Transparens är grundpelaren i forskning sedan vetenskapens födelse. Transparens krävs för att forskare ska kunna undersöka, kritisera och replikera varandras resultat, och det krävs antagligen allra mest för medicinsk forskning på droger, för att undvika att forskare helt enkelt ljuger ihop sina data, och att en dåligt testad drog släpps på marknaden.
Tyvärr är forskningen inte alltid så transparent som man skulle önska. Om du som privatperson vill läsa en publicerad vetenskaplig artikel, kan du knappast räkna med fri tillgång till den – du möter prenumerationsavgifter på tusentals kronor, alternativt att köpa enstaka artiklar (5-40 sidor) för uppemåt 200 kronor.
Om du däremot är student eller forskare på ett universitet, har du antagligen tillgång till prenumerationer på de största tidskrifterna. Fantastiskt, kan tyckas, men there’s no such thing as a free lunch. Smällen åker istället på universitetsbiblioteket, och det leder till att universitet budgeterar tiotals miljoner kronor på digitala filer som är helt kostnadsfria att dela. Det är pengar som skulle kunna läggas på bättre lokaler, utbildning åt lärare och större forskningsprojekt. Kostnaden gör att alla som vill läsa forskningen inte kan det, och att forskare inte kan undersöka och vidarearbeta på varandras arbete lika lätt.
Den lösning som växt fram heter open access. Open access är att släppa forskningen fri – att släppa den med en öppen licens, nedladdningsbar på nätet för vem som än vill läsa den, forskare som privatperson. Forskningen blir helt transparent till sist. Piratpartiet bör se som sitt mål att ha en framtid där all forskning kan läsas av vem som helst, oavsett om den personen är en framgångsrik mikrobiolog, en fattig doktorand eller en medelålders skrivmaskinsförsäljare. Dyra kostnader ska inte få vara en mur mellan forskarna och folket.
Så vad kan vi göra? Idag finns en utveckling med open access, men den går för långsamt. Detta skulle snabbas på om vi införde en subventioneringsmetod till open access-förlag under en övergångsfas, i stil med subventioneringen av e-tidskrifter vid millenieskiftet. Vi borde också införa en statlig standard, där vi är tydliga med att forskningsinstitut förväntas övergå till att släppa artiklar under open access snarast möjligt. Vidare måste vi införa ett krav på att all forskning som sponsrats av staten måste släppas under open access. Den betaldes av folket genom skatten, och den ska således också finnas att läsas av folket utan kostnad eller komplikationer.
Forskningen vill vara fri, och Piratpartiet vill släppa den fri.
 Anton NordenfurCivilingenjörsstudent Anton finns även på sin blogg, Facebook, Google+ och går naturligtvis att nå via mejl. |
Kommentarer
Och vem ska betala för granskningen av artiklarna?
Håller helt och hållet med! Publiceringen kostar pengar – inte minst att upprätthålla ett granskningssystem. I den gamla världen togs kostnaden för detta ut när biblioteken köpte tidskriftshäften. I en modern värld borde kostnaden istället tas ut som en avgift av dem som vill få sin forskning publicerad – varefter den är fritt tillgänglig för hela världen! Ett enormt framsteg för intresserade utanför universitetens murar. För journalister och andra skribenter. Och inte minst för forskare i de länder vars forskare inte har råd med alla prenumerationsavgifterna! Idag är en hyffsad tårtbit, men fortfarande bara en tårtbit, av forskningen publicerad på det moderna sättet, med open access. Många amerikanska universitet och anslagsgivare kräver redan idag att den forskning de bekostar ska publiceras open access. Det borde svenska universitet och forskningsråd också kräva!
Sedan är frågan om de som skrivit artikeln/förlaget ska kunna fortsätta hålla på upphovsrätt till texter och bilder, även om vi alla får surfa in på sidorna. Eller om vi dessutom ska kräva att det ska publiceras så det är fritt att exempelvis återanvända vackra fotografier ur forskningsrapporterna, eller citera långa delar av dem in extenso på sin egen blogg, bara man anger källan.
@Henrik: Lite vettig info som inte fick plats i artikeln: redan idag uppmuntrar eller kräver många svenska universitet att studenter eller forskare släpper sitt arbete open access. Exempelvis uppmuntras vi på LiU att släppa under deras egna open access e-förlag. Detaljerna varierar, men på LiU får vi då behålla upphovsrätten och även skicka in till andra icke open access förlag om vi vill (och om dessa förlag godkänner att artikeln redan är släppt).
[…] är mitt bidrag till Piratpartiets breddningsblogg. Kommentarer är avstängda här, men gå gärna till den sidan och […]
Oavsett om det är forskaren som publicerar eller forskaren som läser som får betala så är det ju universiteten som får punga ut. Fördelen är väl kanske att journalister kan läsa men de brukar väldigt sällan förstå sig på vetenskapliga artiklar. Nackdelen kan vara att det förmodligen kommer att vara väldigt dyrt att bli publicerad i någon av de mest kända tidskrifterna vilket kan göra att fattiga forskare inte får publicera medan rika kan köpa sig en plats.
Jag tycker att man kan se det som att tidskrifterna säljer sina läsare en tjänst genom att kritiskt granska och sortera, en nog så svår uppgift även idag. Att man både publicerar via öppna och stängda är en möjlighet men som du nämner så är det många som inte accepterar detta, kanske för att de inte skulle sälja några tidningar om allt som finns där redan är publicerat öppet när tidningen har gjort jobbet att granska och förbättra artikeln innan publikation.
Det är inte en helt lätt fråga
@Björn: Open access-artiklar kostar oftast författaren pengar — publikationsavgiften för en artikel i Public Library of Sciences journaler är till exempel från $1350 till $2900. De flesta forskningsfinansiärer ger särskilda bidrag för detta. Notera dock att detta _inte_ bekostar granskning, peer review har alltid gjorts gratis av andra forskare. Det går till eventuella tryckkostnader, editors, webhosting, etc.
Open access är naturligtvis bra, och faktiskt något som till exempel Vetenskapsrådet redan kräver (http://bit.ly/JpUbnP). Jag tycker dock att vi pirater kan gå ännu lite längre och pusha för open data också — att inte bara artiklarna utan också rådata som ligger till grund för dem ska vara fritt nedladdningsbart.
Det låter ju bra men stänger det inte ute oss från att få publicera i de stora tidningarna?
Missförstå mig inte, jag tycker om open access.
@Björn På samma sätt som att en artist som vill behålla upphovsrätten stängs ute från stora skivbolag. Det finns då två lösningar på problemet – antingen får skivbolaget/forskningsförlaget ändra sin modell efter den nya eran, eller så får de lämna plats för nya modeller.
Björn. Sannt att forskare får ingen eller mycket liten ersättning för granskning. Men det går åt en hel del tid och kraft också åt att leta granskare och administrera själva granskandet. Men förlagen tjänar idag enorma pengar på de vetenskapliga tidskrifterna, så sannolikt kommer kostnaden för forskarvärlden att bli mindre med open access än med dagens system. Det finns många vetenskapsjournalister idag som begriper att läsa vetenskaplig litteratur. Många har licat eller disputerat innan de börjat arbeta som vetenskapsjournalist. (Fast de flesta av dem frilansar idag och gör lite längre jobb än dem vi hittar i dagstidningarnas nöätutgåvor. Fördjupade jobb, som närmast kräver tillgång till litteraturen, om man inte ska vara helt i händerna på en viss forskares syn på läget!)
Jättebra tankar i förslaget, som jag håller med om helt.
En språklig detalj först: På svenska brukar man väl säga ”läkemedel” snarare än ”droger”? Jag blir orolig för att någon som bara ser ordet får för sig att vi vill satsa statliga forskningsmiljarder på att ta fram nya sorters knark, och det var ju liksom inte tanken. :)
Men bortsett från det tycker jag att vi gärna kunde utveckla ett eget breddningsförslag om just läkemedelsforskning. I den här texten om Open Access tycker jag resonemanget om läkemedelsforskningen hänger lite löst, eftersom det inte finns plats att utveckla just den aspekten till fullo.
Det finns många initiativ från NGOer (aktivistföreningar) om till exempel att instifta prisfonder med pengabelöningar till den som lyckas ta fram en viss medicin och släpper resultatet fritt.
Jag har träffat en hel del sådana människor nere i Bryssel, men jag är inte själv jätteinsatt i området, så jag är inte rätt man att skriva ett utkast till ett sådant programavsnitt.
Men någon annan kanske är. ;)
Ett par aktuella referenser om Open Access:
Harvard gjorde ett utspel härom dagen om att de inte har råd med att betala för tidskriftsprenumerationerna, så de uppmanar alla sina forskare att köra Open Access istället:
http://www.theaustralian.com.au/higher-education/journals-too-expensive-go-open-access-harvard-decree/story-e6frgcjx-1226339169404
Världsbanken gick ut förra veckan och sa att från den 1 juli är det ett krav för alla nya projekt som de är med och finansierar:
http://www.nytimes.com/2012/04/23/us/23iht-educbriefs23.html
Jag har för mig att endera Harvard eller Världsbanken också sa att de skulle sätta upp ett eget internetbaserat system för att administrera det praktiska runt peer review. Det löser ju i så fall invändningen att tidskriftsoligopolet behövs för att sköta den delen.
Jag tror att det här är en idé vars tid har kommit, och att det finns en högst påtaglig chans att det kan bli verklighet, i synnerhet om vi kan hjälpa till att öka det politiska trycket så att inte förläggarnas lobbyister lyckas förvrida ögonen på konservativapolitiker.
För det första. Att en granskningsprocess kostar pengar är en myt. Granskning kan idag göras helt jävla gratis. Granskarna (forskare) får nämligen inget alls för det hela. Därför är granskningen ofta av urusel kvalitet och riktiga stjärnartiklar blir refuserade medans en hel del skräpartiklar ibland kommer med.
Publiceringsbolagen tar helt enkelt hela kakan för inget eller väldigt lite jobb alls.
För övrigt kan jag rapportera att VR ( svenska VetenskapsRådet ) redan kräver åtminstone Open Access för att publiceringar ska kunna ge forskningsanslag i Sverige.
Men OpenAccess är inte alls nog! Vetenskaplig publicering är ett censursystem. Vi måste bygga om hela gransknings-processen till att bli öppen och transparent. Jag har redan gjort ett förslag på hur detta kan göras med BitTorrent, fritt fram att läsa och kommentera:
Min professionella hemsida:
http://www.imt.liu.se/people/gusjo/
Förslaget:
https://isohunt.com/torrent_details/340339429/?tab=summary
/ ForskarGurra
Gurra: Satt igår och pratade med en av dem som är engagerade för open access i ett av de svenska forskningsråden, och han säger att råden tillsammans idag har krav att den forskning som får stöd ska läggas ut på open access inom sex månader (med möjlighet till dispens till 12 månader), men att inga vettiga system för uppföljning finns av om kraven uppfylls, och att råden bara alldeles nyss börjat fundera över vad de ska göra för att följa upp och kontrollera, men att det är högst oklart vart de diskussionerna tar vägen. Att det ska kunna dröja 12 månader från publicering tills artikeln är öppen för alla är iofs mycket bättre än att de förblir inlåsta för alltid, men långt från hur det borde vara!
Sedan hålle jag inte med dig vare sig om att granskningen är riktigt så ursel som du säger, eller att den skulle vara gratis för förlagen. Det märker Anna och jag bara på att redigera den här lilla bloggen att det går åt en himla massa tid bara åt att ta emot artiklar som kommer och hålla reda på dem: Om man dessutom ska skicka allt till minst tre granskare, hålla reda på allas olika kommentarer till dem och få allt att gå ihop i slutet krävs en hel del arbetskraft, ovanpå själva den sakgranskning som forskarkollegor gör. Men det är en bisak: Förlagen skär guld med täljkniv ur sitt oligopol på vetenskapliga tidskrifter. Det är hög tid att vända upp och ner på det systemet!
Japp Henrik, det är som du säger. Förlagen skär guld med täljkniv och enda argumentet de har är att de gör forskning ”brandad” så att man kan dela in i fin- resp ful-forskning. De enda som tjänar på denna prestige-hets är förstås förlagen. Forskarna själva får göra jobbet, skriva artiklarna och sen mobbas att skicka in sitt arbete till förlag som är som slutna ”blackbox” filter och slutligen får samma forskare betala för att få läsa resultaten..
Men ett mycket viktigt första steg är att få till Open Access krav och kontroller. Allt bra kommer inte på en gång.
Det har dykt upp flera förslag på nätet, varav ett ganska populärt verkar vara att använda en typ av GitHubs för decentraliserad spridning av forskning och forskningsresultat.
Läs gärna mitt förslag om du har tid :) Behöver feedback på det. Bittorrent är kanske lite ”stelare” än GitHub, men å andra sidan är det nog viktigt att kunna ha större sammanfattningar av arbetet med jämna mellanrum för att få lite överblick.
@Christian
Aj! Som du säger en ren språklig miss att jag skrev droger och inte läkemedel.
Angående att vidareutveckla idéer om läkemedelsforskning, det är en fantastisk idé. I detta inlägg tvingades det bli väldigt kortfattat för att undvika wall of text och för att fokusera på det viktiga, men det finns mycket att göra i den branschen, och det är någonting jag tycker PP ska inrikta sig på framöver.
I farmakologiska kretsar säger man droger men jag kan förstå att det kanske är olämpligt i det här sammanhanget. Måste också säga att ni nog har övertalat mig ;)
En aktuell länk till om att det här håller på att hända, i Storbritannien den här gången:
”UK to make academic research available free on the net”
http://www.bbc.com/news/technology-17921442
Ja! Vi ska absolut arbeta för open access. De delar av statsförvaltningen som arbetar med forskning ska åtminstone uppmuntra open access, gärna subventionera det och eventuellt kräva det, anser jag. Jättebra förslag. :-) Sen kanske vi ska använda det svenska begreppet ”fri tillgänglighet” (nämns i DN-artikel om Vetenskapsrådets krav på open access), vet inte vilket som är störst…