Innan vi tar diskussion om detaljerna för en breddad piratpolitik tror jag det behövs en fortsatt debatt om grunderna för den. . Dvs hur ser den ideologiska kompass ut som definierar hur partiet ställer sig till olika detaljförslag.
Om man tittar på det folkliga stöd som en gång lyfte Piratpartiet in i EU-parlamentet så ser man att partiet fick stöd för att partiet förmedlade en känsla. Den känslan kan sammanfattas några punkter, som jag ser det. Det ser jag som fundemantet föri piratrörelsen och Piratpartiet.
1) Kontroll av överheten
Många såg i partiet såg en kraft som kunde, och ville, övervaka övervakarna, dvs de som har makt i samhället, både statliga och privata intressen. De såg en kraft som skulle kunna ta strid mot myndighetsmissbruk och fula, hemliga politiska spel. En vän sa till mig att piraterna skulle kunna bli ”politikens wikilleaks”. Ja det säg folk i Pp, och mycket mer. Det var den känslan folk hade med FRA-debatten. Ilskan över statlig övervakning och brist på insyn i statens affärer.
Det finns nämligen mycket fulspel och hemliga spel i lokal, nationell och internationell politik.
Har ni läst H C Andersens saga om ”kejsarens nya kläder”? Piratpartiet skulle kunna bli pojken som pekar ut att kejsarna är nakna.
Om vi gör detta systemematiskt i allt från kommunal nivå till internationell storpolitik, och om vi gör detta i samarbete med pirater internationellt, samt folk med samma åsikt i olika politiska läger, kan Piratpartiet bana väg för en förändring av politiken, inte bara i Sverige, utan globalt.
Som politikens ”barnet i kejsarens nya kläder” kommer partiet att ses som lite naivt och idealistiskt av många. Men det behövs, och kommer att ge stöd.
Med makt följer alltid risken för korruption, oavsett vem som utövar makten, privata intressen eller en stat. Överallt där makten påverkar tredje part ska makten granskas och ifrågasättas.
2) Frihet
Att frihetsstanken är viktig syns i Tyskland på Piratpartiets stöd där. Det finns både i den traditionella högern och den traditionella vänstern människor som vill ha mindre statlig kontroll och krångel och som tycker att de traditionella partierna inte lyssnar till dem.
Jag som skriver detta är liberal. Men jag menar att piraterna bör hitta en ideologisk bas för sin frihetstanke som inte är liberal utan snarast överskrider partigränser och partilinjer.
Det kan piraterna åstadkomma genom att vilja minimera den makt olika auktoriteter har över individen, såväl statliga som ”privata” samtidigt som man betonar att man är för starka skyddsnät för individen i någon form.
Dilemmat för oss är hur vi kan definiera friheten som en av våra grundstenar utan att falla in i de vanliga höger- och vänsterfällorna. Att betona att vi är för starka sociala skyddsnät för skyddet av individen, men i övrigt vill minimera statens inblandning i våra liv, kan vara ett sådant sätt att undvika fällorna.Medborgarlön i någon form och bra skyddsnät i de fall medborgarlönen inte räcker till (stöd till de med funktionsnedsättning t.ex.).
3) Demokrati
Det fanns ett element av populistiskt stöd för Piratpartiet 2009 också som vi inte ska förneka. Pp fick stöd för att det var nåt nytt som ”rörde om i grytan”.
Anledningen är att det finns en känsla bland många människor att politiker inte hör eller ser dem. Det finns en trötthet på fulspel, mygel och politikerbeteende. Om man vill förstå varför folk röstar på Sverigedemokraterna, så ska man titta på hur folk ser på demokratin i Sverige idag. Det förklarar mycket.
Jag anser att vi ännu befinner oss i demokratins barndom. Den svenska demokartin fungerar i stort ungefär som den gjorde på 1930-talet.
Någon dag kommer forskare att sitta och titta på Sverige av år 2011 och förundras över att folk gick med på att de var tvungna att gå in i slutna föreningar som tänkte på ett visst sätt, följa partidisciplinen och kompromissa bort allt som inte stämmer med partilinjen, för att kunna påverka politiskt. Man kommer att studera FRA-omröstningen och en massa andra partipolitiska omröstningar och skaka på huvudet.
Hur kunde människor 2011 tro att man kunde engagera folk politiskt då de politiska företrädarna i allt de gjorde i riksdagen som förebilder visade att man måste underkasta sig partidisciplinen; att bara genom att upphäva demokratin kunde man utöva demokrati. Hur kunde man tro att nåt så dumt uppmuntrade folk att bli mer aktiva? Hur kunde folk underkasta sig ideologiska och partipolitiska tvångströjor?
Precis som religioner numera praktiserar praktisk ekumenik, kanske ideologierna och partierna behöver göra samma sak. Dvs mer medvetet titta på likheterna mellan ideologierna och partierna och agera mindre krigiskt gentemot varandra?
Jag tror det kommer. Internet förändrar politiken. personval är bara första steget, gradvis kommer mer makt, politiskt, att ges till individerna och tas från partierna. I framtiden har man inte bara 8-9 olika tankesystem och partilinjer att välja mellan utan kommer att ha 1000-tals. Det kommer att vara personer man röstar på. och inte bara personer som råkar bo i samma kommun eller län, utan personer i hela Sverige. mer makt kommer dessutom, vare sig vi vill det eller inte, att flyttas över till väljarna.
Om inte annat kommer internet att driva på den utvecklingen.
Piraterna måste förkroppsliga detta arbete för att utveckla demokratin, att skapa en ”demokrati 2.0″.
Detta betyder att vi måste hitta sätten att bli det medkännande alternativet, de som LYSSNAR till väljarna och för dialogen med dem.
4. Och detaljerna då?
Det är dessa tre byggstenar jag anser vara de viktiga för utvidgningsarbetet, och det som jag anser att Piratpartiet fick sitt stöd 2009 på.
Utifrån grunden för den utvidgade piratideologin kan vi diskutera detaljer, som hur vår informationspolitik ska vara, ställningstaganden kring copyright, utrikespolitiken, säkerhetspolitiken, den ekonomiska politiken, socialpolitik etc.
Ja, ni läste rätt. Informationspolitiken, det som många nog skulle anse vara piratpartiets grund, det anser jag vara en detaljfråga, inte kärnan i det som är Piratpartiet och piratrörelsen.
5) Medborgarskapet
Om man ska sammanfatta de tre punkterna i något skulle det kunna vara att vi tror på medborgarskap: på medborgarnas rättigheter i en stat och människors rättigheter inom ramarna för nåt man skulle kunna kalla världsmedborgarskap.
Istället för det gräsliga ordet väljare vill jag framhålla medborgaren. Tanken på att politikerna har ett uppdrag och har tillsatts av medborgaren. Det är medbirgaren och medborgarna som ska styra Sverige, politikerna ska tjäna oss.
Förutom medborgarskapet i EU och Sverige, finns ett världsmedborgarskap också som jag vill framhålla. Vi är alla människor, oavsett kultur, hudfärg eller religion, eller nationell tillhörighet, och utvecklingen går mot en värld där gränsernas betydelse suddas ut mer och mer.
Kort sagt. Det jag gör i samhället påverkar min granne. Det Sverige gör har påverkan på resten av världen och det som sker i Fidji, Rwanda eller Ecuador påverkar livet för oss.
Myndighetskontroll, frihet, demokrati och medborgarskap. Så ser jag grunden för Piratpartiets breddning
Torbjörn Jerlerup
Kommentarer
Du sätter utmärkta ord på tankar som jag tror de flesta av oss delar, tankar som också tydligt (men kanske inte lika utförligt) är inskrivna i det förslag till principprogram medlemsmötet just nu behandlar.
Men jag tror att en ideologi är något betydligt mer och större än en samling gemensamma värderingar. Under min tid som politiskt aktiv SSU-are umgicks jag mycket med vänner i såväl MUF som kommunistisk ungdom, och när vi satt och diskuterade upptäckte vi alltsomoftast att vi var helt ense kring grundläggande värderingar om frihet, allas lika värde, rättvisa. Vad som däremot skilde kraftigt var synen på hur samhället såg ut: Där mina moderatvänner såg en enorm offentlig sektor som hindrade all initiativförmåga och skaparkraft såg kommunisterna utsugning och stora kvarvarande klassklyftor.
Och jag tror att det i mycket är samma sak mellan oss och de etablerade partierna. De tycker också att integritet är viktigt. Men de sitter fast i 1900-talets världsbild, de ser inte hur informationsteknikens utveckling förändrat en massa saker. Och därför går de i våra ögon vilse, när de försöker tillämpa principerna.
Det är en anledning till att det förslag till principprogram du tidigare ifrågasatt upplägget av lägger så mycket krut på att beskriva den verklighetsbild vi vill utgå från när vi tillämpar våra grundläggande värderingar. Det är nämligen där – inte i den principiella definitionen av frihet och demokrati – som de viktiga skillnaderna finns mellan oss och de andra partierna!
Om vi ska hitta sådant som särar ut oss och gör oss till ett intressant, nytt initiativ, som för in nya perspektiv i svensk politik tror jag därför att vi ska ta vår ansats just i den analys vi gör av samhällsutvecklingen: Konflikten mellan kunskapsmonopol + kommunikationskontroll å ena sidan och å andra sidan informations- och kommunikationsfrihet. Det är i de politiska frågor där detta perspektiv gör att vi hamnar på en annan sida än de etablerade partierna, som vi kommer att ha våra stora framgångar. Och där vårt existensberättigande ligger!
Framgången i valet 2009 var helt och hållet tack vare fildelningsfrågan och TPB-rättegången.
För att lyckas igen så måste vi ut med en politik som bygger på precis det du beskriver ovan. Jag håller med dej i dina önskningar.
”Dilemmat för oss är hur vi kan definiera friheten som en av våra grundstenar utan att falla in i de vanliga höger- och vänsterfällorna.”
Absolut. Lite inspiration för hur man kan göra detta kan man finna i både Occupy-rörelsen eller spanska 15M.
”Jag som skriver detta är liberal. Men jag menar att piraterna bör hitta en ideologisk bas för sin frihetstanke som inte är liberal utan snarast överskrider partigränser och partilinjer.”
Ett modernt, transparent, horisontellt samhälle, som bygger på frivilligt deltagande och frihet. Jag tycker de liberala strömmarna kanske måste bryta lite med den gamla synen på äganderätt som absolut grundfundament. Det samma gäller vänsterns idéer om statens kontroll och social ingenjörskonst.
Den gamla konflikten vänster-höger, stat-marknad är förvisso ett minfält, där vi behöver hålla tungan rätt i mun, så vi inte av omvärlden uppfattas som vare sig tokliberaler eller tokvänster. Men den är ett praktiskt problem för oss, inte ett principiellt.
Stat-marknadsfrågan är nämligen framför allt viktig i ett samhälle vars huvudsakliga konflikter definieras av den industriella produktionsordningen. I ett samhälle där (a) en stor del av värdeskapandet är immateriellt och (b) de gamla makthavarna sett till att det för immateriella nyttigheter inte finns en fungerande marknad utan en gigantisk ”antimarknad” är det andra konfliktlinjer som är de viktiga.
Vi bör därför inte ägna huvuddelen av vår tankeverksamhet till att förhålla oss till den gamla tidens ideologiska frågor, utan till att utveckla vår politik kring den nya tidens. Till att formulera en politik mot antimarknader, kunskapsmonopol och kontroll.
Ett exempel på en konkret fråga alla politiker med tiden måste kunna besvara: När den viktiga skillnaden mellan en Audi och en Skoda är en liten snutt kod, som styr bränsleinsprutningen i en i övrigt helt standardiserad motor, ska vi då tillåta att bilföretagens servicekedjor trakasserar/bojkottar dem som låtit programmera om sin billiga bil? Och hur ser vi då på varumärkesskyddet? Ska en driftig företagare ha rätt att ”märka om” bilar han uppgraderat till att vara lika duktiga som de dyrare?
Denna typ av frågor kommer vi att få se fler och fler av. Varken de klassiska socialistiska eller liberala ideologierna ger här någon vägledning. Det gör däremot vår! Så länge vi låter samhällsanalysen vara en del av ideologin.
Tack för kommentarerna.
En sak alla som skriver artiklar på denna bloggen kan göra är att själva försöka definiera hur de ideologiskt motiverar varför de anser att PP ska vara för eller mot något.
Sen om jag ska ange någon fråga som jag anser att är PP:s framtidsfråga så är det demokratin. Där har Pp massor att bidra med.
/T
Projektionen av alla åsikter på höger-vänsterskalan är verkligen djupt rotad i samhället, vilket exemplifieras av hur även många piratpartister lätt faller tillbaka till att placera in sig (och andra) där. Därför är det lika lätt att hålla med om att man i breddningsarbetet måste ta hänsyn till hur politiken uppfattas med avseende på vänster-höger som att breddningen verkligen måste ha en gedigen bas i det PP uppfattar som den nya tidens frågor.
+1, kort sagt. Till allt.
Mikke. delvis var det FRA och fildelningen 2009. men det var bara symbolfrågor för en känsla hos folk som var viktigare. Enbart FRA och Fildelning hade aldrig fört PP in i EU, anser jag.
Jag tycker man kan hitta svar på många av dagens samhällsproblem om vi tittar hur lösningar växt fram på Internet och faktiskt applicerar detta på resten av samhället. Här är det enkelt att starta fria grupperingar, forum, uttrycka sina åsikter fitt, dela information, bygga tillsammans, snabbt rösta fram det man gillar bäst, vara anonym eller inte, slippa auktoritet och tvång osv. Här finns grundvärderingarna redan.
På samma sätt som Copyright- industrin försöker begränsa, kontrollera och lägga beslag på detta på Internet så har det för länge sedan redan gjorts i den fysiska världen via politiska och ekonomiska system. Och det behöves Piratpolitik även där. Det måste sägas.
Att mycket av värdena idag skapas på en imateriell marknad beror just på detta. Andelarna på den materiella marknaden har tagits över och pressat medborgarna in i nått hörn. I takt med produktiviteten ökar så kommer fler istället sitta framför en virtuell värld med någon slags medborgarlön som täcker tak över huvudet och mat på bordet. Det ska sen betraktas om ett fritt liv bara för att man har fri tillgång till imateriella värden och inte svälter. Kanske i hopp om att utbilda sig till något yrke som ännu inte finns eller starta något företag som erbjuder någon tjänst som de som sitter på makten i den verkliga världen tycker sig behöva. Alternativt sälja sig själv till lägsta pris, starta ett ”varumärke” eller något annat diffust för att ta sig vidare…
Ska tilägga att jag därför också tycker att PP borde rikta in sig på demokratiskt styrda företagsformer, företag som ägs av de anställda, produktivitet som tas ut i tid eller fördelas till de anställda. (Detta kan även nås via en medborgarlön som gör att företag måste ”locka” arbetskraft med goda villkor.) Teknikutvecklingen blir därmed något som gynnar samhället och dess medborgare istället för något som fröbrukar människor och planetens begränsade resurser.
Intressant inlägg i debatten Torbjörn.
Jag upplever att du som outsider, har satt mycket rätt i ideologin. Du gör dock en liten miss, det är när du nervärderar informationsdelen.
När jag har analyserad den har jag kommit fram till att Pirateideologin baserar sig på tre grundläggande principer.
Informations principen:
Detta är in short ”The Scientific Method”. Dvs ett ställningstagande som säger att vi skall fatta beslut som resultat av vetenskapliga och därmed reproducerbara resonemang. Till skillnad från exempelvis religösa skrifter, eller ideologiska ideal.
Delägarprincipen:
Detta är in short, att alla medborgare är delägare till samhället. Som delägare har man vissa rättigheter.
* Man har rätt att deltaga i samhället, dvs biddraga med mina ideer och mitt arbtet för att hjälpa andra.
* Man har rätt att granska hur ens representater ut för sitt arbete. Dvs riksdag, regering och nedåt. Notera att samhället äger inte medborgaren. Samhället har alltså inte en automatiskt rätt att granska medborgaren.
Subsidaritetsprincipen:
Detta är in short, att beslut skall fattas av de som berörs och på lägsta möjliga nivån. Vilket är för det mesta individen, eller i väldigt små grupper av individer.
Jag saknar ytterligare ett element bland grundvärderingarna och det är rättssäkerhet. Många som reagerade på TPB-målet gjorde det för att det gjordes en vansinnig bevisvärdering. Det visades t.ex. aldrig att något huvudbrott begåtts.
Ett rättssystem som skyddar medborgarna, både mot kriminella och dem som försöker utnyttja rättssystemet för sina egna syften är grunden för ett civiliserat samhälle.
Jag är inte riktigt så mycket outsider. Jag är medlem i Pp. Jag har varit medlem 2 ggr tidigare men lämnat. Jag blev aldrig aktiv under valet 2010 eftersom jag upplevde Pp som begränsat, men jag kritiserade sjökorten ganska ljudligt och förutspådde att Pp skulle få max 0,66% i riksdagsvalet pga hur valkampanjen drevs. ;-)
Jag lämnade efter valet 2010 pga min besvikelse på Pp. Det vore inte logiskt om ja, som ser mig som pirat, inte hade hoppat in i Pp igen nu när breddningen är på gång.
Sen väljer jag medvetet att prata så lite informationsfrågor som möjligt.Det är väldigt medvetet från min sida att tona ner det.
Till dina kommentarer nu:
Informations principen:
Håller med. Det finns ett parallella uttryck: evidens och vetenskaplighet. Där behövs en levande diskussion om VILKA evidens, vilken information, vi ska plocka upp. Både de som vill legalisera och de som vill förbjuda narkotikan säger ju sig ha evidens som grund, till exempel.
En levande diskussion om detta är livsviktigt.
Delägarprincipen:
Det är det som jag beskriver med medborgartanken. Men delägarprincipen är ett mycket bättre ord för det.
Som jag ser det att medborgarna/delägarna har makten, inte regeringen eller riksdagen. De har redovisniongsskyldighet inför oss, delägarna.
Tack för det begreppet.
Subsidaritetsprincipen:
Jag har alltid ogillat det uttrycket. Det behövs något annat uttryck som kommer närmare folks hjärtan och hjärnor. Delägarprincipen kan alla förstå. Subsid…principen kan folk inte ens stava till. Knappt ens jag.
;-)
Men tanken att besluten ska utgå från individen gillar jag givetvis som liberal. Poängen är att VÄLDIGT många till vänster och konservativa till höger inte heller har problem med begreppet. Här kan PP faktiskt arbeta fram något som går utöver höger-vänsterskalan.
/T
Ja Jacob! Rättssäkerhet. Jag tänker mig väl det lite som en del av myndighetskontrollen, men det vore nog bra att framhålla lite extra.
Det är precis dom två begreppen som jag tycker ligger lite på tvärs med vad andra liberaler ofta tycker. Där det oftast fokuseras mer på vissa individuella ägare än alla medborgares ”delägande” i samhället. Detsamma gäller subsidaritetsproncipen som ofta begränsas just av vissa individers indivuella rättigheter som begränsar livet/möjligheter för andra individer. Tror dock det finns möjlighet att arbeta fram något som kan locka både frihetlig höger och vänster.
Framförallt borde det satsas stenhårt på nästa EU val. Dels för att många frågor ligger på den nivån men också för jag tror att fler är villiga att lägga sin röst på PP här som markering. Då man kanske inte vill offra sin röst i riksdagsvalet när blocken ligger så jämt. Ett bra resultat här kan dock ge extra skjuts och media inför riksdagsvalet.
Jo, att satsa på Eu stenhårt är viktigt, eftersom riksdagsvalet kommer så tätt inpå.
Men jag vill varna för analysen att valresultatet 2010 berodde på externa faktorer. Det gjorde det INTE. Pp:s valresultat 2010 berodde inte på SD elelr på folks syn på riksdagsval jämfört med EU-val. valresultatet berodde på att PP riktade sina kampanjer till en liten nördig klick på 2% av befolkningen och fck 1/3 av de rösterna.
Sjökorten var katastrofala, de första korten ännu mer än det slutgiltiga resultatet. Det var torrt och intetsägande och tekniskt och begränsat så att mycket få kunde ha nåt intresse av det som sade.
Det gick att se redan sommaren 2010. Många såg det, jag också.
Att leta efter förklaringar utanför Pp är lite farligt för då inser vi inte misstagen och riskerar att göra om dem.
Svärmen svärmade fel och det saknades ledning som satte ner foten och sa ”vi är på väg fel, stopp, avbryt!”….
Ska vi undvika de misstagen krävs:
1) Ideologiska diskussioner.
2) Breddning.
3) Att vi känner av hur folk tänker och känner. Att vi ”vässar” (!) våra känselspröt, så att säga.
Vi har mycket att lära av liknande debatter i MP, KD, och, håll i hatten till och med Sd. I alla partier som byggts upp de sista åren har man tvingats bredda sina program och har gått igenom samma dilemma.
Angående liberaler så finns det många liberaler som inser att människan inte bara är en individ, utan ingår i en grupp också
Så det är ett mindre problem. Vilket vi för övrigt bäst ser i Tyskland just nu.
Detta skrev jag i Facebook som svar på en fråga om vad piratpartiet borde gjort 2010.
——-
Det finns en sak man bör göra om man hamnar i Pp:s situation men som partiledningen inte gjorde 2010.
Efter en stor katastrof bör man ta reda på var alla de är som varnade för den, speciellt de som redan INNAN hade alternativa ideer.
De fanns, de var många.
Sen samlar man dessa och säger: ”ni hade rätt, vi hade fel” och ber dem stanna kvar och hjälpa till att få partiet på rätt köl. Man ger dem uppdraget och mandatet att beskriva vad som var fel och ge lösningar på hur man kan åtgärda det som gick fel.
Så gjorde man inte. En del av de som varnade finns nu i partiledningen, men de har ”svärmat” sig upp dit. Det var inte partiledningen som tog ledarskap och sa: ”nu får du göra detta”.
Ok, det kanske inte stämmer med Pp:s arbetsmodell, men ärligt talat är det mindre viktigt. Efter en sån katastrof gör man sådana saker.
Gör man inte det så förlorar man medarbetare. Det har Pp gjort. Man har förlorat mängder av bra folk som borde ha varit i partiet nu, och som hade varit där om man redan i oktober 2010 samlat dem och gett dem mandatet att komma med förslag och ideer.
Du har säkert rätt angående tidigare val. För mig personligen va PP aldrig ens ett alternativ på riksplanet även om jag sympatiserade med det mesta. Jag tror många uppfattar PP som icke trovärdigt (enpartifråga) och vill inte riskera att slösa sin röst. EU-valet däremot, där tror jag folk är villiga att ”sparka i röven” genom att rösta fram PP. Stödet för EU projektet och Euron lär ju va rätt svalt idag också.
Grejen är att man måste lyckas hålla kvar dessa strömmningar av medlemmar som kommer vid olika tillfällen (ex. Piratbay, FRA osv). Bygga in dom i organisationen engagera med olika uppgifter. SD och MP har gjort det bra.
Vet du ungefär vad tyska PP gjort? Har inte följt det så nog men det ser ju ut att gå bra. Tror det finns en rejäl mängd unga och unga vuxna som egenligen är sugen på att bygga ett nytt samhälle men kanske röstar på det som känns minst dåligt idag. Knappt MP står ju för några stora förändringar längre.
För mig är den enskilt största anledningen till att jag kallar mig piratpartist att PP är det enda partiet som tar integritet och frihet på allvar. Jag vill ha en minimal statsmakt, och maximal individuell frihet. Jag tror ni som läser det här förstår vad det innebär så jag tänker inte gå in på det, men hur som helst: så länge ni behåller integritetsidéerna som fick mig att rösta på PP från första början kommer jag stanna kvar, och fortsätta skänka pengar varje månad.
Håller överlag med såväl Torbjörn som Henrik. Just begreppet mänskliga (eller medborgerliga) rättigheter anser jag vi ska framhäva.
[…] Jerlerup om ideologi. Som något slags komplement till Henriks pragmatiska synsätt ovan (som dock bara utgör delar av […]
[…] att skapa ett mycket mer heltäckande partiprogram, enligt min och flera andra piraters önskan baserat på frihet, teknikoptimism, demokrati, medborgarengagemang, och mänskliga rättigheter, där vi fortfarande […]
[…] Piratpartiets ideologiska kompass och breddningen […]