varannan tugga vi äter är idag importerad. De länders befolkningar som inte behandlar sin bönder som jämlikar har anledning att studera hur det gick för romarna på sin tid.

För 50 år sedan försörjde vi oss själva med mat idag närmar vi oss romarrikets situation med ilfart. Hur tycker ni att vi ska ha det i Sverige på detta område? Bjud in Tomas Gunnarsson och några av hans likasinnade att informera er medan det finns någon att fråga?

Thomas Gunnarson skrev

Frågan om EU:s jordbrukspolitik kommer upp litet här och där…
Ingen vågar tydligen ta ett resonemang direkt med mig..
Möjligen i tanke att bli överfallen med en massa text om jordbrukspolitik sedan 6000 år tillbaka (så länge som jordbruk har bedrivits i Skandinavien ungefär..)

Tro inte att nuvarande politik är något som är hugget i sten.
Om ni läser vad jag berättat så sker förändringarna väldigt fort för tillfället. Även inom EU.
Dagens jordbruk har skuggat industrisamhället sedan vi uppfann den termen. Alltså i ungefär 200 år har jordbrukssamhället uppvisat samma tekniska och ekonomiska system som industrin…
Varje gång som industriproduktionen i landet har sviktat har lantbruket reagerat på samma sätt. Med en viss fördröjning på något år…
Enligt uppgifter jag sett har vi just nu de lägsta industriinvesteringarna sedan 1971 (eller nåt sådant) och det var mycket tydligt för lantbruket 1970 att tiderna var dåliga…
Samma som nu.
Nu undrar man ju om industrisamhället är på väg bort för gott?
Kommer Sverige att återkomma som industrination eller blir vi en råvarukoloni åt de framtida industrinationerna, var de nu kommer att uppträda någonstans?
Har man hamnat i en kolonisituation så är det mycket svårt att komma ur det….
Vad har då det med svenskt jordbruk att göra?
Jo, kommer det till industrisamhället bundna cykliska lantbruket att fortsätta eller är något helt nytt på väg att ske?

Thomas Gunnarson skrev

Frågan om EU:s jordbrukspolitik kommer upp litet här och där…
Ingen vågar tydligen ta ett resonemang direkt med mig..
Möjligen i tanke att bli överfallen med en massa text om jordbrukspolitik sedan 6000 år tillbaka (så länge som jordbruk har bedrivits i Skandinavien ungefär..)

Tro inte att nuvarande politik är något som är hugget i sten.
Om ni läser vad jag berättat så sker förändringarna väldigt fort för tillfället. Även inom EU.
Dagens jordbruk har skuggat industrisamhället sedan vi uppfann den termen. Alltså i ungefär 200 år har jordbrukssamhället uppvisat samma tekniska och ekonomiska system som industrin…
Varje gång som industriproduktionen i landet har sviktat har lantbruket reagerat på samma sätt. Med en viss fördröjning på något år…
Enligt uppgifter jag sett har vi just nu de lägsta industriinvesteringarna sedan 1971 (eller nåt sådant) och det var mycket tydligt för lantbruket 1970 att tiderna var dåliga…
Samma som nu.
Nu undrar man ju om industrisamhället är på väg bort för gott?
Kommer Sverige att återkomma som industrination eller blir vi en råvarukoloni åt de framtida industrinationerna, var de nu kommer att uppträda någonstans?
Har man hamnat i en kolonisituation så är det mycket svårt att komma ur det….
Vad har då det med svenskt jordbruk att göra?
Jo, kommer det till industrisamhället bundna cykliska lantbruket att fortsätta eller är något helt nytt på väg att ske?

Thomas Gunnarson skrev

Om någon är intresserad av livsmedelspolitiken, försvaret och samhället för övrigt vid en samhällskris så kan man lämpligen läsa en del matnyttigt här:
http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/20/hur-god-r-sveriges-livsmedelsberedskap

CAP, Common Agriculture Policy är alltså inte bara en snårig subventionshärva utan en del i svensk politik där samhället har gett upp och lämnat över initiativet till övriga EU.
Det är inte bara att halvera verksamheten, som även föreslagits från PP, Sverige, ty det kan röra om alldeles för mycket….
Särskilt för svensk del.
(Även om förslaget var en god tanke…)

Thomas Gunnarson skrev

Om någon är intresserad av livsmedelspolitiken, försvaret och samhället för övrigt vid en samhällskris så kan man lämpligen läsa en del matnyttigt här:
http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/20/hur-god-r-sveriges-livsmedelsberedskap

CAP, Common Agriculture Policy är alltså inte bara en snårig subventionshärva utan en del i svensk politik där samhället har gett upp och lämnat över initiativet till övriga EU.
Det är inte bara att halvera verksamheten, som även föreslagits från PP, Sverige, ty det kan röra om alldeles för mycket….
Särskilt för svensk del.
(Även om förslaget var en god tanke…)

Lämna ett svar till Thomas Gunnarson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>