Utrikes och säkerhetspolitik för Piratpartiet?

försvaret 250 20110927_kimsve01_AJB-95

Kan Piratpartiet skaffa sig en sammanhängande politik kring utrikes- och försvarsfrågor? Några värderingar som i så fall kan ligga som grund är uppenbara:

(1) Menar vi allvar med tanken om humanism och alla människors lika värde måste mänskliga rättigheter vara en ledstjärna och i någon mån ges företräde framför Sveriges nationella intressen.

(2) Tankarna om öppenhet, transparens och informationsfrihet är grundläggande för partiet, men möter i utrikes- och försvarspolitiken stora utmaningar på vägen till praktisk politik: Ska ett försvar ge skydd behöver delar av det vara hemligt. Kan inte diplomati ske delvis i det fördolda kommer stridande parter med hög svansföring aldrig att börja prata med varandra. Svåra avvägningar blir därför nödvändiga.

(3) Vår förståelse för hur informationstekniken förändrar världen har en hel del att säga om hur vi kan bidra till utveckling och demokrati i andra länder.

Internationellt samarbete
I en gränslöst digitaliserad värld är det uppenbart att människor i världens olika hörn hör samman, och att världens stater måste samarbeta allt närmare med varandra.

  • För egen del skulle jag tveklöst ställa upp på en vision om ett hela världens demokratiska förenta stater som ett långsiktigt slutmål.
  • I tidigare diskussioner på breddningsbloggen anar jag stöd för en stark folkrätt och FN-tanken.
  • Vi har redan i våras slagit fast att vi tycker EU måste byggas om och demokratiseras.
  • En intressant diskussion har förts om att bygga vidare på EU-projektets ursprungstanke, att hindra krig genom att få traditionella fiendeländer att samarbeta ekonomiskt. Och att det därför skulle kunna vara dags att släppa in både länderna i fd Sovjetunionen och länder kring Medelhavet i EU, eller en mer begränsad ”lightversion” av unionen.
  • På höstmötet anade jag visst stöd för tanken att släppa in alla de baltiska staterna i det nordiska samarbetet, även om mötestekniska skäl gjorde att vi aldrig röstade om förslaget.

Bistå utveckling mot välstånd och demokrati
Vi har hittills ingen uttalad åsikt och heller inte fört någon diskussion kring frågan ifall Sverige ska ge bistånd. Däremot är det lätt att se vad vi kan ha för åsikter om hur ett eventuellt bistånd ska se ut:

  • Öppenhet och transparens i processerna för att prioritera mellan olika projekt och insatser.
  • Styr bort från projekt som riskerar göda korrumperade politiker och statstjänstemän till projekt där så mycket som möjligt av kontrollen över medlen finns hos slutmottagarna.
  • IT för empowerment: Enkla billiga datorer och decentraliserade IT-nätverk som når de stora befolkningsgrupperna ger kunskap som i sin tur ger makt. Fria läromedel on line ger möjlighet för fler att lära. En ”freedom box” med en liten server och krypteringsutrustning gör arbetet enklare och tryggare för demokratikämpar världen över. Med många knutpunkter blir nätverken svårare för makthavare att släcka ner.

Svenska vapen och soldater i världen
Om svenska vapen och soldater i resten av världen tycks vi luta mot en mycket restriktiv hållning.

På höstmötet slog vi fast att vapenexport ska aldrig ska tillåtas till diktaturer eller andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter, och att eventuell vapenexport vara transparent, så att såväl riksdag som folket har god demokratisk insyn.

I diskussionen på breddningsbloggen i våras skymtade stöd för tanken att delta med militär i fredsbevarande och fredsframtvingande internationella operationer, så länge det inte leder till att man blir del i en supermakts strävan efter global dominans. På höstmötet avslogs dock förslag om bredare internationella mål för det svenska försvaret. Det kan emellertid ha berott på att man ansåg skrivningarna i förslaget som alltför långtgående (till exempel att bidra till EUs antiterroristarbete).

Sveriges försvar
Även traditionell försvarspolitik har diskuterats i partiet:

  • Höstmötet har slagit fast att försvarets huvuduppgift är att försvara Sveriges territoriella intergritet på marken, i luften, till sjöss och på andra arenor där vi kan hotas med angrepp, för att värna befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet samt grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.
  • I våras föreslogs här på breddningsbloggen att vi ska återgå till det kalla krigets alliansfrihets- och neutralitetspolitik, som formulerades: “Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”.
  • Som konsekvens därav föreslogs också stöd till en svensk försvarsindustri inriktad på att se till att vi för vårt försvar inte blir beroende av andra militärblocks vapen.
  • Ett förslag har också rests om återinförd värnplikt. Argumentet för detta är den långsiktiga risken för demokratin med ett yrkesförsvar – att en värnpliktsarmé knappast kan vändas mot den egna befolkningen. Samtidigt är det väl tveksamt både om försvaret idag har möjlighet att ta emot hela befolkningen i ett värnpliktssystem, och hur opportunt ett sådant förslag är bland den unga generation, där vi har vårt främsta stöd.

Övrigt
Bland andra förslag som diskuterats i partiet har jag hittat:

  • Transparent diplomati och underrättelseverksamhet: Att dessa verksamheter ska följa folkviljan och alliansfriheten, och att man så långt det är möjligt ska undvika samarbeten och inofficiella överenskommelser som inte är genomskinliga, kan debatteras öppet och påverkas demokratiskt.
  • Förbjud export av övervakningsutrustning till diktaturer.
  • En internationell konvention som förbjuder självstyrande stridsrobotar att fatta beslut om att använda sina vapen.

Sammantaget har jag intrycket att vi är på god väg mot att mejsla ut en utrikes- och säkerhetspolitik för Piratpartiet.

Henrik Brändén,
Styrelsens sekreterare
Bloggar politik på Henrik B och biologi på Henrik Bränden, molekylärbiolog.

Kommentarer

morr skrev

Fredsbevarande insatser, Ja. Fredsframtvingande dock är i direkt motsats till vad Piratpartiet står för. ”Fredsframtvingande” är en förskönande omskrivning av ”Krig”.

Dels är det grundläggande fel att kriga om man är för mänskliga rättigheter, det är alltid de oskyldiga och de civila som drabbas av ett krig, oavsett hur rättfärdigande man än kan tycka att anledningen är. Sverige har ingen anledning att kriga i andra länder.

Utöver det så är det i praktiken så att när man för krig i andra länder så kommer folk i de länderna att tycka att man är svin som kommer och dödar deras släktingar och förstör deras liv. Det spelar ingen roll hur förtryckta de var av sin diktator eller vad man nu kan hitta på för anledningar till varför det skulle vara en bra sak att åka till det landet och döda människor.

Det kommer att lämna en mängd förbannade människor som tycker att Sverige är ett skitland som man ska hämnas på. Detta resulterar i så kallade ”terroristattacker”, det i sin tur leder till att man får en massa ledande politiker att skita knäck och som inte alls förstår varför stackars Sverige utsätts för dessa hemska attacker. Men för att skydda sina medborgare mot detta ondskefulla så rullar man ut övervakningsstaten med buller och bång.

Att Piratpartiet skulle vara för ”Fredsframtvingande åtgärder” är därför totalt kontraproduktivt mot vad vi vill uppnå.

Däremot får man väl se det som positivt att det inte ska ske i fall där krigets syfte är att ge supermakter mer olja. Fast det är nog en riktigt svår linje att hålla. Det är ju inte direkt så att det är den officiella anledningen.

Jan Tegnér skrev

Självklart ska Sverige bidra i fredsframtvingande uppdrag, som vi bland annat gjort i Kongo för att förhindra folkmord. Fredsframtvingande operationer är första steget i att bringa fred och krävs för att man överhuvudtaget skall komma till fasen fredsbevarande. Syftet är inte att skapa lidande, utan att minimera lidande. FN skapar inte en resolution för fredsbevarande insats för skojs skull och alltför ofta väntar man alldeles för länge innan man går in, som t ex i inbördeskriget i forna Jugoslavien.

morr skrev

En annan fråga ploppade upp när du skrev att ”Försvarets huvuduppgift är att försvara […] och på andra arenor”. Är det försvarsmaktens roll att ”kriga i cyberspejs”? Är det något vi tycker att man borde satsa pengar på som en försvarsfråga? Vad innefattar det i så fall?

henrikbranden skrev

Hej morr

1) Jag undrar också vad medlemsmötet menade med ”andra arenor”.

2) Jag är inte som du verkar vara pacifist – jag kan se situationer där det kan vara rätt att kämpa med vapen i hand för mänskliga rättigheter. Jag tycker t ex – trots de oerhörda civila offren i Tyskland – att det var rätt att föra andra världskriget till ett definitivt slut.

Däremot tror jag att det västvärlden idag ägnar sig åt i Afghanistan, Irak m fl länder är kontraproduktivt, och att det är fel av Sverige att delta.

Sedan är tyvärr gränsen lika blurrig mellan ”fredsbevarande” och ”fredsframtvingande” insatser som mellan ”fredsframtvingande insatser för mänskliga rättigheter” och ”omsorgen om USAs oljeintressen”. Så antingen måste man dra gränsen någonstanns i gråskalan, eller öht säga nej till insatser utanför landets gränser.

Viktualiebrodern skrev

Om empowerment: Jag tror att man måste förstå att de fri- och rättigheter vi har ytterst vilar på våld. Rätten sitter i spjutstångs ände antingen vi försöker förneka det eller ej.

Därför tror jag att vi måste ha en allmän rätt att lära användning av vapen (men inte en rätt att *inneha* vapen). En utbildning som erbjuds alla och som omfattar viss automatvapenhantering, enklare försåtminering och principer i psykologisk krigföring/”maskirovka”.

Som en grund för ett demokratiskt samhälle, och en påminnelse om att det faktiskt är på allvar.

Här finns många men och aber på vägen till ett mera konkret förslag, men detta är något jag tänkte motionera om på vårmötet.

Nicholas Miles skrev

Viktualiebrodern: Det du sätter fingret på är skillnaden mellan värnplikt och försvarsutbildning som en del av skolplikten. Värnplikt innebär att folk tvingas in i försvarsmakten och kan bli inkallade mot sin vilja för att slåss vid potentiella krigssituationer. Det tycker jag rimmar illa med Piratpartiets syn på individens frihet och medborgerliga rättigheter.

Däremot är det en annan sak om man som en del av grund- eller gymnasieskolan inrättar någon typ av utbildning i grundläggande militärt försvar, så länge det inte innebär några förpliktelser till Försvarsmakten.

morr skrev

hmm… ”pacifist”… ja, jag kanske har vuxit in i det epitetet den sista tiden. Känns lite konstigt att höra det… menmen… ;) Det kommer självklart alltid att finnas gråzoner och extrema undantagsfall (ex världskrig, även om vi höll oss hyfsat utanför det senaste). Men då måste man ju minimera dem så långt det går. Sen kan man väl ha en relativt tydlig gräns mellan attack och försvar även vid utlandsinsatser. Likaså att hålla sig till FN och sluta springa NATOärenden är väl också en ganska tydlig gräns. Bara vi har rätt inställning och försöker vara så goda vi kan under omständigheterna… det är PP för mig. Sen så har ju det senaste året visat att vi kommer bra långt med att hjälpa andra länder med saker som IT-stöd och information och då låta dem revoltera själva istället för att klampa in över gränsen och börja döda människor. (Ja, jag hör själv hur hippie det låter, men det betyder visst inte att det per definition är fel ;) )

henrikbranden skrev

Viktualiebrodern och Nicholas Miles: Förstår jag rätt att ni tycker samhället bör ge grundläggande vapenutbildning åt alla, inklusive nazister, maoister och jihadister, men inte att ha en demokratiskt styrd försvarsmakt som kallar in alla lämpade att dra sitt strå till stacken? (Jag formulerar medvetet frågan ”spetsigt” för att få reda på om jag förstod era tankar rätt…)

henrikbranden skrev

morr: Jag håller nog med om att vi bör ha en gräns någonstans i gråskalan, men är inte lika optimistisk som du om att den går att göra någorlunda tydlig. ”Anfall” och ”försvar” är lätt att avgöra när man sitter i en fåtölj och bedömer ett skeende i efterhand, efter att ha hört alla vittnen och studerat alla dokument. Betydligt svårare att skilja i verkligheten. Det vet alla som haft mer än ett barn, och försökt reda ut vem som började ett gräl…

Viktualiebrodern skrev

#Henrik
Jag är egentligen för värnplikten och ett ”folkligt förankrat” försvar. Men jag tror inte längre att det är realistiskt därför att
a) förfallet av det försvar som fanns gått för långt. Det skulle kosta enorma summor att ersätta den kapitalförstöring som skett
b) det är tveksamt om man kan använda tvång för att bemanna ett sådant försvar. Ideologiskt och etiskt tveksamt. Mycket svårt att argumentera för – de flesta människor uppfattar krig som något abstrakt och historiskt och geografiskt avlägset och ingenting för ”oss civiliserade, moderna människor”.
c) Ett värnpliksförsvar kräver någon sorts grundläggande kulturell samhörighetskänsla. Den finns inte längre.

Altså måste den som inte lever i det blå arbeta för att bygga upp
a) en insikt om vad som är grunden för civilisation/modernitet/frihet/rättigheter, nämligen att våldspotentialen måste vara distribuerad.
b) En samhörighetskänsla byggas upp från grunden, baserad på en allmän insikt om vad alternativen innebär och på en självinsikt om att man själv måste ingå i lösningen. Mycket krasst sammanfattat: People that shoot together, stays together.

Här finns också den psykologiska effekten av att hålla ett potentiellt dödande verktyg i sin hand – det som den psykologiska forskningen kallar för *awe”. En plötslig insikt om något större som gör människan mera social.

http://newsfeed.time.com/2012/07/26/the-awe-effect-how-visions-of-awe-can-improve-your-health/

Självklart måste man ha vissa begränsningar för vilka som får genomgå en vapenutbildning. Dömda kriminella, psykiskt sjuka. Men sådana avvägningar har gjorts tidigare i andra sammanhang och kan göras igen.

Viktualiebrodern skrev

#Miles
Jag tror att det är mindre lämplit att lägga en sådan utbildning i gymnasieskolan. Att militärer föredragit unga män har varit den dubbla effekten av en välutvecklad fysik och en ej fullt utvecklad mental sida som gjort dem lättare att styra därför att förmågan att förutse konsekvenser av handlingar, och därmed självständigheten, först är färdigutvecklad vid ca 23 års ålder.

Därför borde en sådan utbildning jag föreslår erbjudas först när hjärnan fullt utvecklats, dvs tidigast runt 23 år. Att fysiken i alla fall hos män redan då har blivit sämre än vid 18 är ganska ointressant för det socialiserande (i vetenskaplig bemärkelse) syftet.

Korsö skrev

Jag tolkar era tankar som att Sverige skall återgå till de tankesätt som rådde under kalla kriget – vilket inte behöver vara feltänkt, inte minst med all rysk aktivitet som både FM och gammelmedia vägrar redovisa för folket.

Det innebär också att värn- och mönstringsplikterna återinförs, så FM får tillgång till alla förmågor, vilket gynnar Sverige på många plan, inte minst socialt.

Jag har skarp erfarenhet från flera FN-missioner, begreppen ”fredsbevarande” och ”fredsframtvingande” är något FN fastställer och efterfrågar nationer hjälp om, under rätt mandat (Kap 6 & 7).
Sverige bör vara berett att medverka under bägge, annars medverkar vi till nya versioner av Stupni Do och Screbrenica.

GMY

henrikbranden skrev

Korsö: Nja, jag skrev inte att det är så vi tänker och tycker att politiken ska bli. Jag påminde om att förslagen och tankarna hade rests här under våren, för att förhoppningsvis få igång en fortsatt diskussion om det.

henrikbranden skrev

Viktualiebroder: Då förstår jag din tanke. Som så ofta får du mina tankar att vandra i nya banor, och den här tanken känns inte alls fel.

Nicholas Miles skrev

För att klargöra min position har jag inte för avsikt att aktivt driva någon fråga om försvarsutbildning i skolan. Jag menade bara att det är en lösning jag skulle kunna leva med, till skillnad från värnplikt.

Riccardo skrev

I all korthet tycker jag att partiet borde ha en väldigt restriktiv inställning till att skicka militär utomlands och kanske också en mer pliktetisk sådan. Det är som nämnts otroligt svårt att skilja en prima facie konsekvens från en faktisk konsekvens (här alltså vad som verkar vara rätt och göra nytta, utan att veta om det är så de facto). Och även om man gör något av en bra anledning, vad skulle ge Sverige rätten att framtvinga denna lösning militärt? Ord som ”fredsframtvingande” och ”inte stödja en supermakts…” studsar jag hårt på. Vill vi som land delta i fredsbevarande FN insatser är det en annan sak.

Jag ställer mig också helt emot värnplikt, delvis på grund av argumenten ovan (vetskapen om vad man gör faktiskt är rätt) och delvis då jag tycker det är omöjligt att försvara ur etisk synvinkel att man kan kräva av någon att ta en medmänniskas liv. ”oskyldiga” var ett ord som de kristna lade till tidigt till ”du skall icke dräpa”, för att kunna försvara sina korståg. Ser vi till vilka som idag är klassade som ”skyldiga” och ”terrorister” ska vi vara fruktansvärt kritiska och försiktiga.

Övriga delar tycker jag är helt i rätt linje, likaså värderingarna. Kul att se den första värderingen! Jag tror det är viktig att betona eftersom det är dem värderingarna som ofta ryker först när det blir hett om öronen.

sofia larsson skrev

Hej,
Jag tror att det är för många (manliga) värnpliktsromantiker här (sagt med full respekt för den kunskapen). Men det blir lite tunt i debattbanken!

Precis som Piratpartiet profilerar sig genom att säga att lagstiftningen inte hänger med tekniken, tycker jag vi också bör hänga med utvecklingen av hur dagens internationella konflikter ser ut. Även om folk dör i krig idag så handlar krigen nästan aldrig om att försvara ett lands gränser. Krigen handlar kort sagt, om brist eller tillgång på information. Vill USA ha olja sprider de propaganda och mobiliserar stöd nationellt och internationellt för sina erövringar. Utan informationens makt skulle förmågan att utöva krig och rekrytera idag dö. Den internationella oppositionen skulle vara försvinnande liten eller trög. Tar man naturresurser från ett afrikanskt land gör man detta genom lobbyism/propaganda, korruption/”förhandlingar” och om inget annat funkar; avrättning av demokratiskt valda ledare där man sedan sprider ny propaganda om varför de nya ledarna blivit valda. Information. Makt över mediet.

Därför tycker jag att Piratpartiet bör grunda sina förslag inom säkerhetspolitik som en fråga som i grund och botten handlar om information. Vad krigar vi mot, vem, och varför handlar idag om vilken sorts information vi väljer att tro på, vad vi matats med, först och främst via media (TV och Internet). Idag handlar världskriget om rätten till (fri) information, och har gjort sedan 80-talet. Informationen används sedan för att ta makten, på gott eller ont. Det är den vi bör vilja göra demokratisk! Kriget idag är det övergrepp och angrepp på vår svenska nationella autonomi som resulterade i FRA och IPRED. De står som segrare på vårt svenska slagfält. I alla fall tillfälligt.

Efter att ha växt upp och arbetat många år inom bistånd vill jag också säga något där. Precis som sägs så har Internet gjort att fattiga människor tar in information på ett sätt de aldrig kunnat göra förut. Alla har mobiltelefoner hur fattig man än är, och det finns tex Internetcaféer överallt i många ”u-länder”. Och från att ha tvingats läsa universitetslitteratur som trycktes på 60/70-talet kan var och en plötsligt googla till sig information som är djupt samhällsförändrande. Studentrörelser i afrikanska länder blir kollektivt bestraffade men vägrar ge sig. Utslängda från sina studentbostäder, – livrädda att förlora sina surt förvärvade scholarships, demonstrerar de ändå tillsammans, tack var information de inhämtat från internet… Med datorer som delvis finansieras genom bistånd! Bistånd MÅSTE, trots vad negativ propaganda velat marknadsföra den som, OCKSÅ ses för vad den även är; nämligen en livsnödvändig konstgjord andning, där folk får arbete, mediciner, spetskunskaper, information och revolutionerande idéer i enpartistater. Folk har inte råd och skulle inte få för sig att samlas till ett gräsrotsmöte och tanken finns heller inte i en korrumperad stat där folk bara gör saker för pengar, men med svenska biståndsmedel kan man betala bussavgifter för seminarier i en demokratiskt ojämn kamp där världsekonomin inte tillåter den fria handel som skulle höjt inkomsterna och gett folk mer marginaler. Först när vi får bort handelshindrena kan vi ta bort biståndet. Innan det har hänt är det faktiskt tillåtet att vara glada över att Dag Hammarskiöld har ett eget dormatory uppkallat efter sig (då svenska biståndspengar gjort det möjligt att få utbildning) och att en sjuksköterskestudent klistrar upp Anna Lindh på sin sovsalsvägg (då den svenska biståndspengarna gjort henne stolt över att kunna följa svensk utrikespolitik), även om fler politiska alternativ hade varit bättre inom biståndsvärlden. Annars hade vi BARA sett den outbildade barerarsalongen i lerhuset bredvid som har George Bush glatt skrivet med röda och blåa färger eftersom tidningen skrivit att Bush hjälper förtryckta människor. Att det inte hamnar i rätt ficka handlar mer om en kolonial inställning hos biståndsarbetare med brist på kunskap om hur ekonomiska system fungerar i länder med dubbla lagsnören (traditionella och koloniala) och ett ointresse som går ut på föreställningen att man är mest utvecklad och modern. Det handlar om politiska samarbeten (inte bara påtryckningar) och om informationsspridning (tex svenska statens sponsring av serietidningar där kunskap om AID’s sprids på landsbyggdsskolor där inga pengar finns som det gör inne i staden.)

Jag tycker att vi bör frångå debatten om rätt och fel/vapen vs. fred, och istället fokusera på frågan om vad vi krigar mot (och så bygga upp försvaret och ställningstagandena efter det). Alla är emot krig om man inte får stå bakom geväret. Frågan om Afghanistan är ju ett ställningstagande att faktiskt kriga med USA (”alliansfrihet”), samtidigt som vi blir attackerade av amerikanska företag och rättsväsende (piratebay-rättegången) och väljer att inte försvara oss förrän vi redan förlorat vår nationella autonomi. Om frågan om försvar ställdes utifrån information och demokrati skulle vi valt att hålla oss borta ifrån Afghanistan då vi vet att demokrati inte uppnås eller någonsin har uppnåts på detta sätt, statistiskt, och vi skulle också valt att antingen förbli neutrala eller ge en krigsförklaring gällande amerikanska företags angrepp på nationella lagar.

Så önskar jag vi kunde angripa frågorna om Säkerhets- och utrikespolitik.

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>