Politisera den offentliga förvaltningen

Det svenska tjänstemannaväsendet behöver demokratiseras, genom att politisera den offentliga förvaltningen. Fler makthavare behöver direktväljas av folket, och fler tjänstemän behöver vara tillsatta av politiker.

Tjänstemannaväsendet är redan idag politiserat. Det har alltid varit politiserat och det kommer alltid att vara politiserat, eftersom människor är politiska. Det är inte något vi kan ändra på. Däremot kan vi demokratisera det genom att införa ett system för ansvarsutkrävande.

När problem uppdagas i offentlig sektor heter det ofta att rutiner skall ses över, bestämmelser omvärderas, eller, om man är riktigt ambitiös, att det skall tillsättas en ”kontrollgrupp” eller ”granskningskommitté.” Det är idag uppenbart att sådana lösningar inte räcker. Jim Keyzer, förundersökningsledaren i TPB-målet, står fortfarande ostraffad för sina mutbrott. Säpotjänstemännen som häromåret lagrade personuppgifter i strid med grundlagen, åtalades aldrig. Marianne Ny, som tyckte att Expressens löpsedel var det lämpligaste mediet att informera Julian Assange om anklagelserna mot honom i, är fortfarande åklagare. De tjänstemän på migrationsverket som i strid med lag nekade barn rätt till asyl bara för att de var romer slapp se sina beslut upphävda. Poliser som lägger ned utredningar eller helt struntar i att upprätta anmälningar trots att medborgare gjort hela förundersökningsjobbet åt dem, får behålla sina jobb. Ingen mängd granskningskommittéer i världen skulle kunna komma till rätta med den här typen av systemfel.

Faktum är att så som den svenska författningen fungerar idag, skulle en justitieminister kunna ministerstyra justitiedepartementet till att bara anställa partikamrater som domare utan några repressalier, eftersom det bara är KU som kan besluta om att väcka åtal för ministerstyre, och KU kontrolleras av samma riksdagsmajoritet som utser statsministern. Blir man orolig för vad folket tycker kan riksdagen bara skjuta upp riksdagsvalen så länge den vill genom att förklara krig mot ett godtyckligt land, vilket kan göras med ett enda enkelmajoritetsbeslut. Någon faktisk väpnad konflikt med landet man krigar med, krävs inte. (RF 15 kap 11 § 1 st, för den som är nyfiken på lagrummet).

Så får det inte se ut i grundlagen för ett demokratiskt land. Genom att förändra regeringsformen och införa allmänna val till fler delar av statsapparaten kan vi göra den offentliga förvaltningen demokratisk. Folkets prioriteringar bör vara tjänstemännens prioriteringar, och genom att korta transportsträckan från demokratiskt beslut till verkställighet säkrar vi folkstyret.

Till exempel skulle de kommunala skolledningar som tillsätter rektorer kunna vara folkvalda. En församling nominerad av landstingen och vald av riksdagen skulle kunna tolka grundlagen och riva upp lagar som strider mot den. Med politiskt tillsatta åklagare kan vi försäkra oss om att de brott folket mest vill beivra, är de som rättsväsendet prioriterar.

Fördelarna stannar emellertid inte där. Idag lämnar svensk media mycket att önska när det kommer till granskande journalistik. Genom att skapa politiska tillsättningar skapar vi också en ny opposition. För varje tjänsteman som väljs eller tillsätts demokratiskt kommer det finnas andra som känner sig förbisedda. Dessa har ett egenintresse i att hårdgranska sina politiska konkurrenter för att kunna uppdaga problem och brister, eftersom detta ökar deras chanser vid nästa val. Genom att politisera den offentliga förvaltningen skapar vi alltså även större förutsättningar för en bättre granskning av våra makthavare.

Genom att införa demokratiskt ansvarsutkrävande institutionaliseras samtidigt ett politiskt och filosofiskt ställningstagande mot den starka auktoritetstro som präglar vårt samhälle idag. Genom att processen politiseras och olika personer kampanjar för tillsättningen, belyses det faktum att auktoritetsfigurer kan tycka olika, från vilket följer att minst en av dem har fel. Förändringen skulle med andra ord sannolikt leda till en mer kritiskt tänkande väljarkår.

I Piratpartiet har vi länge pratat om det demokratiska underskottet i EU, och det är hög tid att vi tar itu med samma demokratiska underskott i Sverige. Demokrati är inte ett problem man måste bygga sig runt, det är en lösning.

Nicholas Miles

Nicholas bloggar på Then Piratska Argus

Kommentarer

Anna skrev

”Med politiskt tillsatta åklagare kan vi försäkra oss om att de brott folket mest vill beivra, är de som rättsväsendet prioriterar.”

Uuuuh…. jag vill tvärt om att rättsväsendet ska prioritera ÄVEN de saker som folk kanske inte nödvändigtvis känner till och jag vill INTE ha ett system där man i praktiken måste bilda opinion för att få prioritet i rättvisekön.

Jerry skrev

Ja politiseringen av landstinget/sjukhusen gör ju så oerhört stor nytta tex *ironi* samhällsfunktioner ska ha ett väldefinierat syfte och mål inte vara en popularitetstävling lr en spelbricka i partiers spel

Anna skrev

Det är sådana här utspel som får mig att tappa hoppet för PP. Varför i hela världen skulle det komma något positivt av att göra om rättsväsendet till en popularitetstävling?!?

Mika Sjöman skrev

Det här är nog ett tankefel rakt igenom baserat på en god vilja att ”demokratisera mera”.

Alla människor är politiska, så långt allt klart. Det betyder dock inte att själva utövandet av makten skall vara ”politiserat”. Tjänstemän skall i första hand följa lagen, och även om den form av anekdotiska bevisföring som ovan används, så visar studier på att Sverige ligger i topp på att följa våra politikers riktlinjer.

Vi bör inte ha en riksdag som röstar för en sak och sedan ha tjänstemän med egen agenda inför nästa ”val” som därmed får otroliga incitament att skita i lagar och direktiv från våra högsta valda politiker. Det blir en fruktansvärd soppa för väljarna som inte vet vem som står för problemet (informationsbrist), mer specifikt en amerikaniserad sådan (mf.).

Visst, man kan t.ex. föreställa sig att en sophämtare gärna får bli vald så att nöjdheten uppfylls. Här liknar relationen mer av ett kundförhållande där en avpolleterad sophämtare äntligen avförs.

Diskuterar vi dock myndighetsutövning, så blir det en vacker soppa. Vi får alltså lagar uppifrån riksdagen (valda av folket) och sedan en lokal publik opinion som sedan skall välja en eller flera myndighetsledare (hoppas att du inte menar alla i myndigheterna – för det faller direkt på sin uppenbara orimlighet av hur många man skulle behöva välja).

Det största problemet med ovan förslag som jag ser dock är att det är en problemdefinition med ytters anekdotisk bevisföring. I de studier jag läste på stats så är så klart tjänstemannamakten stor, men inte så stor att politikerna på något sätt tappat makten. Inte ens OM man skulle införa tjänstemanna val (brr – föreställer mig populistiska tjänstemän), så finns det några bevis idag på att det skulle leda till nöjdare medborgare.

Visa på först på utredningar/statistisk som visar på att direktvald myndighetsutövning är bättre än den vi har idag. Allt annat tyder på att av alla ”halvdåliga system” så är nog det svenska ändå det som är mest förutsägbart, konsekvent och tydligt för medborgarna.

Danger Dave skrev

Jag tycker det låter som ett intressant förslag – som det fungerar idag så fungerar det dåligt och något borde göras!
Problemet blir dock att få demokratiprocessen att fungera, hur många har tex koll på en endaste av kandidaterna på listan när man kan personrösta till valet?
Blir svårt då om man ska hålla koll på alla poster i kommunen.

Anna skrev

Det fungerar inte dåligt idag. Att påstå att det fungerar dåligt i Sverige är ett hån mot länder där det finns verkliga problem. Det finns förbättringspotential, men det fungerar absolut inte dåligt.

cnab skrev

Hej! Du har rätt angående den allt mer synliga politiseringen av förvaltningen. Jag hänvisar till min artikel under den här huvudrubrikenrubriken Konstitution och vikten av att det måste råda balans mellan statsmakterna om demokratin ska må bra så förstår man varför.

I USA har man löst det i samband med presidentskifte att hela den tjänstemannaförvaltning som varit presidenten behjälplig också måste avgå. Det tycker jag är en betydligt bättre väg att gå än att politisera rättsväsendet. Feltänk, i alla fall om man ställer upp på Maktdelningsläran.

Det här må vara en skröna men rätt kul är den: När Bush Jr efterträdde president Clinton i Vita Huset så skyndade medhjälparna i Clintons förvaltning att sprätta bort alla ”W” (dubbel-W:en) på alla kontorens tangentbord för att retas med Bush nya förvalning ….

Zudden skrev

Jag kan hålla med om att en förändring behövs, men vi ska inte ha politiker som åklagare, förvaltningschefer, kommundirektörer, osv. Det kommer inte att funka eftersom man då gör det hela till en popularitetstävling och ett jippo istället för att tillsätta de mest lämpliga personerna på respektive jobb. Däremot borde man aldrig ha tagit bort tjänstemannaansvaret så att en enskild tjänsteman som har försummat sin uppgift inte längre kan åtalas för det. Det var ett stort misstag, eller som kapten Bertorelli skulle ha uttryckt det: ”What a mistake-a to make-a”. ;)

Linus Hellman skrev

Om det här, eller ens tillstymmelse till något liknande, skulle bli piratpartistisk politik, så är min saga som piratpartist all. Ögonblickligen. Det är så osannolikt vanvettigt att det inte är värt att ödsla någon energi på att gå i svaromål (andra har pekat på det groteska). Politiskt tillsatta åklagare, politiska tillsättningar av rektorer och andra tjänstemän. Jag tror jag dog lite här, just i detta nu. Och som grädde på moset uttrycker man sig i texten gravt olämpligt och okunnigt om namngivna personer. Och detta på en av partiet centralt tillhandahållen plattform. Det är illa nog, alldeles oavsett om detta sedan (självklart!) inte blir fastslagen piratpartistisk politik. För satan, vi får inte bli rättshaverister och ett dårpippiparti!

Anna Troberg skrev

Hej Linus!
Och som av en händelse har jag förberett ett blogginlägg som jag tänker länka in varje gång någon håller sitt medlemsskap gisslan i det politiska samtalet. Jag ber dig, och alla andra, att läsa igenom det och fundera en vända till: http://annatroberg.com/2012/04/12/ta-val-hand-om-dina-preciousssss/

Om ni inte orkar klicka er dit, så kommer the juicy bit här:

”Fundera på varför du reagerar så starkt mot att en fråga tas upp. Vad är det med just den frågan som upprör dig? Jag gissar att det egentligen inte är att frågan tas upp, utan att du helt enkelt har synpunkter på om det är en fråga som passar Piratpartiet. Bena ut de synpunkterna och lägg fram dem sakligt i samtalet. Dina åsikter är viktiga. Truliga försök att lamslå diskussionen genom att ta gisslan är det inte.”

Viktualiebrodern skrev

Jag ser politiseringen av staten som ett problem.

Här måste du nog riva upp, tänka om och tänka rätt. Se övriga kommentarer.

Anna Blixt skrev

Det som upprör mig med att frågan alls togs upp och lades ut på PPs startsida, det är att det är ett symptom på att PP totalt saknar kvalitetskontroll i sina onlinepublikationer och det är otroligt illa för ett politiskt parti med seriösa ambitioner. En person som inte är djupt insatt i våra inre processer kommer att tro att detta är vad PP faktiskt vill, och de kommer inte att förstå att det bara är en enstaka dåres åsikter. Det är för komplicerat – hela förklaringen om att det här är blivande idéer som en del av ett pågående samtal. Bla bla bla, det står på PPs förstasida under rubriken ”nu breddas PP”. Hur ska jag kunna veta att detta inte är PPs officiella åsikt?

Det ser SÄRSKILT illa ut då PP faktiskt valde ut just denna smörja till att inleda breddningskampanjen.

Jag reagerar starkt på att frågan alls tas upp eftersom det är idiotiskt att alls publicera denna idioti på ett sätt som gör att det inte alls framgår att detta bara är ett förslag. Förslaget är inte i linje med vår politik och det är urbota dumt.

Inte konstigt att folk inte röstar på oss när det blir så fullkomligt förvirrat vad vi egentligen står för genom att vi publicerar så mycket skogstokiga skitidéer på samma sida och i samma format som våra seriösa frågor.

Jag tar inga gisslan – jag har själv valt att inte förnya mitt medlemskap i år, då jag tycker att PP har blivit så oseriöst. Jag tycker tillbaka att det är oseriöst att klaga på att folk säger vad deras deal-breakers är för att stanna kvar i partiet. ”Det här är en deal-breaker för mig, om det blir agenda så drar jag” är en lika valid åsikt som någon annan och det är bra information för andra att få reda på vilka frågor som är deal-breakers för många.

Anna Troberg skrev

Hej Anna!
Det är mycket tydligt att denna plattform är en idéspruta. Om någon råkar missa det, så är det inte en katastrof. Det är en utmärkt möjlighet att berätta att vi är ett öppet parti där alla faktiskt får en reell möjlighet att vara med och påverka partiets framtida politik. Det brukar vara något som även de mest rabiata motståndare gillar att höra.

Jag har sagt att alla åsikter får ventileras här om de uttrycks sakligt, trevligt och tillgängligt och det står jag fast vid. Något annat anser jag vore mot partiets grundläggande principer. Inga åsikter som uttrycks här är PP:s förrän ett medlemsmöte, styrelsen eller jag sagt att de är det.

Att vara saklig och trevlig gäller även kommentarsfältet. Det är inte okej att kalla andra piraters förslag för ”smörja, ”idioti” och ”urbota dumt”. Om man tycker att ett förslag är dåligt, så får man anstränga sig och tala om varför på ett sakligt och trevligt sätt eller låta bli att säga något alls.

Piratpartiet är ett parti med högt i tak. Här både får och uppmuntras man att tänka och samtala i nya banor. Om det inte är vad du är ute efter, så önskar jag dig lycka till i ett annat parti.

Mikael Törnquist skrev

I grunden är det positivt om det uttrycks provocerande. Det är då man får en levande diskussion. Om ingen gillar detta förslag, så kommer det väl märkas.

Anna Troberg skrev

Hej Mikael!
Att kunna diskutera sakligt och trevligt är en nödvändighet om man har ambitionen att ha en inkluderande och öppen process. Ett alltför hetsigt diskussionsklimat skrämmer bort många som annars skulle vilja delta aktivt.

I just det här fallet handlar det också om hur det ser ut för åskådare. Vill vi se ut som ett gäng dårar som bara sitter och skriker åt varandra eller vill vi förmedla en bild av ett moget parti som vi hoppas att folk ska våga lägga sitt röstförtroende på?

Henrik Brändén skrev

1. Jag har hela mitt politiskt medvetna liv tyckt tvärtom mot Nicholas i denna fråga, jag tror att jag fortfarande gör det, men att läsa vad Nicholas skriver noga och väga hans argument har gett mig en hel del att tänka på.

2. Det händer ibland att man känner ”Jag lämnar min post om det här går genom” eller ”Jag lämnar partiet om vi beslutar så här”. Det är helt OK att känna så. Det är helt OK att göra så. Men det är inte OK att säga att man ska göra det. Det är nämligen utpressning. Hur skulle vi andra reagera ifall Anna Troberg på ett medlemsmöte sade: ”Beslutar ni såhär så avgår jag”? Och om vi inte vill att våra ledare ska ställa ultimatum, ska vi inte göra det själva heller. Man håller huvudet högt och går när man inte längre vill vara med. Men att hota med att lämna för att få som man vill är dålig stil!

Anders skrev

Ett tämligen ogenomtänkt förslag skulle jag säga: Rättsväsendet ska inte utsättas för politiskt tryck om vad som är ”det rätta beslutet utifrån vad lag stadgar” i ett enskilt fall. Det är i sådana miljöer som godtycke upphöjs till allmän lag, och tjänstemän kommer att göra avvägningar om huruvida de maximerar röster med sina förslag istället för att göra det tjänstemän ska/är anställda för att göra – ha lagen för ögonen och utföra självständiga bedömningar grundade på objektivitet och saklighet.

Demokrati är bra när det gäller att avväga blott människors värderingar och filosofiska grundinställningar. Däremot mindre bra när det är rena sakfrågor baserade på erfarenhet och kunnighet som ska bedömas: Ligger jag på operationsbordet vill jag ha en duktig kirurg som utför ingreppet, inte en politiker…

Vill man ändå ha politikern med kniven där har man i alla fall en ovanligt hög auktoritetstro till politiker, om inte annat.

Henrik Brändén skrev

Anders: Frågan här gäller väl inte de kirurger som ska skära dig, utan de högre tjänstemän, som exempelvis fattar beslut om vilka typer av operationer som ska utföras på vilka grupper av patienter för landstingens begränsade budgetar. Dvs, de som i den konkreta verkligheten ska tolka de tämligen fluffiga riktlinjer och målbilder, som det politiska systemet numera producerar.

Henrik Brändén skrev

Alla som sett lite närmare på hur kommunala och statliga förvaltningar fungerar vet att det ligger mycket i det problem Nicholas beskriver: Med den svenska synen på rollfördelning politiker/tjänsteman ligger många viktiga beslut med stora konsekvenser i händerna på tjänstemän, som inte kan utkrävas ansvar alls från medborgarna, men å andra sidan kan trakasseras och manövreras bort av ansvariga ministrar/statssekreterare/kommunalråd/nämndordföranden. Politikerna är i sin tur ofta för information och underlag beroende av sina tjänstemän, som naturligtvis ger information och utformar underlag utifrån sina egna övertygelser om frågorna. Det blir därför otydligt var makten ligger, och varifrån ansvar ska utkrävas.

Men jag tycker inte man ska lösa det så som Nicholas förslår. Jag tror det finns en poäng med att låta den direkta folkviljan filtreras genom sakkunskap och trög ämbetsmannatradition innan den kommer till direkt uttryck. Jag är till exempel inte säker på att jag vill leva i ett land där det är den omedelbara lokala folkviljan som ska bestämma vilka brott åklagare ska prioritera och inte prioritera. Erfarenheterna från den amerikanska södern under ”niggerlynchningarnas” dagar avskräcker. Att låta lokala popularitetstävlingar avgöra vem som ska bli ny rektor för en skola förefaller mig vara ett recept för att konservera gammalmodig pedagogik och organisation. Och för att få somliga skolor som ersätter delar av sina biologiläroböcker med bibelns skapelseberättelse. (Jodå, det finns skolor även i Sverige där en majoritet av eleverna kommer från familjer som inte tror på evolutionen!)

Dennis Nilsson skrev

Den här iden låter inte vidare genomtänkt, eller för den delen något som hör hemma i en demokrati. Även om artikelförfattaren säger sig värna om demokratin.

I forna Sovjetunionen hade man i högsta grad politiska tillsättningar. Jag vill inte se politiska kommisarier i Sverige.

Idag har vi till en stor del politiska tillsättningar, inom en hel del områden. Det är tillräckligt illa, det.

Snarare måste vi avpolitisera sådant som tillsättningar av åklagare, rektorer och andra tjänstemän.

Däremot är det viktigt att de politiker vi väljer är välinformerade och sätter in sig i de beslut man fattar, så de inte är i händerna enbart på tjänstemän och betalda lobbyister.

Tjänstemannansvaret bode likaså återinföras.

infallvinkel skrev

Jag tycker att inlägget är strålande, såtillvida att det lyfter frågan om tjänstemannaansvar och om den politiska tillsättning som redan idag sker av diverse generaldirektörer och myndighetschefer.

Dock avvisar jag bestämt tanken på en politisering av rättsväsendet, vars oberoende måste värnas.

Men jag ser fram emot en vidare diskussion om hur ansvarbarheten (accountability) för tjänstemän kan stärkas, och hur transparensen i tillsättningar kan öka. (En lösning på det senare problemet kan mycket väl vara en större öppenhet när det gäller att politiska meriter avgör vid tillsättning av generaldirektörer och myndighetschefer.)

Nicholas Miles skrev

Henrik, jag kan hålla med om att det ibland är bra med en viss tröghet i systemet. Jag tror dock att regler och grundlagar är ett bättre och överskådligare system att luta sig mot. Att åklagare godtyckligt väcker åtal om ickebrott mot minoriteter är ju något som kan förhindras i lag. Bara för att man är folkvald betyder ju inte att man får fria händer.

Cnab: Jag har den största för Amerikansk maktdelning, och deras Konstitution är nog en av de elegantaste lagtexterna man någonsin kan hoppas på att läsa, men jag gillar parlamentarism. Presidentposten är till sin natur en enmansvalkrets, vilket är ett system med en hel uppsättnings egna problem. Den här texten är hur jag tänker mig att en första ansats till maktdelning i Sverige skulle se ut.

Till de som pratar om att tillsätta folk baserat på kompetens: Vem är det som skall avgöra vad kompetens innebär? Hur tillsätts den personen? Vem vakar över väktarna?

Den sista frågan är faktiskt inte retorisk. Den enda grupp som är kvalificerad att kontrollera Kontrollanterna, att granska Granskarna, är folket.

Rättsväsendet, till exempel, kommer alltid att utsättas för politisk press. Även om vi skulle ha en felfri domarkår som inte lät sig påverkas av andra skulle de fortfarande påverkas av sina egna värderingar. Det enda man kan göra åt saken är att se till så att dessa personliga värderingar överensstämmer med folkets.

Kompetens är inget som kan mätas objektivt med lite lackmuspapper och en våg, utan en egenskap som måste bedömas subjektivt. I en demokrati anser jag väljarkåren vara de enda med något mandat att göra den bedömningen. Att prata om ”popularitetstävlingar” är att bagatellisera frågan. Det handlar om folksuveränitet.

Anders S Lindbäck skrev

Låter som ett utmärkt förslag om man vill ha ökad nepotism och ökande andel mutor i samhället.

I stället kanske vi borde gå tvärt om och ta bort politiseringen av tjänstemannakåren och se till att de generaldirektörer som väljs inte är politiker utan tjänstemän. Dvs minska politiseringen av samhället för att få mindre andel beslut som tas på politisk grund. Vi vill att när en myndighet tar beslut så skall de vara konsekventa och inte beroende på vilken politisk färg som för nuvarande styr.

Nicholas Miles skrev

Hur vet man om någon är politiker eller tjänsteman? Hur kan man ens göra en sådan uppdelning? Finns det någon tjänstemannagen jag inte känner till?

Henrik Brändén skrev

Nicholas: Det som skedde i den amerikanska södern för mindre än hundra år sedan var att mobbar av vita utan några som helst juridiska befogenheter lynchade svarta, varpå de vita folkvalda poliserna och åklagarna tittade mellan fingrarna, trots att alla visste vilka som utfört det hela. Det är sådana lynchningar Billie Holliday gestaltar i ”Strange fruit hanging …” (http://www.youtube.com/watch?v=wHGAMjwr_j8&feature=related). Och det är vad som får mig att vara mycket tveksam till lokala val av åklagare. Åklagarna ska representera den lag centrala statsorgan slagit fast, inte tillfälliga, lokala opinioner om hur lagen borde vara. Därför ska de utses av staten.

Nicholas Miles skrev

Det problemet kan dock uppstå även i dagens system, med den enda skillnaden att det inte finns något sätt för folket att intervernera politiskt. Faktum är att den typen av problem redan existerar, även om våra lynchmobbar råkar bära uniform. Dessutom skulle ju tjänstefel även fortsättningsvis vara olagligt.

Calandrella skrev

Det finns absolut stora problem som skulle lösas på detta sätt. Men samtidigt skulle andra problem kunna skapas. Och rent principiellt bör (åtminstone) rättsväsendet vara skilt från politiken. Jag vacklar väldigt mycket.

Lämna ett svar till cnab Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>