Regeringen har lagt fram en proposition om äldres rätt att få åldras tillsammans. Det är på tiden. Ni kan läsa den här: ”Rätten att få åldras tillsammans – en fråga om skälighet, värdighet och välbefinnande i äldreomsorgen.” I stort är propositionen bra. Den tar hänsyn till olika sorters parförhållanden, även om de får finna sig i att ”likställas med makar”. Kanske vore det bättre att avskaffa hela make-grejen och omnämna alla som ”partner” för att slippa sådant, men jag har gott hopp om framtiden på den fronten så jag lämnar det därhän just här.

Det som däremot är märkligt är att man inte ens kan föreställa sig tanken att folk kan hitta kärleken på ålderns höst. Regeringens förslag om att ge äldre par den självklara rätten att leva ihop villkoras och gäller bara ”under förutsättning att paret varaktigt har sammanbott eller, om den ena parten redan bor i ett särskilt boende, att paret dessförinnan varaktigt har sammanbott.” (sid. 24)

Författarinnan Birgitta Stenberg skrev nyligen så här om det i Expressen:

Nu ska vi svenskar få det riktigt bra på gamla dar, lagen ska inte längre kräva att ett gammalt par åker på en skilsmässa intill döden när den ena av dem behöver få komma på vårdhem som inte tillåter att den andra följer med. Men det finns vissa krav förstås:
Det fortsatta samlivet tillåts bara om de två levt ihop ”under en längre tid”.

Detta ger upphov till en del funderingar. För det första, hur lång är en ”längre tid”? Tio, tjugo eller 50 års samliv? Jag misstänker att den vaga benämningen ”längre tid” är föreslagen så att personalen kan neka ett oönskat par att flytta in tillsammans.

Och…

Man kan som änka eller änkling faktiskt förälska sig i en annan människa när sorgen efter den första livskamraten hunnit lägga sig. Jag vet vad jag talar om. Jag är just åttio år fyllda och har flyttat ihop med en person och vi lever i stark lycka tillsammans sedan någon tid som inte förmår falla under epitetet ”länge”. Att då råka ut för något som gör att man behöver daglig professionell hjälp vore en katastrof. Då ingriper samhället och skiljer oss åt. För alltid.

När jag träffade min nuvarande flickvän visste jag direkt att jag ville ha henne i mitt liv och att mitt liv skulle bli tungt som fan för lång tid framöver om hon inte kände detsamma. Jag hade naturligtvis överlevt om hon haft andra tankar, men det skulle ha gjort ont ett bra tag. Om man är gammal och sjuk har man inte ett bra tag. Man har den tid man har och den ska man inte behöva tillbringa med fullkomligt onödig hjärtesorg bara för att man hade oturen att träffa objektet för ens kärlek för sent för att staten ska räkna det som äkta kärlek.

Jag tror att man begår ett stort misstag om man antar att äldre inte älskar lika starkt som yngre bara för att de är gamla och i behov av vård. Om något, så kanske man älskar starkare i sådana situationer. Ju påtagligare känslan av att ens stund på jorden inte kommer att vara för evigt är, desto starkare blir känslan av det man har eller inte har här och nu.

I Piratpartiets principprogram kan man läsa följande:

Den personliga integriteten och privatlivet måste värnas genom livets alla skeenden, från barndomsårens dagis och skola över vuxenliv med arbete och kärlek, till seniortillvarons ökade behov av vård och omsorg.

Privatlivet är inte mycket värt om man inte har möjlighet att älska och leva ihop med den man vill oavsett hur gammal man är eller hur ens vårdbehov ser ut.

Enligt regeringens förslag kommer beslutet om huruvida du ska få leva med den du älskar när du är gammal att avgöras av någon byråkrat nära dig. Har du tur är det en byråkrat med hjärta. Har du otur kommer det att vara en byråkrat som krossar ditt hjärta. Vore det inte bättre att alltid erbjuda äldre som vill leva ihop den möjligheten by default? Om det i något eller några fall uppstår reella problem, så är det de fallen man ska skärskåda när problemen väl uppstått, inte alla andra fall. En gammal person är faktiskt bara gammal och mänskliga rättigheter är något vi inte får låta blekna bort med ålder och sjukdom.

Oberoende av ålder är det en ynnest att få träffa någon som gör att man känner sig riktigt levande. Och någonstans är det väl just detta som rätten att få bo ihop även på ålderns höst handlar om: rätten att få känna att man lever tills man faktiskt är död på riktigt.

Anna Troberg
Partiledare

Jag finns dessutom på min privata blogg, på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube. Man kan även mejla mig på anna.troberg@piratpartiet.se.