Till Piratpartiets kärnvärderingar hör öppenhet, demokratisering, transparens och kunskapsbaserade beslut. Detta bör rimligen också vara ledorden om man skall bredda piratpolitiken till att inkludera försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Jag hoppas att kunna skapa en diskussion inom partiet för att en piratpartistisk försvarspolitik och
utrikespolitik så småningom skall kunna ta form. Man bör vara medveten om att det är känslig mark att beträda, då vissa frågor är förknippade med ställningstaganden som finns i den svenska blockpolitiken. Det är dock frågor som bör diskuteras ur ett vidare perspektiv än bara det vänster- och högerpolitiska.
Sverige har i modern tid åtnjutit ett stort internationellt förtroende, vilket har lett till att svenskar har varit högt eftertraktade som medlare i internationella konflikter och som fredsbevarande styrkor i t.ex. FN-insatser. Detta förtroende, som har haft sin tydliga grund i
vår neutralitet och alliansfrihet, och vars magnitud i princip bara överträffats av länder som Schweiz, håller nu på att undermineras och raseras av en ändrad utrikespolitisk och försvarspolitisk hållning. Ur ett piratpolitiskt perspektiv bör det vara mycket angeläget att Sverige skall kunna agera som en neutral och trovärdig internationell aktör, som står för demokrati, transparens, öppenhet, informationsfrihet och medling. Sveriges integritet som en sådan aktör får inte hotas.
Svenska internationella militära insatser har i modern tid tills nyligen varit begränsade till rena FN-uppdrag. Detta har nu förändrats i och med Sveriges deltagande i NATO:s ISAF-styrkor i Afghanistan. Även om det finns en klar humanitär aspekt av insatsen, där en hårt utsatt lokalbefolkning får ett ökat skydd, och FN:s säkerhetsråd sanktionerat insatsen, slipper vi inte undan faktumet att svensk militärmakt nu de facto agerar likt en expeditionskår som avlastar en militärallians och dess aggressiva krigföring. Detta har den outtalade avsikten att plocka utrikespolitiska poäng hos vissa internationella intressen för Sveriges räkning. I samband med detta har hela det svenska försvaret ställt om till ett fokus på att utföra liknande åtaganden i framtiden, det s.k. insatsförsvaret. Flera EU-initiativ medför också försvarspolitiska åtaganden, som ytterligare bidrar till att försvaga den svenska alliansfriheten.
Den svenska försvarsindustrin har växt fram för att kunna agera garant för den svenska alliansfriheten och neutraliteten ur en inhemsk materielförsörjningssynpunkt. Detta är ett syfte som efter hand underminerats. Exporten av svensk militärmateriel, som enligt den officiella hållningen skall ske mycket restriktivt och enbart till icke krigförande stater med stark demokratisk förankring, har kommit att bli en kugge i Sveriges nedmontering av alliansfriheten. I realiteten exporteras svensk militärmateriel på ett sätt som gynnar vissa militära allianser, och demokratiska kriterier sopas under mattan – vilket tydliggjordes på ett mycket konkret sätt i det nyligen uppmärksammade fallet med Saudiarabien.
Underrättelseverksamhet har till sin natur svårighet att agera neutralt, och det kommer alltid att ske överenskommelser under bordet mellan suveräna stater på detta område. Men den för pirater mycket välkända FRA-lagen är en del av en svensk underrättelsepolitik, som syftar till att kraftfullt cementera säkerhetspolitiska allianser med specifika stater. Förutom de odemokratiska och integritetsmässiga aspekterna, som redan diskuterats utförligt inom Piratpartiet, är den förda politiken alltså även direkt i strid med Sveriges alliansfrihet och neutralitet. Även under det kalla kriget fördes i Sverige inofficiellt en helt annan utrikespolitik än den neutralitet som folkviljan beslutat om genom demokratiska val. Dagens överenskommelser är lika demokratividriga och intransparenta.
Piratpartiet bör verka för att:
- Sverige skall återupprätta och stärka den svenska neutraliteten och alliansfriheten. Den gamla doktrinen ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” bör gälla även i framtiden. Målet skall vara att ett framtida Sveriges integritet som neutral stat är ohotad. Denna neutralitet skall borga för att Sverige även i framtiden kan agera internationellt för öppenhet, demokrati och beslut tagna på humanitära, rationella och kunskapsbaserade grunder.
- Sverige bör verka i fredsbevarande och i vissa fall fredsframtvingande insatser för att hjälpa människor i kris- och krigssituationer, men inte för att underlätta för militära allianser att upprätthålla en global dominans genom militär aggression. Exempel på lämpliga insatser är rena FN-uppdrag, som har ett starkt stöd hos det internationella samfundet, och om vilka beslut tagits i demokratiska och transparenta processer. I frågor om det militära och säkerhetspolitiska samarbetet inom EU bör Sverige agera på ett sätt som inte försvagar vår integritet som alliansfri stat.
- Stödet till svensk försvarsindustri bör ske med det tydliga syftet att upprätthålla vår neutralitet och alliansfrihet genom en säkerställd inhemsk materielförsörjning. Exporten av militär materiel bör ske mycket restriktivt på en alliansfri grund, och bruket av exporten som säkerhetspolitiskt maktmedel bör minimeras. All export skall dokumenteras och motiveras i öppna handlingar tillgängliga för allmänheten.
- Svensk underrättelseverksamhet, säkerhetspolitik och diplomati skall följa folkviljan och ha alliansfriheten som ledord. Inofficiella överenskommelser och samarbeten utan transparens som svårligen kan påverkas på demokratisk väg skall undvikas i största möjliga mån.
André Jernung
Kommentarer
+1
+1
Mycket bra! +1
Mycket bra! +1
Fredsframtvingande? Man bör vara medveten om att ordet ”fredsframtvingande” är en omskrivning för krig. Visst, det är möjligt att tvinga fram fred genom andra åtgärder än vapenmakt, men det är normalt inte sådana åtgärder som menas. Det är att med tvingande militära medel eller hot därom återställa fred i ett område. Målet för alla deltagande parter i krig är nämligen att genom vapenmakt tvinga fram fred, genom att vinna kriget. Syftet med krig hos den attackerande parten är fred på de egna villkoren, även om det sällan är så enkelt. Således, att delta i fredsframtvingande insatser _är_ att delta i krig.
Förr, då när den svenska baskern och flaggan på axeln kunde utgöra ett bättre skydd för våra soldater än FNs vita pansarvagnar, så deltog vi endast i fredsbevarande och fredsskapande insatser. På den tiden existerade knappt begreppet fredsframtvingande, då kallade man det för vad det var, att själv gå in i kriget i syfte att få slut på det. Må så vara att de som ville tvinga fram fred genom mera ofred inte valde sida mellan de initialt stridande parterna och utgjorde istället ännu en part, de deltog dock i kriget.
I stort sett alla krig genom historien har vilat på en geopolitisk grund, sedan industrialismen har detta oftast bottnat i energitillgångar. När det finns en geopolitisk botten så är det närmast ofrånkomligt att gynna endera sidan genom att tvinga fram fred, därmed skadas neutraliteten. Många har också en lite skev bild av den klassiskt svenska neutralitetspolitiken. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig betyder att vi haft frihet till vad tusan för allianser som helst, så länge de allianserna inte tvingat oss att välja sida om krig skulle bryta ut. Det är därför som vi kunnat samarbeta tämligen intimt med NATO men inte vara medlem. NATO-medlemskap stipulerar nämligen att vi skall stå på de andra medlemmarnas sida vid krig och detta även om det är den andre NATO-medlemmen som startat kriget.
Fredsframtvingande? Man bör vara medveten om att ordet ”fredsframtvingande” är en omskrivning för krig. Visst, det är möjligt att tvinga fram fred genom andra åtgärder än vapenmakt, men det är normalt inte sådana åtgärder som menas. Det är att med tvingande militära medel eller hot därom återställa fred i ett område. Målet för alla deltagande parter i krig är nämligen att genom vapenmakt tvinga fram fred, genom att vinna kriget. Syftet med krig hos den attackerande parten är fred på de egna villkoren, även om det sällan är så enkelt. Således, att delta i fredsframtvingande insatser _är_ att delta i krig.
Förr, då när den svenska baskern och flaggan på axeln kunde utgöra ett bättre skydd för våra soldater än FNs vita pansarvagnar, så deltog vi endast i fredsbevarande och fredsskapande insatser. På den tiden existerade knappt begreppet fredsframtvingande, då kallade man det för vad det var, att själv gå in i kriget i syfte att få slut på det. Må så vara att de som ville tvinga fram fred genom mera ofred inte valde sida mellan de initialt stridande parterna och utgjorde istället ännu en part, de deltog dock i kriget.
I stort sett alla krig genom historien har vilat på en geopolitisk grund, sedan industrialismen har detta oftast bottnat i energitillgångar. När det finns en geopolitisk botten så är det närmast ofrånkomligt att gynna endera sidan genom att tvinga fram fred, därmed skadas neutraliteten. Många har också en lite skev bild av den klassiskt svenska neutralitetspolitiken. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig betyder att vi haft frihet till vad tusan för allianser som helst, så länge de allianserna inte tvingat oss att välja sida om krig skulle bryta ut. Det är därför som vi kunnat samarbeta tämligen intimt med NATO men inte vara medlem. NATO-medlemskap stipulerar nämligen att vi skall stå på de andra medlemmarnas sida vid krig och detta även om det är den andre NATO-medlemmen som startat kriget.
Återinför värnplikten snarast!
Och då för alla medborgare, vilket gör svenskarna till ett mer krismedvetet folk.
Plus att det ger en social samhörighet för en allt mer polariserad befolkning.
Återinför värnplikten snarast!
Och då för alla medborgare, vilket gör svenskarna till ett mer krismedvetet folk.
Plus att det ger en social samhörighet för en allt mer polariserad befolkning.
Återinför värnplikten. Instämmer Thomas G., i stora drag, och då inte bara för pojkar. Det många inte inser är hur en värnpliktsarmé är en säkerhetsventil när allt annat gått åt helvete. En värnpliksarmé är nämligen hart när omöjlig att vända mot den egna befolkningen och exemplen på detta är många. I Tunisien fick diktatorn stiga åt sidan, tämligen oblodigt och civiliserat när de värnpliktiga soldaterna ställde sig på demonstranternas sida. Jämför detta med Libyens och Khadaffis yrkesarme, som lydde order.. Eller varför inte hur de sovjetiska soldaterna vägrade rikta vapnen mot folket när sovjet-imperiet rämnade. En värnpliktsarmé är också väldigt svår att aggressivt rikta mot andra länder eftersom en sådan armé kräver en helt annan magnitud på den allmänna opinionen, och duger egentligen bara till ett renodlat försvar av det egna landet, vilket inte är negativt, tvärt om.
Den sociala aspekten skall inte heller underskattas. Det var inte kul att tvingas göra lumpen, men så här i efterhand över 20 år efter, så är det defenitivt inget jag hade velat ha ogjort. Rätt infört med ordentliga spärrar mot indoktrinering osv. så kan vi också tala i termer av folkbildning. Men jag kan samtidigt se att det kan klinga väldigt konstigt ihop med PPs övergripande ståndpunkter, men jag tror att aspekten om ”säkerhetsventil” kan trumfa detta, särskilt om plikten återinförs med passande modifikationer som i så fall måste diskuteras betydligt närmare.
Återinför värnplikten. Instämmer Thomas G., i stora drag, och då inte bara för pojkar. Det många inte inser är hur en värnpliktsarmé är en säkerhetsventil när allt annat gått åt helvete. En värnpliksarmé är nämligen hart när omöjlig att vända mot den egna befolkningen och exemplen på detta är många. I Tunisien fick diktatorn stiga åt sidan, tämligen oblodigt och civiliserat när de värnpliktiga soldaterna ställde sig på demonstranternas sida. Jämför detta med Libyens och Khadaffis yrkesarme, som lydde order.. Eller varför inte hur de sovjetiska soldaterna vägrade rikta vapnen mot folket när sovjet-imperiet rämnade. En värnpliktsarmé är också väldigt svår att aggressivt rikta mot andra länder eftersom en sådan armé kräver en helt annan magnitud på den allmänna opinionen, och duger egentligen bara till ett renodlat försvar av det egna landet, vilket inte är negativt, tvärt om.
Den sociala aspekten skall inte heller underskattas. Det var inte kul att tvingas göra lumpen, men så här i efterhand över 20 år efter, så är det defenitivt inget jag hade velat ha ogjort. Rätt infört med ordentliga spärrar mot indoktrinering osv. så kan vi också tala i termer av folkbildning. Men jag kan samtidigt se att det kan klinga väldigt konstigt ihop med PPs övergripande ståndpunkter, men jag tror att aspekten om ”säkerhetsventil” kan trumfa detta, särskilt om plikten återinförs med passande modifikationer som i så fall måste diskuteras betydligt närmare.
Låter bra. Det finns allting och vinna med att vara oberoende och neutral samt inte hålla på med världspolitiskt spel.
Nu ser jag inget i ovanstående förslag om EUs ambitioner att bli en militärmakt och hur vi skall förhålla oss till det ?
Låter bra. Det finns allting och vinna med att vara oberoende och neutral samt inte hålla på med världspolitiskt spel.
Nu ser jag inget i ovanstående förslag om EUs ambitioner att bli en militärmakt och hur vi skall förhålla oss till det ?
Värnplikt är nyspråk för slaveri.
Värnplikt är nyspråk för slaveri.
@Nicholas Miles: På sätt o vis, ja, lite som skolplikten fast för något äldre. Men det just i det där tvånget som säkerhetsventilen ligger. En arme av lejda knektar, stridisar som valt det själv och sätter en ära i att lyda order, är ett mycket lojalt verktyg för makten även när makten blivit mycket ond. Värnpliktsarméer har en tendens att sluta lyda order när dessa går alltför mycket på tvärs med den almänna opinionen. Kort sagt, för den som är tvingad väger mammas ord tyngre än majorens.
@Nicholas Miles: På sätt o vis, ja, lite som skolplikten fast för något äldre. Men det just i det där tvånget som säkerhetsventilen ligger. En arme av lejda knektar, stridisar som valt det själv och sätter en ära i att lyda order, är ett mycket lojalt verktyg för makten även när makten blivit mycket ond. Värnpliktsarméer har en tendens att sluta lyda order när dessa går alltför mycket på tvärs med den almänna opinionen. Kort sagt, för den som är tvingad väger mammas ord tyngre än majorens.
Du kan inte jämföra skolplikt med värnplikt.
Skulle jag bli kallad till värnplikt skulle jag sticka till Danmark eller nått. Man kan inte låta staten förstöra två år av ens liv för att de vill känna sig ”säkra”. Det finns varken hot eller ens indikationer om kommande hot mot Sverige.
Du kan inte jämföra skolplikt med värnplikt.
Skulle jag bli kallad till värnplikt skulle jag sticka till Danmark eller nått. Man kan inte låta staten förstöra två år av ens liv för att de vill känna sig ”säkra”. Det finns varken hot eller ens indikationer om kommande hot mot Sverige.
@Rasmus E.:Värnplikt _är_ en utbildning, en utbildning i landets försvar. Den kan mycket väl jämföras med skolplikt. Ingen har heller talat om två år, än mindre nio år som grundskolan handlar om. Det går inte heller att börja bygga upp ett försvar när hotet väl är ett faktum, då är det försent. Hotbilder finns det dessutom gott om och fler kan de mycket snabbt bli allt eftersom den geopolitiska kartan ritas om och makbalanser förskjuts. Vi lever dessutom i en brytningstid som geopolitiskt allt mer börjar likna situationen före första världskriget med imperium som allt mer knakar i fogarna men samtidigt vägrar lämna sin unipolära doktrin om full spectrum dominance. I ett sådant läge är det nog bäst att ha ett försvar som åtminstone kan göra saker besvärliga. Inte för att imperiet skulle attackera oss direkt, lika lite som det förra gjorde det, men när världen riskerar bli stökig så är bra att vara stark nog att för att kunna behålla sin integritet, något vi var rätt duktiga på under kalla kriget och därmed gav oss den oproportionerligt stora tyngd vi ändå hade på ett sätt som bla. resulterade i det där om att våra gossars basker och flagga på armen många gånger var ett bättre skydd än FNs vita pansarbilar.
Utan ett försvar är vi mycket sårbara och blir till marionetter i det större sammanhanget där vi tvingas springa andras ärenden, något som faktiskt redan börjat hända, tyvärr.
En utstickare till på ämnet. Nästan på dagen 70 år efter skotten i Ådalen öppnade sossarna mfl. vasallpartier för att kunna sätta in militär mot den egna befolkningen. Detta är ännu en sak att lägga till listan av saker som måste åtgärdas.
@Rasmus E.:Värnplikt _är_ en utbildning, en utbildning i landets försvar. Den kan mycket väl jämföras med skolplikt. Ingen har heller talat om två år, än mindre nio år som grundskolan handlar om. Det går inte heller att börja bygga upp ett försvar när hotet väl är ett faktum, då är det försent. Hotbilder finns det dessutom gott om och fler kan de mycket snabbt bli allt eftersom den geopolitiska kartan ritas om och makbalanser förskjuts. Vi lever dessutom i en brytningstid som geopolitiskt allt mer börjar likna situationen före första världskriget med imperium som allt mer knakar i fogarna men samtidigt vägrar lämna sin unipolära doktrin om full spectrum dominance. I ett sådant läge är det nog bäst att ha ett försvar som åtminstone kan göra saker besvärliga. Inte för att imperiet skulle attackera oss direkt, lika lite som det förra gjorde det, men när världen riskerar bli stökig så är bra att vara stark nog att för att kunna behålla sin integritet, något vi var rätt duktiga på under kalla kriget och därmed gav oss den oproportionerligt stora tyngd vi ändå hade på ett sätt som bla. resulterade i det där om att våra gossars basker och flagga på armen många gånger var ett bättre skydd än FNs vita pansarbilar.
Utan ett försvar är vi mycket sårbara och blir till marionetter i det större sammanhanget där vi tvingas springa andras ärenden, något som faktiskt redan börjat hända, tyvärr.
En utstickare till på ämnet. Nästan på dagen 70 år efter skotten i Ådalen öppnade sossarna mfl. vasallpartier för att kunna sätta in militär mot den egna befolkningen. Detta är ännu en sak att lägga till listan av saker som måste åtgärdas.
@steelneck
Absolut, ”fredsframtvingande” är nyspråk, och det var lite lätt kluvet jag la till det i texten, med en viss vilja att inte vara för diametralt motsatt dagens politik. Och det är absolut en omskrivning för att gå med i ett krig. Jag håller med dig. Frågan här handlar mycket om huruvida det skall finnas en demokratiskt beslutad väg att göra det för det internationella samfundet, eller om det skall vara förbehållet länder som agerar ”hur fasen de vill”. Hur skall en militär aggression bemötas? Hur långt skall man respektera den enskilda statens suveränitet? Ett tämligen dagsaktuellt exempel är ju t.ex. FNs säkerhetsresolution om intervention i Libyen, där ”no-fly zone” kreativt tolkades till ”sätt in attackflyg mot alla Gadaffis pansarfordon”. Jag är skeptisk till den insatsen, ifrågasätter neutraliteten i agerandet, och undrar om resolutionen alls kommit till om det inte var så att Gadaffi satt på en hel del olja och var fientligt inställd mot vissa västmakter. Eller om Sverige ens deltagit i insatsen om det inte funnits ett brinnande intresse för att testa sitt flygvapen under krigsförhållanden. Men det är som sagt bara ett exempel på vilken komplicerad fråga det är, och hur långt man skall sträcka sig i sina reservationer är inget man med lätthet slår fast.
Inofficiella allianser kommer naturligtvis alltid finnas, för så fungerar världen. Skillnaden mellan då och nu är att vi har gått från att vara ett land som i princip är enat kring neutralitetsfrågan utåt, till att öppet välja sida i internationella konflikter i linje med Dubyas dualistiska ”either you are with us, or you are with the terrorists”-politik. Vilket i sin tur lett till att vi t.ex. är ett legitimt mål för vissa terrorgrupperingar, något som inte ens funnits på kartan för bara några år sedan. Det är i alla fall hur jag ser på situationen helt krasst, utan att lägga in personliga övertygelser i bilden.
@Thomas och Steelneck #2
Värnplikten vs. yrkesförsvaret tänkte jag återkomma till i två andra inlägg som jag skriver på, som jag döpt till
”En kunskapsbaserad försvarspolitik”, och ”Ett öppet, demokratiserat och folkförankrat totalförsvar”. Det blev helt enkelt för mycket för ett enda inlägg om försvarspolitiken.
Men jag är absolut för ett värnpliktsförsvar, eller kanske ett hybridsystem där vissa tjänster är yrken. Fördelarna med värnpliktsystemet är många, i synnerhet ur demokratisk synpunkt. Jag hade även tänkt att ta upp vad värnplikt innebär för individen, och hur man skall utforma ett totalförsvar baserat på ett framtida potentiellt pliktsystem – det behöver ju absolut inte bara handla om vapentjänst, utan kan handla om saker som att säkerställa att den lokala resursförsörjningen fungerar på orten eller andra civilförsvarsrelaterade uppgifter.
@Anders S Lindbäck
Det står lite vagt formulerat i slutet på tredje stycket. Jag hade skrivit mer om EU, men kände mig manad att stryka i texten för att folk alls skulle orka läsa den. EU:s ambitioner att bli militär supermakt och hur det påverkar Sverige och vår neutralitet är naturligtvis högaktuellt att diskutera med hänsyn till frågeställningarna.
@steelneck
Absolut, ”fredsframtvingande” är nyspråk, och det var lite lätt kluvet jag la till det i texten, med en viss vilja att inte vara för diametralt motsatt dagens politik. Och det är absolut en omskrivning för att gå med i ett krig. Jag håller med dig. Frågan här handlar mycket om huruvida det skall finnas en demokratiskt beslutad väg att göra det för det internationella samfundet, eller om det skall vara förbehållet länder som agerar ”hur fasen de vill”. Hur skall en militär aggression bemötas? Hur långt skall man respektera den enskilda statens suveränitet? Ett tämligen dagsaktuellt exempel är ju t.ex. FNs säkerhetsresolution om intervention i Libyen, där ”no-fly zone” kreativt tolkades till ”sätt in attackflyg mot alla Gadaffis pansarfordon”. Jag är skeptisk till den insatsen, ifrågasätter neutraliteten i agerandet, och undrar om resolutionen alls kommit till om det inte var så att Gadaffi satt på en hel del olja och var fientligt inställd mot vissa västmakter. Eller om Sverige ens deltagit i insatsen om det inte funnits ett brinnande intresse för att testa sitt flygvapen under krigsförhållanden. Men det är som sagt bara ett exempel på vilken komplicerad fråga det är, och hur långt man skall sträcka sig i sina reservationer är inget man med lätthet slår fast.
Inofficiella allianser kommer naturligtvis alltid finnas, för så fungerar världen. Skillnaden mellan då och nu är att vi har gått från att vara ett land som i princip är enat kring neutralitetsfrågan utåt, till att öppet välja sida i internationella konflikter i linje med Dubyas dualistiska ”either you are with us, or you are with the terrorists”-politik. Vilket i sin tur lett till att vi t.ex. är ett legitimt mål för vissa terrorgrupperingar, något som inte ens funnits på kartan för bara några år sedan. Det är i alla fall hur jag ser på situationen helt krasst, utan att lägga in personliga övertygelser i bilden.
@Thomas och Steelneck #2
Värnplikten vs. yrkesförsvaret tänkte jag återkomma till i två andra inlägg som jag skriver på, som jag döpt till
”En kunskapsbaserad försvarspolitik”, och ”Ett öppet, demokratiserat och folkförankrat totalförsvar”. Det blev helt enkelt för mycket för ett enda inlägg om försvarspolitiken.
Men jag är absolut för ett värnpliktsförsvar, eller kanske ett hybridsystem där vissa tjänster är yrken. Fördelarna med värnpliktsystemet är många, i synnerhet ur demokratisk synpunkt. Jag hade även tänkt att ta upp vad värnplikt innebär för individen, och hur man skall utforma ett totalförsvar baserat på ett framtida potentiellt pliktsystem – det behöver ju absolut inte bara handla om vapentjänst, utan kan handla om saker som att säkerställa att den lokala resursförsörjningen fungerar på orten eller andra civilförsvarsrelaterade uppgifter.
@Anders S Lindbäck
Det står lite vagt formulerat i slutet på tredje stycket. Jag hade skrivit mer om EU, men kände mig manad att stryka i texten för att folk alls skulle orka läsa den. EU:s ambitioner att bli militär supermakt och hur det påverkar Sverige och vår neutralitet är naturligtvis högaktuellt att diskutera med hänsyn till frågeställningarna.
Om värnplikt är en utbildning bör skjutvapen göras lika fria som skolböcker.
Om värnplikt är en utbildning bör skjutvapen göras lika fria som skolböcker.
Stryk fredsframtvingande. Sverige ska inte kriga. Anledningen till att terrorister finns är för att länder springer runt i andra länder och dödar lokalbefolkningen. Jag hade också blivit terrorist i motsvarande situation. Sverige ska inte springa USAs smutsiga ärenden som resulterar i självmordsbombaren i stockholm häromsistens. Det vidareutvecklas sedan till att ”terrorismen måste stoppas” och vips så har vi övervakningsstaten på plats.
Fredsframtvingande/krig är direkt mot Piratpartiets mål.
Stryk fredsframtvingande. Sverige ska inte kriga. Anledningen till att terrorister finns är för att länder springer runt i andra länder och dödar lokalbefolkningen. Jag hade också blivit terrorist i motsvarande situation. Sverige ska inte springa USAs smutsiga ärenden som resulterar i självmordsbombaren i stockholm häromsistens. Det vidareutvecklas sedan till att ”terrorismen måste stoppas” och vips så har vi övervakningsstaten på plats.
Fredsframtvingande/krig är direkt mot Piratpartiets mål.
Nicholas: Jag förstår att du är ironisk, men tanken är egentligen god. Anledningen till att Amerikanerna har sin rätt till vapen i konstitutionen är för att staten aldrig ska kunna vända sig mot medborgarna. Utöver den goda tanken så är jag fullständigt emot fritt vapeninnehav.
Nicholas: Jag förstår att du är ironisk, men tanken är egentligen god. Anledningen till att Amerikanerna har sin rätt till vapen i konstitutionen är för att staten aldrig ska kunna vända sig mot medborgarna. Utöver den goda tanken så är jag fullständigt emot fritt vapeninnehav.
@steelneck
Klassar man värnplikt som utbildning kan man lika gärna klassa våldtäkt som utbildning.
Båda är ofrivilliga och förstör offrets liv.
@steelneck
Klassar man värnplikt som utbildning kan man lika gärna klassa våldtäkt som utbildning.
Båda är ofrivilliga och förstör offrets liv.
@Rasmus Eneman: Men nu var det faktiskt så att militärtjänsten var en utbildning. En obligatorisk utbildning i att försvara landet. Krigsplaceringen var dock inte en utbildning, men den var ju å andra sidan bara något som hade kommit på tal om vi hamnat i krig. För övrigt har jag haft en krigsplacerad motorcykel också, att inställas på plats XX i händelse av krig. Om man sen inte gillar att militärtjänstens utbildning var obligatorisk, det är en annan sak, det var fortfarande en utbildning. Värnplikten förstörde inte de värnpliktigas liv mer än vad grundskolan förstört livet för alla skolpliktiga barn.
Fråga runt lite bland de medelålders och äldre männen i din närhet, fråga dem om värnplikten förstört deras liv. Du kommer att få ett nekande svar av troligen alla, och dessutom upptcka att värnplikten många gånger givit dem en start i karriären, i synnerhet bland de som fick grundläggande kunskaper i ledarskap och i vissa fall ren yrkeskunskap från ingenjörskompanier och liknande. Eller alla de oräkneliga som fick körkort för tunga fordon och senare haft stor nytta av detta i livet. Alla jag känner i min ålder (medelålders) av manligt kön anser sig ha haft nytta av den utbildning de fick i militärtjänsten på ett eller annat sätt, det gäller också ett flertal vänner från andra länder. Ett par undantag finns och dessa är några som av olika anledningar inte behövde göra lumpen och dessa personer har alla känt att de missat något, särskilt i början av sitt yrkesliv.
Den som tror att militärtjänst handlar om att lära sig döda är mycket snett på det och uppvisar en gigantisk kunskapslucka, troligen sett lite för mycket propagandafilm från hollywood också.
@Rasmus Eneman: Men nu var det faktiskt så att militärtjänsten var en utbildning. En obligatorisk utbildning i att försvara landet. Krigsplaceringen var dock inte en utbildning, men den var ju å andra sidan bara något som hade kommit på tal om vi hamnat i krig. För övrigt har jag haft en krigsplacerad motorcykel också, att inställas på plats XX i händelse av krig. Om man sen inte gillar att militärtjänstens utbildning var obligatorisk, det är en annan sak, det var fortfarande en utbildning. Värnplikten förstörde inte de värnpliktigas liv mer än vad grundskolan förstört livet för alla skolpliktiga barn.
Fråga runt lite bland de medelålders och äldre männen i din närhet, fråga dem om värnplikten förstört deras liv. Du kommer att få ett nekande svar av troligen alla, och dessutom upptcka att värnplikten många gånger givit dem en start i karriären, i synnerhet bland de som fick grundläggande kunskaper i ledarskap och i vissa fall ren yrkeskunskap från ingenjörskompanier och liknande. Eller alla de oräkneliga som fick körkort för tunga fordon och senare haft stor nytta av detta i livet. Alla jag känner i min ålder (medelålders) av manligt kön anser sig ha haft nytta av den utbildning de fick i militärtjänsten på ett eller annat sätt, det gäller också ett flertal vänner från andra länder. Ett par undantag finns och dessa är några som av olika anledningar inte behövde göra lumpen och dessa personer har alla känt att de missat något, särskilt i början av sitt yrkesliv.
Den som tror att militärtjänst handlar om att lära sig döda är mycket snett på det och uppvisar en gigantisk kunskapslucka, troligen sett lite för mycket propagandafilm från hollywood också.
Skulle vara kul om några av de äldre och tunga namnen inom PP kunde hoppa in här på ämnet värnplikt, tex. Christian Engström eller varför inte Falkvinge som jag tror gjorde lumpen som signalspanare (FRA?), tror ingen av anser att livet blev förstört. Elle de kanske sparar sig till André Jernungs kommande post om just värnplikt vs. lejda knektar.
Skulle vara kul om några av de äldre och tunga namnen inom PP kunde hoppa in här på ämnet värnplikt, tex. Christian Engström eller varför inte Falkvinge som jag tror gjorde lumpen som signalspanare (FRA?), tror ingen av anser att livet blev förstört. Elle de kanske sparar sig till André Jernungs kommande post om just värnplikt vs. lejda knektar.
Har hört att skottlossning kan förstöra människors liv.
Har hört att skottlossning kan förstöra människors liv.
@steelneck, med flera…
Det där med trettiotalet är så viktigt för hela Europa luktar trettiotal på lång väg, ekonomin, politiken, juridiken, samhällsdebatten…allt.
Och då skall vi vara medvetna om att de förändringar som skedde då i krisens Europa var inget mot det som kommer att ske OM något går snett i vår tid!
Så…
1.När jag gjorde lumpen (motsträvigt) så förklarade plutonchefen för oss att just en värnpliktsarmé var demokratins viktigaste försvar!
2. Hos alla folk så finns en initeringsritual för att pojkar skall accepteras som män. I Sverige har detta varit konfirmationen, delvis, men främst värnplikten under 1900-talet. Det handlar då inte om ”småttingveckor” eller annan mobbing som i skolan utan om att tillsammans utföra ett jobb, fri från mamma, tillsammans med andra män…
3. Den tribalisering av samhället som sker för närvarande är fullständigt förödande för ett demokratiskt samhälle! Värmplikten är samhällets enda fungerande motpol, vilket man särskilt upplever under repetitionsövningarna, då ens civila karriär plötsligt inte har den minsta betydelse…
4. Och till sist: Så många roliga typer jag träffade i lumpen…
@steelneck, med flera…
Det där med trettiotalet är så viktigt för hela Europa luktar trettiotal på lång väg, ekonomin, politiken, juridiken, samhällsdebatten…allt.
Och då skall vi vara medvetna om att de förändringar som skedde då i krisens Europa var inget mot det som kommer att ske OM något går snett i vår tid!
Så…
1.När jag gjorde lumpen (motsträvigt) så förklarade plutonchefen för oss att just en värnpliktsarmé var demokratins viktigaste försvar!
2. Hos alla folk så finns en initeringsritual för att pojkar skall accepteras som män. I Sverige har detta varit konfirmationen, delvis, men främst värnplikten under 1900-talet. Det handlar då inte om ”småttingveckor” eller annan mobbing som i skolan utan om att tillsammans utföra ett jobb, fri från mamma, tillsammans med andra män…
3. Den tribalisering av samhället som sker för närvarande är fullständigt förödande för ett demokratiskt samhälle! Värmplikten är samhällets enda fungerande motpol, vilket man särskilt upplever under repetitionsövningarna, då ens civila karriär plötsligt inte har den minsta betydelse…
4. Och till sist: Så många roliga typer jag träffade i lumpen…
Jag tycker också att vi ska vara neutral och gillar överlag Andrés text, förutom biten om fredstvingande åtgärder.
I de fall vi ska hjälpa till så kan man också fråga sig HUR vi ska hjälpa till. Om Sverige ska erbjuda militär hjälp så tycker jag att det ska det vara med ”snälla” tjänster som medics, minröjare och liknande saker som inte direkt går ut på att spriga omkring med vapen.
När det gäller vad man ska sälja till andra länder så är varken övervakningssystem, minor eller skjutvapen som kan komma på villovägar bra saker att sälja.
Dålig idé att införa värnplikt igen, det skulle jag garanterat rösta avslag på. Det finns många tänkbara plikter som skulle vara oerhört mycket nyttigare för samhället än värnplikt om man nu gillar att förslava folket med fler plikter, men det gör inte jag.
Jag tycker också att vi ska vara neutral och gillar överlag Andrés text, förutom biten om fredstvingande åtgärder.
I de fall vi ska hjälpa till så kan man också fråga sig HUR vi ska hjälpa till. Om Sverige ska erbjuda militär hjälp så tycker jag att det ska det vara med ”snälla” tjänster som medics, minröjare och liknande saker som inte direkt går ut på att spriga omkring med vapen.
När det gäller vad man ska sälja till andra länder så är varken övervakningssystem, minor eller skjutvapen som kan komma på villovägar bra saker att sälja.
Dålig idé att införa värnplikt igen, det skulle jag garanterat rösta avslag på. Det finns många tänkbara plikter som skulle vara oerhört mycket nyttigare för samhället än värnplikt om man nu gillar att förslava folket med fler plikter, men det gör inte jag.
Värnplikten är en intressant diskussion. Jag tror värdet av att jobba tillsammans för sitt land inte ska underskattas ur något slags integrations/jämställdhets/folkbildningsperspektiv.
De militärstrategiska motiven är jag däremot väldigt tveksam till. under 2000-talet har svenska allmänförsvaret havt en inställningstid på över 1 år, den typen av krig förs inte längre. Hotbilden mot Sverige ser annorlunda ut. Det tror jag är uppenbart för alla som gör lumpen. Det tar också udden av den eventuella känsla av plikt och angelägenhet man skulle kunna uppleva.
Det är fruktansvärt dyrt att hålla en generation ett helt år. Bara förlorade inkomster är cirka 15 000 000 000 000 kronor (
Värnplikten är en intressant diskussion. Jag tror värdet av att jobba tillsammans för sitt land inte ska underskattas ur något slags integrations/jämställdhets/folkbildningsperspektiv.
De militärstrategiska motiven är jag däremot väldigt tveksam till. under 2000-talet har svenska allmänförsvaret havt en inställningstid på över 1 år, den typen av krig förs inte längre. Hotbilden mot Sverige ser annorlunda ut. Det tror jag är uppenbart för alla som gör lumpen. Det tar också udden av den eventuella känsla av plikt och angelägenhet man skulle kunna uppleva.
Det är fruktansvärt dyrt att hålla en generation ett helt år. Bara förlorade inkomster är cirka 15 000 000 000 000 kronor (
fuck, klickade för tidigt. 15 000 000 000 kronor, och ungefär lika mycket i förlorade skatteintäkter. Därpå kommer all utbildning och materiel, från en organisation som itne direkt är känd för att vara smart med pengar. Visst är det mysigt att grilla i skogen, men jag tror pengarna kan nyttjas bättre.
Snöskottning några månader varje år tex.
fuck, klickade för tidigt. 15 000 000 000 kronor, och ungefär lika mycket i förlorade skatteintäkter. Därpå kommer all utbildning och materiel, från en organisation som itne direkt är känd för att vara smart med pengar. Visst är det mysigt att grilla i skogen, men jag tror pengarna kan nyttjas bättre.
Snöskottning några månader varje år tex.
[…] “Försvarspolitik: Den svenska alliansfriheten“ André Jernung André slår ett slag för den svenska alliansfriheten. […]
[…] “Försvarspolitik: Den svenska alliansfriheten“ André Jernung André slår ett slag för den svenska alliansfriheten. […]
Det finns några viktiga punkter jag tycker behöver tas upp som bara berörts yttligt hittills. För det första tar det 10-15 år att skappa en försvar. Material behöver införskaffas, befäl behöver utbildas och trupperna behöver samövas. Allt detta tar tid. Om det värsta inträffar och vi behöver ett försvar kommer vi ha inte ha det vi verkligen behöver. Har vi tur kommer vi ha något som är tillräckligt nära för att vi ska klara oss.
En värnpliktsarme är per soldat billigare än en yrkesarme. När jag gjorde värnplikten 2009 kostade jag staten 72 kronor per dygn i lön. Vilket med några tillägg motsvarade ca 2500 kronor per månad. Dagens meniga yrkessoldater ska ha en lön från 14400-23000 kronor. Jag har hört många olika siffror och det ska tydligen bero på att lönerna skiljer sig mellan förbanden. Beroende bland annat på hur teknisk tjänsten är men också på hur många som sökt ditt. Min poäng är att dagens soldater är betydligt dyrare.
När det kommer till alliansfrihet kontra att gå med i NATO. Vi behöver vara ärliga här. Dessa två är våra enda två realistiska alternativ och just nu står vi på NATO:s sida. Vi är inte officiellt med, men vi står på deras sida. Ska vi vara alliansfria måste vi vårt försvar ha den numerära styrkan att säkerställa vär alliansfrihet. Ska vi inte vara alliansfria behöver vi ett försvar som lätt kan sättas in där våra allierade, även om de är så inofficiella, behöver dem. Allierade måste hjälpa varandra och då måste våra soldater marschera ditt vi kanske inte vill skicka dem. Annars finns risk att vi inte att får hjälp när vi behöver den.
Just nu anser jag att vi inte har tillräckligt många soldater för att bevara vår alliansfrihet. Ska vi vara alliansfria är vår enda allternativ att införa en värnpliktsförsvar. Vi har inte pengarna att betala tillräckligt många yrkessoldater för att bemanna försvaret om vi ska vara alliansfria. Alla planer om vilken försvar och utrikespoltik vi ska ha, måsta hålla i åtanke att vi måste ha en viss millitär kapacitet för att backa upp den förda politiken. Och hur vi en gör kommer det att kosta pengar.
Tolgfors var inkompetent som försvarsminister. Om någon undrar vad jag menar föreslår jag att vederbörande googlar om hur omställningen från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar gick till. Jag orkar inte skriva det här. Bara att reda upp i det befintliga försvaret kommer att ta tid och vara dyrt. I slutändan kommer vi att behöva specifiera siffror. Ex antal soldater vi ska kunna mobilisera, hur fort de ska kunna mobiliseras och slutligen vad det får lov att kosta.
Slutligen vill jag ta upp vilka säkerhetshot som kan finnas mot Sverige och andra aktörer i vår omgivning. Specifikt vill jag påpeka att att isarna vid nordpolen håller på att smälta. Samtliga länder runt omkring nordpolen håller på att positionera sig för att komma åt de sista stora orörda energireserverna. De är alla ivriga att komma åt dem och de är tungt beväppnade. Som exempel kan nämnas att Norge har de senaste åren förstärkt sina trupper i norra Norge. Vidare kan deras inköp av nya stridsflygplan bara betraktas som en bekräftelse av deras allians med USA. Stridsflygplan är komplicerade maskiner och kräver konstant underhåll och reservdelar. Den som kontrollerar tillgången av dessa kontrollerar hur länge ett lands flygvapen kan vara i luften. I klarspråk kan jänkarna stoppa leveranserna till Norge och deras flygvapen skulle bara vara flygduglig så länge lagret räcker. Andra exemepl är att Ryssarna, som har hållit på och rustat upp de senaste tio åren, och Kineserna också är intresserade av nordpolen. Förutom förstås USA, Kanada och Danmark. Smäller det däruppe kommer det att påverka oss. Nordpolen är trots allt inte på andra sidan jorden.
Det finns några viktiga punkter jag tycker behöver tas upp som bara berörts yttligt hittills. För det första tar det 10-15 år att skappa en försvar. Material behöver införskaffas, befäl behöver utbildas och trupperna behöver samövas. Allt detta tar tid. Om det värsta inträffar och vi behöver ett försvar kommer vi ha inte ha det vi verkligen behöver. Har vi tur kommer vi ha något som är tillräckligt nära för att vi ska klara oss.
En värnpliktsarme är per soldat billigare än en yrkesarme. När jag gjorde värnplikten 2009 kostade jag staten 72 kronor per dygn i lön. Vilket med några tillägg motsvarade ca 2500 kronor per månad. Dagens meniga yrkessoldater ska ha en lön från 14400-23000 kronor. Jag har hört många olika siffror och det ska tydligen bero på att lönerna skiljer sig mellan förbanden. Beroende bland annat på hur teknisk tjänsten är men också på hur många som sökt ditt. Min poäng är att dagens soldater är betydligt dyrare.
När det kommer till alliansfrihet kontra att gå med i NATO. Vi behöver vara ärliga här. Dessa två är våra enda två realistiska alternativ och just nu står vi på NATO:s sida. Vi är inte officiellt med, men vi står på deras sida. Ska vi vara alliansfria måste vi vårt försvar ha den numerära styrkan att säkerställa vär alliansfrihet. Ska vi inte vara alliansfria behöver vi ett försvar som lätt kan sättas in där våra allierade, även om de är så inofficiella, behöver dem. Allierade måste hjälpa varandra och då måste våra soldater marschera ditt vi kanske inte vill skicka dem. Annars finns risk att vi inte att får hjälp när vi behöver den.
Just nu anser jag att vi inte har tillräckligt många soldater för att bevara vår alliansfrihet. Ska vi vara alliansfria är vår enda allternativ att införa en värnpliktsförsvar. Vi har inte pengarna att betala tillräckligt många yrkessoldater för att bemanna försvaret om vi ska vara alliansfria. Alla planer om vilken försvar och utrikespoltik vi ska ha, måsta hålla i åtanke att vi måste ha en viss millitär kapacitet för att backa upp den förda politiken. Och hur vi en gör kommer det att kosta pengar.
Tolgfors var inkompetent som försvarsminister. Om någon undrar vad jag menar föreslår jag att vederbörande googlar om hur omställningen från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar gick till. Jag orkar inte skriva det här. Bara att reda upp i det befintliga försvaret kommer att ta tid och vara dyrt. I slutändan kommer vi att behöva specifiera siffror. Ex antal soldater vi ska kunna mobilisera, hur fort de ska kunna mobiliseras och slutligen vad det får lov att kosta.
Slutligen vill jag ta upp vilka säkerhetshot som kan finnas mot Sverige och andra aktörer i vår omgivning. Specifikt vill jag påpeka att att isarna vid nordpolen håller på att smälta. Samtliga länder runt omkring nordpolen håller på att positionera sig för att komma åt de sista stora orörda energireserverna. De är alla ivriga att komma åt dem och de är tungt beväppnade. Som exempel kan nämnas att Norge har de senaste åren förstärkt sina trupper i norra Norge. Vidare kan deras inköp av nya stridsflygplan bara betraktas som en bekräftelse av deras allians med USA. Stridsflygplan är komplicerade maskiner och kräver konstant underhåll och reservdelar. Den som kontrollerar tillgången av dessa kontrollerar hur länge ett lands flygvapen kan vara i luften. I klarspråk kan jänkarna stoppa leveranserna till Norge och deras flygvapen skulle bara vara flygduglig så länge lagret räcker. Andra exemepl är att Ryssarna, som har hållit på och rustat upp de senaste tio åren, och Kineserna också är intresserade av nordpolen. Förutom förstås USA, Kanada och Danmark. Smäller det däruppe kommer det att påverka oss. Nordpolen är trots allt inte på andra sidan jorden.
Energireserver på Nordpolen? Som det ser ut nu så (sägs det) att vi har tio års förvarning innan vi blir attackerade, på grund av det attackerande landets upprustningstakt inför ett krig. Fast om Norge redan har börjat rusta så kanske det är kortare nu ;)
Energireserver på Nordpolen? Som det ser ut nu så (sägs det) att vi har tio års förvarning innan vi blir attackerade, på grund av det attackerande landets upprustningstakt inför ett krig. Fast om Norge redan har börjat rusta så kanske det är kortare nu ;)
Mycket bra bas för en PiratPolitik.
Mycket bra bas för en PiratPolitik.
Davor:
Helt rätt!
Tyvärr…
Davor:
Helt rätt!
Tyvärr…
Hmm… Försvarspolitik är verkligen ett område vi kan ta ställning i. Och bör, anser jag. Det finns många och starka kopplingar till våra grundprinciper (demokratisk förankring, transparens, mänskliga rättigheter), och för att agera trovärdiga då vi kritiserar delar av dagens försvarspolitik (vilket vi bör göra, t.ex. vapenexporten till diktaturer) är det bra att ha alternativ. Försvarspolitiken brukar heller inte vara sådär kontroversiell (som i drog-liberaliserings-kontroversiell), utan de flesta verkar inte bry sig särskilt mycket om saken. Och de som bryr sig om saken verkar glädjande nog hålla med om att mänskliga rättigheter ska råda. Nå, tack, hursomhelst, för att du lyfte frågan André Jernung!
Så till saken. Återinföra äkta alliansfrihet/neutralitet? Ja, det tror jag att jag är för. Allierade gör så många dumma saker, och om det rent pragmatiskt är så att alliansfriheten kombinerat med ett väl utbyggt räcker för att skydda Sverige från angrepp verkar den lösningen därmed optimal. Så behöver vi inte hålla på med folkrättsligt och humanitärt tveksamma Nato-insatser.
”fredsframtvingande” insatser? Kriga för fred? Pirater gillar ju att prata om ”1984”, och ett av de drag romanen är mest känd för i sin dystopi – utöver massövervakningen – är regimens slagord ”Krig är fred”. Jag köper det inte. Jag köper absolut att mer krig i vissa fall kan leda fram till fred snabbare än om kriget skulle vara mindre storskaligt och mer utdraget. Men jag köper inte begreppet ”fredsframtvingande”. Om vi nu ska förespråka krigande i syfte att avsluta kriget på sikt, bör vi verkligen inte kalla det ”fredsframtvingande”. Det är Orwellskt, det är nyspråk, det är helt enkelt fel.
Men språket åsido, bör vi tvinga fram fred med krig? Nej, svarar jag, på rak arm. Precis som vi i inrikespolitiken menar att förtroende skapar förtroende medan misstänksamheten skapar misstänksamhet [gällande statens förhållande till medborgarnas och medborgarnas förhållande till varandra], bör vi vara medvetna om att hat föder hat och våld föder våld. Militär intervention kan som absoluta nödlösningar förbättra situationen, kanske t.o.m. på lång sikt; jag är inte strikt emot dem. Men jag är ytterst tveksam till att Sverige, som snarare är skickliga just på diplomatins, fredens och de humanitära insatsernas område, ska skicka soldater för att kriga.
Vilket i sig förstås är ett lite paradoxalt påstående – varför ska andra länder kriga om inte Sverige ska göra det? – men dessa frågor är svåra, så paradoxer är svåra att undvika. Jag agerar här mest på magreaktionen av att det är fel att uppsåtligen och medvetet skicka beväpnade företrädare för svenska staten till ett krigsområde där det är mycket sannolikt att de kommer behöva utsätta andra människor för eventuellt dödligt våld.
Värnplikten är en svår fråga. Jag ansåg länge att det är tvång, att det är fel att beröva samtliga medborgare dem något år av deras liv för att dem ska lära sig kriga, men börjar vackla. Den demokratiska vinsten, och värdet av ”säkerhetsventilen” steelneck skriver om, ska inte föraktas. Och liknelsen med grundskolan håller, så länge värnplikten inte enbart erbjuder alternativet ”lär dig döda” (sådant skulle gå emot många människors, t.ex. min egen, etiska övertygelse och vore inte möjligt att jämföra med skolundervisning) utan även ”lär dig utföra viktiga samhällsfunktioner så du kan fixa dem om de som faktiskt lär sig döda behöver åka bort och göra det”.
Sedan tyckte jag steelneck skrev något mycket viktigt, som jag hoppas kommer med i någon motion eller sådär inför höstmötet: ”Nästan på dagen 70 år efter skotten i Ådalen öppnade sossarna mfl. vasallpartier för att kunna sätta in militär mot den egna befolkningen. Detta är ännu en sak att lägga till listan av saker som måste åtgärdas.” Jag känner inte till detta, men det låter vedervärdigt. steelneck, kan du utveckla saken?
Hmm… Försvarspolitik är verkligen ett område vi kan ta ställning i. Och bör, anser jag. Det finns många och starka kopplingar till våra grundprinciper (demokratisk förankring, transparens, mänskliga rättigheter), och för att agera trovärdiga då vi kritiserar delar av dagens försvarspolitik (vilket vi bör göra, t.ex. vapenexporten till diktaturer) är det bra att ha alternativ. Försvarspolitiken brukar heller inte vara sådär kontroversiell (som i drog-liberaliserings-kontroversiell), utan de flesta verkar inte bry sig särskilt mycket om saken. Och de som bryr sig om saken verkar glädjande nog hålla med om att mänskliga rättigheter ska råda. Nå, tack, hursomhelst, för att du lyfte frågan André Jernung!
Så till saken. Återinföra äkta alliansfrihet/neutralitet? Ja, det tror jag att jag är för. Allierade gör så många dumma saker, och om det rent pragmatiskt är så att alliansfriheten kombinerat med ett väl utbyggt räcker för att skydda Sverige från angrepp verkar den lösningen därmed optimal. Så behöver vi inte hålla på med folkrättsligt och humanitärt tveksamma Nato-insatser.
”fredsframtvingande” insatser? Kriga för fred? Pirater gillar ju att prata om ”1984”, och ett av de drag romanen är mest känd för i sin dystopi – utöver massövervakningen – är regimens slagord ”Krig är fred”. Jag köper det inte. Jag köper absolut att mer krig i vissa fall kan leda fram till fred snabbare än om kriget skulle vara mindre storskaligt och mer utdraget. Men jag köper inte begreppet ”fredsframtvingande”. Om vi nu ska förespråka krigande i syfte att avsluta kriget på sikt, bör vi verkligen inte kalla det ”fredsframtvingande”. Det är Orwellskt, det är nyspråk, det är helt enkelt fel.
Men språket åsido, bör vi tvinga fram fred med krig? Nej, svarar jag, på rak arm. Precis som vi i inrikespolitiken menar att förtroende skapar förtroende medan misstänksamheten skapar misstänksamhet [gällande statens förhållande till medborgarnas och medborgarnas förhållande till varandra], bör vi vara medvetna om att hat föder hat och våld föder våld. Militär intervention kan som absoluta nödlösningar förbättra situationen, kanske t.o.m. på lång sikt; jag är inte strikt emot dem. Men jag är ytterst tveksam till att Sverige, som snarare är skickliga just på diplomatins, fredens och de humanitära insatsernas område, ska skicka soldater för att kriga.
Vilket i sig förstås är ett lite paradoxalt påstående – varför ska andra länder kriga om inte Sverige ska göra det? – men dessa frågor är svåra, så paradoxer är svåra att undvika. Jag agerar här mest på magreaktionen av att det är fel att uppsåtligen och medvetet skicka beväpnade företrädare för svenska staten till ett krigsområde där det är mycket sannolikt att de kommer behöva utsätta andra människor för eventuellt dödligt våld.
Värnplikten är en svår fråga. Jag ansåg länge att det är tvång, att det är fel att beröva samtliga medborgare dem något år av deras liv för att dem ska lära sig kriga, men börjar vackla. Den demokratiska vinsten, och värdet av ”säkerhetsventilen” steelneck skriver om, ska inte föraktas. Och liknelsen med grundskolan håller, så länge värnplikten inte enbart erbjuder alternativet ”lär dig döda” (sådant skulle gå emot många människors, t.ex. min egen, etiska övertygelse och vore inte möjligt att jämföra med skolundervisning) utan även ”lär dig utföra viktiga samhällsfunktioner så du kan fixa dem om de som faktiskt lär sig döda behöver åka bort och göra det”.
Sedan tyckte jag steelneck skrev något mycket viktigt, som jag hoppas kommer med i någon motion eller sådär inför höstmötet: ”Nästan på dagen 70 år efter skotten i Ådalen öppnade sossarna mfl. vasallpartier för att kunna sätta in militär mot den egna befolkningen. Detta är ännu en sak att lägga till listan av saker som måste åtgärdas.” Jag känner inte till detta, men det låter vedervärdigt. steelneck, kan du utveckla saken?