Jag tror att jag kommer lägga det här som en motion till höstmötet, men jag tar gärna emot synpunkter först.
På denna sida finns information om hur kraven för grundläggande högskolebehörighet ser ut idag. Jag kommer här argumentera för att det nuvarande systemet med ”Grundläggande behörighet” är dåligt.
Grundläggande behörighet
För att läsa på universitet och högskola krävs det att du har grundläggande behörighet. Du har grundläggande behörighet om du har:
- godkänt på minst 2250 gymnasiepoäng
- godkänt på 90 procent av kurserna på en fullständig gymnasial vuxenutbildning.
- en utbildning från en folkhögskola som ger grundläggande behörighet.
- en utländsk motsvarighet till gymnasieutbildning.
Om du inte har grundläggande behörighet från gymnasieskolan måste du komplettera din utbildning genom studier på kommunal vuxenutbildning, komvux, eller på folkhögskolan. Din kommun kan hjälpa dig om du behöver komplettera dina betyg.
Detta systemet gör att istället för att läsa in ämnen som är relevant för den högskola eller det universitetet man vill söka till, så måste elever som saknar 2250 gymnasiepoäng gå Komvux och läsa upp ämnen som inte är relevant kunskap för den högskoleutbildningen som personen vill läsa. Det som borde vara viktigt är att man har tillräckliga förkunskaper för dom ämnena som är relevant för högskoleutbildningen i fråga.
Detta bidrar till att generera skoltrötthet, då det inte är speciellt motiverande att läsa ämnen enbart för att ”få poäng”. Jag har personligen fått ägna mer än 1 år av mitt liv med att läsa upp ämnen (det spelade ingen roll vilka ämnen jag valde) för att få tillräckligt många poäng för ”grundläggande behörighet”, trots att jag redan innan jag började läsa Komvux hade tillräckliga betyg och förkunskaper för de ämnena som var relevant för yrkeshögskoleutbildningen i fråga.
Det är dessutom dyrt eftersom man måste ta CSN lån eller på annat sätt själv finansiera den tiden som man läser på Komvux. Många, både äldre och yngre, har inte grundläggande gymnasiebehörighet. Tröskeln för att utbilda sig till ett nytt yrke blir därför väldigt stor när man först måste låna pengar för att läsa in till 2250 gymnasiepoäng, och sen låna pengar till en yrkeshögskoleutbilning eller vidareutbildning. Tröskeln är tillräckligt stor ändå eftersom det inte finns någon garanti på att man får ett arbete efter att man har fullgjort en utbildning. För äldre som måste byta yrke blir även åldern i sig en tröskel för att få anställning efter utbildningen.
Jag yrkar att
Det som kallas för ”grundläggande behörighet” för högskola och universitet ersätts med krav på relevanta förkunskaper för varje utbildning.
Tommy Mogren
Kommentarer
Vore det inte rimligare att propagera för ett totalt avskaffande av behörighetskraven på längre sikt. Med tanke på utvecklingen inom fri och öppen distans undervisning de senaste åren, tycker jag att alla grundkurser på svenska universitet bör vara öppna för alla medborgare utan krav på förkunskaper. Praktiska moment kan läggas separat och uttagning ske utifrån resultat på grundkurserna. När Sebastian Thrun höll sin kurs i artificiell intelligens visade det si att hundratals av de medverkande eleverna presterade bättre än kursettan på Stanfords Universitet.
Syftet med behörighetskraven är att man skall ha uppnått en tillräcklig kunskapsnivå för att klara av studier på universitetsnivå, sen tycker jag att det är rimligt att diskutera hur de kraven skall se ut.
Jag tror dock inte att det är bra att man har olika behörighetskrav för varje linje, eftersom det snarare ökar risken att elever på gymnasiet missar att läsa en kurs som senare visar sig vara krav för att läsa en kurs/utbildning på universitet/högskola.
Vi har idag begrepp som allmän och särskild behörighet för högskolestudier, men dessutom finns det möjlighet för högskolor och universitet att få dispens för att ha hårdare antagningskrav. Denna dispens verkar dock snarare ha blivit regel än undantag. Om man t ex vill bli läkare, så krävs att man läser rent naturvetenskapligt program på gymnasiet. Byter man ut en enda kurs, så är man rökt och är tvungen att komplettera på Komvux. Detta innebär att man redan när man går i 9:an, måste veta att man vill bli läkare så att man inte gör något felval på gymnasiet. Detta är inte rimligt.
Det vi istället borde göra är att ha 3-4 behörighetskategorier, där det tydligt framgår vilka gymnasiekurser som krävs för att få respektive högskolebehörighet. Varje kurs/utbildning på högskola/universitet får då peka på vilka av dessa behörigheter som krävs för att kunna söka utbildningen.
Det är även viktigt att man inte tillåter behörighetskrav som är så höga som till läkarlinjen. Om man t ex läser på natur, så bör man kunna välja kurser motsvarande en termin helt fritt utan att riskera att förlora behörighet.
På gymnasiet bör man kunna välja behörighetsblock med kurser nödvändiga för en viss behörighet, så att det är tydligt vad man väljer till och vad man väljer bort när det kommer till eventuella fortsatta högskolestudier.
Antalet utbildningsplatser på högskolor/universitet bör även utökas så att i princip alla som har behörighet skall kunna läsa vidare. Kunskap är vårt främsta konkurrensmedel för att bibehålla en bra levnadsstandard i Sverige och då ska vi inte filtrera bort människor i onödan. Studiemedelssystemet är i sig en tillräckligt bra filtermekanism, eftersom de som ej klarar studiekraven förlorar studiemedlet tills de visat att de klarar av kraven.
Jag tycker det är ett rimligt förslag. Få saker är så ”avtändande” för motivationen att lära som att tvingas läsa något man tycker är tråkigt, som man inte heller kommer att ha någon nytta av!
Tanken att släppa antagningen helt fri fungerar möjligen i ämnen där nästan all undervisning sker som föreläsningar och självständiga, interaktiva övningar, som möjligen behöver rättas, men inte handledas, och där läraren kan vända ryggen till och säga ”det är väl inte mitt problem” om en student kommer och inte har förstått. Jag har i rollen som högskolelärare använt tillräckligt mycket tid åt att sitta och gå genom gymnasie-elementa med svaga studenter och översätta standardfraser ur engelskspråkiga läroböcker för att tro på tanken att ta bort alla formella förkunskapskrav.I vart fall så länge vi vill att högskolorna ska ta ansvar för att verkligen hjälpa dem som börjat läsa att klara studierna.
Förslaget från Jan om behörighetsblock riskerar dock att bli onödigt fyrkantigt, och jag undrar om det inte kommer att förvärra det problem Jan vill lösa: Att alla de utbildningar där det egentliga behovet ligger mitt emellan två av ”blocken” kommer att ”för säkerhets skull” (eller för att värna om utbildningens prestige) välja det tyngsta av dem.
Verkar som Jan Tegners förslag är det som gäller idag:
https://www.antagning.se/sv/Ta-reda-pa-mer-/Forkunskapskrav/Sarskild-behorighet/
Det finns 6 områdesbehörighet där det sista är för lärarstudier och då är indelat i en mängd olika sub-områden. Detta beroende på vilket ämne man tänker sig undervisa i som lärare.
När jag tittar på de krav som ställs för särskild behörighet för högskolestudier så verkar de rätt rimliga och handlar om kunskaper man behöver för att arbeta inom de områdena utbildningen gäller.
Verkar som de som gjort detta har tänkt till och gjort systemet med mening att de som läser vidare skall klara av sina högre studier genom att sätta generella antagninskrav på de som studerar inom ett visst ämnesområde.